Print Friendly

Lisa Roman; Vietnams väg till välstånd

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

VIETNAMS VÄG TILLVÄLSTÅND
LISAROMÅN
Det sker spännande saker i Vietnam. Den gamla kommunistiska diktaturstaten präglas numera
av ivrigt smlföretagande, utländska investeringar och en tillväxttakt på betydande åtta procent.
Mot enfortsättning på den utvecklingen står maktelitens vilja att styra; Engammal maktelit med
en gammal ideologi som alltjämt önskarförtrycka folket med den statliga centralmaktens verktyg.
Utgången är ännu oviss.
”v i tar det steg for steg”, forklarar en vietnamesisk
ekonom gång på gång. I
Vietnam skyr man radikala
reformer och alltfor omvälvande samhällsforändringar- till trots eller på grund
av augustirevolutionen 1945 och ett
långt och i sanning samhällsforändrande
krig. Vietnams omvandling till marknadsekonomi har pågått sedan tidigt åttiotal. Förändringarna har kommit nerifrån och uppifrån. Ett växande antal små-
foretagare har tänjt gränserna for tillåtlig
affärsverksamhet. statsforetagen har brutit upp stängslen (ett Vietnamesiskt uttryck for processen) och sålt delar av sin
produktion på en friare marknad. De har
etablerat bilaterala relationer mellan kunder och kollegor bortom den centrala
planen. I de högre politiska sfärerna har
man – likt pragmatiska kineser i samma
LISA ROMAN är doktoratid på Hatldelshögskolan i
Stocklzoltn.
tidsperiod – reviderat uppfattningen om
vilken fårg katten kan ta ha for att fanga
råttan.
Generösa subventioner
Till att börja med tilläts foretag och kollektivjordbruk sälja vissa kvoter av produktionen till fria priser på den fria marknaden, medan resten levererades till statssektorn enligt plan. Men de initiala
reformåtgärderna var inte tillräckliga och
inte tillräckligt samordnade. Inte minst
fortgick ett generöst subventionerande av
statsforetagen, finansierat via sedelpressarna och foljt av tärande hyperinflation – 1986 var den årliga inflationstakten hela 700 procent. Ökande
inkomstmöjligheter bland bönder och
fOretag gav inte tillräckligt starka incitament for ökad produktivitet när konsumtionsmöjligheterna fortfarande var
begränsade i det isolerade Vietnam och
inflationen snabbt åt upp fortjänsten. Det
var sådana akuta ekonomiska problem
396 SVENSK TIOSKRIFT
som ställde krav på mer omfattande reformer.
Betydande tillväxt
I slutet av det förra decenniet liberaliserades nästan alla priser, jordbrukskollektiven avskaffades och ersattes med familjejordbruk, statsforetagen erhöll ökad självständighet medan de direkta subventionerna till foretagen från statsbudgeten
upphörde. Resultatet av dessa mer genomgripande reformer har – i stort sett –
varit mycket goda: Uppseendeväckande
är att man från att ha tvingats importera
ris for att (knappt) kunna livnära befolkningen i mitten av åttiotalet, sedan 1989
forvandlats till världens tredje största risexportör. Inflationstakten har gradvis
sjunkit och sedan 1993 har den hållit sig
under en årlig takt om tio procent. Vietnam har inte bara ökat risexporten utan
också haft tur med omfattande oljefyndigheter som gett stora exportinkomster.
Samtidigt har ekonomin expanderat
inom landet. Resultatet av ett ivrigt
småfåretagande är synligt i varje gathörns
utbud av konsumtionsvaror. Utländska
lingen följer sociala problem: Nedskärningar i statsforetagen och i armen,
samtidigt med forändringar på landsbygden leder till farhågor om ökad arbetslöshet. Statens resurser är knappa och
maskoma i det sociala nätverket blir
större. Intresset for Vietnam som produktionsland och marknad mattas också
med bestående byråkratiskt krångel och
ökande etableringskostnader for utlänningar. Många av de sistnämnda problemen hänger samman med att forändringar i den institutionella infrasttukturen
– liksom forändring av fysisk infrastruktur – inte kan genomforas i ett slag: När
statsforetagens direkta överföringar till
statsbudgeten upphör krävs istället ett
fungerande skattesystem. Som ersättning
for centralplanens allomfattande juridiska
auktoritet behövs lagstiftning som reglerar kommersiella forhållanden – såväl inhemska som gentemot utlandet. I tillägg
behöver den gryende marknadsekonomin en fungerande finansiell sektor – i
Vietnam i forsta hand ett fungerande
banksystem.
investerare söker sig till Vietnam for att Fungerande lagsystem
dra nytta av en relativt billig och välutbil- Steg for steg har skattesystem, lagstiftning
dad arbetskraft. Tillväxttakten i ekono- och banksektor varit föremål for omfatmin är betydande åtta procent och talet tande reformer, men nya regler och sysom Vietnam som en blivande drake vid tern etableras inte över en natt: Varken
sidan av sina redan framgångsrika sydost- företag eller individer har någon vana av
asiatiska grannar är numera väletablerat. att bli beskattade. Att etablera ett fungerande lagsystem handlar om mer än att
Viktiga banker bara fatta beslut om att vissa lagar ska
Men helt utan skuggor glittrar inte Viet- råda. Lagarna måste vara väl kända och
nam i den asiatiska solen. Med omvand- accepterade bland människorna och det
SVE N SK TI OS KR IFT 397
måste finnas ett juridiskt system som kan
se till att lagstiftningen efterlevs. Och
banker blir inte genast väl fungerande
och allmänt spridda, bara för att landet
har behov av fungerande och spridda
banker. För att förtydliga de institutionella problem Vietnam har att tampas
med, far händelserna i banksystemet utgöra blickfang.
Sprida risker
Ett banksystem fyller flera funktioner i en
ekonomi: Banksystemet förmedlar resurser från sparare till Untagare som annars
skulle ha svårigheter att finna varandra
och på så sätt ökar tillgången på kapital
för produktiva investeringar. Banksystemet kan effektivt sprida och hantera
risker och därmed minska osäkerheten i
ekonomin. Och genom bankernas betalningssystem underlättas affärsuppgörelser
och andra överenskommelser. Relaterat
till betalningsfunktionen är den speciella
roll centralbanker oftast spelar i penningpolitiskt avseende att centralbanken kan
– eller bör kunna – driva penningpolitik
i syfte att kontrollera inflationstendenser
och på så sätt bidraga till ekonomisk stabilitet. Ett fungerande banksystem
effektiviserar ekonomisk verksamhet vilket gagnar tillväxt och levnadsstandard.
Korifristigt kapital
Det banksystem som fanns i Vietnam
fram till slutet av åttiotalet fungerade annorlunda: Systemet bestod av en statsbank och utgjorde en del av statsapparaten. Därtill fanns ett par specialbanker. Statsbankens och specialbankernas uppgifter var helt fokuserade p~
statsföretagen. Parallellt med de plandokument som angav företagens användande av insatsfaktorer och produktionsvolymer i fysiska mått, beräknades
också finansiella flöden på basis av planerade priser. Bankfilialerna förmedlade
kredit i form av kortfristigt kapital – som
framförallt skulle täcka betalningar av
insatsfaktorer till andra företag och löneutbetalningar. En av specialbankerna förmedlade långfristigt kapital för företagens
investeringar- bestämda enligt plan. Den
andra specialbanken skötte alla statens
och företagens transaktioner med utlandet.
Tre delar
Omorganisationen i slutet av åttiotalet
innebar att den stora statsbanken delades
upp i tre delar: en centralbank och två
kommersiella banker skapades – en jordbruksbank och en industri- och handelsbank. Iden var att de två sistnämnda bankerna tillsammans med specialbanken för
utrikeshandel skulle utgöra kärnan i ett
framväxande marknadsanpassat banksystem (och specialbanken för investeringar skulle också bli något av en kommersiell bank, men samtidigt behålla karaktären av utvecklingsbank med fokus
på långsiktiga, statliga infrastrukturinvesteringar). I systemet skulle också ett
växande antal nya smi banker och utländska bankfilialer ta plats och bidraga
till nyttig konkurrens inom banksektom.
398 SVENSK TIDSKRIFT
Informellfinansiell sektor
Och hur har då denna omorganisation
lyckats? Grovt sett ungefår så som beskrivits, men processen är ingalunda avslutad. Fortfarande är Vietnams finansiella
system i en mycket tidig utvecklingsfas.
De fyra statsbankerna utgör kärnan i
banksystemet, men deras dominans är i
mycket en produkt av att banksystemet
totalt sett spelar en så pass litet roll i ekonomin. Bankernas tillgångar är små, inlå-
ningen begränsad, utlåningen till största
delen riktad mot statsforetagen. Banksystemet fungerar ännu inte som en effektiv formedlare av resurser mellan sparare och utlånare. Ofta skylls den begränsade inlåningen i banksystemet på landets
fattigdom: Vietnameserna har ingenting
att spara. Men även om fattigdomen är
svår for många människor, tyder det
mesta på att det finns ett betydande sparande i befolkningen – precis som i
många andra asiatiska länder- men resurserna når. sällan bankerna. Istället sparar
människor i guld och amerikanska dollar,
ibland i ris och ofta i olika sparklubbar.
De sistnämnda utgör en del av en informell finansiell sektor som formodligen
spelar en viktig roll i Vietnam- det är per
definition svårt att mäta den informella
sektorn som betecknar alla slags privata
lån och sparformer som sker utanfor den
(i Vietnam bristfålliga) formella lagstiftningen.
troll och också korruption kringgärdar
banksparande. Har man pengar i banken
är det inte säkert att man kan ta ut dem
när man så önskar. Vietnameserna litar
knappt på sin egen valuta och ännu mindre på sitt banksystem. Mer än hälften av
penningutbudet utgörs därfor av kontanter. De flesta betalningar, både mellan individer och mellan foretag, sker med sedlar- som i Vietnam bara finns i små valö-
rer varfor själva sedelhanterandet är en
otymplig verksamhet for såväl individer
som banker. Därtill är landet rejält
dollariserat. Nyligen utgick ett påbud om
att transaktioner – med ta undantag –
måste ske i den inhemska valutan. Det är
dock tveksamt om man kommer att
lyckas med detta forsök att driva de stora
dollarvolymerna i omlopp in i bankerna.
Förlorat pengar
Bankerna säger sig nu vilja konkurrera
med varandra genom att vinnlägga sig
om god service till kunderna. Men detta
liksom attraktiva räntenivåer är ett nytt
sätt att tänka for Vietnamesiska banker.
Tidigare var bankerna en statlig kontrollfunktion. Gemene man hade bara att
foga sig i de regler som gällde – eller forsöka undvika systemet helt och hållet.
Att bankerna nu istället ska underordna
sig kundemas behov är en nyhet for
bägge parter. Också ränteinstrumentet är
en nymodighet. Räntor liksom andra
priser var i det socialistiska systemet adBristande tillit ministrativt bestämda enheter av sekunMänniskor vill inte spara i bankerna där- där betydelse. I samband med prisfor att allt får mycket restriktioner, kon- liberaliseringen 1989 vidtogs en kraftig
SVEN SK TIDSKRIFT 399
ökning av inlåningsräntan vilket – till
myndigheternas fårvåning tycks det –
fick en rejäl effekt: Bankernas inlåningsvolymer ökade dramatiskt.
Mullrande hot
Man har därn1ed lärt en läxa och höga
rantor används nu som ett relativt effektivt penningpolitiskt instrument. Men i
andra änden av denna penningpolitik
finns bankernas begränsade intresse får
hushållssparande. När räntorna på utlå-
ning samtidigt reglerats på låg nivå har
bankverksamhetens kärna – att tjäna
pengar på räntedifferenser mellan ut- och
inlåning- snarast fårvandlats till det motsatta: Bankerna har förlorat på de pengar
de lånat ut. Ränteregleringarna fårändras
nu gradvis, men stora störningar består
när myndigheterna ser ett behov av att
trots allt subventionera lån till delar av
statssektorn och vidmakthålla en relativt
hög inlåningsränta får hushållen men
samtidigt hålla räntorna nere får fåretagens inlåning i bankerna. Billigare än lån
från befolkningen är får bankerna att låna
från centralbanken. Även om staten numera övergivit det direkta kreditgivandet
till fåretagen – det som var inflationsmotorn under slutet av åttiotalet – utgör
centralbankskrediterna idag ett mullrande hot om instabilitet i ekonomin.
Saknas lagstiftning
Statsbankema är fortfarande upplåsta till
den statssektor från vilken man härstammar. Samtidigt finns en aniliition hos
statsbankerna -liksom hos de nya banker
som växer fram – att inrikta sig mer och
mer mot den privata sektorn. Men att
värva kunder bland privata företag stöter
på andra problem. Det saknas tillräcklig
kommersielllagstiftning som reglerar fö-
retagens organisation och styrelseskick i
stort. Central är avsaknaden – fram till
slutet av förra året – av konkurslagstiftning, den regel som fårmår att effektivt
hantera kommersiella misslyckanden och
som framfårallt fyller en funktion genom
att utgöra en lösning de flesta helst vill
undvika. En konkurslag finns numera,
men som redan sagts krävs mer av en lagstiftning än bara dess formella existens på
papperet. Fritt företagande i större skala
är i Vietnam i sin linda.
Begränsad kompetens
Det finns stora brister både i formella
regler får och kunskap om bokföring och
redovisning vilket gör det svårt får bankerna att bedöma fåretagens kreditvärdighet. För övrigt finns i bankerna begränsad kompetens vad gäller projektbedömning och kreditvärdering och
överhuvudtaget kunskap om kriterier får
kommersiell bankverksamhet. Kort sagt
blir riskerna med långivning stora. Det
finns skäl får statsbankerna att hålla fast
vid sin gamla kundkrets. Även om statsfåretagen -liksom statsbankerna – ofta är
fårlustföretag finns en implicit statlig garanti i bakgrunden som gör l:ingivning
till dessa företag mindre riskabel. Bankerna fårlitar sig också på att systemet
inte kornmer att avkrävas alltfår snabba
och radikala nyordningar: Även om stats- 400 SvENSK ToosKRIFT
bankernas sitter på stora förluster från det
forgångna kornmer de inte att tvingas klappa
igen. Istället tas ett steg i taget, man reviderar lagstiftning, ökar redovisningskraven,
lär sig lite mer och ser framtiden an.
Förlorade freden
Det finns svårigheter och fortjänster med
denna gradvisa utveckling. Problemen i
banksektorn liknar härvidlag kluvenheten i den vietnamesiska reformprocessen
generellt. För att ta perspektiv på utvecklingen måste man beakta de politiska
drivkrafterna bakom det som sker. Vietnam är fortfarande en enpartistat. Kornmunistpartiet styr och den officiella
retoriken är att syftet med de ekonomiska reformerna är att förbättra förhållanden i den Socialistiska Republiken
Vietnam. Vietnam övergav inte centralplaneringen för att den socialistiska ideologin överlevt sig självt. Det var snarare
centralplaneringen som övergav Vietnam. Ideologin har varken överlevt eller
dött ut utan mest bara hängt med på ett
hörn. Även om en betydande framsynthet och djärvhet kännetecknat vissa
beslutsfattares insatser under åttiotalet, så
var det de djupa ekonomiska problemen
som tvingade fram gradvisa reformer av
systemet. Någon vietnames lär ha sagt att
Vietnam vann kriget men förlorade freden. Under en tid efter Vietnamkrigets
slut i mitten av sjuttiotalet kunde fattigdomen skyllas på kriget, men under tidigt
åttiotal blev den illa fungerande ekonomins problem akuta: Det fanns knappt
mat att föda befolkningen med.
Marknadsmekanismer bejakas
Invasionen av Kambodja hade lett till att
relationerna med västvärlden var så gott
som brutna. Vietnam var i praktiken helt
beroende av Sovjetunionen, men deras
bistånd förslog inte att täppa igen alla de
hål som de bristande incitamenten, i synnerhet i den dominerande jordbrukssektorn, skapat. Åttiotalets reformer avsåg till att börja med att förbättra det befintliga systemet. Först så småningom
korn insikten eller erkännandet att
marknadsmekanismer måste bejakas i allt
väsendigt för att förbättra befolkningens
levnadsförhållanden. Till denna välvilliga
tolkning av de styrandes reformmotiv
kan läggas att bättre levnadsförhållanden
för befolkningen i sin förlängning var –
och är – en förutsättning för ledarskiktet
att behålla sin maktposition och maktens
legitimitet. Huruvida den Vietnamesiska
centralmakten har en legitimitet eller huvudsakligen är beroende av sina repressiva befogenheter kan diskuteras – det
finns en avsevärd bitterhet hos många
människor gentemot en regim som genom revolutionsår, krig och kommunistiskt styre har mycket lidande på sitt samvete.
Först maten sedan moralen
Ändå tycks det som att befolkningen i
stora delar känner en viss respekt och åtminstone tolerans gentemot landets ledning. De politiska omständigheterna for
Vietnams ekonomiska utveckling ställer
alltså frågor kring förhållandet mellan demokrati och marknadsekonomi. Genom
SVENSK TIOSKRI FT 401
det stegvisa forloppet har (ännu inte) reformerna riskerat social och politisk stabilitet. En bidragande orsak till denna relativa stadga har fonnodligen varit att sakernas tillstånd inte gärna kunde bli värre
än de var då de radikala reformerna initierades i slutet av åttiotalet. Även om
den ekonorruska återhämtningen stött på
bakslag under de senaste fem åren, har
ändå nettoeffekten varit mycket positiv:
Matbristen är i stort sett eliminerad, det
finns ett stort konsumtionsutbud, människomas basala levnadsstandard ökar –
framforallt rustas bostäderna såväl i stä-
derna som på landsbygden. Först kommer kanske maten och sen moralen.
Öppenfråga
Om allt går som det ska – dvs om allt blir
som intentionerna tycks vara i Vietnam –
kommer det vietnamesiska samhället att i
framtiden bli mer och mer monetanserat
och formaliserat. Det är en öppen fråga
om statsbankerna som nu har en så framträdande position kommer att forbli viktiga aktörer. I flera sydostasiatiska grannländer har informella finansiella intermediärer gradvis formaliserats och utgjort
nervsystemet i dessa växande ekonomier.
Samma sak kan ske i Vietnam så att
formaliserade småbanker och utländska
bankfilialer blir de viktiga aktörerna
medan de otympliga statsbankerna sakta
tynar bort.
Ökade krav
Man kan vidare spekulera i om inte det
nuvarande statsskicket också måste tyna
bort därfor att ökat välstånd bland befolkningen kommer att leda till ökade
krav på politiskt inflytande. Mot en sådan
utvecklingen står starka egenintressen
bland den nuvarande makteliten som
med stöd av den kvardröjande ideologin
kan hävda en stark och fortryckande centralmakt. Som motbild finns den pragmatism som redan genomsyrat reformprocessen och som möjligen kan vara ett
tecken på att kommunistpartiets överlevnadsstrategi blir att välkomna gradvis
ökad öppenhet och politisk pluralism.
Om vilka tendenser som är starkast vet
man i dagsläget just ingenting.
402 SveNsK TiosKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner