VIETNAMS VÄG TILLVÄLSTÅND LISAROMÅN Det sker spännande saker i Vietnam. Den gamla kommunistiska diktaturstaten präglas numera av ivrigt smlföretagande, utländska investeringar och en tillväxttakt på betydande åtta procent. Mot enfortsättning på den utvecklingen står maktelitens vilja att styra; Engammal maktelit med en gammal ideologi som alltjämt önskarförtrycka folket med den statliga centralmaktens verktyg. Utgången är ännu oviss. "v i tar det steg for steg", forklarar en vietnamesisk ekonom gång på gång. I Vietnam skyr man radikala reformer och alltfor omvälvande samhällsforändringar- till trots eller på grund av augustirevolutionen 1945 och ett långt och i sanning samhällsforändrande krig. Vietnams omvandling till marknadsekonomi har pågått sedan tidigt åttiotal. Förändringarna har kommit nerifrån och uppifrån. Ett växande antal små- foretagare har tänjt gränserna for tillåtlig affärsverksamhet. statsforetagen har brutit upp stängslen (ett Vietnamesiskt uttryck for processen) och sålt delar av sin produktion på en friare marknad. De har etablerat bilaterala relationer mellan kunder och kollegor bortom den centrala planen. I de högre politiska sfärerna har man - likt pragmatiska kineser i samma LISA ROMAN är doktoratid på Hatldelshögskolan i Stocklzoltn. tidsperiod - reviderat uppfattningen om vilken fårg katten kan ta ha for att fanga råttan. Generösa subventioner Till att börja med tilläts foretag och kollektivjordbruk sälja vissa kvoter av produktionen till fria priser på den fria marknaden, medan resten levererades till statssektorn enligt plan. Men de initiala reformåtgärderna var inte tillräckliga och inte tillräckligt samordnade. Inte minst fortgick ett generöst subventionerande av statsforetagen, finansierat via sedelpressarna och foljt av tärande hyperinflation - 1986 var den årliga inflationstakten hela 700 procent. Ökande inkomstmöjligheter bland bönder och fOretag gav inte tillräckligt starka incitament for ökad produktivitet när konsumtionsmöjligheterna fortfarande var begränsade i det isolerade Vietnam och inflationen snabbt åt upp fortjänsten. Det var sådana akuta ekonomiska problem 396 SVENSK TIOSKRIFT som ställde krav på mer omfattande reformer. Betydande tillväxt I slutet av det förra decenniet liberaliserades nästan alla priser, jordbrukskollektiven avskaffades och ersattes med familjejordbruk, statsforetagen erhöll ökad självständighet medan de direkta subventionerna till foretagen från statsbudgeten upphörde. Resultatet av dessa mer genomgripande reformer har - i stort sett - varit mycket goda: Uppseendeväckande är att man från att ha tvingats importera ris for att (knappt) kunna livnära befolkningen i mitten av åttiotalet, sedan 1989 forvandlats till världens tredje största risexportör. Inflationstakten har gradvis sjunkit och sedan 1993 har den hållit sig under en årlig takt om tio procent. Vietnam har inte bara ökat risexporten utan också haft tur med omfattande oljefyndigheter som gett stora exportinkomster. Samtidigt har ekonomin expanderat inom landet. Resultatet av ett ivrigt småfåretagande är synligt i varje gathörns utbud av konsumtionsvaror. Utländska lingen följer sociala problem: Nedskärningar i statsforetagen och i armen, samtidigt med forändringar på landsbygden leder till farhågor om ökad arbetslöshet. Statens resurser är knappa och maskoma i det sociala nätverket blir större. Intresset for Vietnam som produktionsland och marknad mattas också med bestående byråkratiskt krångel och ökande etableringskostnader for utlänningar. Många av de sistnämnda problemen hänger samman med att forändringar i den institutionella infrasttukturen - liksom forändring av fysisk infrastruktur - inte kan genomforas i ett slag: När statsforetagens direkta överföringar till statsbudgeten upphör krävs istället ett fungerande skattesystem. Som ersättning for centralplanens allomfattande juridiska auktoritet behövs lagstiftning som reglerar kommersiella forhållanden - såväl inhemska som gentemot utlandet. I tillägg behöver den gryende marknadsekonomin en fungerande finansiell sektor - i Vietnam i forsta hand ett fungerande banksystem. investerare söker sig till Vietnam for att Fungerande lagsystem dra nytta av en relativt billig och välutbil- Steg for steg har skattesystem, lagstiftning dad arbetskraft. Tillväxttakten i ekono- och banksektor varit föremål for omfatmin är betydande åtta procent och talet tande reformer, men nya regler och sysom Vietnam som en blivande drake vid tern etableras inte över en natt: Varken sidan av sina redan framgångsrika sydost- företag eller individer har någon vana av asiatiska grannar är numera väletablerat. att bli beskattade. Att etablera ett fungerande lagsystem handlar om mer än att Viktiga banker bara fatta beslut om att vissa lagar ska Men helt utan skuggor glittrar inte Viet- råda. Lagarna måste vara väl kända och nam i den asiatiska solen. Med omvand- accepterade bland människorna och det SVE N SK TI OS KR IFT 397 måste finnas ett juridiskt system som kan se till att lagstiftningen efterlevs. Och banker blir inte genast väl fungerande och allmänt spridda, bara för att landet har behov av fungerande och spridda banker. För att förtydliga de institutionella problem Vietnam har att tampas med, far händelserna i banksystemet utgöra blickfang. Sprida risker Ett banksystem fyller flera funktioner i en ekonomi: Banksystemet förmedlar resurser från sparare till Untagare som annars skulle ha svårigheter att finna varandra och på så sätt ökar tillgången på kapital för produktiva investeringar. Banksystemet kan effektivt sprida och hantera risker och därmed minska osäkerheten i ekonomin. Och genom bankernas betalningssystem underlättas affärsuppgörelser och andra överenskommelser. Relaterat till betalningsfunktionen är den speciella roll centralbanker oftast spelar i penningpolitiskt avseende att centralbanken kan - eller bör kunna - driva penningpolitik i syfte att kontrollera inflationstendenser och på så sätt bidraga till ekonomisk stabilitet. Ett fungerande banksystem effektiviserar ekonomisk verksamhet vilket gagnar tillväxt och levnadsstandard. Korifristigt kapital Det banksystem som fanns i Vietnam fram till slutet av åttiotalet fungerade annorlunda: Systemet bestod av en statsbank och utgjorde en del av statsapparaten. Därtill fanns ett par specialbanker. Statsbankens och specialbankernas uppgifter var helt fokuserade p~ statsföretagen. Parallellt med de plandokument som angav företagens användande av insatsfaktorer och produktionsvolymer i fysiska mått, beräknades också finansiella flöden på basis av planerade priser. Bankfilialerna förmedlade kredit i form av kortfristigt kapital - som framförallt skulle täcka betalningar av insatsfaktorer till andra företag och löneutbetalningar. En av specialbankerna förmedlade långfristigt kapital för företagens investeringar- bestämda enligt plan. Den andra specialbanken skötte alla statens och företagens transaktioner med utlandet. Tre delar Omorganisationen i slutet av åttiotalet innebar att den stora statsbanken delades upp i tre delar: en centralbank och två kommersiella banker skapades - en jordbruksbank och en industri- och handelsbank. Iden var att de två sistnämnda bankerna tillsammans med specialbanken för utrikeshandel skulle utgöra kärnan i ett framväxande marknadsanpassat banksystem (och specialbanken för investeringar skulle också bli något av en kommersiell bank, men samtidigt behålla karaktären av utvecklingsbank med fokus på långsiktiga, statliga infrastrukturinvesteringar). I systemet skulle också ett växande antal nya smi banker och utländska bankfilialer ta plats och bidraga till nyttig konkurrens inom banksektom. 398 SVENSK TIDSKRIFT Informellfinansiell sektor Och hur har då denna omorganisation lyckats? Grovt sett ungefår så som beskrivits, men processen är ingalunda avslutad. Fortfarande är Vietnams finansiella system i en mycket tidig utvecklingsfas. De fyra statsbankerna utgör kärnan i banksystemet, men deras dominans är i mycket en produkt av att banksystemet totalt sett spelar en så pass litet roll i ekonomin. Bankernas tillgångar är små, inlå- ningen begränsad, utlåningen till största delen riktad mot statsforetagen. Banksystemet fungerar ännu inte som en effektiv formedlare av resurser mellan sparare och utlånare. Ofta skylls den begränsade inlåningen i banksystemet på landets fattigdom: Vietnameserna har ingenting att spara. Men även om fattigdomen är svår for många människor, tyder det mesta på att det finns ett betydande sparande i befolkningen - precis som i många andra asiatiska länder- men resurserna når. sällan bankerna. Istället sparar människor i guld och amerikanska dollar, ibland i ris och ofta i olika sparklubbar. De sistnämnda utgör en del av en informell finansiell sektor som formodligen spelar en viktig roll i Vietnam- det är per definition svårt att mäta den informella sektorn som betecknar alla slags privata lån och sparformer som sker utanfor den (i Vietnam bristfålliga) formella lagstiftningen. troll och också korruption kringgärdar banksparande. Har man pengar i banken är det inte säkert att man kan ta ut dem när man så önskar. Vietnameserna litar knappt på sin egen valuta och ännu mindre på sitt banksystem. Mer än hälften av penningutbudet utgörs därfor av kontanter. De flesta betalningar, både mellan individer och mellan foretag, sker med sedlar- som i Vietnam bara finns i små valö- rer varfor själva sedelhanterandet är en otymplig verksamhet for såväl individer som banker. Därtill är landet rejält dollariserat. Nyligen utgick ett påbud om att transaktioner - med ta undantag - måste ske i den inhemska valutan. Det är dock tveksamt om man kommer att lyckas med detta forsök att driva de stora dollarvolymerna i omlopp in i bankerna. Förlorat pengar Bankerna säger sig nu vilja konkurrera med varandra genom att vinnlägga sig om god service till kunderna. Men detta liksom attraktiva räntenivåer är ett nytt sätt att tänka for Vietnamesiska banker. Tidigare var bankerna en statlig kontrollfunktion. Gemene man hade bara att foga sig i de regler som gällde - eller forsöka undvika systemet helt och hållet. Att bankerna nu istället ska underordna sig kundemas behov är en nyhet for bägge parter. Också ränteinstrumentet är en nymodighet. Räntor liksom andra priser var i det socialistiska systemet adBristande tillit ministrativt bestämda enheter av sekunMänniskor vill inte spara i bankerna där- där betydelse. I samband med prisfor att allt får mycket restriktioner, kon- liberaliseringen 1989 vidtogs en kraftig SVEN SK TIDSKRIFT 399 ökning av inlåningsräntan vilket - till myndigheternas fårvåning tycks det - fick en rejäl effekt: Bankernas inlåningsvolymer ökade dramatiskt. Mullrande hot Man har därn1ed lärt en läxa och höga rantor används nu som ett relativt effektivt penningpolitiskt instrument. Men i andra änden av denna penningpolitik finns bankernas begränsade intresse får hushållssparande. När räntorna på utlå- ning samtidigt reglerats på låg nivå har bankverksamhetens kärna - att tjäna pengar på räntedifferenser mellan ut- och inlåning- snarast fårvandlats till det motsatta: Bankerna har förlorat på de pengar de lånat ut. Ränteregleringarna fårändras nu gradvis, men stora störningar består när myndigheterna ser ett behov av att trots allt subventionera lån till delar av statssektorn och vidmakthålla en relativt hög inlåningsränta får hushållen men samtidigt hålla räntorna nere får fåretagens inlåning i bankerna. Billigare än lån från befolkningen är får bankerna att låna från centralbanken. Även om staten numera övergivit det direkta kreditgivandet till fåretagen - det som var inflationsmotorn under slutet av åttiotalet - utgör centralbankskrediterna idag ett mullrande hot om instabilitet i ekonomin. Saknas lagstiftning Statsbankema är fortfarande upplåsta till den statssektor från vilken man härstammar. Samtidigt finns en aniliition hos statsbankerna -liksom hos de nya banker som växer fram - att inrikta sig mer och mer mot den privata sektorn. Men att värva kunder bland privata företag stöter på andra problem. Det saknas tillräcklig kommersielllagstiftning som reglerar fö- retagens organisation och styrelseskick i stort. Central är avsaknaden - fram till slutet av förra året - av konkurslagstiftning, den regel som fårmår att effektivt hantera kommersiella misslyckanden och som framfårallt fyller en funktion genom att utgöra en lösning de flesta helst vill undvika. En konkurslag finns numera, men som redan sagts krävs mer av en lagstiftning än bara dess formella existens på papperet. Fritt företagande i större skala är i Vietnam i sin linda. Begränsad kompetens Det finns stora brister både i formella regler får och kunskap om bokföring och redovisning vilket gör det svårt får bankerna att bedöma fåretagens kreditvärdighet. För övrigt finns i bankerna begränsad kompetens vad gäller projektbedömning och kreditvärdering och överhuvudtaget kunskap om kriterier får kommersiell bankverksamhet. Kort sagt blir riskerna med långivning stora. Det finns skäl får statsbankerna att hålla fast vid sin gamla kundkrets. Även om statsfåretagen -liksom statsbankerna - ofta är fårlustföretag finns en implicit statlig garanti i bakgrunden som gör l:ingivning till dessa företag mindre riskabel. Bankerna fårlitar sig också på att systemet inte kornmer att avkrävas alltfår snabba och radikala nyordningar: Även om stats- 400 SvENSK ToosKRIFT bankernas sitter på stora förluster från det forgångna kornmer de inte att tvingas klappa igen. Istället tas ett steg i taget, man reviderar lagstiftning, ökar redovisningskraven, lär sig lite mer och ser framtiden an. Förlorade freden Det finns svårigheter och fortjänster med denna gradvisa utveckling. Problemen i banksektorn liknar härvidlag kluvenheten i den vietnamesiska reformprocessen generellt. För att ta perspektiv på utvecklingen måste man beakta de politiska drivkrafterna bakom det som sker. Vietnam är fortfarande en enpartistat. Kornmunistpartiet styr och den officiella retoriken är att syftet med de ekonomiska reformerna är att förbättra förhållanden i den Socialistiska Republiken Vietnam. Vietnam övergav inte centralplaneringen för att den socialistiska ideologin överlevt sig självt. Det var snarare centralplaneringen som övergav Vietnam. Ideologin har varken överlevt eller dött ut utan mest bara hängt med på ett hörn. Även om en betydande framsynthet och djärvhet kännetecknat vissa beslutsfattares insatser under åttiotalet, så var det de djupa ekonomiska problemen som tvingade fram gradvisa reformer av systemet. Någon vietnames lär ha sagt att Vietnam vann kriget men förlorade freden. Under en tid efter Vietnamkrigets slut i mitten av sjuttiotalet kunde fattigdomen skyllas på kriget, men under tidigt åttiotal blev den illa fungerande ekonomins problem akuta: Det fanns knappt mat att föda befolkningen med. Marknadsmekanismer bejakas Invasionen av Kambodja hade lett till att relationerna med västvärlden var så gott som brutna. Vietnam var i praktiken helt beroende av Sovjetunionen, men deras bistånd förslog inte att täppa igen alla de hål som de bristande incitamenten, i synnerhet i den dominerande jordbrukssektorn, skapat. Åttiotalets reformer avsåg till att börja med att förbättra det befintliga systemet. Först så småningom korn insikten eller erkännandet att marknadsmekanismer måste bejakas i allt väsendigt för att förbättra befolkningens levnadsförhållanden. Till denna välvilliga tolkning av de styrandes reformmotiv kan läggas att bättre levnadsförhållanden för befolkningen i sin förlängning var - och är - en förutsättning för ledarskiktet att behålla sin maktposition och maktens legitimitet. Huruvida den Vietnamesiska centralmakten har en legitimitet eller huvudsakligen är beroende av sina repressiva befogenheter kan diskuteras - det finns en avsevärd bitterhet hos många människor gentemot en regim som genom revolutionsår, krig och kommunistiskt styre har mycket lidande på sitt samvete. Först maten sedan moralen Ändå tycks det som att befolkningen i stora delar känner en viss respekt och åtminstone tolerans gentemot landets ledning. De politiska omständigheterna for Vietnams ekonomiska utveckling ställer alltså frågor kring förhållandet mellan demokrati och marknadsekonomi. Genom SVENSK TIOSKRI FT 401 det stegvisa forloppet har (ännu inte) reformerna riskerat social och politisk stabilitet. En bidragande orsak till denna relativa stadga har fonnodligen varit att sakernas tillstånd inte gärna kunde bli värre än de var då de radikala reformerna initierades i slutet av åttiotalet. Även om den ekonorruska återhämtningen stött på bakslag under de senaste fem åren, har ändå nettoeffekten varit mycket positiv: Matbristen är i stort sett eliminerad, det finns ett stort konsumtionsutbud, människomas basala levnadsstandard ökar - framforallt rustas bostäderna såväl i stä- derna som på landsbygden. Först kommer kanske maten och sen moralen. Öppenfråga Om allt går som det ska - dvs om allt blir som intentionerna tycks vara i Vietnam - kommer det vietnamesiska samhället att i framtiden bli mer och mer monetanserat och formaliserat. Det är en öppen fråga om statsbankerna som nu har en så framträdande position kommer att forbli viktiga aktörer. I flera sydostasiatiska grannländer har informella finansiella intermediärer gradvis formaliserats och utgjort nervsystemet i dessa växande ekonomier. Samma sak kan ske i Vietnam så att formaliserade småbanker och utländska bankfilialer blir de viktiga aktörerna medan de otympliga statsbankerna sakta tynar bort. Ökade krav Man kan vidare spekulera i om inte det nuvarande statsskicket också måste tyna bort därfor att ökat välstånd bland befolkningen kommer att leda till ökade krav på politiskt inflytande. Mot en sådan utvecklingen står starka egenintressen bland den nuvarande makteliten som med stöd av den kvardröjande ideologin kan hävda en stark och fortryckande centralmakt. Som motbild finns den pragmatism som redan genomsyrat reformprocessen och som möjligen kan vara ett tecken på att kommunistpartiets överlevnadsstrategi blir att välkomna gradvis ökad öppenhet och politisk pluralism. Om vilka tendenser som är starkast vet man i dagsläget just ingenting. 402 SveNsK TiosKRIFT