Veckan som gick

Det är sällan det osannolika plötsligt blir sannolikt, men häromdagen hände det; han visade sig ha varit Stasiagent, den polis som den andra juni 1967 sköt studenten Benno Ohnesorg, som blev extremvänsterns martyr i inledningen till upproret mot den västtyska demokratin.


Tyskland skakas. Att framväxten av en kommunistisk terroriströrelse, Röda armé-fraktionen, skedde med stöd av den östtyska diktaturen var känt sedan tidigare, men nya fakta som dessa bidrar onekligen till ökad förståelse av denna del av det kalla kriget.

Stefan Aust, veckomagasinet Der Spiegels förre chefredaktör, uttrycker efter avslöjandet gammelvänsterns samlade förvåning över Stasis inblandning: ”Jag skulle aldrig, aldrig ha trott att detta kunde vara sant.”

Nej, det passar verkligen inte in i propagandabilden av ”studenternas” ungdomsrevolt att polisen Karl-Heinz Kurras, som bevisligen sköt Ohnesorg i samband med en demonstration, i själva verket arbetade för Stasi. Hela historieskrivningen och romantiken kring den väpnade vänstern byggde på att ”mordet” var ett uttryck för den fascistiska repressionen i den förra nazidiktaturen. Nu får böckerna skrivas om!

Inte nog med det. Enligt de dokument som två historiker hittat i de oändliga arkiven från den tyska ”demokratiska” republikens spionorgan skulle Kurras ha arbetat för Stasi ända sedan 1955. Ingen tillfällig ungdomsförvillelse, alltså, utan ett medvetet ideologiskt ställningstagande. I många år misstänks han ha försett sin uppdragsgivare i öst med information om polisarbetet i väst.

Han var sannerligen inte ensam; bakom toppagenter som förbundskanslern Willy Brandts rådgivare Günter Guillaume (avslöjad 1974) stod tusenden redo att av politiska skäl stödja kommunistblocket i det kalla kriget. Inklusive de svenska informanter som Stasi hade lyckats rekrytera i en tid när det så kallade DDR ännu framstod som ett socialistiskt ideal, särskilt i den svenska medievänstern och den kulturelit som kom i kontakt med och odlades av Stasiagenten Sascha Anderson.

De senare får väl resonera som Karl-Heinz Kurras, 81, när han i tyska Bild konfirmerade uppgifterna: ”Skulle jag skämmas för någonting? Och om jag arbetade för Stasi, vad spelar det för roll? Det ändrar ingenting.”

Utom historieskrivningen, förstås. Visst ska det bli spännande att se hur svenska medier nu går till botten med den uppgiften. Eller?

Mer läsning här.