MODERATERNA BEHÖVER.. .. KANSLOR OCHVARDEN PER. SEHLSTAM Moderaterna gjorde ett dåligt val, medan kristdemokraterna gjorde sitt bästa någonsin. Moderaterna pratade mest ekonomi. Kristdemokraterna stod för värden och omtanke. Kan moderaterna lära sig något av detta? V id ett forsta ögonkast på årets valresultat kan det konstateras att moderaterna ser ut att ha klarat sig relativt väl i konkurrensen om väljarnas gunst. Partiet gick fram med en halv procentenhet, fick två nya mandat i riksdagen och ligger på ett historiskt sett relativt högt valresultat. Under den lugna ytan ser det dock inte lika bra ut for partiet. Ser man bakom valresultatet verkar det som att moderaterna gjorde ett ganska dåligt val, vilket borde stämma till eftertanke i partiledningen. I årets val stannade ett rekordstort antal röstberättigade hemma i stället for att rösta. Traditionellt har socialdemokraterna missgynnats av ett lågt valdeltagande, medan de borgerliga partierna å sin sida har gynnats. I hösPER S EHLSTAM är ordförande Föreningen Heimdal i Uppsala. tens val kan den trenden ha brutits. Den del av de röstberättigade som röstade på moderaterna minskade från 19,1 procent 1994 till17,5 procent i årets val. Det sänkta antalet röster är så alarmerande att det borde stämma till eftertanke om hur moderaterna bedriver verksamheten. Och även ge en smula ödmjukhet till alla partigängare som okritiskt slår sig for bröstet som om moderaterna vore valsegrare. I årets val nådde kristdemokraterna sitt bästa valresultat genom tiderna. För moderaternas del kan det vara intressant att ställa sig frågan varfor det inte var de själva som gick fram i samma utsträckning? En del av kristdemokraternas framgångar kan säkert forklaras med att de kom att uppfattas som vinnare, vilket lockar röster av det enkla skälet att folk i gemen tenderar att gilla vinnare. Ännu större del av forklaringen torde dock ligga i AlfSvenssons ihärdiga predikande om etik, moral och socialt ansvarstagande. Han har en SVEN S K TIDSKRIFT nisch, han fyller ett tomrum som har lämnats av moderaterna. Häri tror jag att en av forklaringarna till moderaternas kräftgång ligger, nämligen att man har slutat profilera sig som ett parti som tar ansvar for medborgarna. Brist på empati Trots att moderaterna enligt sitt partiprogram forespråkar offentliga sociala åtaganden, talas det inte vidare mycket om det utåt och det tal som hörs är halvhjärtat. Det uppfattar väljarna, de ser att det inte finns någon vidare övertygelse bakom det budskap som fors fram. Ett av skälen härfor är att de budskap som formedlas oftare handlar om ekonomi och pengar än om medmänsklighet. Mottagaren upplever därfor ofta en tveksamhet om moderaterna verkligen vill ha de offentliga åtaganden som partiet säger sig forespråka. Känslan av nödvändigt ont är knappast vidare säljande. Än tydligare blev bristen på empati i årets valrörelse, då partiet valde att 23 satsa på sina starka frågor. De frågor som lyftes fram, exempelvis skattesänkningar och kärnkraft, är det ra som uppfattar som mjuka eller mänskliga. Det gör att moderaterna uppfattas som ett parti som visserligen har sunda åsikter i mångt och mycket, men vars systemskifte ra skulle vilja se sina nära och kära utsättas for. Man kan med hjälp av SVT:s valundersökning konstatera att moderaterna inte var vidare framgångsrik i att ra väljarna att koppla sina hjärtefrågor till moderaternas budskap. Bland de frågor som väljarna som helhet upplevde som viktigast kom sysselsättningen på andra plats och ekonomin på tredje plats. skatterna kom på andra plats bland de moderata sympatisörerna men på tionde plats eller lägre bland sympatisörerna for övriga partier. En slutsats som går att dra är att moderaterna inte lyckats formedla kopplingen mellan skatterna och den låga sysselsättningen till andra än egna väljare. Detta är allvarligt, då det tyder på att man inte ens i de ra frågor som man valde ut for att forsöka profilera sig, och där man anser sig ha högt fortroende, lyckades vidare väl. Tappat tillit En renodlad strategi, där man driver vissa frågor, kan kanske fungera i slutskedet av ett val, då det gäller att snabbt maximera antalet röster. Men det är inte en vidare bra väg for mellanvalsperioder. Det är då man har chansen att skapa fortroende i nya 24 frågor och öka fortroendet i dem där det som de skall formedla eller så byman inte är så stark att man sedan kan ter man budskap. Ändrar man budfora fram dem som valfrågor. Det fo- skapet korr...rner samma personer refaller man inte ha gjort under den kunna fOrmedla det på ett ärligt sätt foregående mandatperioden; mode- vilket forhoppningsvis gör att de kan raterna har snarare gjort det lätt for forklara vad de avser. I bästa fall skulsig genom att enbart tala om frågor le det leda till att partiet lyckas visa där man har högt fortroende. Följden upp någon sorts omtanke om medhar blivit att partiet har tappat den W- människorna. la tillit det har haft i vissa frågor, exempelvis omsorgsfrågor, varfor det i valet öppnades en möjlighet som kristdemokraterna inte var sena att utnyttja. Det ligger onekligen ett problem i det sätt varpå moderaterna kommunicerar med medborgarna. Det budskap som formedlas upplevs ofta vara falskt. De som producerar eller sänder budskap verkar inte till fullo hålla med om det de sprider. Det finns ett glapp mellan det man vill ge sken av att man tycker och det som man faktiskt vill. Tydligast kommer det till uttryck i sociala frågor. Jag tar en känsla av att moderaterna inte riktigt vill erkänna att man inte längre tror på en generell välfärdspolitik av nuvarande modell. Det kan vara en forklaring till att ra moderata foreträdare klarar av att vinna några debatter om sociala frågor, utan är stäncligt defenFler ansikten utåt Moderaterna identifieras i mycket stor utsträckning med partiledaren, vilket i dagsläget är en tillgång då partiledarens popularitet hos befolkningen är större än partiets. Samticligt innebär det en risk for framtiden, att ra av foreträdarna är etablerade i media och kända namn hos väljarna. Den dag Carl Bildt väljer att göra nå- got annat riskerar partiet att stå utan klara profiler som naturligen kan ta vid. Det borde därfor vara i partiets intresse att se till att etablera så många foreträdare på riksplanet som möjligt. En tänkbar väg att göra det kan vara att sätta upp en moderat skuggregering, där partiets talesmän i olika frå- gor lyfts fram och ges möjlighet att agera mot de socialdemokratiska statsråden. Därmed kan socialdemokraternas syn på sig själva som det ensiva och låter ofta angrepp stå oemot- da partiet som ensamt är redo att stysagda. Konsekvensen därav blir att partiet inte tar ut något som helst socialt budskap och uppfattas som kallt och hårt. Jag tror att det här finns två vägar att välja mellan, antingen så byter man kornnmnikatörer och budskapsformare till några som faktiskt tror på SVENSK TIDSKRIFT ra riket motverkas även i allmänhetens ögon. Det skulle även innebära ett sätt att visa på ett väl underbyggt regeringsalternativ i nästa val och befästa moderaternas tongivande roll i oppositionen. Ett annat problem som moderaterna har är att de forefaller att ha främ- < > r o > -j -j jat en kultur av känslokyla i partiet. Moderater som uttalar sig är oftast oerhört teknokratiska, oavsett vad foreträdarna talar om. Bara for att man inte vill genomfora offentliga åtgärder på alla plan, far man inte koppla bort sina känslor. Rationella argument biter måhända bra på mottagarens intellekt, men for att övertyga måste man även vinna medborgarnas hjärtan. Det krävs känslor som visar att man faktiskt bryr sig om dem man talar till. Någon allmän hänvisning till att partiledaren for några år sedan samordnade återuppbyggnaden av ett krigshärjat land är knappast ett dugligt substitut. Känslor är en forutsättning for att kunna säga att man inte vill ha den ena eller andra offentliga insatsen samtidigt som man visar att det som händer i samhället berör en; den som visar empati med dem som drabbas av olika olyckliga händelser i samhället far en hel del gratispoäng i form av ett positivt grundintryck. Inga "riktiga moderater" Man kan ofta tycka sig ana att partiet centralt hyser ett forakt for de lokala foreträdare som upptäckt att många väljare inte vill rulla tillbaka de sociala skyddsnäten och som börjat agera utifrån det. Ofta hörs det röster som säger att dessa personer inte är några "riktiga moderater". I stället for att forakta dem borde partiet centralt ge dem mesta möjliga stöd, exempelvis genom att ta ideologisk strid och därmed skapa opinion fOr en annan politik än den som det finns fOrutsättningar att fora i dag. Man kan naturligtvis tycka att det är ett ansvar som alla representanter for partiet delar, men ytterst ansvarar partiledningen och partiordforanden for att driva den politiska debatten. Partiledningen borde se det som sin uppgift att jobba for att lägga en god grund for maktövertagande med möjlighet att genomfora forändringar. För det krävs det att man vinner sympati hos medborgarna for forändring av den nuvarande välfärdsstaten. I annat fall är moderaterna dömda till att for evigt administrera socia- ''En tänkbar väg att göra det kan vara att sätta upp en moderat skuggregering, där partiets talesmän i olika frågor lyfts fram och ges möjlighet att agera mot de socialdemokratiska statsråden. ''listiska välfärdsprojekt om de råkar hamna i regeringsställning. Moderata foreträdare har en tendens att ofta välja en argumentationsmässig genväg; ofta hänvisas till vad ekonomin tål eller inte. Underforstått i ett sådant sätt att argumentera ligger att man inte skulle ha haft nå- got emot de system man vill forändra om ekonomin bara hade tillåtit. Det innebär att man med egna argument forstärker motståndarnas ideologiska bas. Då finns det heller inget skäl att i SVEN SK TIDSKR.IFT det långa loppet rösta på moderaterna; varfor välja en tafflig kopia, när det finns ett till synes omtänksamt original bredvid? Ideologisk renässans Partiet skulle må bra av att diskutera vart man vill gå; i dag diskuteras oftast medlen, medan målen glöms bort. Det skulle behövas en ideologisk renässans så att man kan formedla en långsiktigt hållbar bild till medborgarna. Det skulle ge en ökad dynamik inom moderaterna och medborgarna skulle ges möjlighet att värdera ett alternativ till ett fortsatt socialistiskt präglat samhälle. En ideologisering av moderaterna ställer sannolikt högre krav på formågarr att formedla budskapet, men vinsten som hägrar i fonn av en solid bas for den politik man vill fora torde vara en lockelse som gör det mödan värt. Moderaterna måste helt enkelt vå- ga ta debatt om varfor man inte skall ha offentlig styrning av allt i medborgarnas liv, men då inte bara ur ett ekonomiskt perspektiv utan främst ur ett humanistiskt. Man måste exempelvis övertyga väljarna om varfor det är bättre for barnen att familjerna väljer att ordna barnpassningen själva i stället for att det offentliga organiserar barnomsorgen. Vill man se en forändring i samhället måste man ta även den värderingsladdade striden, vilket kräver att partiledningen vågar stå upp och formulera värderingarnas positiva innebörd så att medborgarna också ser positivt på desamma. 25 m ., < > o m