Anders Ydstedt: Efterlängtad bok om UD, Palme och statsministermordet

Professorn och tidigare folkrättssakkunnig vid UD Bo J Theutenberg har under perioden 2012 till 2020 gett ut fem omfattande volymer med privata dagboksanteckningar kopplade till svensk utrikes- och säkerhetspolitik. De har varit en veritabel guldgruva för den som vill fördjupa sin kunskap om perioden 1981-1988. Samtidigt har de på grund av sin omfattning, total ca 3500 sidor, varit svårtillgängliga och de viktigaste budskapen har därför inte nått ut tillräckligt. Och det borde de verkligen göra.

Vi är därför många som efterlyst en mer kondenserad bok med fokus på hur UD agerade under de dramatiska sista åren av kalla kriget med särskilt fokus på Olof Palme och mordet på honom 1986, och nu finns äntligen den nya boken Palme omvärderad? Dagbok från UD och mordet på Sveriges statsminister (SILAC, Stockholm 2023).

Theutenberg har i sina dagböcker drivit tesen att Palme, som började sin karriär i underrättelsetjänsten, trots stenhård publik kritik mot USA och olika utspel om kärnvapenfri zon med mera var lojal mot västmakterna och Nato in i det sista.

Theutenberg hävdar också att i avgörande ögonblick såsom under U-båtskrisen 1983 och i förhandlingarna om gränsdragningen i Östersjön mellan Sverige och Sovjet så satte Palme Sveriges intressen högst och helgade det hemliga samarbetet med USA som inleddes när Tage Erlander besökte USA 1952. Theutenberg skriver att ”Palme övergav aldrig det försvarsmässiga samarbetet med USA och NATO, hur mycket han än framträdde på de vänsterideologiska arenorna.”

Samtidigt omgavs Palme hela tiden av en grupp vänsterpolitiker och tjänstemän på UD, Theutenberg benämner dem ”entouraget”, som hela tiden försökte driva Sverige och Palme österut/vänsterut. Flera av dessa personer är än i dag aktiva i debatten som motståndare till svenskt Natomedlemskap. Summerar man Palmes säkerhetspolitiska insatser så ledde de egentligen ingenvart. Möjligen var hans roll just denna, att leda dessa initiativ så att ingen annan gjorde verklighet av dem. I sig ett mordmotiv så gott som något. 

Det finns många böcker om mordet på Olof Palme och det kommer hela tiden ut nya, alla med det gemensamt att de fokuserar på mordplatsen. Däremot är det ganska tunnsått med beskrivningar av möjliga motivbilder. Och kanske är det som Bo Theutenberg skriver att det avsiktligt bedrivits försök att tona ned ”oönskade” motiv. Sverker Åström, redan då sedan länge pensionär, ombads tidigt av Hans Holmér att skriva en PM om vilka utländska grupperingar som kunde vara av intresse för mordutredningen. I Åströms PM upprättat 1986-03-02 föreslås att i första hand leta efter mördaren bland ”högerextremister”. En intressant och anmärkningsvärd uppgift är också att tips som kom till anställda på UD, och då är naturligtvis ambassader särskilt intressanta, skulle gå via UD och inte direkt till polisen.

Theutenberg beskriver ingående utifrån både vad han själv var med om och har dokumenterat i sina dagböcker, men också med hjälp av dokument och andra källor, flera var för sig starka mordmotiv som kanske dessutom förstärkte varandra.

Det verkar svårt att komma längre i Palmemordet genom att bara utgå från mordplatsen. Ska Sverige kunna gå vidare och komma till ett avslut av detta öppna sår i vår nära nutidshistoria behöver vi ta en titt på mer realistiska motivbilder, och sådana saknas verkligen inte när det gällde Olof Palme. Vapenaffärer med både Iran och Irak, som var i krig med varandra samtidigt som Palme var fredsförhandlare, kanonaffären med Indien och ovanpå detta en allt svårare balansgång mellan Sovjetnära fredsinitiativ och att hantera Sveriges legitima säkerhetspolitiska intressen. Allt detta finns ingående beskrivet och dokumenterat i Theutenbergs bok.

De spår som hittills presenterats som en missnöjd före detta kommunpolitiker i Täby eller en drogad våldsbrottsling som tar fel på mordoffer eller Sydafrikanska agenter är tämligen torftiga och har uppenbarligen inte gett något. Med det perspektiv som förhoppningsvis snart ges med ett svenskt Nato-medlemskap är vägen fri att se på Palmemordet med nya ögon.

Anders Ydstedt är styrelseordförande för Svensk Tidskrift