Anders Ydstedt: Flera perspektiv på avundsjuka

Att avundsjuka påverkar politik och samhällsliv går knappast att förneka. Ändå finns det begränsat med litteratur i ämnet. I sommar har Svensk Tidskrift gett ut Förebilder och syndabockar – Synen på rika i Sverige och andra länder av Dr Dr Rainer Zitelmann som särskilt studerar avund mot rika i Sverige och andra länder. En hel del policyförslag på bland annat skatteområdet kan direkt härledas till avundsjuka, särskilt sådana skatter som minskar skatteintäkterna. Enligt Zitelmann är dock vi svenskar inte så avundsjuka på rika som tyskar, fransmän, italienare och spanjorer. Men avundsjuka handlar inte bara om synen på rika människor.

Statsvetaren Gunnar Falkemark gör i boken Avundsjuka i politik och samhälle (Hjalmarson & Högberg, Falun 2018) en imponerande bred genomgång av avundsjuka. Falkemark går igenom begrepp och teori och ser hur avundsjuka behandlats i filosofi och kultur. Särskilt intressant är ett antal historiska nedslag såsom avundsjukan i den antika världen liksom avundsjukans betydelse för de franska och ryska revolutionerna. Sannolikt områden som särskilt intresserar författaren av de initierade skildringarna att döma. Falkemark beskriver ”avundsjukans politik” där han skiljer på om avundsjuka är drivkraften bakom politiken eller om avundsjuka används som strategiskt instrument för att exempelvis vinna röster.

De flesta kopplar nog avundsjuka till ekonomi och tillgångar. Därför är det särskilt intressant att läsa hur Falkemark skildrar avundsjukans betydelse för svensk skolpolitik. Även detta förmodligen ett specialintresse för författaren. Efter kriget drev socialdemokraterna linjen att utbildningssystemet borde ge fler chansen och de pratade om att det fanns en ”begåvningsreserv” som inte togs tillvara. Under 1960-talet fick sedan skolan uppgiften att driva samhällsförändringar. 1968 reviderades läroplanen för grundskolan med ”ambition att minska elevernas faktiska innehav av kunskaper” och på 1970-talet ville socialdemokraterna och VPK helt avskaffa betygen i grundskolan. Tanken var att alla skulle ha rätt till lika resultat. Detta att ingen skulle tillåtas vara duktigare än någon annan kallar Falkemark tillspetsat ”den råa kommunismen på utbildningsområdet”. I betygsutredningen 1973 står det om betyg i skolan skulle betyda att denna  ”riskerar att få en få en inriktning mot att meddela kunskaper och färdigheter”. Men avundsjukan i skolan riktades inte bara mot framgångsrika elever, även läraren sågs som överbetalda, med för kort arbetstid och för mycket semester. Kommunpolitikern och ombudsmannen för Träindustriarbetareförbundet Gösta Brodin blev en kändis på 1980-talet genom att återkommande angripa lärarna som snyltare på välfärden med orimliga privilegier. Träindustriarbetareförbundet motionerade om översyn av lärarnas villkor. Ett tydligt exempel på avundsjukans politik i båda bemärkelser. Falkemark beskriver sedan ingående det politiska spelet som ledde fram till att skolan kommunaliserades av Göran Persson vilket bland annat ledde fram till att lärarnas arbetsuppgifter ska ske i skolan med längre arbetstid och kortare semester.

På motsvarande sätt går Falkemark också grundligt igenom svensk högskolepolitik de senaste decennierna: kraftigt breddad rekrytering, minskade kunskapskrav, avskaffade titlar och minskat inflytande för professorerna. Analysen blir även här att förändringarna drevs fram av och med avundsjuka.

Avundsjuka kopplas ofta till vad som är rättvist. Falkemark utgår här återkommande till John Rawls bok A Theory of Justice (1971). Rawls hävdar att alla har rätt till en uppsättning grundläggande fri- och rättigheter. Rawls anser också att man kan acceptera skillnader i fördelningen givet att de som har de sämst får det bättre. Man bör också skilja på avundsjuka och berättigad indignation. För det första måste den som åberopar det senare inte själv vara berörd men samtidigt vara beredd att inta samma position även om denne själv förlorar på detta. Falkemark lägger här till att den indignerade också måste kunna stå för sina känslor inför andra. Det av Falkemark introducerade begreppet ”avundsjukans politik” kan i vissa sammanhang vara berättigat. Exempelvis hävdar Falkemark att progressiv beskattning  är en åtgärd som kan bygga på avundsjukans politik men ändå vara berättigad.

Antropologen George Foster har metoder för att minska människors avundsjuka. En sådan är att dela ting som verkligen ger upphov till avundsjuka med andra och detta i praktiken främst sker genom progressiv beskattning. Falkemark för här ett resonemag om avskaffandet av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten. Enligt Fosters teorier borde detta ha ökat avundsjukan i Sverige. Empiriska studier om detta saknas dock. Det kan här vara relevant att peka på Zitelmanns studier som visar att svenskarna inte är lika angelägna om extra högre skatter på rika jämfört med invånarna i ett antal jämförbara länder. Falkemark efterlyser för övrigt precis den typ av studier som Zitelmann nu genomfört.

Boken avslutas med att resonerar om hur man eventuellt kan hantera avundsjuka. En intressant uppgift är att det tydligen är svårt att hitta forskare som hävdar att minskade ekonomiska skillnader skulle minska avundsjukan. Den israeliske filosofen Aaron Ben-Zeev hävdar till och med att det motsatta kan vara fallet. Vi jämför oss lättast med de som har ungefär likartad situation som oss själva och blir avundsjuka på de som har det något lite bättre, ”neighborhood envy”. De som har väsentligt mer utesluts från våra jämförelser. En utjämnande politik skulle således kunna leda till ännu mer avundsjuka i samhället.

På det personliga planet är receptet mot avundsjuka att fokusera på det som verkligen är viktigt i livet och försöka vara nöjd med det man gör, utan att jämföra sig med andra och inse vad man inte kan påverka. Att hitta områden (domäner) där man kan utveckla sig fungerar också. Filosofen Robert Nozick hävdar att med fler domäner där människor kan vara framgångsrika ökar chansen att fler känner sig tillfredsställda i livet.

Med Falkemarks ”avundsjukans politik” kan man identifiera hur avundsjuka driver och används i politiken. Några riktigt bra exempel på resultat av ”avundsjukans politik” hittar jag dock inte i Falkemarks bok.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift