Amerikas svarta muhammedaner – Negerrevoltens inspiratörer


1964


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

405
AMERIKAS SVARTA MUHAMMEDANER
NEGERREVOLTENs INSPIRATÖRER
För ett par månader sedan kunde
man på idrottsspalterna i landets
samtliga tidningar läsa, att världsmästaren i professionell tungviktsboxning Cassius Clay antagit namnet Ali Muhammed, sedan han anslutit sig till sekten ”Black Muslims”. Många kommentatorer hade
inte en aning om vad det egentligen
var fråga om. I själva verket borde
händelsen snarare föranleda diskussion på ledar och kulturspalterna. Amerikas svarta muhammedaner spelar en allt viktigare roll i
kampen för negrernas frigörelse i
Förenta Staterna. I motsats till de
flesta övriga negerorganisationer
förordar de emellertid öppet våld
mot de vita. När fightern Cassius
Clay ansluter sig denna rörelse, är
det fara värt att han kan komma
att framstå som en symbol för allt
den representerar.
Vad är då ”Black Muslims” närmare bestämt? Vad vill de egentligen? Den prisbelönade negerförfattaren, journalisten och TV-mannen Louis Lomax diskuterar frågan
ingående i sin bok ”Negerrevolten”
(Aldus aktuellt), som på ett förträffligt sätt klargör det nya läge,
Av rektor GUNNAR HILLERDAL
som under 1950-talet gradvis uppkommit i integrationsfrågan i USA.
De svarta muselmanerna är, fastslår Lomax, det mest extrema uttrycket för negerns revolt mot seklers förtryck. Termen ”Black muslims” använder de visserligen inte
själva, men den är numera godtagen, och de protesterar inte mot
benämningen. Terminologin synes,
parentetiskt sagt, ha skapats av
Eric Lincoln i en avhandling om
Muhammeds efterföljare.
De svarta muselmanernas rätta
förhållande till det ortodoxa islam
är i och för sig en omtvistad fråga.
Man kan nog påstå att de använder
vad de vill och vad som passar dem
i muhammedanismen. Framför allt
har några av dess ledare inspirerats
av den klassiska formen av denna
religion: Muhammed och hans anhängare var beredda att slåss för
sin tro. På det hela taget kan man
säga, att de svarta muselmanerna
driver fram mera extrema positioner i negrernas frigörelsekamp.
Detta gällde generellt fram till början av 1964, och det gäller i än
högre grad sedan den s. k. Malcolm X, en av de ledande inom
406
gruppen, bröt sig ur denna för att
bilda en ännu mer radikal aktivistorganisation. Till att börja med
ville andra negerledare inte taga
vare sig de svarta muhammedanernas ledare Elijah Muhammad eller
Malcolm X på allvar, men den attityden har man snart tvingats
överge.
Experterna menar, att de svarta
muselmanerna nu har omkring
l 00 000 anhängare. Lomax säger,
att man kan räkna ”black muslims” som den första inhemska
amerikanska negerreligionen. Lä-
romässigt sett har den många primitiva drag. Följande är karaktä-
ristiskt för de svarta muhammedanernas tro. Gud och de svarta är
ett, därför att alla svarta är av
gudomligt ursprung. Motsatsen till
det svarta är vad som är ont, och
därför hör de vita människorna till
det ondas rike, Man kan, parentetiskt sagt, notera att detta är ett
slags religiös upp- och nervändning
av ett lika primitivt argument,
som de vita särskilt i sydstaterna
stundom ännu lanserar. Där säges
det fortfarande, att negern är en
lägre varelse med svagare intelligens. Man kan för övrigt i den amerikanska litteraturen finna belägg
för hur vita farmare under slavtiden på fullt allvar diskuterade om
negern egentligen är en fullt
mänsklig varelse och har en själ.
Elijah Muhammad, de svarta
muselmanernas ledare, utvecklar
sin tro vidare på följande sätt. De
svarta, som alla har Gud till fader,
är förenade i ett världsomspännande broderskap. Negrerna i USA är
emellertid den svagaste länken i
kedjan av alla svarta, därför att de
tvingas ha så mycket att skaffa
med de vita. Fördenskull borde de
amerikanska negrerna strängt taget kräva några av de femtio staterna för sig själva! ”Det enda ni
kan göra är att skilja er från den
vite mannen och skaffa er ett stycke land själva”, brukar Muhammad
predika. Hans centrala tema är följande: ”Den kristna religionen har
misslyckats. De svarta ledarna för
denna religion har misslyckats.
Förenta Staternas regering har svikit er. Ni kan inte få rättvisa från
någon. Det står skrivet att ni är
som fåren bland vargarna …”
Muhammad har, menar Lomax,
mer än de flesta negerledare bidragit till att göra de svarta rasmedvetna. Han har därtill ett socialt
patos. De svarta muselmanerna har
rekryterat tusentals medlemmar
bland folk som släppts ut från landets fängelser. I New York har de
tillerkänts rätten att predika just
i statens fängelser! De har i det
sammanhanget åstadkommit en
resocialisering som socialarbetarna
inte vågat drömma om, påstår
Lomax. De övertygar nämligen
svarta brottslingar om att det är en
välsignelse på lång sikt, inte en förbannelse att vara neger. Många
observatörer säger öppet att de
svarta muselmanerna har de bästa
rehabiliteringsmöjligheterna.
Ändå undrar man vilken skörd
som denna sådd en dag kommer att
bära. Mullammads anhängare utlägger ofta mästarens ord rätt och
slätt så att de vita är djävlar. De
finner blodsutgjutelsen vara ett
nödvändigt medel för de vitas frigörelse och godas seger. Lomax
menar visserligen, att de svarta
muselmanerna ännu inte utgör nå-
got allvarligt hot mot det amerikanska samhället. Men går integrationssträvandena för sakta, kan det
bli något annat av. Då kan de svarta muhammedanerna ”från att ha
varit en kuriositet växa till en farlig och mäktig faktor i kampen”.
Hedan nu är de omkring 100 000,
konstaterades ovan. Ett par av ledarna menar att de dock i realiteten om det verkligen gäller har en
kvarts miljon anhängare.
407
Det finns all anledning att uppmärksamt under den närmaste tiden följa Muhammad, Cassius Clay,
Malcolm X och andra. Den första
inhemska amerikanska negerreligionen och dess konkurrerande
sekter har otvivelaktigt redan en
politisk betydelse. Mycket tyder på
att den kommer att öka. Det kan
för övrigt tilläggas, att antisemitismen är ett framträdande drag liksom i den islamitiska religionen
överhuvud. Undersökningar från
negeroroligheter i Amerikas storstäder på sistone torde klart visa,
att judiska butiker särskilt drabbats av de svartas raseri. På den
oroliga amerikanska politiska scenen utgör Mullammads anhängare
i dubbel mening ett mörkt inslag.