Minoritetsregeringen fick i veckan stryk i riksdagens kulturutskott i den viktiga frågan om sammanslagning av Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseet. Den fortlöpande skandalen för dessa museer handlar om både pengarullning och ren förstörelse av viktiga kulturvärden, skriver Peter J Olsson.
Det skulle kunna tolkas som en stor konspirationsteori. Hur ”eliterna” plötsligt övergav det som vanligt folk önskade och i stället började ägna sig åt ömsesidigt gynnande mellan företagsledare och politik. Och visst finns det ett tydligt utfall. Men i vanlig ordning saknas konspirationens förmåga att samordna, och verkligheten är betydligt mer torftig än raffinerad. Patrik Strömer har läst Mattias Svenssons ”Den stora statens återkomst”.
Frankrike fattade i söndags den 7 maj utan tvekan rätt val. Att välja Macron framför Le Pen från den främlingsfientliga och fascist-inspirerade Nationella Fronten borde varit ett enkelt beslut, och som fransoserna också tog. Glädjeruset borde dock dämpas snabbt av det faktum att samtidigt röstade en tredjedel av fransoserna på Le Pen och av att hon kom hela vägen till slutomgång, konstaterar Erik Bengtzboe.
Emmanuel Macrons seger i det franska presidentvalet kunde varit hämtad ur en Hollywoodfilm, men först nu börjar det riktiga dramat. Parlamentsvalet närmar sig med stormsteg och först när de rösterna är räknade går det egentligen att sia om den nya presidentens lycka håller, skriver Jan-Olof Bengtsson.
Segrar är ofta svåruppnådda när det gäller kampen mot korruption. Därför kan det vara lockande att vid sådana segrar, som vi under början av året har sett i bland annat Rumänien, njuta av stunden och konstatera att korruption är på tillbakagång. Men detta är ett fundamentalt misstag som vi inte har råd att begå menar Margareta Cederfelt, korruptionsarbetet är lika viktigt i medvind som i motvind.
En ständig nobelpriskandidat som det inte lär talas mindre om efter ”Judas”, en roman som låter religion, historia, politik och ger en relief åt nutid och framtid. Peter J Olsson har läst Amos Oz senaste verk.
I “Bara politik” i Expressen öppnade Liberalernas partiledare Jan Björklund upp för att sitta i en koalitionsregering mellan Socialdemokraterna och Alliansen. Dylika spelteoretiska utspel underminerar förutsättningarna för att nå fram till de marknadsliberala reformer Sverige behöver. I synnerhet när när det mest självklara alternativet – att aktivt bedriva en gemensam borgerlig politik som syftar till maktövertagande – inte ens har prövats fullt ut, skriver Hugo Selling.
Är de gamla moderaterna tillbaka? Ja, gapar Aftonbladets ledarsida förtjust. Vår Bunkerkorrespondent är dock är inte lika lättflirtad.
72 år efter Europas befrielse står åter igen avgörande slag om kontinentens framtid – om än i TV-studior och vallokaler. Krister Thelin skriver om det franska presidentvalet.
