Amanda Wollstad: Sitt still i båten

Att köpmannen Erdogan vill få så mycket som möjligt för sitt ja borde inte förvåna någon, och är ingen anledning till att drabbas av panik. Frågan är om protesterna egentligen ens handlar om oss. Sverige bör sitta still i båten och låta proffsen sköta förhandlingarna.  

Det förefaller osannolikt att det kringflängande och de förhandlingar som föregått den, om än korta, processen fram till dess att Finland och Sverige i veckan ansökte om Nato-medlemskap skulle utmynnat i en ansökan om inte de många involverade parterna blivit tämligen övertygade om att en sådan så småningom skulle bifallas.

USA, Storbritannien, Frankrike, Norge, Danmark, Island, Estland, Lettland, Litauen med flera har öppet stöttat ett svensk/finskt medborgarskap. Det är inte så konstigt. Vi kommer inte att tas med på nåder. Finland bidrar med en stark och välövad armé, Sverige med svårslagna marin- och luftstridskrafter. Tillgång till svenskt och finskt territorium är nödvändigt för att försvara baltstaterna och Östersjön, och underlättar försvarsplaneringen oerhört. Ett enat Norden och Baltikum inom Nato förnyar samarbetet på försvarsområdet. Nato har mycket att vinna på att släppa in oss.

Men nu måste nya medlemmar godkännas av samtliga medlemsstater och Turkiet har plötsligt sagt nej. Eller möjligen skickat en kravlista i utbyte mot ett ja, kanske till och med flera kravlistor. Det borde egentligen vara föga förvånande, det är precis så Erdogan brukar agera när han tycker sig sitta med trumf på hand – minns flyktingkrisen och Turkiets hot om att lotsa flyende genom Turkiet ända till Europas gränser. Lägg till att det snart är val i Turkiet, att landets ekonomi går dåligt och att den sittande presidenten gärna distraherar från inrikesfrågorna. Frågan blir hur mycket det här egentligen alls handlar om Finland och Sverige.

Kraven för att godkänna ett medlemskap handlar enligt ryktet bland annat om att avsluta det vapenembargo som beslutades om efter Turkiets offensiv i Syrien 2019, en fråga som säkert kan lösas med lämpliga diplomatiska piruetter. Kraven på utlämning av personer knutna till Gulemrörelsen och olika kurdiska organisationer kommer däremot inte kunna mötas, bland annat därför att det skulle strida mot grundläggande rättsprinciper. Det vet naturligtvis Turkiet också.

Troligen handlar det mindre om ett faktiskt intresse av att hålla Sverige och Finland utanför Nato, och mer om att se vad man kan få i utbyte för sitt ja. Förhandlingarna om nya amerikanska jaktplan till Turkiet, som fastnat i den amerikanska kongressen är i slutändan kanske intressantare än ett uttalande från länderna i norr om diverse möjligen PKK-anknutna grupperingar.

Visst är Erdogans protester ett gupp på den i övrigt vällagda vägen till ett medlemskap, men Sverige och Finland är inte längre ensamma. Det bästa vi kan göra är att samordna förhandlingarna med våra nya allierade, och lita på att den av Sverige i alla andra fall så omhuldade diplomatin har sin gilla gång.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift