Wallmark & Jonson: Med Nato för Norden

I botten av socialdemokratins Natomotstånd finns en ganska oklädsam antiamerikanism. Det är i denna politiska undervegetation som frodats sedan 1960- och 70-talet en del av argumenteringen hämtar sitt stöd. Magdalena Andersson borde därför lyssna lite mer till sin norske statsministerkollega som intervjuad i Sveriges Televisions 30 minuter ger ett annat perspektiv på Natos roll för nordisk säkerhet.

Alltfler svenskar tycks inse att Nato är den bästa garanten för att långsiktigt säkra vårt lands oberoende och självständighet. Detta är inte så konstigt givet hur den ryska aggressionen i Ukraina fått många att omvärdera gamla sanningar om värdet av militär alliansfrihet och neutralitet.

Från Moderaternas horisont menar vi att Sverige redan nu måste ställa in sig på en ansökan tillsammans med Finland. Det är oerhört viktigt att agera hjärtslag vid hjärtslag på samma sätt som de tre baltiska staterna gjorde när de blev Nato-medlemmar 2004. Målsättningen bör vara att Sverige och Finland redan till Natotoppmötet i Madrid i juni ska ha lämnat in våra respektive ansökningar. Just nu arbetar M också nära våra systerpartier i Norden för att lägga grunden för en svensk medlemskapsansökan. Därför har tillsatts en arbetsgrupp tillsammans med vårt finländska systerparti Samlingspartiet, i syfte att skapa större förståelse för de processer som nu pågår i respektive land.

Ur det nordiska perspektivet är det glädjande att Danska Konservative Folkepartis ordförande Sören Pape Poulsen nyligen meddelade att han internt i Nato kommer att arbeta för att Sverige och Finland ska välkomnas i alliansen.

Rent allmänt tycks vårt östra grannland arbeta mer målmedvetet med hjälp av sina diplomatiska kontakter för att säkra stöd för en ansökan i ett antal huvudstäder. Beklagligtvis står den svenska regeringen på många sätt kvar i startblocket.

Tyvärr är det ju så att stora delar av vänsterkrafterna sitter fast i gamla hjulspår om Nato som ett hot mot freden inte en förutsättning för den. En uppfattning som var felaktig redan tidigare, och som definitivt är fel nu. I en artikel på DN debatt för en tid sedan argumenterar exempelvis det före detta socialdemokratiska statsrådet Jens Orback tillsammans med Folke Tersman för att ett EU-försvar skulle vara en ”tredje väg” i säkerhetspolitiken. Detta som alternativ till å ena sidan fortsatt militär alliansfrihet, å den andra för att undvika ett svenskt Nato-medlemskap.

Skribenterna ställer också frågan om ett svenskt Natomedlemskap skulle skada vår möjlighet att bedriva en utrikespolitik baserad på ”de värden vi vill försvara”. Vidare argumenterar man att USA:s intressen i Nato inte styrs av ”värdebaserade lagar och konventioner”. Det finns många problem och rena felaktigheter med dylik argumentation.

Till att börja med går försvaret av EU hand i hand med Nato, och dessa båda organisationer förstärker, snarare än försvagar, varandra. Sedan 1945 har Nato utgjort hörnstenen i försvaret av det fria Europa, och i dag är hela 21 av EU:s 27 länder också medlemsstater i Nato. I ljuset av Rysslands krig och invasion av Ukraina har denna starka och historiskt förankrade relation ytterligare förstärkts.

Man kan i ljuset av den senaste tidens geopolitiska utveckling hitta starka skäl för att EU ska stärka sin gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Att USA i högre grad nu riktar sitt fokus mot Kina och Stilla havet ökar kraven på att den europeiska delen av Nato kan leverera. Dels genom ökade nationella försvarsanslag, dels genom ett ökat samarbete på EU-nivå på exempelvis försvarsmaterielområdet.

Det vore dock ett misstag att hävda att EU ensamt ska lösa de militära utmaningar som Nato i dag hanterar. EU har varken planeringskapaciteten eller den militära trovärdigheten för detta. Däremot kan EU-försvaret vara ett viktigt komplement till Nato, vilket också är brett politiskt förankrat genom den deklaration som nyligen antogs vid toppmötet i Versailles.

Det kanske mest uppseendeväckande är dock att tvivel riktas mot Natos värderingar. Det handlar om en organisation som har demokrati, respekt för rättsstat och individuell frihet inskrivet i förordet till sitt grundande fördrag och som samlar de västeuropeiska demokratier som vi ser som våra närmaste bundsförvanter. Nato är en allians som utgör den främsta säkerhetspolitiska motpolen till ett alltmer diktatoriskt och oberäkneligt Ryssland under Putin.

Det finns socialdemokrater som förstår värdet av Nato för nordisk säkerhet, och som erbjuder ett viktigt perspektiv för dem som står och väger i frågan. Hit hör statsminister Jonas Gahr Støre som tydligt förklarat att Nato inte har varit ett problem för att garantera Norges säkerhet under årtionden av medlemskap, trots att landet har en relativt lång landsgräns mot Ryssland i norr. Tvärtom har Nato var en förutsättning för den.

Så med Sverige och Finland som medlemmar i Nato blir Norden en säkerhetspolitisk helhet vilket på allvar kommer att göra det möjligt att fördjupa samarbetet på det försvarspolitiska området.

Med Nato för Norden.

Hans Wallmark är utrikespolitisk talesperson och Pål Jonson är försvarspolitisk talesperson för Moderaterna