Anja Allvin: Jag vill börja med borsjtj
I måndags firades Ukrainas självständighetsdag, bland annat med en manifestation för Ukrainas frihet i Malmö. Svensk-ukrainska matkreatören och kokboksförfattaren Anja Allvin höll ett mycket uppskattat tal om kulturens och matens betydelse, vilket här återges i sin helhet.
Kära vänner,
Jag vill börja med borsjtj.
För en av de frågor jag får allra oftast när jag pratar om ukrainsk mat är:
Men spelar det verkligen någon roll? Om borsjtj är ukrainsk eller rysk? Det är ju bara mat.
Och jag förstår faktiskt frågan.
Om någon i morgon skulle börja hävda att svenska köttbullar egentligen är norska – skulle det förändra någonting? Sverige skulle ju fortfarande vara Sverige.
Men det är lättare att tänka så när ingen under lång tid har försökt övertyga omvärlden om att ditt land, ditt språk, din historia och din kultur egentligen inte finns.
För oss handlar borsjtj därför inte bara om en soppa.
Det handlar om någonting mycket större.
En gång var jag på loppis här i Sverige och hittade en gammal kokbok som hette Rysk mat.
Jag öppnade den.
Där fanns borsjtj. Där fanns maträtter från Georgien och från andra delar av Kaukasus. Rätter från kulturer och folk som under lång tid hade befunnit sig under det ryska imperiets och senare Sovjetunionens makt, presenterade helt enkelt som ryska.
Och för mig blev den där lilla kokboken nästan en bild av något mycket större.
Man tar det bästa från de kulturer man har underkastat sig. Man gör det till sitt. Och så småningom glömmer omvärlden varifrån det egentligen kom.
Det är därför det är viktigt för oss ukrainare att säga:
Det här är vårt.
Inte för att vi inte vill dela med oss.
Tvärtom. Jag ägnar en stor del av mitt liv åt att dela med mig av ukrainsk mat och kultur här i Sverige.
Men för att kunna dela med sig av någonting måste man först få lov att äga sin egen historia.
Och samma sak gäller språket, litteraturen och konsten.
Ukrainska poeter och konstnärer har fängslats och dödats för att de skrev på ukrainska, skapade ukrainsk kultur och berättade om Ukraina.
De var “bara” poeter
De var “bara” konstnärer.
Men när själva existensen av ett folk är hotad blir även en dikt politisk.
En bok blir politisk.
Ett språk blir politiskt.
Till och med en skål borsjtj kan bli politisk.
Och det fortsätter i dag.
Ryssland har förstört ukrainska förlag, tryckerier, bibliotek och bokmarknader. Platser där våra berättelser skrivs, trycks, säljs och förs vidare till nästa generation.
En av de bokmarknader som har förstörts är en plats där jag själv, för många år sedan, köpte min första bok för att lära mig svenska.
För mig är det en väldigt konkret påminnelse:
Det handlar inte bara om att förstöra byggnader.
Det handlar också om att försöka förstöra minnet.
Men det kommer de inte att lyckas med.
För så länge vi lagar vår mat, talar vårt språk, läser våra böcker och berättar våra historier för våra barn, så finns minnet kvar.
Så länge vi bevarar våra gamla traditioner och skapar nya lever kulturen vidare.
Jag ser det till och med på sociala medier nu inför självständighetsdagen. Nya traditioner växer fram. Ukrainare över hela världen lagar samma mat, dukar sina bord, delar sina berättelser och hittar nya sätt att känna samhörighet.
Det är också kultur.
Kultur är inte någonting som ligger bakom oss.
Kultur är någonting vi gör.
Och så länge vi fortsätter göra det, så länge den där gnistan finns kvar i oss går Ukraina inte att radera.
Anja Allvin är matkreatör och kokboksförfattare