Print Friendly

Svenska språket i pressen

Av Redaktionen | 31 december 1948


1948


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SVENSKA SPRÅKET
I PRESSEN
STRÖDDA ANMÄRKNINGAR
Av J. överläkaren med. d:r ERNST WIKNER, Stockholm
I DET följande har undertecknad tillåtit sig att fästa uppmärksamheten vid ett antal fel mot svenska språket i pressen, vilka
synas mig allvarliga nog. J ag vill starkt betona, att de begångna
felen icke kunna skyllas på tidningsbrådska. Fastmera synas de
ofta utgöra resultatet av en medveten, bestämd viljeakt. Jag
skyndar mig emellertid att tillägga, att samma press oupphörligt
bjuder på artiklar, till formen lysande. Om annan litteratur än
tidningarna talar jag icke. Inledningsvis må f. ö. framhållas, att
vårt språk under tidernas lopp genomgått förändringar, som kunnat vara lika störande och uppseendeväckande som de fel eller
förändringar, på vilka jag nedan anmärker, liksom det torde
vara lika säkert, att under årens gång språkförändringar i mängd
ifrån att ha varit sporadiska och i början stötande efterhand
blivit inte bara på sin höjd godtagbara svenska uttryck utan
t. o. m. högsvenska. Men uppenbarligen utesluter icke detta på
något vis, att flera eller färre av dessa förändringar hade kunnat
undvikas och detta utan någon som helst skada för språket. De
språkfel, som jag nu går att rikta mig mot, kunna emellertidåtminstone i stort sett – betraktas som principiella fel. De utgöra
ofta systematiskt iscensatta försök till förändringar i vårt språk,
förändringar, vilka måste betraktas som fullt omotiverade, och
som därför böra energiskt motarbetas.
Till de svåraste fel mot svenska språket, som man kan möta i
dagspressen (i det följande= P), hör utan tvivel den felaktiga
1 Jag anser mig böra framhålla, att mina observationer huvudsakligen gälla de
sista åren. De äro helt tillfälligt gjorda iakttagelser och utgöra ingalunda resultatet
av en systematisk granskning. De härröra från blott ett fåtal av de stora Stock·
holmstidningarna, och jag yttrar mig alltså icke om pressen i allmänhet. I min
artikel använder jag således benämningen pressen i en mycket vid betydelse.
464
‘:i——–
Svenska språket i pressen
användningen av prepositionen kring. Som ett typiskt fel kan
jag anföra: tala kring något, när det menas om något. I Riktig
Svenska har prof. Wellander klart och tydligt framhållit, hur
kring i liknande sammanhang bör användas. Han säger där, att
kring kan vara berättigat, när framställningen så att säga kretsar
kring ämnet i fråga, men om framställningen avser att tränga
djupare in i ämnet, så äro om, i, rörande eller andra prepositioner
på sin plats. Känna ej journalisterna till detta uttalande~ Man
skulle knappast tro det. Eller ogilla de detsamma~ Frågan är i
hög grad berättigad, ty P. använder sedan flera årtionden tillbaka
oupphörligt kring i sammanhang, där om eller andra prepositioner hittills varit de brukliga. Finnes det något verkligt behov
av en på antytt sätt ändrad eller vidgad betydelse av kring. Nej,
visserligen icke. Så vitt jag vet har väl ingen hittills klagat över
bruket av exempelvis om i nämnda sammanhang. Men kanske
är det så, att man i talspråket mer och mer använder detta kring?
Nej, inte alls. Det skulle väl inte heller falla någon vettig människa in att säga t. ex. så här: »Kära du, kom nu och sätt dig här,
så få vi tala lite kring de sista nyheterna!» Man kan nog lugnt
våga påståendet, att inget legitimt behov – allra minst för att
tillmötesgå det talade språket – finnes att på liknande sätt använda kring.
Vilka makter i det fördolda ha då varit i verksamhet för att
frammana det felaktiga bruket av kring? Just detta år ha i P.
intressanta artiklar om förskjutning av ordens betydelse stått att
läsa. De härvid verkande krafterna äro väl mänga gånger okända
och därför omöjliga eller svåra att bemästra, men i fråga om
den oriktiga användningen av kring är det tydligt, att orsakerna
härtill äro bristande språkkänsla och okunnighet om språket.
Ur den mängd av nämnda fel, vilka P. bjuder sina läsare på,
må från rubriker och text anföras några exempel. Med avseende
på kommande citat angående icke bara kring utan även andra
felaktigt använda prepositioner, ord och uttryck må det först
framhållas, att jag i citaten uteslutit ord, som för meningen och
för frågans belysning sakna betydelse samt att jag i desamma
regelbundet infört stor begynnelsebokstav.
Jag citerar: I samband med en diskussion kring den nya tillläggsbudgeten. Den livliga diskussionen kring den nye regeringschefens person. Med anledning av den uppmärksammade debatten
kring avdragsfrågan. Detta har skänkt ny näring åt diskussionerna kring orsakerna till. Det har naturligtvis spekulerats myc- 465
•’
Ernst Wikner
ket kring motiven. Det blev visning och orientering kring bankarbetet. En kommission upprättas för att närmare undersöka orsakerna kring olyckan (en fruktansvärd formulering!). Gissningar
kring det ryska svaret. storpolitik kring Nordpolen. Polemik mot
kritiken kring förslaget. Funderingar kring skolan. Spekulationer kring möjligheten för en kommunistkupp. Påfallande fransk
optimism kring snabb återhämtning. Legenden kring de Gaulle
har alltid spelat en stor roll. överallt i dessa exempel är kring
oriktigt använt, ty det är uppenbart, att diskussionen och debatten, funderingarna och gissningarna o. s. v. o. s. v. ej »kretsa kring»
(se Riktig Svenska!), utan mer eller mindre ingående behandla
eller gälla ämnet i fråga. Riktiga, lätt funna prepositioner borde
i stället ha kommit i fråga.
Åven i många andra kombinationer användes kring felaktigt:
Intresse kring konungens tal. Intresse kring sammanträden. Intresse kring »Kyrkan mitt i byn». överallt menas nämligen intresse för. Och varför skriva rykten kring, där det menas omT
Och vad menas med: Röster kring varmvattnen Konturerna kring
något bör lämpligen ersättas med konturerna av något.
Kasta ljus kring något bör icke uttränga det eljest gängse, nämligen att kasta ljus över eller sprida ljus över något. I uttrycken
publicitet kring och offentlighet kring något bör kring ersättas
med exempelvis av. En episod kring utrikesnämnden är ett exempel på ett synnerligen illa använt kring. Att i det sedan gammalt
vedertagna uttrycket omständigheterna vid ersätta detta vid med
kring torde ej vara att rekommendera.
I vår enligt min mening förnämsta kulturtidning använder en
kåsör den stående rubriken Kring. Han använder den emellertid
ideligen fullständigt oriktigt eller i varje fall på ett synnerligen
olämpligt sätt. Sedan åratal hamras nu denna olyckliga rubrik
oupphörligt in i läsarnas hjärnor. Lyckligtvis har jag ännu inte
hört någon person – vare sig språkligt bildad eller icke – i sitt
tal använda kring på det av mig kritiserade sättet.
Ur massan av fel tar jag fram några exempel. Kring en sjukstuga skall vi förtälja en sedelärande berättelse. Kring undrens tid
är att förtälja, att. Kring remissdebatten är som alltid så mycket
att förtälja, att. Kring arvskatt talade P. E. Sköld. Kring allvarligare ting måste vi nu tala och skriva så mycket som möjligt,
framhöll sparbanksföreningens ordförande. – Det skulle verkligen
vara i hög grad förvånande, om sagde ordförande själv skulle ha
använt kring på ett så olyckligt sätt. Och vidare. Kring val i fred
466
..
! ,””- ..-
Svenska språket i pressen
hade vi en liten betraktelse. Kring god ton och gott sätt har pressen innehållit en del sedelärande berättelser. Kring skogen har Industria utgivit ett specialnummer. överallt bör det heta exempelvis
om i st. för kring. Likaså i Kring en konstruktör skrev S. en artikel i denna tidning. Det är nu synnerligen anmärkningsvärt, att
förf. i samma andedrag korrigerar sig själv, då han omedelbart
tillägger: Den (nämligen artikeln) handlade om S. W.(= om konstruktören). Dess innehåll »kretsade» sålunda ej kring honom!
Och vad säges om: Kring konkurrensen har man haft mycket
roligU Det kan ju vara roligt att höra, men meningen har den
lilla svagheten att icke vara svensk. Och till sist – som kronan
på verket: Kring den lilla skillnan skall vi nu hurra ett slag.
Naturligtvis kan man exempelvis stå kring en kåsör och hurra,
men man kan med bästa vilja i världen icke hurra för hans svenska, när den är oriktig, och lika litet kan man hurra kring hans
svenska, ty man hurrar icke gärna kring abstrakta begrepp.
Det innebär en verklig fara att använda en stående och så speciell rubrik som nämnda kring. Den lockar nämligen förf. till
att påtvinga en text en rubrik, även om den inte passar!
Det kan tilläggas, att i de många fall, där kåsören så tillvida
använder kring riktigt, som han låter texten röra sig helt periferiskt om ämnet ifråga, men där han dessutom – och otillåtet
– mer eller mindre behandlar själva ämnet under samma rubrik
kring – så begår han principiellt enahanda fel, som om man läte
prepositionen utanför jämväl och samtidigt betyda innanför. Liknelsen må synas djärv, men den pekar i alla fall åt rätt håll. Finnes då ingen annan preposition eller någon formulering, som kunde
träda i stället för det under ifrågavarande förhållanden fullständigt odugliga kring? Jo, man kan ju, exempelvis i en rubrik använda om med tillägget m. m., ifall texten skulle sväva ut i cirklar,
som vidgade sig väl långt ut i periferien! Eller man kunde överhuvud reda sig utan tillägget m. m. och i stället, när så kunde
erfordras, mer eller mindre vidga betydelsen av om i perifer riktning. (Jfr f. ö. den ursprungliga betydelsen av om.) Ett sådant
tillvägagångssätt skulle uppenbarligen göra tillfyllest och skulle
också innebära den stora fördelen, att man sluppe utöva det oerhörda våld emot språket och språkkänslan, som en betydelsevidgning av kring i central riktning onekligen skulle innebära. Ibland
kunde måhända också prepositionen rörande och liknande komma
till användning.
En likaledes pinsamt oriktig eller pinsamt olämplig användning
467
Ernst Wikner
av prepositionen mot förekommer tyvärr numera allt oftare i P.
Exempelvis varna mot, i st. för varna för. Blott några få skräckexempel må härvidlag anföras; lite hänsyn måste ju också tagas
till den läsandes välbefinnande. London varnar mot planer på en
västtysk republik. Skarp engelsk varning mot Tysklands balkanisering. Cripps varnar mot kolartro på planhushållningen. B. J.
varnade mot alla sensationella tillspetsningar. De franska tidningarna varnade det franska folket mot farorna att underlåta
att rösta.
Att kontamination i liknande fall kan föreligga (se prof. Weilanders utlåtande i Språkspalten i Sv. D. d. 30/8 48) mildrar på
intet sätt en skarpt fällande dom över det ovederhäftiga bruket
av mot i nämnda sammanhang. Man kan sorgligt nog ej värja
sig för intrycket, att P. kritiklöst eftersträvar att till den. felaktiga användningen av kring nu också »värdigt» foga en lika
oriktig av mot, ty mot användes i alla väder.
Man måste också starkt opponera sig, när P. använder mot i
följande och liknande uttryck. Domstolen avkunnade enhällig
dödsdom mot B (i stället för över B). Sedan högsta domstolen nu
har bekräftat dödsdomen mot Hitlers livmedikus och sex andra.
Olämpligt är också mot i följande sats: Angrepp mot Sverige i
finskt kommunistblad; bättre är angrepp på. Föga tilltalande är
den numera allt vanligare formuleringen på väg mot i stället för
på väg till, ehuru det senare menas. På väg mot anger ju bara
riktningen, ej själva målet. Det heter också ta ståndpunkt till,
ej ståndpunkt mot, känna vördnad inför, men i varje fall ej vördnad mot, vilket uttryck är fruktansvärt.
Felaktig användning av prepositionen på möter man exempelvis i meningen Han anklagas för svår misshandel på krigsfångar.
Det heter misshandel av krigsfångar. Likaledes bör den stående
rubriken På stan- i en av våra största tidningar- utbytas mot
riksspråkets I stan (se Riktig Svenska!). Och så prepositionen för:
Hon erkänner gärna, att hon inte särskilt är intresserad för klä-
der. Man är emellertid ej intresserad för någonting, men väl av
någonting. Men visserligen hyser man intresse för eller intresserar sig för någonting.
Prepositionen utifrån- jämför det dansk-norska Udfra (utfra)
det synspunkt – är icke god svenska (se Riktig Svenska!). Ex.
Man närmar sig problemen utifrån skilda rättsfilosofiska grundsatser. Även utmärkta skriftställare förfalla ibland till att an~
vända prepositionen i nämnda sammanhang.
468
..
!
·- ….____ ‘ …

Svenska språket i pressen
Innan, felaktigt använt som preposition eller adverb möter man
allt oftare i P.
Man brukar med rätta framhålla, att det vid inlärande av främmande språk är påfallande vanskligt att finna de riktiga prepositionerna. Att det bland svenskar föreligger en påfallande brist i
kännedomen om själva modersmålets prepositioner framgår tydligt nog av ovanstående.
Den felaktiga och vidriga användningen av ifall ss. frågande
konjunktion möter man ofta nog i P. Ex. Finansministern hade
ingenting emot att undersöka, ifall ( !) det går att göra en uppdelning.
Otillåten vidgning av ett ords betydelse förekommer när det
gäller evakuera. I krig evakuerar man en stad eller ett samhälle,
skolor och sjukhus, men man evakuerar inte människor vare sig
militär eller civila – det vore ju hårresande! Jag ansluter mig
helt och fullt till vad en språkprofessor en gång yttrade härom.
Han sade ungefär så här: Man »evakuerar» ej människor, om man
vet vad ordet evakuera betyder! Under kriget kunde man tyvärr
oupphörligt i P. läsa om hur folk »evakuerades»! Duger det då
inte att i stället skriva flytta bort, bortflytta, flytta undan, undanflytta, flytta i säkerhet el. dyU
Rent oriktiga uttryck böra utrotas. Hit hör exempelvis konsulterande ingenjör. Den konsulterande är den, som rådfrågar ingenjören, medan ingenjören är den konsulterade- den som konsulteras.
Till mindre lämpliga uttryck måste man nog räkna undantaget,
som bekräftar regeln. Naturligtvis förhåller det sig så, att regeln
har undantag, ty annars vore den ju lag. Men genom sin formulering är uttrycket ägnat att förvilla, ty undantaget bär icke inom
sig något, som i sak bekräftar regelns innebörd. Vore detta fallet,
så skulle ju regeln närma sig lagen, ju flera undantagen vore,
vilket är orimligt.
I Riktig Svenska har förf. starkt kritiserat uttrycket stoppa
upp. Men journalisterna fästa sig ej mycket därvid. J ag citerar
ur P.: En spårvagn, vars förare för sent observerade, att bilfilen
stoppats upp. Amerikanarna är inga vänner av dessa trafikuppstoppande arrangemang. Och följande mening, som skämmer ut
hela tidningsnumret: Vid Oslouniversitetet bygger vi vidare på
de under kriget uppstoppade(!) två nya kirurgiska klinikerna.
En alldeles onödig vidgning av betydelsen av ordet stoppa möter
man allt oftare i P. J ag tänker då på stoppa, använt i betydelsen
469
•’
l
Ernst Wikner
hålla ut, hålla, tåla, el. dyl. Ex. Personalen börjar se allt mera
uttröttad ut, och det är fråga, om den kommer att stoppa så värst
länge till. Medan vagnarna med hjul av gammalt stål stoppade
35,000 km, tål de nya inte mer än 20,000. Det gällde endast, att
de skulle få så god näring som möjligt för att kunna stoppa för
de fem mil, som säkerligen skulle bli mycket konditionsprövande.
Ett rakblad kunde under kriget stoppa under c:a 14 dagar. stackars kvinnor! Det är ju knappt vi karlar stoppar ens (=ha
kroppskrafter nog). Är detta stoppa en sorts slang~ Vårdat skriftspråk är det emellertid icke och bör snarast utdömas för att aldrig
mera få komma till synes.
Tyvärr ser man i P. ej sällan uttryck, som allt för mycket erinra om typen »varm korvgubbe». Ex. Socialdemokratiska brobyggare till kommunismen. Kontaktkvinna med utlandet. Medan
– några – tidningar pliktskyldigast dementera vinsmugglingsaffären till Långholmen!
Ett uttryck, som i tid borde ha utrotats – i stället för att införas i Svenska akademiens Ordlista – är randanmärkningar. Då
därmed ju avses anteckningar i eller vid kanten av (eller på) en
sida (men ingalunda i en rand!) borde det i stället heta kantanteckningar eller kantanmärkningar. Det är väl det tyska Rand,
som ligger bakom; man har ju exempelvis avgrundens rand, himlaranden m. fl. och inom sämre medicinsk terminologi sårränderna,
leverranden, bröstkorgsranden, ehuru inga ränder finnas där. Uttrycket att sätta ett frågetecken i randen måste i varje fall betraktas som verkligt undermålig svenska.
Att kollapsa, ett ej ovanligt ord i P., är icke »svenska». Det
heter kollabera.
Knappast alls bör ej godtagas som förstklassig svenska. Förväxlingen av reagens med reaktion är lika oförlåtlig som uppseendeväckande. Och vad säges om mellanskillnad?! Att bli av
med bryta samman som intransitivt verb synes vara hopplöst,
trots kritiken därav i Riktig Svenska. Veckända i st. för veckoslut, som är en god översättning av weekend, är en föga tilltalande
benämning, även om den återfinnes i något lexikon. Den riktar
nämligen onödigtvis tanken på ett mindre lockande »antropologiskt» fenomen.
Den tröttsamt upprepade lustigheten i geografien i stället för
i landskapet eller i trakten el. dyl. borde redan ha tjänat ut.
Vad säges om: En nu artonårig ledare~ Förkortningen av aderton till arton är oförlåtlig i en kultiverad tidning! Apropos för- 470
..

Svenska språket i pressen
kortningar, varför skall bestämda artikeln ej behöva fogas till
substantiv, som sluta på n- av typen station. Vårdat skriftspråk
kräver absolut dess bibehållande.
Att det är en utomordentligt svår konst att skriva goda men
korta rubriker är allmänt erkänt. Men tydligheten får icke fullständigt åsidosättas ss. i rubriken Bacillbärare av äggprodukt(l).
Och varför skall man i onödan och allt oftare använda ordet
köra i en betydelse, som framgår av följande. För närvarande
kör teatern för fulla hus med en av de mest exklusiva revyer, som
getts i London. Bättre är i vårdat språk spelar eller ger teatern
för fulla hus en av etc. Synnerligen olämplig är också rubriken
Finska bagerier tvingas att köra med underskott. Det fula uttrycket att köra en film synes tyvärr redan ha vunnit en tryggad
plats i vårt anfrätta språk, men bör i varje fall ej uppmuntra till
analogier.
Teater- och filmrecensenter använda f. ö. ofta egendomliga uttryck. I stället för att framkalla applåder river man numera ner
hela åskor av applåder, eller man nöjer sig ibland med att bara
riva ner applåder. Men riva ner måste det heta. Menas det från
skyn eller från raderna! Från parkett kan man väl inte gärna
riva ner applåder. Eller också river man ner skrattåskor eller
skrattsalvor. Inför meningen Ett drastiskt inslag, som rev ner
applåder från salongen blir frågan ofrånkomlig, om inte parketten deltog i applåderna – eller kanske parketten stod tom!
År det förmätet att hoppas, att nämnda uttryck – i likhet med
vad som varit fallet med många andra – skall kunna få självdö
och bli i all tysthet begravetT
I fråga om utländska ord i svenska kan man erinra om det bevingade ordet, att »all bildning står på ofri grund till slutet»
o. s. v., men därav följer nu på intet sätt, att man okritiskt kan
få införa onödiga främmande ord och uttryck. Vad ha vi för
behov att införa eller alltjämt bibehålla exempelvis baby? Härför
finnes intet bärande skäl. Vi kunna gott reda oss med spädbarn
ensamt eller i olika sammansättningar eller med andra lämpliga
substantiv. Varför kan man ej säga spädbarnskläder, spädbarnsutstyrsen Och varför kan man inte säga, att fru X. väntar sin
nedkomst eller att hon skall få en liten! Nej, det duger naturligtvis inte alls, ty baby måste användas så mycket som möjligt. Att
baby f. ö. ljuder illa för svenska öron synes ej genera. Det är att
beklaga, att Svenska akademiens Ordlista upptagit detta främmande ord.
471
Ernst Wikner
Anm. Det överträffas emellertid i nämnda ordlista av det geniala
renklor. Gissa, vad det betyder! Ja, det betyder inte klor på en
ren! Nej, det är en försvenskning, visserligen fruktansvärd, av
namnet på en sorts plommon, nämligen Reine Claude, där det
rena ä-ljudet i Reine kan få skrivas med e – liksom med ä, där
det rena å-ljudet i Claude tecknas med o, och där det slutliga deljudet bortfaller – det hela ett synnerligen skickligt utfört hokuspokus.
Men för att återgå till P., kan man inte slippa den oändligt
tröttande upprepningen av come back? Och kunna vi verkligen
inte reda oss utan de alltjämt för flertalet obegripliga uttrycken
crazy och thriller?
Men vad sägs om det franska uttrycket en mustasch i stället
för mustascher~ Ex. Hans rödlätta anlete pryddes av en kritvit
mustasch. Men om en röd mustasch är lika klädsam framgår i
alla fall inte tydligt av meningen: Med sin lilla röda mustasch
såg han ut som en folkskollärare. Undrar just vad den svenska
folkskollärarekåren säger härom. Men man har väl varit i Frankrike! Förbluffad och frågande står man verkligen inför uttrycket
för gott i exempelvis följande mening: F. fick skotten runt om
pricken utan att hitta den för gott. Det skall väl vara en över·
sättning av det franska pour’ de bon. Ordet futilitet bör ej användas i stället för futtighet eller andra liknande uttryck. Lyckligtvis
upptages det ej heller i Svenska akademiens Ordlista.
En fråga må i detta sammanhang tillåtas. Nämnda ordlista
upptager spontaneitet i enlighet med det franska spontane –
spontaneite. Vore det inte bättre att i vårt språk införa spontanitet, när vi ju ha adjektivet spontan, i överensstämmelse med
human- humanitet, urban- urbaniteU
Till sist ett ord om annonserna. Dessa borde språkligt granskas,
innan de godtagas, så att man kunde slippa en sådan gräslighet
som rådgöra sig med (någon), vilket jag en gång läste i en annons.
Det är också beklagligt, att P. känner sig tvungen att i spelannonserna om teatrarna införa slangspråkets mer eller mindre officiella benämningar på några av dem. Här duger endast riksspråket.
472

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner