Redaktionen

Som femtonåringar förstod vi inte riktigt vad Thåström sjöng om. Vi killar gillade mest det upproriska i hans röst, medan tjejerna snarare förfördes av lika delar erotiskt kapital som ordet fred. Många trodde nog att det var en plädering för just det senare. Så här i vuxen ålder ger textens fortsättning vid handen att budskapet är det motsatta: det finns strider värda att ta.

I sin Nobelföreläsning beskriver Aleksander Solsjenitsyn hur världskulturen under hans svåra år i Sovjetunionen var som ett levande hjärta som ständigt gav ny kraft. Och ändå kan man inte skapa kultur för att åstadkomma politiska förändringar. Då sjunker dikten ner till att bli slagord eller plakat.

Varje år tillförs den statliga Allmänna arvsfonden miljardbelopp från dödsbon utan arvingar. Dessa medel delas ut till kortvariga projekt med mål att stödja barn, unga och personer med funktionsnedsättning. Men trots goda intentioner saknas ofta det som verkligen gör skillnad över tid: varaktighet, förankring, kontinuitet.

I tider av kulturkrig och kulturkanon är det förstås en lisa för själen att kunna läsa riktiga böcker som handlar om något intressant. Och vad kan väl vara intressantare än att läsa om just den svenska romanens historia och hur böcker under 1800-talet genom tekniska och affärsmässiga innovationer blev angelägenheter för allt fler människor?