Leif Edvardsson; Hoten mot välfärden
1998
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HOTEN MOTVÄLFÄRDEN
LEIF EDVARDS S ON
Många av de för staten inkomstbringande skattebaserna minskar snabbt.
Samtidigt ökar trycket på de sociala skyddsnäten . Ekvationen går inte ihop . Men vad kan
vi göra för att trygga välfärden framöver?
F
ortfarande lever många
medborgare i foreställningen att skattepolitiken i Sverige kan bestämmas utan hänsyn till
forhållandena i vår omvärld. Den tiden är dock sedan länge forbi. Endast
ett ffital skattebaser är numera relativt
stabila och opåverkade. Hit hör
momsen på maten, fastighetsskatten
och inkomstskatten for vanligt folk,
som av sociala skäl inte kan tänka sig
att emigrera.
Övriga skattebaser är mer eller
mindre lättrörliga. Det gäller framfor
allt kapitalskatten och formögenhetsskatten, som leder till en omfattande
kapitalflykt. När ett svenskt foretag
går ihop med ett utländskt bolag
medfor formodligen en bibehållen
dubbelbeskattning, att huvudkontoret enbart av skatteskäl alltid kommer
LEJD E DVARD S SON är skatteexpert
i SA F.
att hamna utanfor Sverige. Det är
alltså ingen tillfällighet att såväl
MentaNordbanken som StoraEnzo
har hemvist i Finland. Den for statskassan så betydelsefulla mervärdesskatten kan komma att minska rejält
genom den tilltagande gränshandeln
och den snabbt ökande internethandeln.
Ett verkligt dråpslag mot skattebasen blir om harmoniseringsarbetet
inom EU leder till att den s k ursprungslandsprincipen ersätter nuvarande destinationsprincip.
Även inkomstskatten står under
hårt tryck. Oroväckande är att många
svenskar, framforallt de unga och på
arbetsmarknaden väletablerade, enligt flera samstämmiga undersökningar svartarbetar. På grund av skyhöga
marginaleffekter sitter många barnfamiljer i en fattigdomsfålla, som de av
egen kraft sällan kan ta sig ur. För
många farniljeforsörjare är det ekonomiskt sett knappast lönt att arbeta
eller att satsa på en vidareutveckling i
sitt yrke. Den som investerar i en
SV EN SK TID S KRIFT
lång utbildning till lärare, sjuksköterska eller socialarbetare belönas med
hög marginalskatt. Den höga marginalskatten har lett till att alltfler högskoleutbildade unga människor väljer
att av skatteskäl satsa på en karriär
utanfor Sverige. Av nyexaminerade
civilingenjörer flyttar en skrämmande hög andel utomlands. Vem vet
om och i så fall när de återvänder.
Det höga skattetrycket leder samtidigt till att svenska foretag rar allt svå-
rare att rekrytera kvalificerad personal från utlandet. I spåren av detta ser
vi att många storforetag flyttar ut
strategiska specialistfunktioner som
forskning och utveckling, marknadsforing och finansverksamhet till andra länder. Riskerna for en fortgående och tilltagande ”brain drain” är
alltså uppenbara.
P åverkar hastig het men inte
riktning
De eroderande skattebaserna utsätter
vårt skattesystem for allt större på-
frestningar. Utvecklingen har pågått i
51
det tysta under en lång följd av år
men har under de senaste åren blivit
allt tydligare. En del nostalgiker skyller på EU-medlemsskapet och tror
tydligen, att vi skulle kunna fårskonas från nödvändiga anpassningar av
skattesystemet genom ett utträde ur
unionen. Man bortser då från att utvecklingen framfår allt styrs av globaliseringen och att medlemsskapet
snarare påverkar fårloppets hastighet
än dess riktning.
l värsta fall kan statens skattebortfall på några års sikt bli så mycket som
50- 100 miljarder kronor, d v s bortemot en sjättedel av budgeterade inkomster. Det säger sig. självt att en
oförändrad statlig utgiftsnivå i det lä-
get leder till dramatiska budgetunderskott. Det kommer inte att bli
möjligt att kompensera ett så stort inkomstbortfall genom höjning av
skattenivåerna i de stabila skattebaserna utan att systemets legitimitet
går förlorad.
Starkt utgiftstryck
Utöver tilltagande framtida problem
när det gäller statens skatteinkomster
tillkommer att statskassan är utsatt får
ett bestående starkt utgiftstryck, som
kommer att nödvändiggöra fortsatta
prioriteringar. Under 1990-talet har
den statliga konsumtionen ökat relativt långsamt, medan transfereringarna till hushållen gått upp mycket
kraftigt. En bidragande orsak härtill
är naturligrvis att tillväxten i ekonomin varit svag under hela 1990-talet
med arbetslöshetstal i nivå med depressionsåren på 1930-talet. En an- 52
nan orsak är att transferingssystemen
under tidigare år byggdes ut i sådan
omfattning att i stort sett varenda
svensk numera är mottagare av nå-
gon stödform. Den budgetbalans som
nu åter har uppnåtts i statens affärer
har skett genom omfattande neddragningar av bl a arbetslöshets- och
sjukfårsäkringen i kombination med
omfattande skattehöjningar.
Trots neddragningarna går fortfarande mer än en tredjedel av statsinkomsterna till finansieringen av
transfereringar till hushållen. Det är
därfår uppenbart att de nuvarande
ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna knappast
kan upprätthållas om statens skatteinkomster skulle minska påtagligt.
En mycket allvarlig utgiftskris får
stat och kommun kan komma om
tjugo till trettio år, när 40-talisterna
ökat pensionärskollektivet med flera
hundra tusen personer. Dagens kris i
sjukvården och äldreomsorgen kan
då komma att fran1stå som en stilla
västanfläkt i jämförelse med de utgiftsanspråk som då tvingar sig på.
Till de framtida ökande utgifterna
på grund av en åldrande befolkning
skall läggas att någon nämnvärd reservering får hittills utlovade pensionslöften till 40-talister anställda i
stat, kommuner och landsting inte
skett fram till nu. Pensionerna måste
betalas med framtida skatteinkomster, som alltså till betydande del redan är intecknade. De nyligen i
Högsta Domstolen avgjorda pensionsmålen visar att dessa pensionslöften med största sannolikhet inte
SVENSK TIOSKRIFT
kan brytas.
För att ffi den statsfinansiella ekvationen att gå ihop kan det därfår bli
nödvändigt att drastiskt sänka ersättningsnivåerna i transfereringssystemen. Detta gäller oberoende av om
den nuvarande skatteuttagsnivån kan
upprätthållas eller ej.
Den dubbla obalansen i vårt nuvarande skatte- och socialfårsäkringssystem utgör på lite längre sikt ett allvarligt hot mot välfården får stora
medborgargrupper. Ska vi likt strutsen sticka huvudet i sanden och låta
”marknaden” lösa problemen? Eller
ska vi medan tid är ta itu med problemen och fårsöka skapa ett regelverk,
som klarar framtidens påfrestningar
och garanterar en rimlig trygghetsnivå får alla medborgare?
Trygghetskonton ett alternativ
Det senare alternativet har varit utgångspunkten får en grupp ekonomer inom och utanfår SAF, som av
SAF:s styrelse haft uppdraget att
självständigt utforma ett fårslag till en
genomgripande reformering av det
svenska välfärdssystemet och dess finansiering. Arbetsgruppens fårslag
presenteras i rapporten Proportionell
skatt med trygghetskonton -for enkelhet
och ökad valfrihet.
Den reformplan som presenteras i
rapporten syftar till att kombinera
hög ekonomisk tillväxt med ett stort
utrymme får individuellt beslutsfattande vad gäller trygghetsfrågor. Den
idemässiga grunden får alternativet är
densamma som det som ligger till
grund får det nyligen refom1erade
pensionssystemet. Våra framtida pensioner kommer således att bestämmas
av livsinkomsten och inte som tidigare de bästa 15 åren under livet.
Livsinkomsten och inte inkomsten
ett visst år är helt enkelt en mer relevant utgångspunkt för fördelningspolitiska överväganden i ett samhälle
där en majoritet av medborgama har
inkomster som blir alltmer variabla
mellan olika tidsperioder i livet.
Förskjutningen mot ett bvstids- och
bvsinkomstperspektiv leder till slutsatsen att vi bör ha ett proportionellt
skattesystem kombinerat med ett
grundtrygghetssystem. I reformplanen föreslås att detta system skall vara
privat och kontobaserat på samma
sätt som en var av oss fir rätten inom
ramen för de nya pensionsreglerna att
placera 2,5 procent årligen av pensionsavgifterna.
Vilka är då huvuddragen i denna
reformplan?
Alla sociala avgifter, d v s arbetsgivaravgifter, egenavgifter, särskild lö-
neskatt och allmän pensionsavgift avskaffas. Dagens arbetsgivaravgifter
växlas till lön. Av sålunda utgående
lön skall en obligatorisk avgift på 20
procent betalas till den enskildes
trygghetskonto, dock maximalt
50.000 kr per år. Avgiften är avdragsgill vid inkomstbeskattningen.
Uttag från trygghetskontot fir gö-
ras för vad som i dag täcks av sjukförsäkring, föräldraförsäkring, socialbidrag, arbetslöshetsförsäkring samt
barnbidrag. För alla uttag utom barnbidraget gäller att de görs om till ett
skattepliktigt belopp om 10.300 kr
per månad. Trygghetskontot utformas med två försäkringar; en likviditetsförsäkring, som innebär att ett negativt saldo aldrig kan bli större än
200.000 kr och en livsinkomstförsäknng som garanterar en pension på
”I värsta fall kan
statens skattebortfall
på några års sikt bli så
mycket som 50 – 100
miljarder kronor, d v s
bortemot en sjättedel
av budgeterade inkomster.
”grundtrygghetsnivå. Saldot som finns
på kontot vid pensioneringen omvandlas till en pensionsannuitet.
Räcker inte saldot till en årlig pension om 123.600 kr (10.300 x 12) så
träder den nämnda garantipensionen
m.
Sparar egna pengar
Den som vill tillförsäkra sig en högre
ersättningsnivå respektive pension än
grundtrygghetsnivån 10.300 kr kan
göra detta genom egna frivilliga kontoavsättningar utöver obligatorisk avgift eller genom privata försäkringar.
Även dessa avsättningar är avdragsgilla. Den enskildes känsla av att kontobehållningen verkligen är egna pengar förstärks ytterligare av att andra än
kontoinnehavaren fir möjlighet att
göra avdragsgilla insättningar för
dennes räkning. Vid dödsfall övertas
SVENSK TIDSKRIFT
kontobehållningen av arvingarna.
Den reformerade inkomstskatten
belastar hushåll och företag, inklusive
egenföretagare, med en enhetlig
skattesats med 30 procent på olika inkomstkällor. Det blir möjlighet till
kommunala variationer. Grundavdraget höjs till 30.000 kr. Samma
skattesats (men inte grundavdraget)
gäller också för kapitalinkomster.
Realisationsvinster och utdelningar
är skattefria för fysiska personer.
Trygghetsbehov
Den enhetliga och låga skattesatsen
för inkomster och avdrag medför att
den enskildes frivilliga avsättningar
till trygghetskontot inte kommer att
styras av skattetänkande utan av dennes trygghetsbehov. För alla inkomsttagare blir värdet av avdrag för
avsättning till trygghetskontot detsamma som vid uttag från kontot.
Ytterligare en fördel med en helt
proportionell skatt är, att betydande
förenklingar i beskattningen kan genomföras, framför allt för de mindre
företagen och dess ägare. Alla skatteflyktsregler bör kunna slopas.
Reformplanen innebär skattesänkningar med 320 miljarder kronor. Av
skattesänkningen används 150 miljarder kronor till obligatoriska kontoavgifter, medan resterande 170 miljarder kronor lämnas till medborgamas
fria disposition för att bygga upp en
individuellt anpassad tilläggstrygghet.
Som andel av 1998 års BNP-nivå
skulle skattetrycket med reformen
sjunka från 54 procent till 34 procent. I 1998 års skattekvot ingår soci- 53
alforsäkringsavgifterna som till en del
kan betraktas som forsäkringspremier.
Om man i analogi härmed skulle
addera de obligatoriska kontoavgifterna i sin helhet till skatterna, uppgår
denna summa som andel av BNP till
42 procent. Det motsvarar dagens
genomsnittliga skattetryck i EU.
Ny typ av omfordelning
En kritik som riktas mot trygghetskontot är att detta helt bryter forsäkringsmomentet i vårt nuvarande socialforsäkringssystem och att det är
ett osolidariskt fOrslag. Mot detta kan
invändas att även dagens system for
många fungerar som en grundtrygghet. De ersättningstak som finns i så-
väl arbetslöshetsforsäkringen som
54
sjukforsäkringen leder till stort inkomstbortfall, som individen med
nuvarande skattetryck har små möjligheter att forsäkra sig mot genom
eget sparande. Hur mycket en individ far ut ur det nuvarande systemet
styrs i mycket högre grad av faktorer
som när i livet ett inkomstbortfall inträffar, i vilken kommun man råkar
bo, hur mycket man kan utnyttja regler och system järnfort med hur låg
eller hög livsinkomst individen har.
Studier visar att inte mindre än tre
fjärdedelar av de sociala avgifterna
omfordelar den enskildes inkomster
över livstiden, medan endast en fjärdedel är omfOrdelning mellan individer. I praktiken innebär därmed olika
intressegruppers önskan om högre
bidrag eller ersättningsnivåer i en
SVENSK TIDSKRIFT
speciell livssituation, en önskan om
en annorlunda livscykelomfordelning. Med trygghetskontot blir en
sådan åtgärd möjlig helt på frivillig
basis, utan krånglig politisk process
och utan att tvinga andra individer
att folja ett sådant konsumtionsmönsteL
Missbruk motverkas
En övergång tilllika uttagsmöjligheter for alla innebär frikoppling från
inkomstberoende och därmed minskade incitament till kostnadskrävande beteendeanpassningar till systemet. Missbruk av trygghetskontosystemet motverkas, eftersom ett sådant
innebär att individen ”stjäl av sig
själv”.
LEIF EDVARDS S ON
Många av de för staten inkomstbringande skattebaserna minskar snabbt.
Samtidigt ökar trycket på de sociala skyddsnäten . Ekvationen går inte ihop . Men vad kan
vi göra för att trygga välfärden framöver?
F
ortfarande lever många
medborgare i foreställningen att skattepolitiken i Sverige kan bestämmas utan hänsyn till
forhållandena i vår omvärld. Den tiden är dock sedan länge forbi. Endast
ett ffital skattebaser är numera relativt
stabila och opåverkade. Hit hör
momsen på maten, fastighetsskatten
och inkomstskatten for vanligt folk,
som av sociala skäl inte kan tänka sig
att emigrera.
Övriga skattebaser är mer eller
mindre lättrörliga. Det gäller framfor
allt kapitalskatten och formögenhetsskatten, som leder till en omfattande
kapitalflykt. När ett svenskt foretag
går ihop med ett utländskt bolag
medfor formodligen en bibehållen
dubbelbeskattning, att huvudkontoret enbart av skatteskäl alltid kommer
LEJD E DVARD S SON är skatteexpert
i SA F.
att hamna utanfor Sverige. Det är
alltså ingen tillfällighet att såväl
MentaNordbanken som StoraEnzo
har hemvist i Finland. Den for statskassan så betydelsefulla mervärdesskatten kan komma att minska rejält
genom den tilltagande gränshandeln
och den snabbt ökande internethandeln.
Ett verkligt dråpslag mot skattebasen blir om harmoniseringsarbetet
inom EU leder till att den s k ursprungslandsprincipen ersätter nuvarande destinationsprincip.
Även inkomstskatten står under
hårt tryck. Oroväckande är att många
svenskar, framforallt de unga och på
arbetsmarknaden väletablerade, enligt flera samstämmiga undersökningar svartarbetar. På grund av skyhöga
marginaleffekter sitter många barnfamiljer i en fattigdomsfålla, som de av
egen kraft sällan kan ta sig ur. För
många farniljeforsörjare är det ekonomiskt sett knappast lönt att arbeta
eller att satsa på en vidareutveckling i
sitt yrke. Den som investerar i en
SV EN SK TID S KRIFT
lång utbildning till lärare, sjuksköterska eller socialarbetare belönas med
hög marginalskatt. Den höga marginalskatten har lett till att alltfler högskoleutbildade unga människor väljer
att av skatteskäl satsa på en karriär
utanfor Sverige. Av nyexaminerade
civilingenjörer flyttar en skrämmande hög andel utomlands. Vem vet
om och i så fall när de återvänder.
Det höga skattetrycket leder samtidigt till att svenska foretag rar allt svå-
rare att rekrytera kvalificerad personal från utlandet. I spåren av detta ser
vi att många storforetag flyttar ut
strategiska specialistfunktioner som
forskning och utveckling, marknadsforing och finansverksamhet till andra länder. Riskerna for en fortgående och tilltagande ”brain drain” är
alltså uppenbara.
P åverkar hastig het men inte
riktning
De eroderande skattebaserna utsätter
vårt skattesystem for allt större på-
frestningar. Utvecklingen har pågått i
51
det tysta under en lång följd av år
men har under de senaste åren blivit
allt tydligare. En del nostalgiker skyller på EU-medlemsskapet och tror
tydligen, att vi skulle kunna fårskonas från nödvändiga anpassningar av
skattesystemet genom ett utträde ur
unionen. Man bortser då från att utvecklingen framfår allt styrs av globaliseringen och att medlemsskapet
snarare påverkar fårloppets hastighet
än dess riktning.
l värsta fall kan statens skattebortfall på några års sikt bli så mycket som
50- 100 miljarder kronor, d v s bortemot en sjättedel av budgeterade inkomster. Det säger sig. självt att en
oförändrad statlig utgiftsnivå i det lä-
get leder till dramatiska budgetunderskott. Det kommer inte att bli
möjligt att kompensera ett så stort inkomstbortfall genom höjning av
skattenivåerna i de stabila skattebaserna utan att systemets legitimitet
går förlorad.
Starkt utgiftstryck
Utöver tilltagande framtida problem
när det gäller statens skatteinkomster
tillkommer att statskassan är utsatt får
ett bestående starkt utgiftstryck, som
kommer att nödvändiggöra fortsatta
prioriteringar. Under 1990-talet har
den statliga konsumtionen ökat relativt långsamt, medan transfereringarna till hushållen gått upp mycket
kraftigt. En bidragande orsak härtill
är naturligrvis att tillväxten i ekonomin varit svag under hela 1990-talet
med arbetslöshetstal i nivå med depressionsåren på 1930-talet. En an- 52
nan orsak är att transferingssystemen
under tidigare år byggdes ut i sådan
omfattning att i stort sett varenda
svensk numera är mottagare av nå-
gon stödform. Den budgetbalans som
nu åter har uppnåtts i statens affärer
har skett genom omfattande neddragningar av bl a arbetslöshets- och
sjukfårsäkringen i kombination med
omfattande skattehöjningar.
Trots neddragningarna går fortfarande mer än en tredjedel av statsinkomsterna till finansieringen av
transfereringar till hushållen. Det är
därfår uppenbart att de nuvarande
ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna knappast
kan upprätthållas om statens skatteinkomster skulle minska påtagligt.
En mycket allvarlig utgiftskris får
stat och kommun kan komma om
tjugo till trettio år, när 40-talisterna
ökat pensionärskollektivet med flera
hundra tusen personer. Dagens kris i
sjukvården och äldreomsorgen kan
då komma att fran1stå som en stilla
västanfläkt i jämförelse med de utgiftsanspråk som då tvingar sig på.
Till de framtida ökande utgifterna
på grund av en åldrande befolkning
skall läggas att någon nämnvärd reservering får hittills utlovade pensionslöften till 40-talister anställda i
stat, kommuner och landsting inte
skett fram till nu. Pensionerna måste
betalas med framtida skatteinkomster, som alltså till betydande del redan är intecknade. De nyligen i
Högsta Domstolen avgjorda pensionsmålen visar att dessa pensionslöften med största sannolikhet inte
SVENSK TIOSKRIFT
kan brytas.
För att ffi den statsfinansiella ekvationen att gå ihop kan det därfår bli
nödvändigt att drastiskt sänka ersättningsnivåerna i transfereringssystemen. Detta gäller oberoende av om
den nuvarande skatteuttagsnivån kan
upprätthållas eller ej.
Den dubbla obalansen i vårt nuvarande skatte- och socialfårsäkringssystem utgör på lite längre sikt ett allvarligt hot mot välfården får stora
medborgargrupper. Ska vi likt strutsen sticka huvudet i sanden och låta
”marknaden” lösa problemen? Eller
ska vi medan tid är ta itu med problemen och fårsöka skapa ett regelverk,
som klarar framtidens påfrestningar
och garanterar en rimlig trygghetsnivå får alla medborgare?
Trygghetskonton ett alternativ
Det senare alternativet har varit utgångspunkten får en grupp ekonomer inom och utanfår SAF, som av
SAF:s styrelse haft uppdraget att
självständigt utforma ett fårslag till en
genomgripande reformering av det
svenska välfärdssystemet och dess finansiering. Arbetsgruppens fårslag
presenteras i rapporten Proportionell
skatt med trygghetskonton -for enkelhet
och ökad valfrihet.
Den reformplan som presenteras i
rapporten syftar till att kombinera
hög ekonomisk tillväxt med ett stort
utrymme får individuellt beslutsfattande vad gäller trygghetsfrågor. Den
idemässiga grunden får alternativet är
densamma som det som ligger till
grund får det nyligen refom1erade
pensionssystemet. Våra framtida pensioner kommer således att bestämmas
av livsinkomsten och inte som tidigare de bästa 15 åren under livet.
Livsinkomsten och inte inkomsten
ett visst år är helt enkelt en mer relevant utgångspunkt för fördelningspolitiska överväganden i ett samhälle
där en majoritet av medborgama har
inkomster som blir alltmer variabla
mellan olika tidsperioder i livet.
Förskjutningen mot ett bvstids- och
bvsinkomstperspektiv leder till slutsatsen att vi bör ha ett proportionellt
skattesystem kombinerat med ett
grundtrygghetssystem. I reformplanen föreslås att detta system skall vara
privat och kontobaserat på samma
sätt som en var av oss fir rätten inom
ramen för de nya pensionsreglerna att
placera 2,5 procent årligen av pensionsavgifterna.
Vilka är då huvuddragen i denna
reformplan?
Alla sociala avgifter, d v s arbetsgivaravgifter, egenavgifter, särskild lö-
neskatt och allmän pensionsavgift avskaffas. Dagens arbetsgivaravgifter
växlas till lön. Av sålunda utgående
lön skall en obligatorisk avgift på 20
procent betalas till den enskildes
trygghetskonto, dock maximalt
50.000 kr per år. Avgiften är avdragsgill vid inkomstbeskattningen.
Uttag från trygghetskontot fir gö-
ras för vad som i dag täcks av sjukförsäkring, föräldraförsäkring, socialbidrag, arbetslöshetsförsäkring samt
barnbidrag. För alla uttag utom barnbidraget gäller att de görs om till ett
skattepliktigt belopp om 10.300 kr
per månad. Trygghetskontot utformas med två försäkringar; en likviditetsförsäkring, som innebär att ett negativt saldo aldrig kan bli större än
200.000 kr och en livsinkomstförsäknng som garanterar en pension på
”I värsta fall kan
statens skattebortfall
på några års sikt bli så
mycket som 50 – 100
miljarder kronor, d v s
bortemot en sjättedel
av budgeterade inkomster.
”grundtrygghetsnivå. Saldot som finns
på kontot vid pensioneringen omvandlas till en pensionsannuitet.
Räcker inte saldot till en årlig pension om 123.600 kr (10.300 x 12) så
träder den nämnda garantipensionen
m.
Sparar egna pengar
Den som vill tillförsäkra sig en högre
ersättningsnivå respektive pension än
grundtrygghetsnivån 10.300 kr kan
göra detta genom egna frivilliga kontoavsättningar utöver obligatorisk avgift eller genom privata försäkringar.
Även dessa avsättningar är avdragsgilla. Den enskildes känsla av att kontobehållningen verkligen är egna pengar förstärks ytterligare av att andra än
kontoinnehavaren fir möjlighet att
göra avdragsgilla insättningar för
dennes räkning. Vid dödsfall övertas
SVENSK TIDSKRIFT
kontobehållningen av arvingarna.
Den reformerade inkomstskatten
belastar hushåll och företag, inklusive
egenföretagare, med en enhetlig
skattesats med 30 procent på olika inkomstkällor. Det blir möjlighet till
kommunala variationer. Grundavdraget höjs till 30.000 kr. Samma
skattesats (men inte grundavdraget)
gäller också för kapitalinkomster.
Realisationsvinster och utdelningar
är skattefria för fysiska personer.
Trygghetsbehov
Den enhetliga och låga skattesatsen
för inkomster och avdrag medför att
den enskildes frivilliga avsättningar
till trygghetskontot inte kommer att
styras av skattetänkande utan av dennes trygghetsbehov. För alla inkomsttagare blir värdet av avdrag för
avsättning till trygghetskontot detsamma som vid uttag från kontot.
Ytterligare en fördel med en helt
proportionell skatt är, att betydande
förenklingar i beskattningen kan genomföras, framför allt för de mindre
företagen och dess ägare. Alla skatteflyktsregler bör kunna slopas.
Reformplanen innebär skattesänkningar med 320 miljarder kronor. Av
skattesänkningen används 150 miljarder kronor till obligatoriska kontoavgifter, medan resterande 170 miljarder kronor lämnas till medborgamas
fria disposition för att bygga upp en
individuellt anpassad tilläggstrygghet.
Som andel av 1998 års BNP-nivå
skulle skattetrycket med reformen
sjunka från 54 procent till 34 procent. I 1998 års skattekvot ingår soci- 53
alforsäkringsavgifterna som till en del
kan betraktas som forsäkringspremier.
Om man i analogi härmed skulle
addera de obligatoriska kontoavgifterna i sin helhet till skatterna, uppgår
denna summa som andel av BNP till
42 procent. Det motsvarar dagens
genomsnittliga skattetryck i EU.
Ny typ av omfordelning
En kritik som riktas mot trygghetskontot är att detta helt bryter forsäkringsmomentet i vårt nuvarande socialforsäkringssystem och att det är
ett osolidariskt fOrslag. Mot detta kan
invändas att även dagens system for
många fungerar som en grundtrygghet. De ersättningstak som finns i så-
väl arbetslöshetsforsäkringen som
54
sjukforsäkringen leder till stort inkomstbortfall, som individen med
nuvarande skattetryck har små möjligheter att forsäkra sig mot genom
eget sparande. Hur mycket en individ far ut ur det nuvarande systemet
styrs i mycket högre grad av faktorer
som när i livet ett inkomstbortfall inträffar, i vilken kommun man råkar
bo, hur mycket man kan utnyttja regler och system järnfort med hur låg
eller hög livsinkomst individen har.
Studier visar att inte mindre än tre
fjärdedelar av de sociala avgifterna
omfordelar den enskildes inkomster
över livstiden, medan endast en fjärdedel är omfOrdelning mellan individer. I praktiken innebär därmed olika
intressegruppers önskan om högre
bidrag eller ersättningsnivåer i en
SVENSK TIDSKRIFT
speciell livssituation, en önskan om
en annorlunda livscykelomfordelning. Med trygghetskontot blir en
sådan åtgärd möjlig helt på frivillig
basis, utan krånglig politisk process
och utan att tvinga andra individer
att folja ett sådant konsumtionsmönsteL
Missbruk motverkas
En övergång tilllika uttagsmöjligheter for alla innebär frikoppling från
inkomstberoende och därmed minskade incitament till kostnadskrävande beteendeanpassningar till systemet. Missbruk av trygghetskontosystemet motverkas, eftersom ett sådant
innebär att individen ”stjäl av sig
själv”.