”Denna period kommer förmodligen att av historien betecknas som ett naivt masoschistiskt självbedrägeri och en sällsynt misslyckad utrikes- och säkerhetspolitik, även om dess upphovsmän alla varit högt begåvade män med landets bästa för ögonen.”
Återigen brottas Sverige och våra allierade med en ekvation som inte går ihop: hur hanterar man, inom ramen för internationell rätt, en fiende som fullständigt skiter i allt vad lag och rätt heter?
I dag dominerar en nygammal kritik mot ledarsidornas form som riktas direkt mot genren som sådan. Den anses stå i motsats till journalistiska ideal som oberoende och saklighet. Den påstås till och med försvaga trovärdigheten för journalistiken.
Ryssland är experter på hybridkrigföring. Vi talar ofta och gärna om hur de koordinerar desinformationskampanjer, genomför sabotageaktioner och utnyttjar proxykonflikter för att försvaga sina fiender och skapa sig inflytande. Vi talar däremot alldeles för sällan om deras förmåga att utöva mjuk makt.
”De rika blir rikare och de fattiga fattigare” – få påståenden upprepas lika ofta, och därför tror många att det stämmer. Många tror till och med att det finns ett samband mellan dessa två utvecklingar, alltså att de fattiga blir fattigare för att de rika blir rikare. Detta kallas för ett nollsummetänkande.
Så snart någon börjar tala om “konsten” eller “kulturen” i bestämd form singularis finns det skäl att vara misstänksam. Konst och kultur kan innebära många olika saker, med vitt skilda logiker, förutsättningar och konsekvenser. Utsagor om att “konstens uppgift är att provocera” eller “kulturen är en förutsättning för demokratin” är således enbart tomma utsagor, oftast framförda för att driva en politisk agenda, eller främja egna intressen.
Filmen skildrar hur en hyllad skådespelare, spelad av Fares Fares, försöker undvika att bli direkt inblandad i det korrupta och ständigt osäkra politiska systemet. Den tydliga poängen är att intern exil knappast är möjlig för den som har någon som helst position i samhällspyramiden.
Kanada är ett land som före det senaste amerikanska presidentvalet inte ägnades särskilt stort intresse i omvärlden om man bortser från sportens värld. Men det har just kommit en spännande bok om landet som hotas både av inre spänningar och av hotet från Donald Trump som vill införliva landet som en delstat i USA.
Jonathan Haidt för övertygande resonemang kring skärmberoendets skadeverkningar på barn och unga. Men när han ska belägga att det moderna föräldraskapet hämmar barns utveckling sviktar argumentationen. Där tappar en i övrigt skarp och välskriven bok något av sin kraft.
”Det är knappast för mycket sagt, att de hundra dagarnas vinterkrig betydde en utrikespolitisk och försvarspolitisk väckelse för vårt folk. De ryska bomberna över Helsingfors den 30 november 1939 krossade alla varmt omhuldade illusioner att Norden skulle kunna leva neutralt och fredligt utanför världsbranden.”
