Print Friendly, PDF & Email

Allt fler väljer friskolor – trots hård debatt

Av Ulla Hamilton | 16 april 2021



I slutet på 1980-talet var svensk skola, liksom nu, mycket omdebatterad. Många kritiserade bristen på möjligheter att välja skola och att det var näst intill omöjligt att byta. Till och med barn som var mobbade var tvungna att be om lov att få byta skola, och det var inte alla som fick ja på denna begäran. Kritiken mot skolan och hur den fungerade ledde till flera åtgärder där kommunaliseringen av skolan var en. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i september 1991 utredningen Fristående skolor och elevavgifter (SOU 1992:38). Utredningen överlämnades till regeringen Bildt i april 1992. Då var det under en procent av alla grundskoleelever som gick i de 77 friskolorna och terminsavgiften varierade. Den högsta årliga avgiften var 43.100 kronor enligt utredningen. Mycket har hänt sedan dess.

Friskolereformen röstades igenom av riksdagen 1992 och sedan dess har det skett en kontinuerlig ökning av antalet elever och friskolor, såväl när det gäller förskolor, grund och gymnasieskolor. Detta trots, eller tack vare, den allt intensivare debatt som varit kring skolvalet och friskolor under det senaste decenniet. Januariöverenskommelsen, och dess krav på att vinstfrågan ska läggas på is, verkar snarare ha lett till att debatten har intensifierats från Socialdemokraternas håll. Snart sagt alla problem som finns i svensk skola påstås av dessa debattörer ha sin grund i friskolor och det fria skolvalet. Detta trots att det är 85 procent av alla grundskoleelever som går i kommunala skolor och att det faktiskt är fler elever som lämnar kommunala grundskolor åk 9 utan betyg i alla ämnen än det ens totalt finns friskoleelever i samma årskurs.

I dag är det ca 8 000 fler barn och elever går i en fristående skola eller förskola än vad det gjorde för ett år sedan. Varje dag går 384 000 förskolebarn och elever i friskolor. Friskolornas andel av grundskolans elever är 15 procent. En andel som har ökat 29 år i rad, sedan friskolereformens införande.  Siffror hämtade ur årets Fakta om friskolor som nyligen presenterats av Friskolornas riksförbund.

Det finns en omfattande mytbildning om friskolor och hur det svenska systemet fungerar. På riksplanet pågår det en politisk debatt som handlar om att smutskasta skolvalssystemet. Landets utbildningsminister missar inte ett tillfälle att utmåla problem i skolan som att det är friskolornas fel. Dessvärre får hon sällan följdfrågor om vad hon har för belägg för sitt påstående. Samtidigt uppvaktar hennes partikamrater i kommunerna friskolor för att de ska etablera sig i kommunen för att avlasta växande kommunen behovet av nya skolplatser.  

Den svenska skoldebatten illustrerar den stora skillnad som finns mellan vanliga människors val och syn på friskolor och den bitvis högljudda kritik som kan höras om friskolor. Såväl föräldrar, elever som lärare är mer nöjda med sin skola om den är en friskola jämfört med om det är en kommunal skola, enligt Skolinspektionens enkätundersökning. Särskilt är frågor om studiero och upplevd trygghet viktiga för både föräldrar och elever. Bland lärare är upplevelsen av rektorns kunskap om det dagliga arbetet en särskilt urskiljande aspekt hos just friskolor.

Friskolor är inte sällan utpekade för att skapa segregation. Men vad få vet om är att friskolor har en större andel elever med utländsk bakgrund än vad den kommunala skolan har, 27 procent jämfört med 26 procent. Det finns förvisso en skillnad mellan föräldrarnas utbildningsbakgrund, där friskoleelever i genomsnitt har föräldrar med högre utbildning. Men den skillnaden har minskat över tid.

Friskolor finns idag i nästan alla delar av landet. Idag finns det fristående förskolor i 249 av landets 290 kommuner. Fristående grundskolor finns i 186 kommuner och fristående gymnasieskolor i 97 kommuner. Det innebär att skolvalet har blivit möjligt för snart sagt alla familjer runt om i landet.

En del av den kritik som nu hörs i debatten är att friskolorna har blivit för stora. Tanken var aldrig att det skulle blir stora koncerner. Friskolor ska vara små enheter hävdas det. Sanningen är ju att det också ser ut på det sättet. Av de aktörer som driver fristående för-, grund- eller gymnasieskola har 95 procent endast en eller två enheter. Mer än var tredje fristående grundskola har färre än 100 elever.

Bland de 18 större friskolehuvudmännen, de som har fem eller fler skolenheter inom grundskola och gymnasieskolan, ser ägandet olika ut.  Tio ägs av privatpersoner, tre är stiftelseägda, två är personalägda och tre är börsnoterade.

Faktan om friskolor visar tydligt att allt fler föräldrar och elever värdesätter, och gör, ett aktivt skolval. Hundratusentals vårdnadshavare och elever fortsätter välja friskolor, trots en allt hårdare debatt om friskolor.

Skolan har varit en het fråga i princip sedan enhetsskolans införande på 1960-talet. Det handlar om synen på skolans uppdrag. Vad är skolans viktigaste roll, är det fokus på kunskapsförmedling, att elever med olika bakgrund möts i skolan eller att förmedla en gemensam värdegrund till den uppväxande generationen? Dagen skoldebatt illustrera skiljelinjerna väl.

För alla de som har vuxit upp med de möjligheter som friskolereformen gav kan det vara svårt att föreställa sig hur det var innan, när politiker och byråkrater bestämde vilken skola eleven ska gå i. Men även då hade vi skolor vars elevsammansättning återspeglades i bostadsområdets status. En boendesegregation som givetvis inte alls kan jämföras med boendesegregationens effekter i dagens samhälle. En boendesegregation var effekter kan minskas genom att alla känner till att man kan välja en skola.

Mycket av dagens skoldebatt utgår ifrån att familjer väljer fel, istället för att handla om hur lågpresterande skolor kan bli bättre. Individernas slutsatser är tydliga, för det är ju individen som väljer, eller väljer bort, skola. Inte skolor som väljer individer.

Ulla Hamilton är VD för Friskolornas riksförbund

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

Läs mer här

Samtida röster om konservatism