Christian Gergils; På resa i planlagt land
1997
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
PÅ RESA I PLANLAGT LAND
CHRISTIAN GERGILS
Öppen arbetslöshet är när man är arbetslös, men också sysslolös. Om man går på kurs genom
Arbetsförmedlingen, om man deltar i ett ALU-projekt, har API, är på Rek-stöd eller har ett
OTA, ja då är man inte sysslolös. Och alltså inte öppet arbetslös.
r arbetsmarknads- ra den öppna arbetslösheten, startar
styrelsens ramdo- han en lavin. Det är inte en lavin av
kument: arbeten, i vart fall inte av ”riktiga
”Det här ramdo- jobb” som det heter. Nej, lavinen
kumentet vänder består snarare av en till synes aldrig
s1g i första hand till styrelser för sinande ström av märkliga ideer om
länsarbetsnämnder och till arbets- vad folk ska syssla med när de inte
fårmedlingsnämnder. Syftet är att har jobb.
beskriva de övergripande gemensamma planeringsfårutsättningarna
får arbetet. Ramdokumentet som
är fastställt av AMS styrelse i september 1996 har flerårig giltighet
och revideras vid behov”.
Arbetsmarknadsstyrelsens
Ramdokument
”Jag ska sälja hela företaget. Sedan
skajag bara ta svartjobb. Det här går
inte längre.”
Ägare tillframgångsrikt industriföretag
i Norrköping
När Göran Persson lovar att halveCHRISTIAN GERGILS är fri/ansjournalist.
statistiken är viktig
Förklaringen är ungefår följande:
Öppen arbetslöshet är när man är arbetslös, men också sysslolös. Om
man går på kurs genom Arbetsförmedlingen, om man deltar i ett
ALV-projekt, har API, är på Rekstöd eller har ett OTA, ja då är man
inte sysslolös (det är i alla fall avsikten). Och alltså inte öppet arbetslös.
Det är också så att den som väntar
på att ra gå en kurs, till exempel en
starta-eget kurs som det är många sö-
kande till, inte räknas som sysslolös.
Åtminstone inte i statistiken. Och
statistiken är viktig, får de olika arbetsförmedlingarna i landet tävlar om
att vara bäst. Så ra som möjligt ska
SVENSK TIDSKRIFT
vara öppet arbetslösa. Ingen under 25
far till exempel gå sysslolös, alltså öppet arbetslös, i mer än 100 dagar. Det
är en målsättning som regeringen har
satt upp.
Samtidigt som det är viktigt att ra
till det så att folk inte går omkring
och är öppet arbetslösa så har Arbetsfårmedlingen utsatts får kritik får
vissa problemlösningar. Utbildningsplatser, arbetsplatsintroduktioner och
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder tenderar att bli som riktiga jobb,
med den enda skillnaden att fåretagarna slipper betala lönen.
Innan man kommer in i landet får
arbetslösa, innan man böljar hitta och
bli hemma där, far förkortningar och
termer runt som obegripliga yrväder.
Att ha API är till exempel ett av vår
tids namn på vad man har när staten
betalar för fåretagens arbetskraft.
Beredskapsarbeten fast på 90-talet
och mestadels i den privata sektorn.
Ja, beredskapsarbeten finns kvar men
de är inte så många, bara knappt
7.000. API är Arbetsplatsintroduk- 15
tion och här är närmare 40.000 personer engagerade.
Den som är långtidsarbetslös kan fa
API, eller mer bestämt:
”Alla som är inskrivna på Arbetsformedlingen och som formedlingen bedömer har behov av praktik
ute i arbetslivet kan anvisas arbetsplatsintroduktion”.
Ur: Information till arbetssökande.
Arbetsplatsintroduktion.
I praktiken betyder det här att alla
kan fa API. Åtminstone alla som
kommer bra överens med sin handläggare på arbetsformedlingen kan a
det när a-kassedagarna börjar ta slut.
Några jobb finns inte
”A-kassedagar” är en annan del av
språket i landet for arbetslösa. En akasseperiod består av 300 dagar. När
de är slut måste man ut på ny åtgärd i
ett visst antal månader for att bli berättigad till 300 nya dagar. Ja, såvida
man inte kan fajobb förstås. Men det
vet alla i landet for arbetslösa, att nå-
gra jobb finns inte.
Därfor är det åtgärd som gäller.
”Åtgärd” är utskrivet ”konjunkturberoende åtgärd” och det är allt så-
dant som inte är riktiga jobb, men
som inte heller är ”utan arbete”.
Ja, det kanske låter kryptiskt med
dessa, for utomstående meningslösa,
ordlekar. Men i statistiken från
Arbetsmarknadsstyrelsen så är det bara ”personer utan arbete” som kan
vara ”öppet arbetslösa”. Och om
man deltar i någon konjunkturberoende åtgärd, så är man alltså inte öppet arbetslös och inte ens ”utan arbe- 16
te”. Rent statistiskt sett.
API kostar företaget 2.000 kronor
per månad. Avgiften är avdragsgill
och kallas ”finansieringsbidrag”. I
gengäld far den arbetslöse ett utbildningsbidrag som motsvarar a-kassan,
eller lägst 230 kronor per dag.
För företagaren är det här enkel
matematik. En anställd som har en
lön på 230 kronor per dag skulle kosta minst 6.000 kronor i månaden
(beräknat på en arbetsgivaravgift på
34 procent). Som API kostar han eller hon bara 2.000.
För att inte slå ut riktiga jobb, finns
regler som säger att API inte far slå ut
riktiga jobb.
Vissa kritiker hävdar att så ändå blir
fallet. Riksdagens Revisorer, till exempel, som i sin Rapport 96/97:2
behandlar Undanträngningsrdfekter på
arbetsmarknaden. Den här typen av
”efterfrågepåverkande” åtgärder (där
man alltså subventionerar lönen for
att på så vis öka efterfrågan på arbete)
menar Revisorerna tränger undan så
mycket som 86 procent. Kort uttryckt: av 100 som far API eller liknande, är det 86 riktiga jobb som aldrig kommer till.
På Arbetsformedlingen hävdar
man att det inte är så. För så är ju reglerna. API far inte tränga undan riktiga arbeten…
Att ”anvisas arbetsplatsintroduktion” som det heter i AMS dokument, är inte alltid helt rättvisande. I
normalfallet är det den arbetslöse som
anvisar sig själv. Alltså en arbetslös
som hittar en person som har ett fö-
retag och kan skriva på närvarorapSVENSK TID SKR.IFT
porterna.
Det är alltid svårt att hävda att enskilda extrema exempel visar på större generella tendenser. Men det här
är i alla fall ett exempel på hur det
faktiskt kan fungera:
En ung kvinna fick API för att arbeta som kontorist på ett företag i
staden. Hon var ursprungligen kulturarbetare och fick därfor ”praktik i
vägledande syfte”, som det heter.
Fördelen med detta var att det då utgjorde ett undantag: Om man har
Arbetsplatsintroduktion ”i vägledande syfte”, alltså inom ett for en själv
nytt arbetsområde, så behöver det inte kosta arbetsgivaren någonting alls,
inte ens 2.000 kronor.
Tog hand om hästarna
Just den här kvinnan råkade vara nära
vän till företagsledaren for det stora
företaget. Hon arbetade i stallet och
tog hand om hans hästar under tiden.
Sedan fick hon nya a-kassedagar och
kunde fortsätta att ta hand om hästarna.
För mig har det varit nyttigt att
komma ifrån storstan och det politiska livet. Verkligheten här ute är en
annan. Jag har lärt känna Björn.
Björn var byggjobbare, ”grovjobbare”, som höll på med cement och
gjutning. Under 80-talet när alla
byggde, då gick det bra. Men så hände det något med byggbranchen
samtidigt som Björn fick ont i ryggen
och blev långtidssjukskriven. Han
omskolade sig till hovslagare.
Att sko hästar kanske inte är den
idealiska sysselsättningen for en kille
med ryggproblem. Men Björn var
mycket fortjust i hästar och fick utbildningsbidrag fOr att skola om sig.
Fast han var aldrig hovslagare så
länge. Hästama på hovslagarskolan
gick väl an, och de egna hemrna på
gården. Men vissa andra… Björn var
helt enkelt lite rädd. Och så var det
ju det där med ryggen.
Så det blev till att stämpla igen.
Idag går Björn på ALU. Arbetslivsutveckling. Det är en åtgärd. Det
är inte ett jobb. Fast man är inte
”utan arbete”. Statistiskt sett alltså.
Förklaringen till detta, berättar Rolf
Danielsson på Arbetsmarknadsstyrelsens Statistikenhet, är att man då
”inte ens tillhör arbetskraften. Man
har ju utbildningsbidrag”.
Med denna logik är alltså Björn for
närvarande inte arbetslös. Björn är nu
närmare 50 år gammal. API som
främst är en åtgärd for unga personer
som behöver komrna in på arbetsmarknaden, passar inte honom. Och
API har alltså ratt kritik, just fOr att
det slår ut riktiga jobb.
ALU däremot är garanterat INTE
riktiga jobb. ”Det är väl själva tanken
med ALU, att det ska vara idiotprojekt”, säger en luttrad reporter på
Sveriges Radio somjag pratar med.
Björn rar nu Arbetslivsutveckling
och inventerar skog. Det är ett miljö-
projekt, där han och en handfull andra ALU:are åker runt på olika platser fOr att ta prover på skogen. ”Min
egen skog hade dom sämsta värdena
av alla som vi någonsin uppmätt”,
berättar Björn dystert. Fast han hoppas att han har mätt fel. ”Jag kanske
inte gick tillräckligt djupt ner när jag tillgängliga medel).”
tog provet”. Beslut 18 november 1996.
Riktigt vad proverna ska användas Det är en bedrövad projektledare
till vet han inte, men det är alltså nå- på kommunen som i mars 1997
got miljöprojekt. tvingas berätta att det inte blir något.
”J d J .. k .ttst en tar vtnnan råkade vara nära
vän till företagsledaren
för det stora företaget.
Hon arbetade i stallet
och tog hand om hans
hästar under tiden .
Sedan fick hon nya akassedagar och kunde
fortsätta att ta hand
om hästarna. ”
I Nyköping visste man mycket
mer om vad man höll på med, nämligen att bygga en stenåldersby med
ALU-arbetare. Eller mer bestämt en
”Fomby”, eftersom den skulle vara
från stenåldern till medeltiden.
”Litorina – En historisk by” var det
entusiastiska forslaget som fick majoritet i kommunen.
Och i länsarbetsnämnden i Södermanlands län var det inga problem:
”Följande projekt har av länsarbetsnämnden beviljats medel ur EU:s
mål 3 fond: Dnr D 210.8-671/ 96
”Reservdelslager for gamla hus”
1.170.000:- fOr 1997. Dnr D210.8-
646/96 ”Historisk by” 1.737.000:-
for 1997 (har ansökan gjorts for ytterligare år kan beviljan ske efter ny
prövning på utvärdering samt länets
SVEN SK TIDSKRIFT
Inte for att det var en ovanligt dålig
ide som fick avslag, utan for att det
var en ovanligt bra ide. För en gångs
skull lyckades man hitta ett ALUprojekt som kändes meningsfullt. Det
här skulle verkligen bli något. Naturhistoriska museet var entusiastiskt,
länsarbetsnämnden tillstyrkte och här
fanns dessutom EU-pengar att hämta. Mellan 25 och 50 personer skulle
kunna sysselsättas årligen med ALUprojekt. Kulturarbetare, finsnickare,
byggnadsarbetare och andra som gick
arbetslösa.
Anita Lindkvist på kommunens arbetsmarknadsenhet forklarar att det
var en god affar. Visserligen skulle
projektet rent marknadsmässigt gå
med forlust långt in på 2000-talet,
”men så är det ju med alla arbetslö-
sa”. Arbetslösa går alltid med forlust,
menar hon och forklarar att arbetslösheten i kommunen kostar över en
miljon om dagen.
Jag vet inte när under arbetets gång
som jag inser att Anita Lindkvist faktiskt har rätt. Att använda arbetslöshetspengar till något som ändå är
konstruktivt, något som handlar om
det historiska arvet och kan ra EUstöd. Järnfort med vad ALU-arbeten
brukar innebära, givet arbetsmarknadspolitikens forutsättningar, så var
fornbyn Litarirra en utomordentligt
bra ide.
Men den var for stor. Idens om- 17
fattning och dess okonventionella
upplägg skapade rubriker i den lokala
tidningen. Politikerna fick kalla fåtter efter hård kritik och backade.
Problemet är att svensk arbetsmarknadspolitik är full med fornbyar,
fast mycket värre. Men i mindre skala. Vem bryr sig om att tio gubbar i
Norrköping är ute och mäter ph-värden i skogen till ingen nytta?
”Sökes: Meningsfulla ALU-projekt
– Finnes: 60 arbetslösa utan plats”.
Under denna rubrik utropar chefen
får arbetsmarknadsenheten i söderköping sin desperation i Norrkö-
pings Tidningar den 5 februari.
18
Problemet får kommunen är att 60
personer varit arbetslösa så länge att
de nu har ”rätt till en praktikplats”,
berättar NT. Margareta Jacobsson
heter enhetschefen som slår larm och
vänder sig tilllokaltidningen i sitt sö-
kande.
De sedan tidigare etablerade platserna på Agendakontoret, Väntjänsten, Återvinningen, Naturvärnet
samt Snick- och Hantverksateljen är
alla fulltecknade. Vad ska man nu
hitta på?
”Det måste ju vara något som
känns meningsfullt att syssla med.
Samtidigt tar det ju inte vara något
SVENSK TIDSKRIFT
som tar jobbet ifrån någon annan”,
berättar Jacobsson som fårklarar att
hon får närvarande bara har en ide,
men en riktigt bra sådan som skulle
passa dem som vill arbeta utomhus:
”Ett ALU-projekt med 8-10 personer skulle kunna bilda ett miljölag
som bygger vindskydd, reparerar lite
och håller lederna snygga”. Hon syftar på traktens vandringsleder som
”kräver ständigt underhåll”.
I övrigt vänder hon sig alltså tilllokaltidningens läsare får att fa andra
bra uppslag och ideer: ”Det kan ju
vara vad som helst, till exempel att
räkna alla bilar som passerar Söderköping. Bara det känns meningsfullt
for en själv.”
Den 24 februari startade för övrigt
ett stort ALV-projekt i Norrköping,
med syfte att ge ”150 gröna jobb”.
Två arbetslösa, naturintresserade herrar, Björn Johansson och Per-Ove
Gustafsson, har startat projektet som
bland annat skall inventera lomflglar,
enär ”Lommen är på väg att bli en
hotad art snart. Det har med miljö-
gifter att göra”, som Gustafsson uttrycker saken. Man ska också ta reda
på hur ”viltet i skogen använder de
passager som finns under våra stora
vägar”.
” Och (När projektet är slutfört har du
rätt att börja markera
på 11ytt’, som ArbetsJärmedliH,gcn skriver i
si11 lilla it~{ormatonsbrochyr om ALU. J…1arkera är i det här fallet
nyspråklig syno1zym till
att stämpla, man får
alltså 300 11ya a-kassedagar.
”För den som inte hälsat på i landet
for arbetslösa kan allt detta verka meningslöst och nästan lite förnedrande.
Som en insändarskribent filosoferar i
Aftonbladet den 11 januari i år; ”För
att vi arbetslösa ska ”hållas igång” erbjuds vi t ex ALV. Där trängs man
ihop med andra arbetslösa, men ingen bryr sig om vad som presteras.
Huvudsaken är att man finns på plats
åtta timmar per dag och indoktrinerar varandra med negativa tankar.”.
Markera p å nytt
Men meningslösheten är bara fiktiv.
Syftet, forklaringen och meningen
med allt detta är alltså tudelad: Det är
a-kassedagarna och Göran Perssons
halverade öppna arbetslöshet. För
den som går på ALV tillhör ju definitionsmässigt ”inte ens arbetskraften”
som mannen på AMS statistikenhet
påpekade. Och ”När projektet är
slutfört har du rätt att börja markera
på nytt”, som Arbetsförmedlingen
skriver i sin lilla informatonsbrochyr
om ALV. Markera är i det här fallet
nyspråklig synonym till att stämpla,
man får alltså 300 nya a-kassedagar.
Under nästa år ska närmare 10.000
arbetslösa medlemmar i Seko och
Transport få bli trafikinformatörer i
något som kallas Nollvisionen. Det är
nytänkande arbetsmarknadspolitik.
Man slår helt enkelt samman arbetsmarknadspolitiken med regeringens
stora satsning mot trafikdöden, vilket
alltså fått namnet ”Nollvisionen”.
Den politiska uppfinningsrikedomen
är ibland imponerande.
Det är svårt att hitta ett bättre svar
på en tänkt fundering från en tjänsteman på Arbetsmarknadsdepartementet: ”Om vi ska hitta låtsasjobb
för tio tusen personer, och inte en
käft ska kunna säga att det är meningslöst, vad ska vi hitta på då?”.
Jo, det är Arbetsmarknadsdepartementet självt som har tagit fram det
SVENSK TIDSKRIFT
här gigantiska ”paketet”, som är just
ALV-jobb. Sådär en 250 Nollvisionsstationer ska upprättas längs vä-
garna, på olika ”naturliga rastplatser”
som bensinstationer och matställen.
Så åskådliggörs regeringens desperation inför den stundande valrörelsen och löftet om halverad öppen arbetslöshet. Det brukade, illvilligt
men ganska slående, sägas att det sovjetiska samhällskontraktet kunde
sammanfattas i att ”om ni låtsas att ni
arbetar så låtsas vi att ni får betalt”.
Ekonomiskt blir det trots allt en rimligare ordning än dagens ”Om vi får
låtsas att ni arbetar så ger vi er betalt”.
På Arbetsmarknadsstyrelsen har
man inte femårsplaner och inte
tioårsplaner. Man har istället ”ramdokument” som beskriver ”de övergripande planeringsförutsättningarna
för arbetet”. Ramdokumentet ”har
flerårig giltighet och revideras vid
behov”. En evighetsplan helt enkelt,
som skrivs om, kompletteras och
”revideras” när det behövs.
Som så många andra enheter med
stor planeringsiver, har AMS satsat
mycket på datorerna och den nya informationsteknologin. Datasystemet,
som av någon bisarr anledning heter
”Leda” beskrivs i Ramdokumentet:
”I datorsystemet LEDA kan Arbetsförmedlingen följa indikatorer som
visar den lokala urveckligen av arbetsmarknaden och resultatet. För
att t ex kunna planera för att minska
antalet långtidsarbetslösa behöver
formedlingen information om nulä-
ge, urvecklingstrend och resultatmål”.
19
Lika enkelt som det är skrivet, är
det emellertid inte att kontrollera resultat och kvalitet på det som AMS
producerar för att nå sina mål:
”Det finns ingen särskild kvalitetsansvarig. Alla i organisationen svarar
för kvalitetsuppföljning”, berättar
AMS presschef Robin Lapidus.
”Revisorerna har med förvåning
noterat att AMS fram till 1995 inte
ansett sig ha haft till uppgift att utföra
undersökningar av utvärderingstyp”,
skriver Riksdagens Revisorer i sin
granskning av arbetsmarknadspolitiken (RR 96/97:2).
”Vi får inte göra så”
På den lokala Arbetsförmedlingen
vill man helt enkelt inte kännas vid
några problem. Lena-Britt är chef för
avdelningen industri, kontor och
teknik på AF i Norrköping. Men att
någon skulle fa gå en utbildning eller
annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd
bara för att bli berättigad till en ny akasseperiod, det avfårdar hon med
bestämdhet:
”Nej, för om det är så då är det allvarligt. Vi tar inte göra så.”
Lena-Britt betonar att arbetsmarknadsutbildning bara sätts in när den
enskilde har ett definierat behov av
utbildning för att komma ut på ar- 20
betsmarknaden. Och att kvaliteten
skulle vara låg, att kurserna av flera
deltagare skulle betraktas som att sitta
av tid för att fa ny a-kasseperiod, det
vet hon med bestämdhet att så inte är
fallet: ”Jag far kopia på alla kursutvärderingar. Det är positivt nästan
jämt”.
Jag har inte tillgång till några kursutvärderingar. Men jag har träffat
Janita, en finlandssvenska som gick
”Våga vinn”-kurs i Norrköping. Det
är en kurs för äldre långtidsarbetslösa
för att ge dem modet och självförtroendet åter. Hennes berättelse sätter
somliga av ens föreställningar på ända.
Arbetslösa leder kurser
for arbetslösa
Kursen var ojämn, med mycket självstudier i data, lärarlösa grupparbeten
och studiebesök. För att ta en korrekt
utvärdering ska varje deltagare mot
slutet av kursen skriva ett anonymt
omdöme. ”Det här är förstås anonymt. Men ni kan väl skriva era
namn på lapparna ändå, så att jag kan
ställa kompletterande frågor om det
är något jag undrar över”, sa kursledaren. Utvärderingen blev därefter.
Janita, som hade arbetat som säljare
och var pratsam också i grupp, avvek
SVENSK TIDSKRIFT
kanske från de övriga gruppdeltagarna. Så gick det som det ofta går i arbetsmarknadspolitiken. Arbetslösa
Janita fick leda nästa Våga Vinn-kurs.
Arbetslösa leder kurser för arbetslösa
och så permanentas uta11förskapet
och hopplösheten, den byggs in i systemet.
I Dagens Nyheter 10/3 beklagar
sig chefen för Arbetsförmedlingen i
Landskrona, Rickard Engleson, över
att regeringen styr så i detalj att det
inte finns några pengar kvar att bestämma över:
”Alla åtgärder ska vara så billiga att
volymen blir stor och statistiken friserad i jakten på den halverade arbetslösheten”, säger Engleson uppgivet. Den inte helt hoppfulla DN-artikeln över en hel sida har rubriken
”Ett utanförskap baserat på bidrag”.
Tidningen konstaterar att var sjätte
person i arbetsför ålder lever på bidrag, närmare en miljon.
Men på Arbetsmarknadsstyrelsen
har man sitt datorsystem ”Leda” och
med det håller man alltså på att ”planera för att minska antalet långtidsarbetslösa”. Och valåret 1998 skickar
Arbetsmarknadsdepartementet ut
10.000 personer för att dela ut flygblad mot trafikdöden. Så länge det
finns liv finns det hopp.
CHRISTIAN GERGILS
Öppen arbetslöshet är när man är arbetslös, men också sysslolös. Om man går på kurs genom
Arbetsförmedlingen, om man deltar i ett ALU-projekt, har API, är på Rek-stöd eller har ett
OTA, ja då är man inte sysslolös. Och alltså inte öppet arbetslös.
r arbetsmarknads- ra den öppna arbetslösheten, startar
styrelsens ramdo- han en lavin. Det är inte en lavin av
kument: arbeten, i vart fall inte av ”riktiga
”Det här ramdo- jobb” som det heter. Nej, lavinen
kumentet vänder består snarare av en till synes aldrig
s1g i första hand till styrelser för sinande ström av märkliga ideer om
länsarbetsnämnder och till arbets- vad folk ska syssla med när de inte
fårmedlingsnämnder. Syftet är att har jobb.
beskriva de övergripande gemensamma planeringsfårutsättningarna
får arbetet. Ramdokumentet som
är fastställt av AMS styrelse i september 1996 har flerårig giltighet
och revideras vid behov”.
Arbetsmarknadsstyrelsens
Ramdokument
”Jag ska sälja hela företaget. Sedan
skajag bara ta svartjobb. Det här går
inte längre.”
Ägare tillframgångsrikt industriföretag
i Norrköping
När Göran Persson lovar att halveCHRISTIAN GERGILS är fri/ansjournalist.
statistiken är viktig
Förklaringen är ungefår följande:
Öppen arbetslöshet är när man är arbetslös, men också sysslolös. Om
man går på kurs genom Arbetsförmedlingen, om man deltar i ett
ALV-projekt, har API, är på Rekstöd eller har ett OTA, ja då är man
inte sysslolös (det är i alla fall avsikten). Och alltså inte öppet arbetslös.
Det är också så att den som väntar
på att ra gå en kurs, till exempel en
starta-eget kurs som det är många sö-
kande till, inte räknas som sysslolös.
Åtminstone inte i statistiken. Och
statistiken är viktig, får de olika arbetsförmedlingarna i landet tävlar om
att vara bäst. Så ra som möjligt ska
SVENSK TIDSKRIFT
vara öppet arbetslösa. Ingen under 25
far till exempel gå sysslolös, alltså öppet arbetslös, i mer än 100 dagar. Det
är en målsättning som regeringen har
satt upp.
Samtidigt som det är viktigt att ra
till det så att folk inte går omkring
och är öppet arbetslösa så har Arbetsfårmedlingen utsatts får kritik får
vissa problemlösningar. Utbildningsplatser, arbetsplatsintroduktioner och
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder tenderar att bli som riktiga jobb,
med den enda skillnaden att fåretagarna slipper betala lönen.
Innan man kommer in i landet får
arbetslösa, innan man böljar hitta och
bli hemma där, far förkortningar och
termer runt som obegripliga yrväder.
Att ha API är till exempel ett av vår
tids namn på vad man har när staten
betalar för fåretagens arbetskraft.
Beredskapsarbeten fast på 90-talet
och mestadels i den privata sektorn.
Ja, beredskapsarbeten finns kvar men
de är inte så många, bara knappt
7.000. API är Arbetsplatsintroduk- 15
tion och här är närmare 40.000 personer engagerade.
Den som är långtidsarbetslös kan fa
API, eller mer bestämt:
”Alla som är inskrivna på Arbetsformedlingen och som formedlingen bedömer har behov av praktik
ute i arbetslivet kan anvisas arbetsplatsintroduktion”.
Ur: Information till arbetssökande.
Arbetsplatsintroduktion.
I praktiken betyder det här att alla
kan fa API. Åtminstone alla som
kommer bra överens med sin handläggare på arbetsformedlingen kan a
det när a-kassedagarna börjar ta slut.
Några jobb finns inte
”A-kassedagar” är en annan del av
språket i landet for arbetslösa. En akasseperiod består av 300 dagar. När
de är slut måste man ut på ny åtgärd i
ett visst antal månader for att bli berättigad till 300 nya dagar. Ja, såvida
man inte kan fajobb förstås. Men det
vet alla i landet for arbetslösa, att nå-
gra jobb finns inte.
Därfor är det åtgärd som gäller.
”Åtgärd” är utskrivet ”konjunkturberoende åtgärd” och det är allt så-
dant som inte är riktiga jobb, men
som inte heller är ”utan arbete”.
Ja, det kanske låter kryptiskt med
dessa, for utomstående meningslösa,
ordlekar. Men i statistiken från
Arbetsmarknadsstyrelsen så är det bara ”personer utan arbete” som kan
vara ”öppet arbetslösa”. Och om
man deltar i någon konjunkturberoende åtgärd, så är man alltså inte öppet arbetslös och inte ens ”utan arbe- 16
te”. Rent statistiskt sett.
API kostar företaget 2.000 kronor
per månad. Avgiften är avdragsgill
och kallas ”finansieringsbidrag”. I
gengäld far den arbetslöse ett utbildningsbidrag som motsvarar a-kassan,
eller lägst 230 kronor per dag.
För företagaren är det här enkel
matematik. En anställd som har en
lön på 230 kronor per dag skulle kosta minst 6.000 kronor i månaden
(beräknat på en arbetsgivaravgift på
34 procent). Som API kostar han eller hon bara 2.000.
För att inte slå ut riktiga jobb, finns
regler som säger att API inte far slå ut
riktiga jobb.
Vissa kritiker hävdar att så ändå blir
fallet. Riksdagens Revisorer, till exempel, som i sin Rapport 96/97:2
behandlar Undanträngningsrdfekter på
arbetsmarknaden. Den här typen av
”efterfrågepåverkande” åtgärder (där
man alltså subventionerar lönen for
att på så vis öka efterfrågan på arbete)
menar Revisorerna tränger undan så
mycket som 86 procent. Kort uttryckt: av 100 som far API eller liknande, är det 86 riktiga jobb som aldrig kommer till.
På Arbetsformedlingen hävdar
man att det inte är så. För så är ju reglerna. API far inte tränga undan riktiga arbeten…
Att ”anvisas arbetsplatsintroduktion” som det heter i AMS dokument, är inte alltid helt rättvisande. I
normalfallet är det den arbetslöse som
anvisar sig själv. Alltså en arbetslös
som hittar en person som har ett fö-
retag och kan skriva på närvarorapSVENSK TID SKR.IFT
porterna.
Det är alltid svårt att hävda att enskilda extrema exempel visar på större generella tendenser. Men det här
är i alla fall ett exempel på hur det
faktiskt kan fungera:
En ung kvinna fick API för att arbeta som kontorist på ett företag i
staden. Hon var ursprungligen kulturarbetare och fick därfor ”praktik i
vägledande syfte”, som det heter.
Fördelen med detta var att det då utgjorde ett undantag: Om man har
Arbetsplatsintroduktion ”i vägledande syfte”, alltså inom ett for en själv
nytt arbetsområde, så behöver det inte kosta arbetsgivaren någonting alls,
inte ens 2.000 kronor.
Tog hand om hästarna
Just den här kvinnan råkade vara nära
vän till företagsledaren for det stora
företaget. Hon arbetade i stallet och
tog hand om hans hästar under tiden.
Sedan fick hon nya a-kassedagar och
kunde fortsätta att ta hand om hästarna.
För mig har det varit nyttigt att
komma ifrån storstan och det politiska livet. Verkligheten här ute är en
annan. Jag har lärt känna Björn.
Björn var byggjobbare, ”grovjobbare”, som höll på med cement och
gjutning. Under 80-talet när alla
byggde, då gick det bra. Men så hände det något med byggbranchen
samtidigt som Björn fick ont i ryggen
och blev långtidssjukskriven. Han
omskolade sig till hovslagare.
Att sko hästar kanske inte är den
idealiska sysselsättningen for en kille
med ryggproblem. Men Björn var
mycket fortjust i hästar och fick utbildningsbidrag fOr att skola om sig.
Fast han var aldrig hovslagare så
länge. Hästama på hovslagarskolan
gick väl an, och de egna hemrna på
gården. Men vissa andra… Björn var
helt enkelt lite rädd. Och så var det
ju det där med ryggen.
Så det blev till att stämpla igen.
Idag går Björn på ALU. Arbetslivsutveckling. Det är en åtgärd. Det
är inte ett jobb. Fast man är inte
”utan arbete”. Statistiskt sett alltså.
Förklaringen till detta, berättar Rolf
Danielsson på Arbetsmarknadsstyrelsens Statistikenhet, är att man då
”inte ens tillhör arbetskraften. Man
har ju utbildningsbidrag”.
Med denna logik är alltså Björn for
närvarande inte arbetslös. Björn är nu
närmare 50 år gammal. API som
främst är en åtgärd for unga personer
som behöver komrna in på arbetsmarknaden, passar inte honom. Och
API har alltså ratt kritik, just fOr att
det slår ut riktiga jobb.
ALU däremot är garanterat INTE
riktiga jobb. ”Det är väl själva tanken
med ALU, att det ska vara idiotprojekt”, säger en luttrad reporter på
Sveriges Radio somjag pratar med.
Björn rar nu Arbetslivsutveckling
och inventerar skog. Det är ett miljö-
projekt, där han och en handfull andra ALU:are åker runt på olika platser fOr att ta prover på skogen. ”Min
egen skog hade dom sämsta värdena
av alla som vi någonsin uppmätt”,
berättar Björn dystert. Fast han hoppas att han har mätt fel. ”Jag kanske
inte gick tillräckligt djupt ner när jag tillgängliga medel).”
tog provet”. Beslut 18 november 1996.
Riktigt vad proverna ska användas Det är en bedrövad projektledare
till vet han inte, men det är alltså nå- på kommunen som i mars 1997
got miljöprojekt. tvingas berätta att det inte blir något.
”J d J .. k .ttst en tar vtnnan råkade vara nära
vän till företagsledaren
för det stora företaget.
Hon arbetade i stallet
och tog hand om hans
hästar under tiden .
Sedan fick hon nya akassedagar och kunde
fortsätta att ta hand
om hästarna. ”
I Nyköping visste man mycket
mer om vad man höll på med, nämligen att bygga en stenåldersby med
ALU-arbetare. Eller mer bestämt en
”Fomby”, eftersom den skulle vara
från stenåldern till medeltiden.
”Litorina – En historisk by” var det
entusiastiska forslaget som fick majoritet i kommunen.
Och i länsarbetsnämnden i Södermanlands län var det inga problem:
”Följande projekt har av länsarbetsnämnden beviljats medel ur EU:s
mål 3 fond: Dnr D 210.8-671/ 96
”Reservdelslager for gamla hus”
1.170.000:- fOr 1997. Dnr D210.8-
646/96 ”Historisk by” 1.737.000:-
for 1997 (har ansökan gjorts for ytterligare år kan beviljan ske efter ny
prövning på utvärdering samt länets
SVEN SK TIDSKRIFT
Inte for att det var en ovanligt dålig
ide som fick avslag, utan for att det
var en ovanligt bra ide. För en gångs
skull lyckades man hitta ett ALUprojekt som kändes meningsfullt. Det
här skulle verkligen bli något. Naturhistoriska museet var entusiastiskt,
länsarbetsnämnden tillstyrkte och här
fanns dessutom EU-pengar att hämta. Mellan 25 och 50 personer skulle
kunna sysselsättas årligen med ALUprojekt. Kulturarbetare, finsnickare,
byggnadsarbetare och andra som gick
arbetslösa.
Anita Lindkvist på kommunens arbetsmarknadsenhet forklarar att det
var en god affar. Visserligen skulle
projektet rent marknadsmässigt gå
med forlust långt in på 2000-talet,
”men så är det ju med alla arbetslö-
sa”. Arbetslösa går alltid med forlust,
menar hon och forklarar att arbetslösheten i kommunen kostar över en
miljon om dagen.
Jag vet inte när under arbetets gång
som jag inser att Anita Lindkvist faktiskt har rätt. Att använda arbetslöshetspengar till något som ändå är
konstruktivt, något som handlar om
det historiska arvet och kan ra EUstöd. Järnfort med vad ALU-arbeten
brukar innebära, givet arbetsmarknadspolitikens forutsättningar, så var
fornbyn Litarirra en utomordentligt
bra ide.
Men den var for stor. Idens om- 17
fattning och dess okonventionella
upplägg skapade rubriker i den lokala
tidningen. Politikerna fick kalla fåtter efter hård kritik och backade.
Problemet är att svensk arbetsmarknadspolitik är full med fornbyar,
fast mycket värre. Men i mindre skala. Vem bryr sig om att tio gubbar i
Norrköping är ute och mäter ph-värden i skogen till ingen nytta?
”Sökes: Meningsfulla ALU-projekt
– Finnes: 60 arbetslösa utan plats”.
Under denna rubrik utropar chefen
får arbetsmarknadsenheten i söderköping sin desperation i Norrkö-
pings Tidningar den 5 februari.
18
Problemet får kommunen är att 60
personer varit arbetslösa så länge att
de nu har ”rätt till en praktikplats”,
berättar NT. Margareta Jacobsson
heter enhetschefen som slår larm och
vänder sig tilllokaltidningen i sitt sö-
kande.
De sedan tidigare etablerade platserna på Agendakontoret, Väntjänsten, Återvinningen, Naturvärnet
samt Snick- och Hantverksateljen är
alla fulltecknade. Vad ska man nu
hitta på?
”Det måste ju vara något som
känns meningsfullt att syssla med.
Samtidigt tar det ju inte vara något
SVENSK TIDSKRIFT
som tar jobbet ifrån någon annan”,
berättar Jacobsson som fårklarar att
hon får närvarande bara har en ide,
men en riktigt bra sådan som skulle
passa dem som vill arbeta utomhus:
”Ett ALU-projekt med 8-10 personer skulle kunna bilda ett miljölag
som bygger vindskydd, reparerar lite
och håller lederna snygga”. Hon syftar på traktens vandringsleder som
”kräver ständigt underhåll”.
I övrigt vänder hon sig alltså tilllokaltidningens läsare får att fa andra
bra uppslag och ideer: ”Det kan ju
vara vad som helst, till exempel att
räkna alla bilar som passerar Söderköping. Bara det känns meningsfullt
for en själv.”
Den 24 februari startade för övrigt
ett stort ALV-projekt i Norrköping,
med syfte att ge ”150 gröna jobb”.
Två arbetslösa, naturintresserade herrar, Björn Johansson och Per-Ove
Gustafsson, har startat projektet som
bland annat skall inventera lomflglar,
enär ”Lommen är på väg att bli en
hotad art snart. Det har med miljö-
gifter att göra”, som Gustafsson uttrycker saken. Man ska också ta reda
på hur ”viltet i skogen använder de
passager som finns under våra stora
vägar”.
” Och (När projektet är slutfört har du
rätt att börja markera
på 11ytt’, som ArbetsJärmedliH,gcn skriver i
si11 lilla it~{ormatonsbrochyr om ALU. J…1arkera är i det här fallet
nyspråklig syno1zym till
att stämpla, man får
alltså 300 11ya a-kassedagar.
”För den som inte hälsat på i landet
for arbetslösa kan allt detta verka meningslöst och nästan lite förnedrande.
Som en insändarskribent filosoferar i
Aftonbladet den 11 januari i år; ”För
att vi arbetslösa ska ”hållas igång” erbjuds vi t ex ALV. Där trängs man
ihop med andra arbetslösa, men ingen bryr sig om vad som presteras.
Huvudsaken är att man finns på plats
åtta timmar per dag och indoktrinerar varandra med negativa tankar.”.
Markera p å nytt
Men meningslösheten är bara fiktiv.
Syftet, forklaringen och meningen
med allt detta är alltså tudelad: Det är
a-kassedagarna och Göran Perssons
halverade öppna arbetslöshet. För
den som går på ALV tillhör ju definitionsmässigt ”inte ens arbetskraften”
som mannen på AMS statistikenhet
påpekade. Och ”När projektet är
slutfört har du rätt att börja markera
på nytt”, som Arbetsförmedlingen
skriver i sin lilla informatonsbrochyr
om ALV. Markera är i det här fallet
nyspråklig synonym till att stämpla,
man får alltså 300 nya a-kassedagar.
Under nästa år ska närmare 10.000
arbetslösa medlemmar i Seko och
Transport få bli trafikinformatörer i
något som kallas Nollvisionen. Det är
nytänkande arbetsmarknadspolitik.
Man slår helt enkelt samman arbetsmarknadspolitiken med regeringens
stora satsning mot trafikdöden, vilket
alltså fått namnet ”Nollvisionen”.
Den politiska uppfinningsrikedomen
är ibland imponerande.
Det är svårt att hitta ett bättre svar
på en tänkt fundering från en tjänsteman på Arbetsmarknadsdepartementet: ”Om vi ska hitta låtsasjobb
för tio tusen personer, och inte en
käft ska kunna säga att det är meningslöst, vad ska vi hitta på då?”.
Jo, det är Arbetsmarknadsdepartementet självt som har tagit fram det
SVENSK TIDSKRIFT
här gigantiska ”paketet”, som är just
ALV-jobb. Sådär en 250 Nollvisionsstationer ska upprättas längs vä-
garna, på olika ”naturliga rastplatser”
som bensinstationer och matställen.
Så åskådliggörs regeringens desperation inför den stundande valrörelsen och löftet om halverad öppen arbetslöshet. Det brukade, illvilligt
men ganska slående, sägas att det sovjetiska samhällskontraktet kunde
sammanfattas i att ”om ni låtsas att ni
arbetar så låtsas vi att ni får betalt”.
Ekonomiskt blir det trots allt en rimligare ordning än dagens ”Om vi får
låtsas att ni arbetar så ger vi er betalt”.
På Arbetsmarknadsstyrelsen har
man inte femårsplaner och inte
tioårsplaner. Man har istället ”ramdokument” som beskriver ”de övergripande planeringsförutsättningarna
för arbetet”. Ramdokumentet ”har
flerårig giltighet och revideras vid
behov”. En evighetsplan helt enkelt,
som skrivs om, kompletteras och
”revideras” när det behövs.
Som så många andra enheter med
stor planeringsiver, har AMS satsat
mycket på datorerna och den nya informationsteknologin. Datasystemet,
som av någon bisarr anledning heter
”Leda” beskrivs i Ramdokumentet:
”I datorsystemet LEDA kan Arbetsförmedlingen följa indikatorer som
visar den lokala urveckligen av arbetsmarknaden och resultatet. För
att t ex kunna planera för att minska
antalet långtidsarbetslösa behöver
formedlingen information om nulä-
ge, urvecklingstrend och resultatmål”.
19
Lika enkelt som det är skrivet, är
det emellertid inte att kontrollera resultat och kvalitet på det som AMS
producerar för att nå sina mål:
”Det finns ingen särskild kvalitetsansvarig. Alla i organisationen svarar
för kvalitetsuppföljning”, berättar
AMS presschef Robin Lapidus.
”Revisorerna har med förvåning
noterat att AMS fram till 1995 inte
ansett sig ha haft till uppgift att utföra
undersökningar av utvärderingstyp”,
skriver Riksdagens Revisorer i sin
granskning av arbetsmarknadspolitiken (RR 96/97:2).
”Vi får inte göra så”
På den lokala Arbetsförmedlingen
vill man helt enkelt inte kännas vid
några problem. Lena-Britt är chef för
avdelningen industri, kontor och
teknik på AF i Norrköping. Men att
någon skulle fa gå en utbildning eller
annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd
bara för att bli berättigad till en ny akasseperiod, det avfårdar hon med
bestämdhet:
”Nej, för om det är så då är det allvarligt. Vi tar inte göra så.”
Lena-Britt betonar att arbetsmarknadsutbildning bara sätts in när den
enskilde har ett definierat behov av
utbildning för att komma ut på ar- 20
betsmarknaden. Och att kvaliteten
skulle vara låg, att kurserna av flera
deltagare skulle betraktas som att sitta
av tid för att fa ny a-kasseperiod, det
vet hon med bestämdhet att så inte är
fallet: ”Jag far kopia på alla kursutvärderingar. Det är positivt nästan
jämt”.
Jag har inte tillgång till några kursutvärderingar. Men jag har träffat
Janita, en finlandssvenska som gick
”Våga vinn”-kurs i Norrköping. Det
är en kurs för äldre långtidsarbetslösa
för att ge dem modet och självförtroendet åter. Hennes berättelse sätter
somliga av ens föreställningar på ända.
Arbetslösa leder kurser
for arbetslösa
Kursen var ojämn, med mycket självstudier i data, lärarlösa grupparbeten
och studiebesök. För att ta en korrekt
utvärdering ska varje deltagare mot
slutet av kursen skriva ett anonymt
omdöme. ”Det här är förstås anonymt. Men ni kan väl skriva era
namn på lapparna ändå, så att jag kan
ställa kompletterande frågor om det
är något jag undrar över”, sa kursledaren. Utvärderingen blev därefter.
Janita, som hade arbetat som säljare
och var pratsam också i grupp, avvek
SVENSK TIDSKRIFT
kanske från de övriga gruppdeltagarna. Så gick det som det ofta går i arbetsmarknadspolitiken. Arbetslösa
Janita fick leda nästa Våga Vinn-kurs.
Arbetslösa leder kurser för arbetslösa
och så permanentas uta11förskapet
och hopplösheten, den byggs in i systemet.
I Dagens Nyheter 10/3 beklagar
sig chefen för Arbetsförmedlingen i
Landskrona, Rickard Engleson, över
att regeringen styr så i detalj att det
inte finns några pengar kvar att bestämma över:
”Alla åtgärder ska vara så billiga att
volymen blir stor och statistiken friserad i jakten på den halverade arbetslösheten”, säger Engleson uppgivet. Den inte helt hoppfulla DN-artikeln över en hel sida har rubriken
”Ett utanförskap baserat på bidrag”.
Tidningen konstaterar att var sjätte
person i arbetsför ålder lever på bidrag, närmare en miljon.
Men på Arbetsmarknadsstyrelsen
har man sitt datorsystem ”Leda” och
med det håller man alltså på att ”planera för att minska antalet långtidsarbetslösa”. Och valåret 1998 skickar
Arbetsmarknadsdepartementet ut
10.000 personer för att dela ut flygblad mot trafikdöden. Så länge det
finns liv finns det hopp.