Lars Dahlgren; Är Sverige barnfientligt
1979
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
LARS DAHLGREN:
Är Sverige barnfientligt?
Sulan mitten av 1960-talet har
fruktsamheten i Sverige liksom i en rad
andra högindustrialiserade länder sjunkit
kraftigt. I själva verket är nedgången minst
lika kraftig som på 1930-talet, då makarna
Myrdal startade den mycket intensiva
debatten om befolkningskrisen och behovet av
en aktivfamiljepolitik. Nuvarande nivåfor
födelsetalen leder till en
befolkningsminskning i Sverige om
immigrationen inte skallforutsättas öka
väsentligt. F koncernchefen i Trygg-Hansa,
Lars Dahlgren, redovisar utvecklingen med
utgångspunktfrån en i dagarna utkommen
rapport från statistiska centralbyrån och
diskuterar bakomliggande orsaker och
tänkbara åtgärder.
Bland specialister har sedan 1970-talets första år uppmärksammats en väsentlig trendförändring beträffande nativiteten i en rad
avancerade industriländer, däribland Sverige. Fruktsamhetstalet, det genomsnittliga
antalet födda barn per kvinna, som 1965 var
2,4 hade 1975 sjunkit till 1,8. Även därefter
har viss nedgång inträffat, även om det senaste året visat en mindre uppgång.
Den svenska barnadödligheten ligger
glädjande lågt. En konstant befolkning förutsätter därför ett fruktsamhetstal, som ligger obetydligt över 2, svarande mot behovet
att ersätta föräldragenerationen. Även om
det svenska mönstret skulle stabiliseras på
1975 års nivå – ett studium av födelseutvecklingen för kvinnor födda 1950 pekar
dock snarast på ett så lågt fruktsamhetstal
som l,5 a l,6 – går vi därför på någon sikt
mot en avtagande svensk befolkning.
Man möter ibland den synpunkten, att Uländernas befolkningsökning gör det naturligt eller rentav önskvärt att den svenskfödda befolkningen ej tillväxer utan gärna
reduceras. Även om vi söker bortse från de
svåra sociala spänningar, som enligt erfarenhet från andra länder regelmässigt uppkommer vid mera betydande inslag av främmande folkgrupper, skall vi göra klart för oss att
vi inte kan räkna med en betydande nettoinvandring av arbetskraft i ett längre perspektiv. Den ekonomiska utvecklingen i de traditionella utvandrarländerna tenderar redan
att sänka deras befolkningstillväxt och öka
deras efterfrågan på arbetskraft. Detta överensstämmer f ö väl med bedömningar om
väntad utveckling i F -prognoser. I sammanhanget förtjänar också att nämnas, att
432
forskningsresultat tyder på att utvandring
av den omfattning och i de åldrar som skett
kan ha påtagligt negativa konsekvenser för
”avsändarlandet”.
En samlad bedömning leder för den skull
till slutsatsen, att vi i Sverige inte i framtiden
kan räkna med någon nämnvärd nettoinvandring. Befolkningens storlek och ålderssammansättning blir i praktiken bestämd av
utvecklingen av fruktsamheten i Sverige.
SCB:s uppdrag
Under 1977 tillfördes diskussionen i befolkningsfrågan nytt material (se t ex Allan Nordin och Carl Johan Åberg: ”Befolkning och
ekonomi”) och riksdagens socialutskott anordnade i början av 1978 en uppmärksammad hearing med experter från skilda fält –
statistiker, ekonomer, socialvetare och medicinare.
Socialministern uppdrog våren 1978 åt
Statistiska centralbyrån att söka klarlägga orsakerna till de sedan mitten av 1960-talet
sjunkande födelsetalen. Som ett första steg i
fullgörandet av detta uppdrag har SCB i
dagarna framlagt en rapport betitlad ”Barn
– behov eller börda?” (Liber Förlag). Häri
presenteras den svenska och internationella
utvecklingen av fruktsamhet och angränsande områden. Som underlag för den fortsatta utredningen ges också en översikt över
teorier rörande faktorer som antas påverka
fruktsamheten.
SCB arbetar nu vidare med en brett upplagd fältundersökning rörande fruktsamheten, liksom med bearbetning av statistiska
registeruppgifter. Härigenom skall man dels
söka klargöra orsakerna bakom den starka
nedgången i födelsetal sedan mitten av
1960-talet, dels söka utröna om människor
får det antal barn de vill ha. I den senare
frågeställningen ingår att undersöka vilka
samhälleliga och andra faktorer, som kan
tänkas utgöra hinder som begränsar barnantalet. Resultalet av fältundersökningen väntas föreligga våren 1981.
Fakta på familjeområdet
Inledningsvis har redovisats fruktsamhetens
nedgång 1965-1975. Ser man till ett mycket
långt tidsperspektiv har fruktsamheten sjunkit kontinuerligt. Kring denna trend har
temporära uppgångar och nedgångar skett
vilket illustreras i nedanstående tabell. Ijämförelse med tidigare svängningar kan fruktsamhetsnedgången sedan 1960-talets mitt sä-
gas vara minst lika kraftig som den som inträffade på 1930-talet.
År Antal födda Fruktsamhetstal
1920 138 700 3,2
1935 85900 1,7
1945 135400 2,6
1955 107 300 2,2
1965 122 800 2,4
1975 103 600 1,8
Detta senare intryck förstärks av det faktum
att barnaföderskornas åldersfördelning
även ändrats under senare år. Den långsiktiga nedgången orsakades av en kraftigt
sjunkande fruktsamhet bland kvinnor över
30 år, en nedgång som till viss del kompense- —~—————~~————————
rades av att fruktsamheten bland yngre kvinnor ökade. Man kan säga att barnafödandet
försköts mot yngre åldrar. Idag däremot
minskar barnafödandet i samtliga åldrar.
Variationer i fruktsamheten har tidigare
stått i direkt relation till förändringar ifamiljebildningen. Ett ston antal nyingångna äktenskap har medfört stora födelsekullar, liksom en sänkning av vigselåldern har medfört ökad fruktsamhet bland yngre kvinnor.
Under det senaste decenniet har radikala
förändringar skett i äktenskapsbildningen i
Sverige. Samboende utan äktenskap har ökat till
en sådan omfattning att av samtliga samboende par 1975 över 10 procent var samboende utan äktenskap. I de yngre åldrarna,
bland 20-24-åringar, var samboende utan äktenskap vanligare än konventionella äktenskap.
Samtidigt har skilsmässorna ökat och därmed minskat äktenskapens varaktighet. Under 1960-talet upplöstes 2 procent av ingångna äktenskap inom loppet av tre år efter vigseln. Motsvarande andel har i dag
ökat till 8 procent. Det förefaller dock som
om familjebildningen som sådan inte minskat utan tvärtom. Den statistik som finns
pekar på att vi i dag har fler familje- eller
parbildningar än tidigare, varför fruktsamhetsnedgången inte kan förklaras av att färre personer bildar familj.
Samboende utan äktenskap har lett till en
kraftig ökning av andelen utomäktenskapliga födslar. År 1965 föddes 15 procent av
barnen utom äktenskap. l dag är andelen 35
procent.
Genomsnittliga antalet barn per familj är
emellertid lägre i dag än tidigare, vilket beror på att färre par har fler än två barn samt
på det faktum att en mycket hög andel av de
ogifta samboende saknar barn.
Ett annat område med betydelse för barnafödandet inom vilket stora förändringar
skett är familjeplaneringen. Medan man tidigare i befruktning hämmande syfte fick sätta sin tillit till disciplinkrävande, mindre säkra metoder finns nu i form av p-piller och
spiraler högeffektiva medel för prevention.
Att dessa även utnyujas visas av att uppskattningsvis nära 50 procent av kvinnor i fruktsam ålder idag använder sådana medel.
Efter lagändring 1975 då i principfri abort
möjliggjordes, har årligen kring 30 000
aborter registrerats. Detta innebär en tiofaldig ökning sedan 1960-talet och betyder att i
dag var fjärde graviditet slutar med abort.
Beslutssituationen
De preventivmedel som i dag står till buds
har minskat antalet oplanerade eller oönskade barn. Detta har i in tur troligtvis lett
till att andra faktorer som styr fruktsamheten fått större genomslagskraft.
Andelen kvinnor som har forvärvsarbete har
ökat markant under senare år och medfört
att den vanligaste situationen i dag bland
barnfamiljer är att bägge föräldrarna förvärvsarbetar. För tio år sedan hade 30 procent av kvinnor med barn under tre år förvärvsarbete. l dag är 65 procent av motsvarande mödrar förvärvsarbetande.
Utbildningen, främst bland kvinnor, påverkar familjebildning och barnafödande. Dels
är utbildning tidskrävande och lämnar därmed dåligt utrymme för barn , dels föränd- 434
rar utbildningen normer och attityder i riktning mot färre barn. SCB:s levnadsnivåundersökningar visar oberoende av ålder, att
ju högre utbildning en kvinna har desto färre barn har hon fött. Utbildningssystemet
har förändrats mycket i Sverige under de
senaste åren, vilket har lett till dels en genomgående högre utbildningsnivå, dels en
uuämni~g mellan könen. År 1975 hade i
åldrarna 25-34 år 25 procent av männen
och 23 procent av kvinnorna en eftergymnasial utbildning. Motsvarande andelar var år
1965 endast 18 procent resp 13 procent.
En ofta ställd fråga är ifall inkomstnivån i
en familj har betydelse för familjestorleken.
En vanlig uppfattning är att det existerar
vad man brukar benämna ett s k U-format
samband, d v s att familjer i medelinkomstlä-
gen föder färre barn än familjer med höga
eller låga inkomster. Denna teori har även
styrkts i olika undersökningar utifrån svensk
statistik. Uppgifter från senare år över familjers disponibla inkomst speglar dock den
verkan olika typer av bidrag m m har på
barnfamiljers ekonomiska sitution. Den disponibla inkomsten ökar härigenom något
med barnantalet i familjer med jämförbar
struktur.
I den befolkningsdebatt, som förts under
senare år i Sverige, har brister i barnomsorgen
ofta framförts som en anledning till den låga
fruktsamheten. Den ökade förvärvsverksamheten bland kvinnor har ökat efterfrågan på
barntillsyn. Totalt fanns 17 000 platser 1960
inom den kommunala barnomsorgen. I dag
räknar man med att över 250 000 platser
finns att tillgå. Ökningen har varit koncentrerad till 1970-talet. Denna utbyggnad har
lett till att 1975 20 procent av barn i förskoleåldern erhöll kommunal tillsyn.
Orsakerna till den låga nativiteten
Befolkningsdebatten uppvisar i dag åtskillig
likhet med 1930-talets debatt. Vid bägge tillfällena har barnfamiljernas ekonomiska och
sociala situation framförts som födelsehämmande orsaker, liksom familjens och kvinnans förändrade situation genom ökad
yrkesverksamhet. Likartade krav på åtgärder av olika slag, främst ekonomiska bidrag
till barnfamiljer, framfördes då som nu. l
1930-talets debatt framkom dock oron för
en framtida folkminskning kraftigare som
skäl för födelsefrämjande åtgärder än vad
som skett nu. Nytt i 1970-talets debatt är de
ändrade familjemönstren samt preventivmedlens, aborternas och den bristande barnomsorgens betydelse för nedgången.
I rapporten ges en sammanställning över
den teoribildning på fruktsamhetsområdet,
som utvecklats inom olika vetenskaper. En
omfattande forskning har bedrivits med syfte att söka förklara vilka faktorer det är som
styr människans handlande vid familjebildning och barnafödande samt vilken effekt
dessa faktorer har var för sig och i kombination med varandra.
Två synsätt kan grovt utskiljas när det gäller att förklara fruktsamhetens förändringar. Å ena sidan framförs att det är gällande
normer och värderingar som påverkar de
faktorer som direkt styr fruktsamheten (socialpsykologiska modeller). I motsats till detta
framförs å andra sidan att det är samhällsekonomiska faktorer som är styrande (ekonomiska modeller). Normer och attityder
sägs vara lika för alla och förändras alltför
långsamt för att kunna åstadkomma svängningar i födelsetalen.
Som utgångspunkt för de ekonomiska modellerna ligger traditionell konsumtionsteori. De avgörande styrfaktorerna för konsumenten är priset, smak och tillgängliga resurser. Barn antas konkurrera med varor
och Dänster om en familjs resurser.
l de socialpsykologiska modellerna betonas den sociala strukturen och normernas
betydelse för fruktsam hetsbeteendet.
ormer i samhället liksom i den samhällsgrupp man tillhör, hämtade i barndomen
eller erhållna senare i livet, anses ha en direkt påverkan på de faktorer som styr barnafödandet.
På samma sätt påverkar den sociala strukturen och förändringar i den (tex ändrade
könsroller, boendeförhållanden, utbildningsnivå) motivationen för barnafödande.
Enligt detta synsätt påverkas fruktsamheten
av hur man bedömer
-barn värde (ex: stimulans, ekonomisk nytta, sociala kontakter)
– alternativa värden (ex: materiell standard,
självförverkligande)
– kostnader för barn (ex: utgifter, bundenhet, minskad fritid)
– hinder (ex: liten bostad, brist på barnomsorg)
– underlättande faktorer (ex: deltidsarbete,
barnomsorg, vårdnadsbidrag).
Om man från samhällets sida önskar förändra motivationen att sätta barn till världen
bör man utforma ett program som inriktar
435
sig på samtliga såväl ekonomiska som socialpsykologiska faktorer. Den ovan omtalade
stora fältundersökningen bör här kunna ge
värdefull ledning, bl a då det gäller att bedö-
ma människors uppfattning rörande föroch nackdelar med barn. En intressant fråga
gäller hur många barn man ”egentligen”
önskar sig, ställt i relation till vad man slutligen sätter till världen. Några fakta från andra länder må återges i detta sammanhang.
I västeuropeiska undersökningar har man
funnit att kvinnor med lägre respektive mycket hög utbildning i genomsnitt föder fler
barn än övriga kvinnor. I amerikanska undersökningar liksom i svenska konstateras
däremot att ju högre utbildning en kvinna
har desto färre barn föder hon. Förklaringen till detta säges vara att högutbildade kvinnor påverkas mer av nya normer, har bättre
kunskap om prevention samt gifter sig vid
senare ålder. Denna senare förklaring kan
även gälla omvänt: blir man tidigt med barn
är det svårt att skaffa sig en utbildning.
Undersökningar rörande vilken effekt
kvinnors förvärvsarbete har på fruktsamheten visar på entydiga samband. Ett ökat förvärvsarbetsdeltagande leder till minskad
fruktsamhet. Men det är inte endast
förvärvsarbetet som sådant som påverkar.
Även arten av arbetet, inkomstnivån och arbetslivserfarenheten påverkar. Ju högre status arbetet anses ha, ju högre inkomst det
ger samt längre tid man arbetat, desto färre
barn planerar man. Vid frågor om hur
många barn man önskar har däremot inte
påvisats större skillnader mellan förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande kvinnor.
Detta förklaras med att förvärvsarbetande
436
kvinnor egentligen önskar fler barn, men
för dem är kostnaderna i pengar och andra
värden alltför höga när det gäller tredje och
fjärde barnet.
I de under senare år genomförda fruktsamhetsundersökningarna har frågor om familjernas fruktsamhetsmål eller önskad familjestorlek varit standard. En sammanställning av dessa undersökningar resulterar i att
önskemålen under senaste decenniet skiftat
från 2-3 barn till 2 barn. Trots att enbarnsfamiljen är vanlig är det mycket få kvinnor
som anser detta vara den ideala familjestorleken.
Småbarnsföräldrarna – den fattiga klassen
Sverige är – på det sätt vi brukar mäta – i
dag rikare än någonsin, och långt rikare än
på 1930-talet. Den nya befolkningskrisen är
inte det fattiga samhällets reaktion mot för
många munnar att mätta. I starkt koncentrerad form kanske krisen i stället kan sägas
vara de fattiga småbarnsföräldrarnas och de
potentiella småbarnsföräldrarnas reaktion.
Naturligtvis framstår svenska småbarnsföräldrar inte som fattiga vid internationell utblick, men det avgörande är valsituationen
här och nu, i det svenska välf<irdssamhället.
Dessvärre är det så, att tillkomsten av barn –
värre ju fler – allvarligt sänker familjens
levnadsstandard trots de ”blygsamma” försö-
ken till familjepolitik. Sämre konsumtionsutrymme, mindre tid och mera arbete är
småbarnsföräldrarnas situation, som visats i
skilda sammanhang (se bl a Ingegerd Troedssons artikel ”Hög tid för ny familjepolitik” i Svensk Tidskrift nr 4/ 1979).
Den nya, högeffektiva preventivtekniken
och den förändrade, mera rättvisa rollen för
kvinnor i utbildning och arbetsliv innebär i
själva verket helt nya grundförutsättningar i
systemet för reproduktion av en befolkning.
Det är ej att vänta att en återgång sker till det
gamla, ojämlika systemet med dess effekter
på bl a nativiteten. Trendbrottet på 1960-
talet har medfört något som måste betecknas
som om inte ett sammanbrott så dock en
mycket allvarlig systemstörning
befolkningshänseende. Men arbetsuppgifterna och åtagandena i samhället totalt, och
då inte minst utfästelserna om god levnadsstandard och god vårdkvalitet för de växande åldringsgrupperna, förutsätter i långa
loppet, att de aktiva årgångarna inte blir för
små.
Har Sverige blivit barnfientligt? Den faktiska utvecklingen pekar på att så är fallet.
Genom att skapa ekonomisk rättvisa åt små-
barnsfamiljerna och genom en allmänt positiv attityd till att föda och fostra barn – en
praktisk attitydförändring i politik, arbetsmarknad och massmedia – måste vi skapa
ett nytt fungerande system som bygger på
full jämställdhet mellan kvinnor och män.
Är Sverige barnfientligt?
Sulan mitten av 1960-talet har
fruktsamheten i Sverige liksom i en rad
andra högindustrialiserade länder sjunkit
kraftigt. I själva verket är nedgången minst
lika kraftig som på 1930-talet, då makarna
Myrdal startade den mycket intensiva
debatten om befolkningskrisen och behovet av
en aktivfamiljepolitik. Nuvarande nivåfor
födelsetalen leder till en
befolkningsminskning i Sverige om
immigrationen inte skallforutsättas öka
väsentligt. F koncernchefen i Trygg-Hansa,
Lars Dahlgren, redovisar utvecklingen med
utgångspunktfrån en i dagarna utkommen
rapport från statistiska centralbyrån och
diskuterar bakomliggande orsaker och
tänkbara åtgärder.
Bland specialister har sedan 1970-talets första år uppmärksammats en väsentlig trendförändring beträffande nativiteten i en rad
avancerade industriländer, däribland Sverige. Fruktsamhetstalet, det genomsnittliga
antalet födda barn per kvinna, som 1965 var
2,4 hade 1975 sjunkit till 1,8. Även därefter
har viss nedgång inträffat, även om det senaste året visat en mindre uppgång.
Den svenska barnadödligheten ligger
glädjande lågt. En konstant befolkning förutsätter därför ett fruktsamhetstal, som ligger obetydligt över 2, svarande mot behovet
att ersätta föräldragenerationen. Även om
det svenska mönstret skulle stabiliseras på
1975 års nivå – ett studium av födelseutvecklingen för kvinnor födda 1950 pekar
dock snarast på ett så lågt fruktsamhetstal
som l,5 a l,6 – går vi därför på någon sikt
mot en avtagande svensk befolkning.
Man möter ibland den synpunkten, att Uländernas befolkningsökning gör det naturligt eller rentav önskvärt att den svenskfödda befolkningen ej tillväxer utan gärna
reduceras. Även om vi söker bortse från de
svåra sociala spänningar, som enligt erfarenhet från andra länder regelmässigt uppkommer vid mera betydande inslag av främmande folkgrupper, skall vi göra klart för oss att
vi inte kan räkna med en betydande nettoinvandring av arbetskraft i ett längre perspektiv. Den ekonomiska utvecklingen i de traditionella utvandrarländerna tenderar redan
att sänka deras befolkningstillväxt och öka
deras efterfrågan på arbetskraft. Detta överensstämmer f ö väl med bedömningar om
väntad utveckling i F -prognoser. I sammanhanget förtjänar också att nämnas, att
432
forskningsresultat tyder på att utvandring
av den omfattning och i de åldrar som skett
kan ha påtagligt negativa konsekvenser för
”avsändarlandet”.
En samlad bedömning leder för den skull
till slutsatsen, att vi i Sverige inte i framtiden
kan räkna med någon nämnvärd nettoinvandring. Befolkningens storlek och ålderssammansättning blir i praktiken bestämd av
utvecklingen av fruktsamheten i Sverige.
SCB:s uppdrag
Under 1977 tillfördes diskussionen i befolkningsfrågan nytt material (se t ex Allan Nordin och Carl Johan Åberg: ”Befolkning och
ekonomi”) och riksdagens socialutskott anordnade i början av 1978 en uppmärksammad hearing med experter från skilda fält –
statistiker, ekonomer, socialvetare och medicinare.
Socialministern uppdrog våren 1978 åt
Statistiska centralbyrån att söka klarlägga orsakerna till de sedan mitten av 1960-talet
sjunkande födelsetalen. Som ett första steg i
fullgörandet av detta uppdrag har SCB i
dagarna framlagt en rapport betitlad ”Barn
– behov eller börda?” (Liber Förlag). Häri
presenteras den svenska och internationella
utvecklingen av fruktsamhet och angränsande områden. Som underlag för den fortsatta utredningen ges också en översikt över
teorier rörande faktorer som antas påverka
fruktsamheten.
SCB arbetar nu vidare med en brett upplagd fältundersökning rörande fruktsamheten, liksom med bearbetning av statistiska
registeruppgifter. Härigenom skall man dels
söka klargöra orsakerna bakom den starka
nedgången i födelsetal sedan mitten av
1960-talet, dels söka utröna om människor
får det antal barn de vill ha. I den senare
frågeställningen ingår att undersöka vilka
samhälleliga och andra faktorer, som kan
tänkas utgöra hinder som begränsar barnantalet. Resultalet av fältundersökningen väntas föreligga våren 1981.
Fakta på familjeområdet
Inledningsvis har redovisats fruktsamhetens
nedgång 1965-1975. Ser man till ett mycket
långt tidsperspektiv har fruktsamheten sjunkit kontinuerligt. Kring denna trend har
temporära uppgångar och nedgångar skett
vilket illustreras i nedanstående tabell. Ijämförelse med tidigare svängningar kan fruktsamhetsnedgången sedan 1960-talets mitt sä-
gas vara minst lika kraftig som den som inträffade på 1930-talet.
År Antal födda Fruktsamhetstal
1920 138 700 3,2
1935 85900 1,7
1945 135400 2,6
1955 107 300 2,2
1965 122 800 2,4
1975 103 600 1,8
Detta senare intryck förstärks av det faktum
att barnaföderskornas åldersfördelning
även ändrats under senare år. Den långsiktiga nedgången orsakades av en kraftigt
sjunkande fruktsamhet bland kvinnor över
30 år, en nedgång som till viss del kompense- —~—————~~————————
rades av att fruktsamheten bland yngre kvinnor ökade. Man kan säga att barnafödandet
försköts mot yngre åldrar. Idag däremot
minskar barnafödandet i samtliga åldrar.
Variationer i fruktsamheten har tidigare
stått i direkt relation till förändringar ifamiljebildningen. Ett ston antal nyingångna äktenskap har medfört stora födelsekullar, liksom en sänkning av vigselåldern har medfört ökad fruktsamhet bland yngre kvinnor.
Under det senaste decenniet har radikala
förändringar skett i äktenskapsbildningen i
Sverige. Samboende utan äktenskap har ökat till
en sådan omfattning att av samtliga samboende par 1975 över 10 procent var samboende utan äktenskap. I de yngre åldrarna,
bland 20-24-åringar, var samboende utan äktenskap vanligare än konventionella äktenskap.
Samtidigt har skilsmässorna ökat och därmed minskat äktenskapens varaktighet. Under 1960-talet upplöstes 2 procent av ingångna äktenskap inom loppet av tre år efter vigseln. Motsvarande andel har i dag
ökat till 8 procent. Det förefaller dock som
om familjebildningen som sådan inte minskat utan tvärtom. Den statistik som finns
pekar på att vi i dag har fler familje- eller
parbildningar än tidigare, varför fruktsamhetsnedgången inte kan förklaras av att färre personer bildar familj.
Samboende utan äktenskap har lett till en
kraftig ökning av andelen utomäktenskapliga födslar. År 1965 föddes 15 procent av
barnen utom äktenskap. l dag är andelen 35
procent.
Genomsnittliga antalet barn per familj är
emellertid lägre i dag än tidigare, vilket beror på att färre par har fler än två barn samt
på det faktum att en mycket hög andel av de
ogifta samboende saknar barn.
Ett annat område med betydelse för barnafödandet inom vilket stora förändringar
skett är familjeplaneringen. Medan man tidigare i befruktning hämmande syfte fick sätta sin tillit till disciplinkrävande, mindre säkra metoder finns nu i form av p-piller och
spiraler högeffektiva medel för prevention.
Att dessa även utnyujas visas av att uppskattningsvis nära 50 procent av kvinnor i fruktsam ålder idag använder sådana medel.
Efter lagändring 1975 då i principfri abort
möjliggjordes, har årligen kring 30 000
aborter registrerats. Detta innebär en tiofaldig ökning sedan 1960-talet och betyder att i
dag var fjärde graviditet slutar med abort.
Beslutssituationen
De preventivmedel som i dag står till buds
har minskat antalet oplanerade eller oönskade barn. Detta har i in tur troligtvis lett
till att andra faktorer som styr fruktsamheten fått större genomslagskraft.
Andelen kvinnor som har forvärvsarbete har
ökat markant under senare år och medfört
att den vanligaste situationen i dag bland
barnfamiljer är att bägge föräldrarna förvärvsarbetar. För tio år sedan hade 30 procent av kvinnor med barn under tre år förvärvsarbete. l dag är 65 procent av motsvarande mödrar förvärvsarbetande.
Utbildningen, främst bland kvinnor, påverkar familjebildning och barnafödande. Dels
är utbildning tidskrävande och lämnar därmed dåligt utrymme för barn , dels föränd- 434
rar utbildningen normer och attityder i riktning mot färre barn. SCB:s levnadsnivåundersökningar visar oberoende av ålder, att
ju högre utbildning en kvinna har desto färre barn har hon fött. Utbildningssystemet
har förändrats mycket i Sverige under de
senaste åren, vilket har lett till dels en genomgående högre utbildningsnivå, dels en
uuämni~g mellan könen. År 1975 hade i
åldrarna 25-34 år 25 procent av männen
och 23 procent av kvinnorna en eftergymnasial utbildning. Motsvarande andelar var år
1965 endast 18 procent resp 13 procent.
En ofta ställd fråga är ifall inkomstnivån i
en familj har betydelse för familjestorleken.
En vanlig uppfattning är att det existerar
vad man brukar benämna ett s k U-format
samband, d v s att familjer i medelinkomstlä-
gen föder färre barn än familjer med höga
eller låga inkomster. Denna teori har även
styrkts i olika undersökningar utifrån svensk
statistik. Uppgifter från senare år över familjers disponibla inkomst speglar dock den
verkan olika typer av bidrag m m har på
barnfamiljers ekonomiska sitution. Den disponibla inkomsten ökar härigenom något
med barnantalet i familjer med jämförbar
struktur.
I den befolkningsdebatt, som förts under
senare år i Sverige, har brister i barnomsorgen
ofta framförts som en anledning till den låga
fruktsamheten. Den ökade förvärvsverksamheten bland kvinnor har ökat efterfrågan på
barntillsyn. Totalt fanns 17 000 platser 1960
inom den kommunala barnomsorgen. I dag
räknar man med att över 250 000 platser
finns att tillgå. Ökningen har varit koncentrerad till 1970-talet. Denna utbyggnad har
lett till att 1975 20 procent av barn i förskoleåldern erhöll kommunal tillsyn.
Orsakerna till den låga nativiteten
Befolkningsdebatten uppvisar i dag åtskillig
likhet med 1930-talets debatt. Vid bägge tillfällena har barnfamiljernas ekonomiska och
sociala situation framförts som födelsehämmande orsaker, liksom familjens och kvinnans förändrade situation genom ökad
yrkesverksamhet. Likartade krav på åtgärder av olika slag, främst ekonomiska bidrag
till barnfamiljer, framfördes då som nu. l
1930-talets debatt framkom dock oron för
en framtida folkminskning kraftigare som
skäl för födelsefrämjande åtgärder än vad
som skett nu. Nytt i 1970-talets debatt är de
ändrade familjemönstren samt preventivmedlens, aborternas och den bristande barnomsorgens betydelse för nedgången.
I rapporten ges en sammanställning över
den teoribildning på fruktsamhetsområdet,
som utvecklats inom olika vetenskaper. En
omfattande forskning har bedrivits med syfte att söka förklara vilka faktorer det är som
styr människans handlande vid familjebildning och barnafödande samt vilken effekt
dessa faktorer har var för sig och i kombination med varandra.
Två synsätt kan grovt utskiljas när det gäller att förklara fruktsamhetens förändringar. Å ena sidan framförs att det är gällande
normer och värderingar som påverkar de
faktorer som direkt styr fruktsamheten (socialpsykologiska modeller). I motsats till detta
framförs å andra sidan att det är samhällsekonomiska faktorer som är styrande (ekonomiska modeller). Normer och attityder
sägs vara lika för alla och förändras alltför
långsamt för att kunna åstadkomma svängningar i födelsetalen.
Som utgångspunkt för de ekonomiska modellerna ligger traditionell konsumtionsteori. De avgörande styrfaktorerna för konsumenten är priset, smak och tillgängliga resurser. Barn antas konkurrera med varor
och Dänster om en familjs resurser.
l de socialpsykologiska modellerna betonas den sociala strukturen och normernas
betydelse för fruktsam hetsbeteendet.
ormer i samhället liksom i den samhällsgrupp man tillhör, hämtade i barndomen
eller erhållna senare i livet, anses ha en direkt påverkan på de faktorer som styr barnafödandet.
På samma sätt påverkar den sociala strukturen och förändringar i den (tex ändrade
könsroller, boendeförhållanden, utbildningsnivå) motivationen för barnafödande.
Enligt detta synsätt påverkas fruktsamheten
av hur man bedömer
-barn värde (ex: stimulans, ekonomisk nytta, sociala kontakter)
– alternativa värden (ex: materiell standard,
självförverkligande)
– kostnader för barn (ex: utgifter, bundenhet, minskad fritid)
– hinder (ex: liten bostad, brist på barnomsorg)
– underlättande faktorer (ex: deltidsarbete,
barnomsorg, vårdnadsbidrag).
Om man från samhällets sida önskar förändra motivationen att sätta barn till världen
bör man utforma ett program som inriktar
435
sig på samtliga såväl ekonomiska som socialpsykologiska faktorer. Den ovan omtalade
stora fältundersökningen bör här kunna ge
värdefull ledning, bl a då det gäller att bedö-
ma människors uppfattning rörande föroch nackdelar med barn. En intressant fråga
gäller hur många barn man ”egentligen”
önskar sig, ställt i relation till vad man slutligen sätter till världen. Några fakta från andra länder må återges i detta sammanhang.
I västeuropeiska undersökningar har man
funnit att kvinnor med lägre respektive mycket hög utbildning i genomsnitt föder fler
barn än övriga kvinnor. I amerikanska undersökningar liksom i svenska konstateras
däremot att ju högre utbildning en kvinna
har desto färre barn föder hon. Förklaringen till detta säges vara att högutbildade kvinnor påverkas mer av nya normer, har bättre
kunskap om prevention samt gifter sig vid
senare ålder. Denna senare förklaring kan
även gälla omvänt: blir man tidigt med barn
är det svårt att skaffa sig en utbildning.
Undersökningar rörande vilken effekt
kvinnors förvärvsarbete har på fruktsamheten visar på entydiga samband. Ett ökat förvärvsarbetsdeltagande leder till minskad
fruktsamhet. Men det är inte endast
förvärvsarbetet som sådant som påverkar.
Även arten av arbetet, inkomstnivån och arbetslivserfarenheten påverkar. Ju högre status arbetet anses ha, ju högre inkomst det
ger samt längre tid man arbetat, desto färre
barn planerar man. Vid frågor om hur
många barn man önskar har däremot inte
påvisats större skillnader mellan förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande kvinnor.
Detta förklaras med att förvärvsarbetande
436
kvinnor egentligen önskar fler barn, men
för dem är kostnaderna i pengar och andra
värden alltför höga när det gäller tredje och
fjärde barnet.
I de under senare år genomförda fruktsamhetsundersökningarna har frågor om familjernas fruktsamhetsmål eller önskad familjestorlek varit standard. En sammanställning av dessa undersökningar resulterar i att
önskemålen under senaste decenniet skiftat
från 2-3 barn till 2 barn. Trots att enbarnsfamiljen är vanlig är det mycket få kvinnor
som anser detta vara den ideala familjestorleken.
Småbarnsföräldrarna – den fattiga klassen
Sverige är – på det sätt vi brukar mäta – i
dag rikare än någonsin, och långt rikare än
på 1930-talet. Den nya befolkningskrisen är
inte det fattiga samhällets reaktion mot för
många munnar att mätta. I starkt koncentrerad form kanske krisen i stället kan sägas
vara de fattiga småbarnsföräldrarnas och de
potentiella småbarnsföräldrarnas reaktion.
Naturligtvis framstår svenska småbarnsföräldrar inte som fattiga vid internationell utblick, men det avgörande är valsituationen
här och nu, i det svenska välf<irdssamhället.
Dessvärre är det så, att tillkomsten av barn –
värre ju fler – allvarligt sänker familjens
levnadsstandard trots de ”blygsamma” försö-
ken till familjepolitik. Sämre konsumtionsutrymme, mindre tid och mera arbete är
småbarnsföräldrarnas situation, som visats i
skilda sammanhang (se bl a Ingegerd Troedssons artikel ”Hög tid för ny familjepolitik” i Svensk Tidskrift nr 4/ 1979).
Den nya, högeffektiva preventivtekniken
och den förändrade, mera rättvisa rollen för
kvinnor i utbildning och arbetsliv innebär i
själva verket helt nya grundförutsättningar i
systemet för reproduktion av en befolkning.
Det är ej att vänta att en återgång sker till det
gamla, ojämlika systemet med dess effekter
på bl a nativiteten. Trendbrottet på 1960-
talet har medfört något som måste betecknas
som om inte ett sammanbrott så dock en
mycket allvarlig systemstörning
befolkningshänseende. Men arbetsuppgifterna och åtagandena i samhället totalt, och
då inte minst utfästelserna om god levnadsstandard och god vårdkvalitet för de växande åldringsgrupperna, förutsätter i långa
loppet, att de aktiva årgångarna inte blir för
små.
Har Sverige blivit barnfientligt? Den faktiska utvecklingen pekar på att så är fallet.
Genom att skapa ekonomisk rättvisa åt små-
barnsfamiljerna och genom en allmänt positiv attityd till att föda och fostra barn – en
praktisk attitydförändring i politik, arbetsmarknad och massmedia – måste vi skapa
ett nytt fungerande system som bygger på
full jämställdhet mellan kvinnor och män.