Print Friendly

Johan Hakelius; Haltande liknelse

Av Redaktionen | 31 december 1994


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DEBATT
JOHAN HA.KELIUS:
HALTANDE LIKNELSE
N
ils-Eric Sandberg diskuterar i en utmärkt artikel i
Svensk Tidskrift 5/1994
vikten av och svårigheten
i att formulera den borgerliga frihetstanken. Sandberg uppmärksammar att
socialdemokraterna och marxister i allmänhet har lättare att klä sina politiska visioner i konkret form. Skälet till detta är
att marxister ser samhället som en styrbar
enhet. De tvekar inte att formulera handgripliga m~ för samhällsutvecklingen.
Den borgerligt liberala synen tillo\ter inte
detta. För en liberal, po\pekar Sandberg,
är samhällets utveckling alltid öppen och
oviss. skillnaden i samhällsyn mellan liberalism och marxism kan beskrivas i begrepp som process kontra utfall, eller –
som Frieeliich von Hayek uttryckte det- (oplanerad) ordning kontra organisation.
Allt detta är sant och väsentligt. Däremot haltar den liknelse mellan marxism
och kristendom som ateisten och materialisten Bertrand Russeli formulerade,
och som Sandberg refererar i förbig;\-
ende.
Bättre liv
P;\ ett ytligt plan är det naturligtvis sant
att kristendom och marxism har gemensamma drag. De utlovar båda ett bättre
liv, till och med ett paradis, för den gode.
B.tda tankesystemen drivs i denna mening av utopism. Men skillnaderna mellan den kristna och den marxistiska
världsbilden är betydligt intressantare,
och viktigare, än likheterna. Att dessa
skillnader gick Bertrand Russeli förbi
förv;\nar inte. Skälet är detsamma som
gjorde Russeli oförmögen att först;\ sin
protege Ludwig Wittgensteins senare arbeten. Russeli kunde aldrig se människans andliga, ickerationella- eller snarare
överrationella – dimension. (Det kan för
övrigt vara intressant att i detta sammanhang fundera p<\ varför Russeli och
Keynes – som Sandberg p.tpekar en huvudrollsinnehavare i den socialdemokratiska efterkrigspolitiken-trivdes s;\ bra i
varandras sällskap. Det är knappast en
slump.)
Gud är ingenjör
Den kristna utopin är inte av denna världen, den speglar ett tillsclnd som infinner
sig först vid denna världs slut. Gud, och
inte människan, är dess ingenjör. Detta
faktum gör den väsensskild från den
marxistiska utopin. Vad mer är, den
grundläggande skillnaden mellan de b.tda
utopierna gör att deras effekt på mänskligt tankeliv och handlande är diametralt
SVEN SK TIDSKRI FT 447
motsatta. Marxismen inspirerar konstruktivism och en övertro på mänsklig
rationalitet. Ingenting blir for kompplicerat for att inte kunna planeras och
centralstyras. Kristendomens andliga
utopi har motsatt effekt. Den understryker behovet av ödmjukhet baserat på det
mänskliga intellektets begränsningar.
Marxistiskt högmod
Visst har den kristna ödmjukheten tidvis
missbrukats av maktlystna världsliga härskare for att hålla undersåtar i schack på ett
sätt som liknar marxistiska despoters metoder. Men det fOrändrar inte det faktum
att marxismens högmod är efOrenligt
med den kristna utopin. Inte heller det
faktum att kyrkliga foreträdare, inte
minst i Sverige, numera helst ägnar sig åt
att ha synpunkter på världsliga, snarare än
andliga forhållanden, och därfor ofta på-
minner mer om troende marxister än
troende kristna, talar mot en sådan slutsats.
Kyrkan ochfamiljen
Det finns dessutom gott om historiska
exempel på att den kristna utopin, om
dess andlighet tas på allvar, snarare understödjer klassisk liberal misstro mot
samhällelig ingenjörskonst än marxism.
Ett av de mer belysande exemplen är de
spanska skolastiker som foregrep moderna ideer om spontana samhällsordningar och den fria prisbildningens
överlägsenhet. Ett annat är naturligtvis
kyrkans historiskt mycket positiva inställning till familjen som grundläggande
byggsten for samhället. En sådan inställning är uppenbart eforenlig med marxismens misstro, for att inte säga hat, mot av
statsmakten oberoende maktcentra.
Rasera hinder
Kort sagt, genuint religiösa foreställningar fungerar som ett slags överrationella hinder for mänsklig forhävelse.
Marxismen raserar tvärtom dessa hinder.
Jag vågar gissa att den forträfflige NilsEric Sandberg på det stora hela skulle
hålla med om detta resonemang. Men
nog kan det ändå vara värt att påpeka.
448 SVENSK TIDSKRIFT

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner