Print Friendly

Dagens frågor; Skatteflykt

Av Redaktionen | 31 december 1982


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

…..
Dagens frågor
Sbtteflykt
Gud bevare oss för våra egna, måste partisekreterare Sten Andersson ha tänkt .
när han läste LO-ekonomen Anna Hedborgs uttalanden på Dagens Nyheters
första sida häromsistens. Det är inte preci en partistrategs önskedröm att få en
pupp på bortåt 900 000 väljare förolämpad i lagom tid före valet.
Men Anna Hedborgs famösa uttalande
om att de deltidsarbetande ägnar sig åt
skatteflykt, de använder ju en del av tiden för egna ändamål som att baka bröd,
måla fönsterkarmar och koka lingonsylt,
tål inte enbart att skämtas med. Hennes
frispråkighet är i själva verket uppfriskande och djupt avslöjande. Hon belyser
den översåtementalitet som råder i LOborgen och på många håll i det socialdemokratiska partiet. Medbergaren är en
samhällsvarelse, en enhet i kollektivet.
Vad hon själv väljer att göra av och med
sitt liv är egentligen mindre intressant.
Det viktiga är att hon ställer upp på kollektivets spelregler. Någon egen tid och
några egna resurser har hon egentligen
inte till förfogande . Detta bör betraktas
som nådevedermälen av staten. Denna
uppfattning, att all produktion och alla
inkom ter egentligen tillhör staten, har
också Kjell-Olof Feldt gett uttryck för i
en debatt med Gösta Bohman tidigare i
år.
Den andra huvudpunkten i Anna Hedborgs klarsyn gäller vårt skattesystems
verkningar. Inkomsterna för den sista
delen av en heltidsarbetandes arbetstid
går ju mest i skatt, konstaterar hon. Ja,
visst, så är det. Konsekvensen av socialdemokraternas marginalskattesystem
och högskattefilosofi är också att många
väljer att arbeta mindre och utföra en hel
del tjänster själva – det är en naturlig
anpassning till socialdemokratisk politik.
Olof Palme beskriver vårt soliga som- ·
marland som en stat präglad av elände
och nöd. Kjell-Olof Feldt lovar 2 procents momsökning om (s) vinner valet.
Anna Hedborg tycker att det syltas, saftas och bakas för mycket i Sverige. Vem
blir näst i raden av socialdemokratiska
talare att på ett skickligt sätt belysa den
socialdemokratiska politikens bristande
förankring i människornas vardag? En
belöning utlovas.
Rättstrygghet
Frågor om brottsligheten och dess bekämpande liksom rättsliga frågor i allmänhet har i vårt land regelmässigt lösts
i tämlig enighet partierna emellan. Detta
har säkert bidragit till att de berörda
myndigheterna åtnjutit allmänhetens förtroende. Risken är emellertid att politikerna då ignorerar även rimliga krav på
nyordning och anslagsökningar. En viss
yrkeskonservatism kan även utvecklas
hos de berörda funktionärskategorierna,
vilken inte är gynnsam för ett ordentligt
aktgivande på reformbehoven. Narkotikabrottslighetens utveckling under det
sista decenniet kan nämnas i detta sammanhang. Vissa domstolars långsamhet i
sakbehandlingen – med ibland helt
skandalösa eftersläpningar! – är ett annat exempel.
Med hänsyn till det sagda är det riktigt
och välkommet att moderaterna låtit en
särskild arbetsgrupp ägna sig åt rättstrygghetens problem. Man har begränsat
sig till kriminalitetens område och här
satt fingret på många ömma punkter. Det
framhålles hur brottsligheten i vårt land
.,

336
fortsätter att öka, medan uppklarningsprocenten för vissa brott, speciellt de för
medborgarna så generande bostadsinbrotten, är låg, 10%. Vad angår
våldsbrotten får man veta, att sedan mitten av 60-talet antalet rån stigit med nära
10% per år! Under rubriken ”Nya typer
av brottslighet” påtalas bl a narkotikabrotten – där myndigheternas relativa
passivitet under 70-talet ligger bakom
det sorgliga nuläget – och den ekonomiska brottsligheten. Som botemedel
anges ökade resurser åt polisen men också ändringar ifråga om påföljdssystemet,
t ex i så måtto att grova narkotikabrottslingar och grova våldsförbrytare bör underkastas en strängare regim, få mindre
permissionschanser och hållas avskilda
från övriga interner. Vad angår frihetsstraffen kunde man ha tillagt att bristen
på moderna fängelser inte får motivera
krav på nedsättning av strafftiderna eller
tidig villkorlig frigivning. I fråga om den
villkorliga frigivningen – hittills generöst tillämpad – reses kravet att avkortning av straffet inte som nu bör generellt användas utan skall brukas för att
belöna gott uppförande.
Moderatrapporten är begränsad till
kriminaliteten och dess problem. Rättstryggheten kan emellertid hotas också på
andra vägar, bl a genom överbelastning
och långsamhet hos myndigheter. Här är
det anledning nämna de skandalösa
dröjsmålen hos skattedomstolarna. Den
som anser sig ha blivit felaktigt taxerad
har som bekant rätt att klaga till länsrätten. Sedan flera år har länsrätterna emellertid inte hunnit med sina ärenden. En
av JO Nilsson i december 1981 framlagd
utredning visar, att en tredjedel av målen
får ligga mer än två år innan dom kan
meddelas! Rådande missförhållanden ir
högst anmärkningsvärda.
Detsamma kan sägas om handläat
ningen av skattebrottmålen – alltså ålalen för falskdeklaration av olika si•
Här har en arbetsgrupp inom Brottsföreo
byggandet rådet tänkt sig, att dessa mi
överförs från de allmänna domstolara
– vilka ofta är för oerfarna i skattelat
stiftning och får sakerna för sent för att
rätt och någorlunda snabbt kunna hando
lägga målen – till förvaltningsdoms~
larna, alltså de domstolar som i allmålo
het svarar för skattefrågorna. Man &
hoppas, att då nu justitiedepartementet.
det ansvariga ministeriet, har en ciMI
med erfarenhet från skattedomstolar,
Carl-Axel Petri, man raskt kan finna~
ternedet mot både eftersläpningen <d
andra brister.
Fonderna centraliserar
Huvudpunkten är, att ett fullt utbygt
löntagarfondsystem, där fondsystemet
majoritetsäger alla – eller så gott
alla – idag börsnoterade företag, genoa
sin institutionella uppbyggnad kom11111
att leda fram till ett nytt ekonomiskt system, kännetecknat av en långt drivca
planhushållning, även mot viljan hol
dem som idag förespråkar systemet. Del
socialdemokratiske statsvetaren profeto
sor Nils Elvander har i Stockholms-Ticl.
ningen (17/3 1982) pekat på denna ri
Han skrev där: ”Det finns en risk att al
denna oreda, som den ekonomiska demokratin i länsfondsystemet kan väniii
leda till, slutligen framtvingar en centnl
maktkoncentration som är oförenlig 111M
marknadsekonomi och med den pluralism, som hör oupplösligt samman 111M
politisk demokrati.”
Hur man bedömer risken härför hängernära samman med vad man tror om de
:14 länsfondernas framtida ställning.
lommer de att uppträda som 24 nya
wnstmaximerade aktörer på aktiemarkllden? Kommer det att bli 24 nya Beijerlavest med 24 nya Anders Wall i ledning•? Eller kommer de 24 länsfonderna att
11111ordna sin verksamhet med eller utan
lljälp av LO och det socialdemokratiska
partiet?
Den senare utvecklingen är den sannolka. Även om fonderna till en böljan
ulle försöka sig på att sätta det egna
lnet främst i alla lägen, är det troligt att
btderna, förr eller senare av egen eller
IIIdras vilja, kommer att samordna sin
verksamhet.
Sannolikt kommer redan i ett tidigt
ede ordförandena eller de verkställande direktörerna i länsfonderna att
träffas någon gång i början på året för att
6verlägga om löntagarfondernas uppträ-
dande på vårens bolagsstämmor. Där
tommer styrelseplatserna att fördelas
och samarbetet företagen emellan att
läggas upp.
Den socialdemokratiske partistyrelseledamoten Sören Mannheimer säger i en
intervju i Rolf Englunds bok ” Samtal om
löntagarfonder” att ”om en enda paraplyorganisation till slut i praktiken får
hela beslutsmakten över alla de stora fö-
retagen i Sverige, skulle fondsystemet

337
vara konstruerat på ett sätt som han inte
kunde acceptera. Då skulle det för lätt
kunna korrumperas i en rad olika hänseenden, politiskt, fackligt, ekonomiskt.
Det skulle vara svårförenligt med andra
krav som vi har i ett demokratiskt samhälle på mångfald, pluralism, motverkande krafter, debatt och diskussion.
Det skulle förmodligen vara väldigt farligt från effektivitetssynpunkt.”
Den stora frågan är om fondsystemet
riskerar att utvecklas i den riktningen.
Kjell-Olof Feldt avvisar i sitt svar den
faran. ”Att vi mot våra egna avsikter
och intentioner skulle ha konstruerat ett
fondsystem , som skulle upphäva våra
avsikter och intentioner, skulle förutsätta att vi är ohyggligt blåögda, orealistiska
och okunniga.” Men det är kanske inte
bristande kunskap utan ideologiska
skygglappar, som är den verkliga faran.
Socialister är inte okunnigare än andra.
Men socialister har svårare än andra att
inse farorna med ett socialistiskt system.
Det faller inte oss fondmotståndare in
att beskylla socialdemokratiska anhängare av löntagarfonderna för att vilja skada marknadsekonomi och pluralism.
Men den socialdemokratiska ideologin
leder till en övertro på möjligheterna att
kombinera kollektivt ägande och planhushållning med marknadsekonomi och
den frihet som den har kunnat förenas
med.
. l
:’
l ·~
l
;,
.l
:l,

~~
:,·

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner