Ingegerd Troedsson; Moderata kvinnors väg till fullvärdigt medborgarskap


1997


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

INGEGERD TROEDSSON:
kvinnors vag tillModerata
fullvärdigt medborgarskap
D
e moderata kvinnornas historia
åren 1911-1920
har kommit att
kallas ”de nio
glömda åren”. Den officiella historieskildringen inom partiet har utgått
från Allmänna Valmansförbundets
olika insatser for att aktivera högerkvinnorna. Det banbrytande arbete
som böljade år 1911 med utgångspunkt i det nybildade Stockholms
moderata kvinnoförbund har
”glömts bort”. Vilken brist detta varit
tar vi klart for oss när fil dr Stina
Nicklasson med stor berättarglädje
och inlevelseformåga nu publicerat
en tredje bok om de kvinnliga momoderata kvinnorna inte bara politisk
rösträtt. De befann sig dessutom i
partipolitiskt utanförskap. År 1904
hade Allmänna Valmansförbundet
(AVF) konstituerats som valorganisation for riksdagens högerinriktade
grupperingar. Men det var en organisation av män for män.
Söka andra vägar
Detta ter sig särskilt märkligt efter
den lindmanska regeringens forfattningsreform 1907-1909, där kvinnor
från kommunvalet 1910 blev valbara
till kommunala förtroendeposter. De
moderata kvinnorna fick genom sitt
utanfårskap söka andra vägar.
Många moderata kvinnor hade
derata pionjärerna Kvinnors väg till samlats inom Fredriks Bremerforfullvärdigt medborgarskap. Pionjärer för bundet liksom i den vid 1900-talets
moderat politik. början etablerade Landsföreningen
Vid 1900-talets böljan saknade de for kvinnlig politisk rösträtt, där
Kvinnors väg till fullvärdigt medborgarskap. Pionjärer för moderat
politik , Stina Nicklasson, Carlssons förlag .
kvinnor med olika ideologisk hemvist samarbetade.
I december 1911 bildades nu
Stockholms moderata kvinnoförbund, MKF. Först 1913 öppnade
AVF portarna for kvinnorna. Men
MKF som under Ebba von Eckermans ledning på endast några år
byggt upp ett omfattande nät av
kvinnoforeningar runtom i landet
slog vakt om sin självständighet.
Under dessa år hade dessa moderata
kvinnor dessutom visat att de stod
bakom AVF:s ideer, att de ställde upp
for AVF i valrörelserna och att de
dessutom med stort engagemang slagits for ett effektivare försvar.
De moderata kvinnor som t ex
valts in i Stockholms stadsfullmäktige
gjorde snart betydande insatser i samverkan med partiet. Men AVF ville
inte acceptera MKF:s självständighet.
I ett brev 1916 hävdar högerledaren
Arvid Lindman att ”ett fristående
moderat kvinnoförbund, som till yttermera visso genom sina forbindelser på kvinnosakshåll lätt utsätts for
påverkningar (!) vänsterifrån, innebär
en allvarlig fara for sammanhållningen inom det moderata partiet”.
Arbetet borde ske inom partiets ram.
AVF böljade därfor bilda egna konkurrerande kvinnoforeningar med,
de gemensamma ideerna till trots,
mångåriga motsättningar som foljd.
Stina Nicklassons bok utgörs
främst av åtta porträtt av ledande moderatkvinnor under perioden 1911-
1922. Den ger många levande och
tankeväckande inblickar i den värld
som bildningstörstande och reforminriktade kvinnor under det sena
1800-talet och de forsta decennierna
av 1900-talet levde i och där de alltmer insåg vikten av politiskt medborgarskap for att fullt ut kunna arbeta for sina ideer och ideal.
Professorska
Låt mig utöver Ebba von Eckerman
nämna några av dessa åtta: Valfrid
Palmgren hade 1905 disputerat i romanska språk vid Uppsala universitet.
På några ra år gjorde hon sedan en
insats for folkbibliotekstanken som
knappast kan överskattas. Hon var
också en av de två forst invalda kvinnorna i Stockholms stadsfullmäktige,
innan hon mot slutet av år 1911 blev
”professorska” i Köpenhamn och
lämnade politiken. (Folketinget skulle senare tilldela henne ett personligt
lektorat i svenska språket).
Folkskollärarinnan Stina Quint,
som efterträdde henne i stadsfullmäktige, startade bl a Folkskolans barntidning i syfte att ge barnen tillgång
till god och stimulerande läsning
medan Cecilia Milow fick till stånd
och drev en omfattande pojkklubbsverksamhet i Stockholm. Detta och
mycket annat vid sidan av deras politiska verksamhet. Lantbrukarhustrun
Jeanna Nilsson i Värmland gjorde
omfattande resor runtom i landet och
bidrog starkt till att det landsomfattande Sveriges moderata kvinnoforbund kunde konstitueras i maj 1915.
Trots motstånd från partiet!
Stina Nicklasson visar med all
önskvärd tydlighet att de ledande
gestalterna inom Sveriges moderata
kvinnoforbund minst av allt var nå-
gra politiska duvungar. Tvärtom gav
de i olika sammanhang prov på politisk (och social) medvetenhet, integritet och framsynthet som var och är
imponerande.
Varfor ingick då inte rösträttsfrågan
i MKF:s program? Troligt är att man
inte ville kollidera med AVF utan foredrog att fortsätta sitt arbete inom
den partipolitiskt neutrala Landsforeningen for kvinnlig politisk rösträtt.
Men medvetenheten om vikten av
också kvinnlig rösträtt framgår tydligt
när vänsterkvinnorna mom
Landsforeningen 1912 och en tid
framöver ville uppmana högerkvinnorna att lägga ned sina kommunala
röster med hänvisning till AVF:s negativa hållning till kvinnlig rösträtt.
MKF:s styrelse gick helhjärtat till
motattack: ”Om vi kvinnor skulle
ställa upp på hugskottet kan högerns
män undgå att ställa sig frågan:
Värdera kvinnorna inte den kommunala rösträtten? (…) Politisk konsensus i rösträttsfrågan kommer att uppnås, det är vår övertygelse. Men den
kan forsenas genom illa övertänkta
handlingar. Därfor upp till kamp!
Högerkvinnor, rösta i kommunvalet
Aldrig lägga vi ner våra röster!”.
En annan anledning kan vara att de
moderata kvinnorna såg rösträtten
mer som ett medel än som ett mål.
Regelmässigt betonades också skyldigheterna starkare än rättigheterna.
Stina Nicklassons välskrivna bok
rekommenderas varmt till alla som är
intresserade av Sveriges politiska historia.