Veckan som gick

Gotlandsmysteriet tätnar; hur kom det sig att en enig kommunstyrelse förra måndagen helt bytte fot till ett nej i gasledningsfrågan? Inte för att det lär påverka det slutliga beskedet till Putingaz, men visst spär det på dimbildningen kring ön.

Där har det varit en livlig sommar. Jag tänker inte främst på färjekrocken eller den förra landshövdingens egenartade grundlagstolkning – att fint folk går först i kön – utan på det faktum att konungariket inte längre kontrollerar svenskt territorium. Veterligen var det svenska försvaret inte inblandat i kapningen av Arctic Sea – om det nu var en kapning – som alltså kunde genomföras utan officiell svensk reaktion.

Så var det flygplansincidenterna häromdagen då flygvapnet (heja!) fick gå upp och ljudbanga för att skrämma bort inkräktare. Säg inget ont om Gripen, som i tjeckisk tjänst just fullgjort fyra månaders luftövervakning åt Nato i Baltikum.

På ingång är dessutom de storskaliga ryska militärövningarna “Ladoga 2009” och ”Zapad 2009” som i Östersjön ska träna bland annat – surprise, surprise! – skydd av olje- och gasledningar. Hoppas gutarna får se några rejäla ryska ubåtar ovan ytan också, kanske i Sliteburg.

Som om det inte vore nog i farliga farvatten har folkpartiets partistyrelse inför landsmötet i Växjö den 19-22 november tagit ställning mot gasledningen. I partiets klimatprogram står nu att läsa att ”en storskalig introduktion av naturgas i Europa är inte försvarbar ur klimatsynpunkt. Starka klimat-och miljöargument talar därför mot ett byggande av gasledningen genom Östersjön som Nordstream har sökt tillstånd för. Även ur säkerhetspolitiskt perspektiv är det bekymmersamt om Europa gör sig beroende av rysk gas.”

Det ligger något i saken. Att ena veckan hävda att fossila bränslen hotar jordens överlevnad och samla världens ledare för att bekämpa koldioxiden, och nästa vecka tillägga ”… men mer rysk gas ska vi ha” – hur trovärdigt är det? Miljöpartiet kan se fram emot en tacksam valrörelse.

Dock har nog folkpartiet lika litet som Gotland makt att stoppa ledningen. Alla de som tror att Jan Björklund tänker spräcka alliansen och lämna regeringen på denna fråga räcker upp handen, nu. Tack, ta ner.

I och med beskedet i veckan från Finlands statsminister Matti Vanhanen (c) att hans regering är beredd att ge tillstånd för gasledningen genom Finlands ekonomiska zon är väl de tusentals rören i lagret i Kotka snart på plats. Att Finlands utrikesminister Alexander Stubb samtidigt kritiserar Rysslands och Tysklands sätt att förbereda projektet – ”de borde ha konsulterat många EU-länder” – är symtomatiskt; han talar i imperfektum, redan innan besluten är fattade. Eller så är de redan fattade.