Print Friendly

Per Sehlstam; Moderaterna behöver känslor värden

Av Redaktionen | 31 december 1998


1998


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MODERATERNA BEHÖVER.. ..
KANSLOR OCHVARDEN
PER. SEHLSTAM
Moderaterna gjorde ett dåligt val, medan kristdemokraterna gjorde sitt bästa någonsin. Moderaterna pratade
mest ekonomi. Kristdemokraterna stod för värden och omtanke. Kan moderaterna lära sig något av detta?
V
id ett forsta ögonkast
på årets valresultat
kan det konstateras
att moderaterna ser
ut att ha klarat sig relativt väl i konkurrensen om väljarnas
gunst. Partiet gick fram med en halv
procentenhet, fick två nya mandat i
riksdagen och ligger på ett historiskt
sett relativt högt valresultat. Under
den lugna ytan ser det dock inte lika
bra ut for partiet. Ser man bakom
valresultatet verkar det som att moderaterna gjorde ett ganska dåligt val,
vilket borde stämma till eftertanke i
partiledningen.
I årets val stannade ett rekordstort
antal röstberättigade hemma i stället
for att rösta. Traditionellt har socialdemokraterna missgynnats av ett lågt
valdeltagande, medan de borgerliga
partierna å sin sida har gynnats. I hösPER S EHLSTAM är ordförande
Föreningen Heimdal i Uppsala.
tens val kan den trenden ha brutits.
Den del av de röstberättigade som
röstade på moderaterna minskade
från 19,1 procent 1994 till17,5 procent i årets val. Det sänkta antalet
röster är så alarmerande att det borde
stämma till eftertanke om hur moderaterna bedriver verksamheten. Och
även ge en smula ödmjukhet till alla
partigängare som okritiskt slår sig for
bröstet som om moderaterna vore
valsegrare.
I årets val nådde kristdemokraterna
sitt bästa valresultat genom tiderna.
För moderaternas del kan det vara intressant att ställa sig frågan varfor det
inte var de själva som gick fram i
samma utsträckning?
En del av kristdemokraternas framgångar kan säkert forklaras med att de
kom att uppfattas som vinnare, vilket
lockar röster av det enkla skälet att
folk i gemen tenderar att gilla vinnare. Ännu större del av forklaringen
torde dock ligga i AlfSvenssons ihärdiga predikande om etik, moral och
socialt ansvarstagande. Han har en
SVEN S K TIDSKRIFT
nisch, han fyller ett tomrum som har
lämnats av moderaterna. Häri tror jag
att en av forklaringarna till moderaternas kräftgång ligger, nämligen att
man har slutat profilera sig som ett
parti som tar ansvar for medborgarna.
Brist på empati
Trots att moderaterna enligt sitt partiprogram forespråkar offentliga sociala åtaganden, talas det inte vidare
mycket om det utåt och det tal som
hörs är halvhjärtat. Det uppfattar väljarna, de ser att det inte finns någon
vidare övertygelse bakom det budskap som fors fram. Ett av skälen härfor är att de budskap som formedlas
oftare handlar om ekonomi och
pengar än om medmänsklighet.
Mottagaren upplever därfor ofta en
tveksamhet om moderaterna verkligen vill ha de offentliga åtaganden
som partiet säger sig forespråka.
Känslan av nödvändigt ont är knappast vidare säljande.
Än tydligare blev bristen på empati
i årets valrörelse, då partiet valde att
23
satsa på sina starka frågor. De frågor
som lyftes fram, exempelvis skattesänkningar och kärnkraft, är det ra
som uppfattar som mjuka eller
mänskliga. Det gör att moderaterna
uppfattas som ett parti som visserligen har sunda åsikter i mångt och
mycket, men vars systemskifte ra
skulle vilja se sina nära och kära utsättas for.
Man kan med hjälp av SVT:s valundersökning konstatera att moderaterna inte var vidare framgångsrik i
att ra väljarna att koppla sina hjärtefrågor till moderaternas budskap.
Bland de frågor som väljarna som
helhet upplevde som viktigast kom
sysselsättningen på andra plats och
ekonomin på tredje plats. skatterna
kom på andra plats bland de moderata sympatisörerna men på tionde plats
eller lägre bland sympatisörerna for
övriga partier. En slutsats som går att
dra är att moderaterna inte lyckats
formedla kopplingen mellan skatterna och den låga sysselsättningen till
andra än egna väljare. Detta är allvarligt, då det tyder på att man inte ens i
de ra frågor som man valde ut for att
forsöka profilera sig, och där man anser sig ha högt fortroende, lyckades
vidare väl.
Tappat tillit
En renodlad strategi, där man driver
vissa frågor, kan kanske fungera i
slutskedet av ett val, då det gäller att
snabbt maximera antalet röster. Men
det är inte en vidare bra väg for mellanvalsperioder. Det är då man har
chansen att skapa fortroende i nya
24
frågor och öka fortroendet i dem där det som de skall formedla eller så byman inte är så stark att man sedan kan ter man budskap. Ändrar man budfora fram dem som valfrågor. Det fo- skapet korr…rner samma personer
refaller man inte ha gjort under den kunna fOrmedla det på ett ärligt sätt
foregående mandatperioden; mode- vilket forhoppningsvis gör att de kan
raterna har snarare gjort det lätt for forklara vad de avser. I bästa fall skulsig genom att enbart tala om frågor le det leda till att partiet lyckas visa
där man har högt fortroende. Följden upp någon sorts omtanke om medhar blivit att partiet har tappat den W- människorna.
la tillit det har haft i vissa frågor, exempelvis omsorgsfrågor, varfor det i
valet öppnades en möjlighet som
kristdemokraterna inte var sena att
utnyttja.
Det ligger onekligen ett problem i
det sätt varpå moderaterna kommunicerar med medborgarna. Det budskap som formedlas upplevs ofta vara
falskt. De som producerar eller sänder budskap verkar inte till fullo hålla
med om det de sprider. Det finns ett
glapp mellan det man vill ge sken av
att man tycker och det som man faktiskt vill. Tydligast kommer det till
uttryck i sociala frågor. Jag tar en
känsla av att moderaterna inte riktigt
vill erkänna att man inte längre tror
på en generell välfärdspolitik av nuvarande modell. Det kan vara en forklaring till att ra moderata foreträdare
klarar av att vinna några debatter om
sociala frågor, utan är stäncligt defenFler ansikten utåt
Moderaterna identifieras i mycket
stor utsträckning med partiledaren,
vilket i dagsläget är en tillgång då
partiledarens popularitet hos befolkningen är större än partiets. Samticligt
innebär det en risk for framtiden, att
ra av foreträdarna är etablerade i media och kända namn hos väljarna.
Den dag Carl Bildt väljer att göra nå-
got annat riskerar partiet att stå utan
klara profiler som naturligen kan ta
vid. Det borde därfor vara i partiets
intresse att se till att etablera så många
foreträdare på riksplanet som möjligt.
En tänkbar väg att göra det kan vara
att sätta upp en moderat skuggregering, där partiets talesmän i olika frå-
gor lyfts fram och ges möjlighet att
agera mot de socialdemokratiska
statsråden. Därmed kan socialdemokraternas syn på sig själva som det ensiva och låter ofta angrepp stå oemot- da partiet som ensamt är redo att stysagda. Konsekvensen därav blir att
partiet inte tar ut något som helst socialt budskap och uppfattas som kallt
och hårt.
Jag tror att det här finns två vägar
att välja mellan, antingen så byter
man kornnmnikatörer och budskapsformare till några som faktiskt tror på
SVENSK TIDSKRIFT
ra riket motverkas även i allmänhetens ögon. Det skulle även innebära
ett sätt att visa på ett väl underbyggt
regeringsalternativ i nästa val och befästa moderaternas tongivande roll i
oppositionen.
Ett annat problem som moderaterna har är att de forefaller att ha främ- <
>
r
o
>
-j
-j
jat en kultur av känslokyla i partiet.
Moderater som uttalar sig är oftast
oerhört teknokratiska, oavsett vad
foreträdarna talar om. Bara for att
man inte vill genomfora offentliga åtgärder på alla plan, far man inte
koppla bort sina känslor. Rationella
argument biter måhända bra på mottagarens intellekt, men for att övertyga måste man även vinna medborgarnas hjärtan. Det krävs känslor som visar att man faktiskt bryr sig om dem
man talar till. Någon allmän hänvisning till att partiledaren for några år
sedan samordnade återuppbyggnaden
av ett krigshärjat land är knappast ett
dugligt substitut. Känslor är en forutsättning for att kunna säga att man
inte vill ha den ena eller andra offentliga insatsen samtidigt som man visar
att det som händer i samhället berör
en; den som visar empati med dem
som drabbas av olika olyckliga händelser i samhället far en hel del gratispoäng i form av ett positivt grundintryck.
Inga ”riktiga moderater”
Man kan ofta tycka sig ana att partiet
centralt hyser ett forakt for de lokala
foreträdare som upptäckt att många
väljare inte vill rulla tillbaka de sociala skyddsnäten och som börjat agera
utifrån det. Ofta hörs det röster som
säger att dessa personer inte är några
”riktiga moderater”. I stället for att
forakta dem borde partiet centralt ge
dem mesta möjliga stöd, exempelvis
genom att ta ideologisk strid och därmed skapa opinion fOr en annan politik än den som det finns fOrutsättningar att fora i dag.
Man kan naturligtvis tycka att det
är ett ansvar som alla representanter
for partiet delar, men ytterst ansvarar
partiledningen och partiordforanden
for att driva den politiska debatten.
Partiledningen borde se det som sin
uppgift att jobba for att lägga en god
grund for maktövertagande med
möjlighet att genomfora forändringar. För det krävs det att man vinner
sympati hos medborgarna for forändring av den nuvarande välfärdsstaten. I annat fall är moderaterna dömda till att for evigt administrera socia- ”En tänkbar väg att
göra det kan vara att
sätta upp en moderat
skuggregering, där partiets talesmän i olika
frågor lyfts fram och ges
möjlighet att agera mot
de socialdemokratiska
statsråden.
”listiska välfärdsprojekt om de råkar
hamna i regeringsställning.
Moderata foreträdare har en tendens att ofta välja en argumentationsmässig genväg; ofta hänvisas till vad
ekonomin tål eller inte. Underforstått i ett sådant sätt att argumentera
ligger att man inte skulle ha haft nå-
got emot de system man vill forändra
om ekonomin bara hade tillåtit. Det
innebär att man med egna argument
forstärker motståndarnas ideologiska
bas. Då finns det heller inget skäl att i
SVEN SK TIDSKR.IFT
det långa loppet rösta på moderaterna; varfor välja en tafflig kopia, när
det finns ett till synes omtänksamt
original bredvid?
Ideologisk renässans
Partiet skulle må bra av att diskutera
vart man vill gå; i dag diskuteras oftast medlen, medan målen glöms
bort. Det skulle behövas en ideologisk renässans så att man kan formedla en långsiktigt hållbar bild till medborgarna. Det skulle ge en ökad dynamik inom moderaterna och medborgarna skulle ges möjlighet att värdera ett alternativ till ett fortsatt socialistiskt präglat samhälle. En ideologisering av moderaterna ställer sannolikt högre krav på formågarr att
formedla budskapet, men vinsten
som hägrar i fonn av en solid bas for
den politik man vill fora torde vara
en lockelse som gör det mödan värt.
Moderaterna måste helt enkelt vå-
ga ta debatt om varfor man inte skall
ha offentlig styrning av allt i medborgarnas liv, men då inte bara ur ett
ekonomiskt perspektiv utan främst ur
ett humanistiskt. Man måste exempelvis övertyga väljarna om varfor
det är bättre for barnen att familjerna
väljer att ordna barnpassningen själva
i stället for att det offentliga organiserar barnomsorgen. Vill man se en
forändring i samhället måste man ta
även den värderingsladdade striden,
vilket kräver att partiledningen vågar
stå upp och formulera värderingarnas
positiva innebörd så att medborgarna
också ser positivt på desamma.
25
m
.,
<
>
o
m

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner