Anders Ydstedt: Folkrättsexperten Bo Theutenberg om Sergej Lavrovs brev

I veckan kom ett brev till Sverige från Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov som vill ha ”åsikter kring sin princip om att inget land borde få utöka sin egen säkerhet på andra länders bekostnad”. Anders Ydstedt fick ett samtal med professorn i folkrätt och tillika UDs före detta folkrättssakkunnige Bo Theutenberg om hur man kan tolka brevet.

Theutenberg är väl lämpad att svara på detta. Det är i år 50 år sedan han doktorerade på hur man ska tolka den sovjetiska folkrätten utvecklad av Lenin, Stalin och Brezjnev. Den är helt artfrämmande från hur vi, inte minst med hjälp av FN-stadgan, ser på begrepp som mänskliga rättigheter, nationell suveränitet, territoriell integritet och fred. I den socialistiska folkrättsskolan har man ersatt dessa med en egen begreppsvärld i syfte att främja en världsrevolution.

– Vi kan helt enkelt inte tala med varandra. När vi talade om respekt för suveränitet kom de med begrepp som proletär internationalism från deras egen folkrättsskola. Dessa begrepp skrevs in i fördrag inom den socialistiska familjen. När socialismen hotades i Ungern och Tjeckoslovakien kunde Sovjet med hänvisning till denna ”lagligt” marschera in och rädda dem från avvikelser från vägen mot världsrevolution, berättar Theutenberg.

Enlig Theutenberg ser vi nu en rysk återgång till Brezjnevdoktrinen omvandlad till en Putindoktrin. Vi är tillbaka till läget vid Teherankonferensen (1943), Jaltakonferensen (1945) och Potsdamkonferensen (1945) där Stalin kom överens med de andra segrarmakterna om gränserna efter kriget – men sedan valde att låta röda armen rycka fram så långt västerut den kunde, stick i stäv mot alla överenskommelser om suveränitet och fria val. Östeuropa fick marionettregeringar, precis på det sätt som Churchill varnade för i sitt Fultontal 1946 om en järnridå.

– Idag har USA har en svag president, Storbritannien en festande premiärminister och Frankrike spelar på helt eget håll. Tyskland är korrumperat av köpta beslutsfattare. Detta svaga läge i väst ger Putin möjlighet göra en Jalta 2 och strunta i den allmänt gällande folkrätten som den återges bland annat i FN-stadgan 1945 och Helsingforsdeklarationen 1975 (ESK omvandlad till OSSE).

Sovjet accepterade FN och andra överenskommelser när det passade dem. Vid Jaltakonferensen gick Roosevelt och Churchill med på att låta både Ukraina och Belarus få egna röster i FN, vilket gav Stalin tre röster.

– Något som för övrigt inte tas upp i Putins retorik om att Ukraina alltid varit en del av Ryssland. För oss är FN-stadgan ett paradbegrepp. Stadgan speglar allmänt gällande sedvanerätt om suveränitet, okränkbarhet, mänskliga rättigheter och fria val. Sedvanerätten är en av folkrättens huvudkällor. Den andra viktiga huvudkällan är traktaträtten, det vill säga den skrivna folkrätten som den nedtecknats i av de suveräna staterna undertecknade avtal, konventioner eller traktater. Innehållet i traktaterna blir gällande folkrätt genom statens underskrift av dokumentet i fråga. En tredje källa i folkrätten är domar och avgörande i den Internationella domstolen ICJ i Haag, till vilken staternas egentligen skulle hänskjuta sina tvister. Detta är det numera få stater som gör. Särskilt inte sedan formella krigsförklaringar mellan länder ersatts av soft war, hybridkrig, cyberangrepp och infiltration. I den sovjetiska folkrättsskolan var det huvudsakligen den ”skrivna folkrätten” – traktaträtten – som utgjorde huvudkällan, främst sådana dokument som hade undertecknats av Sovjetunionen/Ryssland, oftast mycket detaljerade sådana.

Theutenberg menar att det är i detta perspektiv man skall se Lavrovs långa och komplicerade brev med begäran om andra länders bedömningar av ett antal detaljfrågor, medan den allmänt gällande övergripande folkrätten – inte minst FN-stadgan och Helsingforsdeklarationen – helt lämnas därhän.

– Men där det är fullständigt klart att dessa folkrättsliga huvuddokument starkt fördömer det agerande som Ryssland och Putin nu ägnar sig åt. Putin vill bara förvirra begreppen. Sila myggen och svälja kameler.

Just infiltration är ett begrepp som Theutenberg skriver mycket om i sin serie i fem delar, Dagbok från UD. I sina böcker visar han med egna dagboksnoteringar styrkta av omfattande dokumentation, inte minst från olika arkiv som öppnades efter Sovjetunionens kollaps, hur Sverige utsatts för omfattande infiltration inom politik, media och UD under 100 år. Ett antal kolleger till Theutenberg drev på UD drev en vänsterlinje med paroller som ”Norden en kärnvapenfri zon” (ett krav som inte omfattade Sovjet). Samma individer, idag i 80-års åldern, bekämpar nu ett svenskt NATO-medlemskap.

– Infiltrationen har också påverkat svenska media. Ett exempel är att det talas om Sverige som ”alliansfritt”, men Sverige är inte alliansfritt – och givetvis inte längre neutralt. Sverige är medlem i EU sedan 1995 och Lissabon-fördraget från 2007 styr Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Kapitel 2 i fördraget handlar om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken där även NATO nämns. Detta kapitel är visserligen outvecklat i sina rent militära aspekter men det finns där och Sverige har skrivit under fördraget.

Men tillbaka till Lavrovs brev. Hur ska brevet hanteras?

– Sverige ska inte falla i fällan och snärja in sig i diskussioner till förmån för av Ryssland styrd tolkning. Vi ska avvisa Lavrovs ”studentkria” med hänvisning till att folkrättens allmänna principer för umgänge mellan stater sedan länge är känd av ”civilized nations”. Ingen stat skall hota annan stat. Och Sverige ska gå med i NATO. Så klart!

Även hur frågan om ett svenskt NATO-medlemskap ska hanteras får Theutenberg att reagera starkt.

– Att på en gemensam presskonferens på engelska tillsammans med representanter från Finlands regering ge beskedet att Sverige inte skall ansöka om medlemskap i NATO samt att NATO-medlemskap avgörs av en socialdemokratisk partikongress är ett grovt övertramp dels rent protokollärt dels i sak då man inte skall delge tankar om försvaret på detta plumpa sätt. Hultqvist försäger sig i upphetsad form. Samtidigt som han karaktäriserar Moderatledarens uttalande om önskvärt NATO-medlemskap som ”desinformation” ger han Putin ett klart militärt besked som naturligtvis kan påverka dennes militära planering visavis Sverige. ”Vi slåss utan NATO”!

Bo Theutenbergs böcker i serien Dagbok från UD kan beställas här.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift