Janerik Larsson: Undergången hägrar ständigt

När jag var Professional Journalism Fellow på Stanford University 1973/74 stötte jag för första gången på en undergångsvision som många människor fann övertygande. Stanfords internationellt mest kände professor då hette Paul Ehrlich, biologen som i boken The Population Bomb skrev att världen skulle drabbas av en global svältkatastrof någon gång mellan 1970 och 1985. Boken inleds med orden ”kampen att föda hela mänskligheten är över” — och att mänskligheten hade förlorat.

Jag har då och då under de decennier som följt stött på undergångstankar. Dessutom har jag samlat på mig en del litteratur i ämnet. Undergången har funnits i mänsklighetens historia i tusentals år.

Just nu är AI objekt för dagens mest intensiva undergångstänkande. Om just den frågan har jag inga egna synpunkter.

Däremot kom jag ihåg hur det var med cancerrädslan som utlöstes av mobiltelefonins frammarsch när jag under andra halvan av 1990-talet arbetade på Kinnevik och med dess dotterbolag. Då var det Comviq som berördes.

Men jag nu regelbundet använder Claude.ai som hjälper mig att hitta information i olika ämnen som intresserar mig.

Så jag ställde frågan till Claude.ai om hur undergången förekommit tidigare under de senare århundradena.

Så här löd svaret:

1770–1790-talet: ”läsfebern” och Werther

När romanen som litterär genre slog igenom uppstod en verklig panik kring läsande. Många ledande röster var oroade över hotet som uppstod när folk läste för mycket, och en farlig sjukdom ansågs drabba de unga — diagnostiserad som läsberoende, läsraseri, läsfeber eller läslusta. Utlösande faktor var Goethes Den unge Werthers lidanden (1774), som anklagades för en våg av självmord under ”läsfebern” på 1700-talet. Boken förbjöds i flera länder — förbudet infördes 1775 och lyftes inte förrän 1825.

1830–1860-talet: järnvägen och telegrafen

Med järnvägens intåg uppstod föreställningen om ”järnvägsgalenskap” — att resans rörelse och ljud kunde utlösa vansinne hos passagerare. Fenomenet fick medicinsk status: under 1860-talet fokuserade läkare och journalister på en åkomma de kallade ”railway spine”, och under 1860-talet spreds ett överraskande stort antal tidningsberättelser om vanliga män som förlorade förståndet på järnvägen — en riktig moralpanik i sociologisk mening. Telegrafen fick sin egen oro: enligt historikern Jean-Michael Johnston väckte telegrafen farhågor om att informationsflödets ökade hastighet skulle urholka fritiden och leda till ökad arbetspress och ett snabbare livstempo.

Sent 1800-tal: ”neurasteni”

Läkaren George Beard myntade 1869 termen neurasteni — ”nervsystemets utmattning” — och menade att den moderna civilisationens främsta orsaker till nervositet var ångdrift, dagspressen, telegrafen, vetenskaperna och kvinnors intellektuella aktivitet. Bland de som ska ha lidit av åkomman nämns Theodore Roosevelt, Walt Whitman och William James.

1920–30-talet: ljudfilmen

När talfilmen slog igenom oroade sig vuxna för dess effekt på barn. Paniken var så stark att gangsterfilmer, som ansågs mest farliga, redan 1931 förbjöds helt i städer som Worcester, Syracuse, Evanston och West Orange.

1950-talet: serietidningar

Psykiatern Fredric Wertham publicerade 1954 Seduction of the Innocent, som hävdade att serietidningar var en skadlig form av populärlitteratur och en allvarlig orsak till ungdomsbrottslighet. Boken togs på stort allvar i USA, blev en mindre bästsäljare som oroade amerikanska föräldrar och fick dem att kampanja för censur, samtidigt som en kongressutredning inleddes mot serietidningsindustrin — resultatet blev branschens självcensurerande Comics Code. Wertham skrev mitt under en moralpanik han själv var med och skapade.

1968: befolkningsbomben

Biologen Paul Ehrlich skrev i The Population Bomb som inleddes med orden ”kampen att föda hela mänskligheten är över” — och att mänskligheten hade förlorat. Verkligheten blev raka motsatsen: andelen undernärda i världen har fallit från 30–35 procent 1970 till omkring 10 procent de senaste åren, tack vare den gröna revolutionen.

1990-talet: mobiltelefoner och millennieskiftet

Oron att mobilstrålning skulle orsaka hjärntumörer var utbredd under 90- och 2000-talet, parallellt med ”Y2K”-paniken om att världens datorer skulle kollapsa vid millennieskiftet.

Ett återkommande mönster

Genomgående dyker samma element upp: ny teknik når massorna → oro för unga sinnen/kroppar → enskilda experter blir kända genom att popularisera skräcken → lagstiftare eller branschen reagerar → några år senare verkar allt överdrivet.

Redan Sokrates lär (enligt Platon) ha varnat för att skrivkonsten skulle förstöra minnet — så fenomenet är äldre än de senaste par hundra åren, det är bara teknologierna som byts ut.

Claude skrev också om att AI haft en egen undergångsretorik i över 160 år, långt före ChatGPT.

1863: den första ”AI-domedagen”

Författaren Samuel Butler skrev redan då att maskiner till slut skulle ”utvecklas förbi” och styra över människan — ett tema som senare skulle citeras direkt av datavetenskapens pionjärer som ett tidigt varnande exempel.

1949–1950: ”tänkande maskiner”

Edmund Berkeleys bok Giant Brains, or Machines That Think (1949) föreslog att maskiner kunde ”tänka” snabbare än människor utan att tröttna, och skapade en kulturell bild av datorer som blandade framstegseufori med misstanke om att maskinerna kunde få en egen vilja. Alan Turings artikel ”Computing Machinery and Intelligence” (1950) introducerade Turingtestet och öppnade dörren till det som skulle bli AI-forskningsfältet.

1959–1960: Norbert Wiener, den ursprunglige domedagsprofeten

Långt innan Geoffrey Hinton och Eliezer Yudkowsky varnade för AI fanns Norbert Wiener, kybernetikens grundare. I ett tal 1959 (publicerat 1960 som ”Some Moral and Technical Consequences of Automation”) inledde Wiener med att citera Samuel Butlers 1860-talsförutsägelser om att maskiner skulle styra människan och konstaterade att de inte slagit in — men menade att den här gången var det annorlunda, eftersom maskinerna utvecklades så mycket snabbare.

1950–60-talet: automationspaniken

Parade Magazine varnade 1959 för att automation skulle göra arbete onödigt och orsaka en ”epidemi av uttråkning” som skulle driva upp självmordstalen kraftigt. President Eisenhower avfärdade liknande farhågor 1955 som grundlösa, och påpekade att samma oro plågat folk i 150 år och alltid visat sig obefogad. Marvin Minsky, chef för MIT:s AI-laboratorium, förutspådde att man inom trettio år skulle ha maskiner med en intelligens jämförbar med människans — en förutsägelse som (beroende på hur man räknar) antingen kom decennier för tidigt eller precis stämde med dagens språkmodeller, beroende på ståndpunkt.

1970-talet: ”World One” och civilisationskollaps

Jay Forresters systemdynamiska datormodell ”World One” — grunden för Romklubbens rapport Limits to Growth — chockade världen genom att förutsäga civilisationens kollaps.

Genomgående mönster: AI och kärnvapnet som tvillingar

Flera skribenter noterar att AI:s introduktion på 1950-talet i det offentliga samtalet löpte parallellt med den atomära tidsåldern, och att de två teknologierna sedan dess behandlats tämligen likvärdigt av domedagsbevakare — föreställningen att mänskligheten är dömd att förinta sig själv i ett nukleärt getingbo utlöst av ett robotövertagande av planeten dyker upp gång på gång i populärkulturen, och dagens oro för generativ AI har inte gjort mycket för att stilla den ängslan.

Till denna lista kan också läggas en annan dagsaktuell föreställning om hot mot mänskligheten nämligen hur internetmedier hotar i synnerhet den unga generationen. En försiktig tanke är att också detta larm med tiden kommer visa sig ha varit möjligt att hantera.