Amanda Wollstad: Utmaningar och risker – men framförallt möjligheter

Sammanslagningar och omflyttningar av departement och ministerportföljer har blivit den stora snackisen efter att den nya regeringen presenterades i tisdags. I vart fall efter att trålandet efter skandaler hittills inte gett upphov till mer än några försenade räkningar, en aktieportfölj och tvivelaktig musiksmak.

Att Miljödepartementet läggs ner och miljöfrågorna får flytta ihop med näringsdepartementet verkar vara ett utslag av ungefär samma tvärvetenskapliga tänkande som slår ihop landsbygd och infrastruktur och arbetsmarknad med integration. Nytt och modernt, absolut, men också kanske nödvändigt i ett land där stuprörstänket är kodifierat i grundlagen.

Symboliken i att det var just på Axel Oxenstiernas Tidö Slott som avtalet mellan regeringsunderlaget slöts kommer sysselsätta politiska tyckare och tänkare hela mandatperioden. Som bekant var det ju just Oxenstierna som upphovsman till det den svenska statsapparaten, i all sin prakt och tidvisa avighet.

Helhetsintrycket är att det är en regering med stor medvetenhet som just tillträtt. Om utmaningar och risker, men framförallt möjligheter.

För visst står man inför en rad problem. Inflation, kriminalitet, utanförskap, elbrist, ökande klyftor mellan stad och land, mellan blocken, mellan grupper. Säkerhetsläget är allvarligt, internationellt samarbete av största vikt och landet ska med varsam hand lotsas in i Nato, och dessutom agera ordförande för Europeiska unionen.

Men det finns också hopp, och det lyste igenom i Kristerssons regeringsförklaring. Sverige är ett land av strävsamma människor, sådana som bott här i generationer och sådana som nyss kommit. Människor som vill göra rätt för sig, driva företag och anställa. Som vill arbeta och spara, fostra barn och ta hand om sina samhällen. Som vill bli framgångsrika. Det finns en inbyggd skaparkraft, en samhörighet, och ett förtroende som med hårt arbete inte behöver gå förlorad.

Den kommande mandatperioden kommer handla mycket om brandkårsutryckningar, om att städa undan den röra som åtta år av rödgrön röra har lämnat efter sig på snart när varje politikområde.

Men den handlar också om att ge människor möjlighet att växa, blomstra och ta ansvar. För sig själva, för sina familjer och för sina samhällen. Att ta ett steg tillbaka, och inse att politik inte är lösningen på allt.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift