Amanda Wollstad: Väst får inte svika Ukraina

Tre dagar för att ta Kyjiv. Det var planen när den ryska envåldspresidenten Vladimir Putin åter skickade sina styrkor över den ukrainska gränsen för en ”särskild militär operation” den 24 februari 2022. Idag har det gått ett år. Kyjiv står stadigt. 2000-talet har fått sin Churchill. Och ingenting kommer någonsin bli sig riktigt likt.

Tusentals har skadats och dött. Familjer splittrats. Oräkneliga krigsbrott har dokumenterats, fler väntar på att upptäckas när ryska styrkor drivs tillbaka från ockuperade ukrainska territorier. I Donetsk, Luhansk och Krim har de fått härja fritt sedan 2014. Men knappast länge till.

Min uppfattning är att kriget är vunnet när Ryssland har lämnat ukrainskt territorium, inklusive illegalt annekterade Krim, svarade ÖB Michael Bydén på en fråga från moderatorn på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen i början av januari. Han fick spontana applåder.

Krim är inte längre en linje i sanden, inte för Väst. Ingen hymlar längre med sina lojaliteter. Ukraina måste vinna. Ukraina måste återvinna alla sina territorier. Det går inte att förhandla med despoten i öst. Och ingen kan längre blunda för vad som sker med människorna som finns kvar i områden den ryska björnen lägger ramen på.

Efter den 24 februari gick det fort. Fortare än någon kunde ana. Plötsligt vaknade Europa ur sin slummer, efter att med allt skamligare envishet valt att inte låtsas om invasionen av Georgien, den första invasionen av Ukraina, Rysslands allt skarpare maktretorik.

På bara några veckor omprövades gamla sanningar i grunden. Sverige skickade vapen. Tyskland rustade upp. EU svarade med en helt igenom oväntad snabbhet och enighet med skarpa och långtgående sanktioner. Ryssland stängdes ute från evenemang och tävlingar. Privata företag övergav i en strid ström den ryska marknaden. Strax där efter ansökte Sverige och Finland om medlemskap i Nato. Väst enades och reagerade med en skärpa och en ryggrad som få väntat sig – allra minst Putin.

Ett år senare har vapenpaketen blivit fler – och tyngre. Efter att knappt ha vågat diskutera långdistansvapen pratar nu allt fler om möjligheten att skicka jaktflyg. Övertygelsen växer, vecka för vecka. Ukraina kan vinna. Ukraina måste vinna.

Det innebär inte att det inte har gnisslat. Att fokus har förskjutits och krigströttheten har stuckit upp sitt fula tryne. Men Ukraina har med en berömvärd diplomatisk skicklighet varje gång påmint om vad som är viktigt. Eller så har Rysslands vidriga övergrepp gjort det åt dem.

Väst får inte tröttna. Väst har ingen rätt. Så länge Ukraina outtröttligt strider för sitt liv och sin frihet. För Europas säkerhet, är det resten av Europas plikt att stödja dem. Så länge Ukraina tvingas strida får inte väst svika.  

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift