Print Friendly

Kampen mellan Chodorkovskij och Putin

Av Johan Söderström | 5 april 2013

Stig Fredriksson
Oligarken mot presidenten. Kampen mellan Chodorkovskij och Putin
Carlsson 2013

oligarken_mot_presidenten”Det är som ett höstregn, ett otrevligt naturfenomen, men inte mer än så.” Så beskriver Michael Chodorkovskij känslorna inför dem som nu hållit honom i fångenskap i mer än nio år.

Han rättar in sig i en lång, lång rad av ryska oppositionella som retat fursten, tsaren, generalsekreteraren eller presidenten tillräckligt mycket för att, som Fredriksson skriver, drabbas av de tre ”f”-en: ”fängelse, fångläger eller förvisning”. Chodorkovskijs ”brott” utgjordes inte bara av att han propagerade och finansierade oppositionen och gav sig in på politikens område.

Efter den stora bankkrisen 1998 visade han en alternativ väg att gå för det moderna Ryssland. Han ville skapa transparenta bolag, fria från korruption med bra löner ”som kunde mätas efter en standard som var norm i väst”. Han stödde det civila samhället och utbildningen med stora summor pengar. Företagsledaren hade blivit en samhällsomstöpare.

Det tillhör en av Oligarken mot presidentens förtjänster att Stig Fredriksson avstår från
att överpsykologisera konflikten mellan straffången, tidigare multi-miljardären och oligarken Michael Chodorkovskij och den nygamle presidenten Vladimir Vladimirovitj Putin. Framställningen blir aldrig någon ”boxningsmatch” mellan två av samtidens ryska giganter – en med hela maktapparaten till sitt förfogande, den andra utblottad och fängslad men med en moralisk resning som enligt Fredriksson inger respekt på alla som kommer i kontakt med honom.

Den gamle Rysslandskännaren leder oss med mild och saklig ton genom en av de värsta rättsskandalerna i det post-sovjetiska Ryssland. Han påminner om att det finns en betydande opinion både i Ryssland och i Sverige som anser att Chodorkovskij bara har fått vad han har förtjänat, men pekar samtidigt på det farsartade i de båda rättegångar som hållits mot den tidigare oljemagnaten.

Chodorkovskij må ha varit en skrupellös affärsman som maximalt utnyttjade de möjligheter som gavs i det sönderfallande Sovjetunionen. Men om det var han inte ensam. Och vem ska pekas ut som skyldig om det vid den aktuella tiden inte fanns några lagar att rätta sig efter?

Anklagelserna i de båda rättegångarna kan tillspetsat sammanfattas på följande vis: Oljebolaget Yukos sålde olja utan att betala tillräckligt mycket skatt till den ryska staten, sedan stal bolaget den olja som man redan anklagats för att ha sålt. Affärerna godkändes för övrigt av myndigheterna och de var heller ingen hemlighet för ministrar och regeringstjänstemän.

Oligarkerna framställs ofta som giriga kapitalister och utsugare. Det är lätt att glömma bort att de i de flesta fall räddade statliga dinosaurier från en säker undergång och förvandlade dem till vinstgivande företag.

När finanskrisen slog till hösten 1998 var Michael Chodorkovskij ansvarig för en miljon människor. Krisen blev en personlig väckarklocka och ögonöppnare. Hans bolag Yukos betalade stora summor för att förbättra livet för sina anställda över hela Ryssland, lönerna höjdes och Chodorkovskij stöttade kultur, utbildning, hälsovård och välgörenhet med motsvarande 15 miljoner dollar per år.

Oligarkerna hade hjälpt Jeltsin till valseger 1996. De hade haft presidentens öra och stor makt i ett arrangemang som var allt annat än demokratiskt. Så skulle det fortsätta även under Putin trodde de. Så blev det som bekant inte.

Chodorkovskij kämpade för en idé om vad Ryssland kunde vara som kolliderade med Putins världsbild. Ett modernt land, öppet för influenser utifrån med en befolkning som får säga sitt i fria val, inte ett nostalgiskt, korrumperat, tillbakablickande land, styrt av politiska klaner.

Det moderna Rysslands utveckling speglas på ett tankeväckande sätt genom dessa båda och blir i Fredrikssons händer en mycket relevant historiebeskrivning.

Den dag Vladimir Putin anser att Michael Chodorkovskij inte längre utgör ett politiskt hot släpps han ur fångenskapen. Han säger sig inte ha för avsikt att kandidera till något politiskt förtroendeuppdrag, men lär få en viktig roll i de förändringar som någon gång måste komma.

soderstrom_67x102Johan Söderström är tidigare ledarskribent Borås Tidning.

Läs mer om Chodorkovskij:

Rysk energimakt (29/4 2011) av Kristian Gerner
Medvedevs väg leder bort (26/2 2010) av Mats Johansson (recension av Stig Fredrikssons Daterat Moskva (Carlsson 2010))
Michail Chodorkovskij: Från rövare till helgon – tack vare Putin? (23/12 2010) av Bo Ture Larsson
Fallet Chodorkovskij angår oss också (9/10 2009) av Fredrik Segerfeldt

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner