Landets ledning såg inte dagens kriser komma. Inte för att de var oförutsägbara, utan för att man inte ville se. Det är allmänmänskligt att vilja stanna i sin ekokammare, men förrädiskt. För ser man inte hela paletten av problem hittar man heller inte de lösningar som måste till. Och det är en långt mer komplicerad fråga än att omfördela materiella resurser, skriver Christian Braw.
Hur kommer det sig att så många människor föredrar att fortsätta att ha fel i stället för att ändra sig? Den frågan har jag ägnat oproportionerligt mycket tid åt att tänka på. Något svar har jag ännu inte funnit. Skulle Lundaprofessorn Mikael Klintman lyckas bättre i boken Knowledge resistance, funderar Patrik Strömer.
En våg av rån och rånförsök mot äldre, ensamma kvinnor har skakat Malmö över julhelgerna. Gärningsmännen ska förstås eftersökas med alla tillgängliga medel – men vi måste också börja fundera över om en slagning i offentliga register ska vara allt som krävs för att hitta sitt ideala offer, skriver Amanda Wollstad.
”Om höga skatter gav hög tillväxt skulle man kunna hävda att välfärden var beroende av höga skatter. Erfarenheten visar tydligt att sambanden är de omvända. Tillväxten sjunker ju högre skatterna blir. Sverige från 1971 är ett bevis så gott som något.”
I efterhand brukar politiska bedömare säga att händelser var väntade, men att norska Fremskrittspartiet skulle lämna regeringen var det veterligen ingen som förutspådde. I efterhand är det däremot lätt att se tecknen på splittring, en splittring som hade gått så långt att samarbetet inte kunde överleva hanteringen av en återvändande IS-familj, skriver Daniel Braw.
Jonas Sjöstedts avgångsbesked resulterade i en omfattande debatt om hans insats och arv. Många betonade hur sympatisk han verkat vara i debatter och framträdanden, men det bör inte fria hans parti från att granskas – i alla fall ibland, skriver Mats Fält.
Senaste veckan har begreppet DDR-Sverige åter dykt upp i svensk debatt. Torbjörn Nilsson skriver om ungdomspolitiker som inte var med om DDR-Sverige och den nya LO-filmen skildrar det svenska 80-talet. I mina sociala media-flöden har användningen av begreppet, som tydligen introducerades av Filip och Fredrik, ifrågasatts. Är det rätt att tala om DDR-Sverige? Det finns faktiskt ett facit, skriver Anders Ydstedt.
Svenska kultursidor har genomgått en förändring där åsikter – ofta politiska – och för den delen livsstil och populärkultur tagit en allt större plats, allt det på bekostnad av den traditionella kulturbevakningen. Detta är dåligt för kulturen, för tidningarna och för publiken. Att det förhåller sig så har länge varit en känsla, ett intryck, en kvalitativ uppskattning. Svensk Tidskrift har därför beslutat sig för att granska om denna tes stämmer. Vi gör det på bästa möjliga sätt, genom att starta en artikelserie där skilda uppfattning kan brytas mot varandra, , skriver Peter J Olsson.
