Veckan som gick

RIGA. Det skulle nästan kunna vara Paris; Lettlands huvudstad visar sig från sin soliga sida och turisterna fyller gränderna i gamla stan i en av Östersjöns pärlor. Men lugnet och sommarfriden är bedräglig. Efter den nyligen övervunna ekonomiska krisen väntar politisk dramatik i ett av våra närmaste grannländer.

För 20 år sedan bröt sig letterna ur sovjetväldet. Men trots två decenniers självständighet, demokrati och marknadsekonomi är processen inte fullbordad. Sista striden utkämpas nu – försöken att bli av med oligarkerna, deras politiska inflytande och bakomliggande kontakter med utländska intressen.

För någon vecka sedan demonstrerade 7-8 000 letter mot just dessa kvarlevor från den onda tiden, vid en manifestation kallad ”oligarkernas gravfest”. Det påminner om de folkliga insatserna under resningen mot ockupanterna, med den skillnaden att måltavlorna nu är inhemska och att kampen kan bedrivas på nätet, där de unga bloggarna går i spetsen.

Mer bekymmersamt är läget i de etablerade medierna. Efter skandalen 2009 då Bonniers sålde den undersökande dagstidningen Diena, ”Dagen Industri”, till vad som senare via bulvaner visade sig vara just en oligark, har redaktionernas oberoende minskat överlag. Oligarker och utländska holdingbolag med oklara ägarförhållanden köper allt som går att komma över och tystar den granskande journalistiken.

Motkrafter finns, t ex den tidigare Dienas-redaktören Pauls Raudsep som startat eget i form av veckotidskriften Ir som fått läsarnas förtroende i en tid när upplagor rasar av misstroende mot betald journalistik som breder ut sig. När jag intervjuar honom förklarar han sin framgång med att publicistik handlar om förtroende, om att folk inte litar på medier som går i ledband hos mäktiga politiska och ekonomiska intressen.

Fler bidrar; Stenbeckska MTG har satsat på ett granskande tv-magasin som blivit populärt. Via det till Handelshögskolan knutna Centre for Media Studies drivs medieutbildning med stöd från bland andra Ander-stiftelsen i Karlstad. En av de svenska projektledarna där är Hans Månson, veteran i branschen från Svenska Dagbladet och Sydsvenskan, som berättar att när studenterna fick frågan vilka samhällsorgan de inte ansåg korrupta saknade förslag.

Korruptionen och oligarkerna återkommer som ledtema när jag som Europarådets utsände i måndags föreläste om det fria ordets förutsättningar inför en grupp journalister, i regi av en nybildad pressklubb som har transparens som mål. Det kan behövas, ty Transparency International placerar Lettland först på plats 59 i sitt öppenhetsindex. Det tänker journalisterna göra något åt, med hjälp av lagstiftning som tvingar fram öppenhet kring ägarinnehaven i medierna. Vilket är hedervärt, men en inte alldeles enkel uppgift med tanke på nästa led i aktieägandet i ett bolag – vem som står för utlåningen – särskilt inte om pengarna är ryska och döljs bakom anonyma konton på Cayman Islands och Bahamas.

Det krävs nog större grepp för att rädda det lettiska självstyret. Landets korruptionsmyndighet visade vägen härom veckan, när man inledde processer mot en rad myndighetspersoner för medverkan till penningtvätt, mutor, olagliga fastighetsaffärer och andra korrumperande affärer. Kända politiker och bolag utpekas.
Det har bidragit till att den politiska maktkampen nu går mot ett avgörande under sommaren.
Folkomröstning ska hållas den 23 juli för att – förhoppningsvis – bekräfta den avgående presidenten Zatlers upplösning av parlamentet i slutet av maj. Varefter nyval väntas under september.

Då kan Lettland slutligen göra sig av med oligarkerna och deras köpta partilojaliteter. Herrar Slesers, Lembergs och Skiele med klaner har anledning att vara nervösa.

Mats Johansson är ombud för mediefrihet i Europarådets parlamentariska församling och grundare av tankesmedjan Frivärld.