Print Friendly

Niels Jörgen Haagerup; Med kurs mot avgrunden

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NIELS J0RGEN HAAGERUP:
Med kurs mot avgrunden
Nie/s Jr)rgen Haagerup är dansk
ledamot av Europaparlamentet och,
vilket är väl bekant för Svensk Tidskrifts
läsare, grundlig kännare av dansk
politik. Hans artikel är skriven i slutet av
april. Hanförutser möjligheten av ett
regeringsskifte i Danmark, där
svårigheterna att hålla ihop de olika
partiernaförefaller överväldigande. En
speciell svag länk i kedjan är
statsministern. I dag har Danmark en
utlandsskuld, som per innevånare är
större än Polens eller Argentinas. Att
fortsätta att öka denna skuld är att sätta
kurs mot avgrunden, och detta är vad
som sker i Danmark, med statsminister
Anker Jr)rgensen vid rodret.
,,
Det är symptomatiskt för den
som råder kring den danska
att, när detta läses, regeringen
J~rgensen kanske redan blivit
en annan eller är nära att
störtas – om den inte väljer att gå
ligt.
Det danska folketingsåret slutar
malt på den danska
5 juni. Kort före den dagen skaU
regeringens planer avgöras så
ting som stödet till lantbruket (som
har något att göra med den ytterst
rande mul- och · ·
Fyn, menjust därför har blivit
nödvändigt), vidare en ny
Dingsplan och slutligen en
plan, som skall utgöra den
bakgrunden till de tänkta
Det är möjligt, att regeringen tänkt
den skulle kunna genomdriva
giftskrävande planer med hjälp av
från Det radikale Venstre och
tisk Folkeparti. Då kunde räknin~:ell
dessa besluts genomförande
med godkännande också av
höger om regeringen, bland dem
och Konservative.
Men det finns inte så stora
att så skall ske. Det har
klart deklarerat. statsminister
J~rgensen använde här i våras
nelsen, att när man går på
har fått något att äta, så brukar
så betala räkningen. Härtill
Venstres ledare Henning
torrt, att det i alla fall förutsatte,
hade suttit med vid bordet.
Blir det regeringsskifte i ,v,,uuuu,,
det antagligen utan något nytt
val. Det senaste ägde rum i
1981. Val äger ju ofta rum
m. Sedan 1973 har det så småningom
ecklats en tradition, att det är val i
ark vartannat år – grundlagen sä-
vart fjärde år – men två folketingsval
ett år är i alla fall ett för mycket. Då
er J~rgensen återigen bildade regeunder starkt tryck från sin folkegrupp men med betydande motinom partiets styrelse, gjorde han
så klart, att om regeringen under lopav de närmaste månaderna måste
, skulle den inte utskriva nya val.
Rätten att upplösa folketinget är en del
det danska parlamentariska livet. Det
gjorts en opinionsundersökning
d väljarna och det är ganska klart,
en överväldigande stämning finns för
ändra på upplösningsrätten, en tanke,
Folketingets avgående talman, den
· re socialdemokratiske utrikesmicm K BAndersen, har gått in för i en
de talrika artiklar, han har skrivit sehan själv lämnade aktiv politik för
halvt år sedan. Men det är ingen uttill en ändring i systemet med upp·ngsrätten. Om regeringen överlever
hösten och vintern, kan ett nytt val
-eket väl bli resultatet, om regeringen
måste avgå.
Iltok i Danmark
ad är egentligen galet i Danmark? Att
Ilatsministern under lOår med bara ett
IYbrott på 14 månader har hetat Anker
l!lrgensen skulle kunna tyda på en viss
,elitisk stabilitet. Men denna bild av staIilitet är missvisande.
Det är så många ting som är tokiga i
lanmark, att det är svårt att veta var
.an skall bölja och var man skall sluta
• man skall förklara situationen. Men
253
ingenting är kanske så alldeles galet, att
det kan åstadkomma det nödvändiga politiska nytänkandet och den politiska
handlingskraft, som krävs.
Man har nog hört krav på att det skulle
bildas en majoritetsregering ”mot mitten”. Nu senast har ledaren av Det konservative Folkeparti, som efter valet i
december 1981 blev folketingets näst
största, Poul Schliiter, gjort sig till talesman för ett samarbete mellan Socialdemokratiet, Konservative och Venstre.
Det har han inte blivit mycket populär
på. Poul Schliiters politiske partner och
samtidigt hans rival, Henning Christophersen från Venstre, tog klart avstånd
från denna tanke i en TV-intervju.
Venstre har bränt fingrarna efter det att
partiet under 14 månader 1978-79 stod i
regeringssamarbete med Socialdemokratiet. Inte heller statsminister Anker J~r?-
gensen har verkat påfallande ivrig att
fullfölja iden med en bred regering.
Vad skulle det vara för fördel med en
bred regering? Ja, den skulle få en klar
majoritet i Folketinget. Men om inte regeringens tre – eller ännu flera – partier
kunde enas om vad som skulle göras,
skulle det ju inte hjälpa något att ha majoritet i folketinget.
De svaga partierna
Det ser därför inte ut som om konstellationer vid sidan av traditionen i sig själva
skulle kunna föra Danmark ut ur de ekonomiska svårigheter det har råkat in i.
Dansk politik är ju präglad av två svaga
flyglar. Den ena utgörs av Socialdemokratiet, som halvt om halvt har monopol
på regeringsmakten men någon gång
emellan avbrutits av kortvariga borgerli- 254
ga regeringsperioder som Poul Harttings
från 1973-75. Vid valet i december 1981
förlorade Socialdemokratiet sin majoritet tillsammans med de så kallade förlikningspartierna i mitten av dansk politik,
nämligen Det radikale Venstre, Centrum-demokraterna och Kristetigt Folkeparti. De två sistnämnda har åter inlett
ett närmare samarbete med Venstre och
Konservative i den så kallade borgerliga
fyrklövern. Det radikale Venstre, som
också har ivrat för en bred regering, har
ännu en gång som nästan alltid tidigare
(utom perioden 1968-71) slutit upp bakom Socialdemokratiet, som dessutom i
en rad frågor kan räkna med stöd från
Socialistisk Folkeparti. Detta parti uppnådde en sensationellt stor framgång vid
det senaste folketingsvalet och har nu 21
mandat – ett enda mandat mer än
Venstre. SF är ändå långt ifrån att vara
ett stabilt stöd för regeringen, som därför
lever ett högst osäkert parlamentariskt
liv. Sista gången en socialdemokratisk
regering baserade sin tillvaro på ett nära
samarbete med SF- det var 1966-67-
gick SF upp i sömmarna och regeringen
under Jens Otto Krag föll med ett brak.
Till regeringens svårigheter kommer, att
Socialistisk Folkeparti och Det radikale
Venstre milt sagt står på spänd fot med
varandra och i stort sett bara är eniga om
att de tillsammans inte kan utgöra en
varaktig majoritet för att genomföra den
socialdemokratiska regeringens politik.
Den borgerliga flygeln blev synbart
stärkt genom valet i december 1981, ty
Det konservative Folkeparti gick framåt
till 26 mandat och Centrum-demokraterna ökade överraskande starkt till 15
mandat. I gengäld förlorade Venstre två
mandat och Kristelig Folkeparti ett. Tillsammans uppnår de borgerliga
därför inte en styrka, som är
större än Socialdemokratiets.
Mogens Glistrups
har under de knappt lOår, som det
existerat, nästan halverats och är
nere på 15 mandat. De är i alla fall
räckligt många för att försvaga
ett borgerligt regeringsalternativ.
anses inte regeringsfähigt, och
med Fremskridtspartiets 15mandat
le en borgerlig regering inte kunna
majoritet. Den skulle ändå sakna
ga mandat.
Slutligen gäller det
Pådriven av särskilt
ten Erhard Jakobsen förklarade sig
Schliiter efter valet i december
stådd med att Venstres ledare
Christophersen skulle bli rnrh<>,,r1
dare och därmed borgerlig
kandidat, om Anker J~rgensen
tvungen att ge upp. Detta blev i
omgången en billig gest, ty Anker
gensen förblev vid rodret. Ett
ringsskifte nu till sommaren skulle
ligen medföra att Henning
sen ryckte in på
Men det är ovisst, om han kan stå
vid sin kandidatur tilllandets högsta
litiska post på längre sikt. Även om
inte råder någon personlig
mellan Poul Schliiter och Henning
tophersen, vaktar de två partierna
grant på varandra och det finns så
ket historisk fiendskap mellan dem,
de tankar på en sammanslutning av
tierna. som från tid till annan dyker
debatten, tycks ha mycket liten
het att realiseras. Däremot skulle de
kunna enas i ett regeringssamarbete,
de skulle kunna bevara sin identitet
.sig. Men frågan är om denna regering
kunna ha större möjligheter än en
· demokratisk minoritetsregering.
om en borgerlig regering kom till
under loppet av några månader och
ge upp inför krisen, antingen som
av bristande politiskt stöd i Folket eller på grund av inbördes splittkunde vägen mycket väl tänkas
banad för en lång rad år av oavbrusocialdemokratisk ledning. Vad detta
betyda för Danmark kan man nog
allvarligt oroad för, när man ser hur
ned Danmark har sjunkit under somokratiskt styre.
värsta svagheten
danska utlandsskulden är per invå-
flera gånger större än t ex Polens
Argentinas, som annars har varit så
ket mer omtalade under senare tid.
III Danmark ändå alltjämt har en viss
liDdit hänger det samman med att de
lm millionerna danskar inte riktigt räk• med i den stora västliga världshusliningen och att den sociala och eko- ..Uska bilden ändå utåt ger intryck av
• viss stabilitet.
Den danska regeringen är en svag reping inte bara för att den har en så
der parlamentarisk bas. Den är också
a svag regering som följd av dess många
mp ministrar – och dess svage ledare.
255
Anker J~rgensen, som nyligen i en intervju ännu en gång bekräftade att han tycker mycket om att vara statsminister,
imponerar varken genom sin klokhet eller genom sina visioner. Men han anses i
vida kretsar också utanför Socialdemokratiet som en ärlig folkets man och åtnjuter utan tvivel en betydande popularitet. Han är Danmarks Anker ~ han kallas vid förnamn av var och en han möter.
Han styr Danmark mot avgrunden, med
vissa avstickare. Han blamerar ibland
regeringen och sin egen höga post med
utrikespolitiska uttalanden, som är en
märklig blandning av naivitet och vissa
primitiva och utspekulerade åsikter, t ex
om El Salvador och om atomvapen. Han
säger vad många människor tänker, men
tyvärr säger han nästan aldrig något,
som får folk att tänka. Han uppfattas
otvivelaktigt av många som den välmenande person, som han givetvis är, och
som en statsminister, som efter sin förmåga försöker att skydda folket och särskilt dem, som har det dåligt ställt, mot
de värsta följderna av en långvarig ekonomisk kris. Han har inte kunnat göra
mycket mot arbetslösheten, som ständigt växer och som efter hand har kommit upp mot ohyggliga höjder, men han
sörjer för att det inte blir några stora hål i
det sociala säkerhetsnätet. Ingen dansk
går hungrig i säng på kvällen, om han
eller hon inte är på avmagringskur.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner