Veckan som gick

Äntligen, är jag beredd att utbrista. Mikael Holmström har svarat för en insats värd Svenska Dagbladets bragdmedalj, i det att han efter 22 år gått i mål med en bok om en av Sveriges hemligaste offentligheter – att konungariket bakom dimridåerna av neutralitet och alliansfrihet i själva verket varit djupt involverat i militärt samarbete med Nato.

Det kan sägas – och kommer att sägas av dem som inte vill kännas vid saken – att det inte är någon nyhet. Men nu finns det svart på vitt dokumenterat över 600 sidor med gediget källarbete av en av Sveriges få kvarvarande kvalificerade specialreportrar. Eftersom vi varit kolleger på SvD ska jag inte recensera boken, det gör här småningom Hans Wallmark, men jag understryker gärna vikten av att Holmströms opus, ”Den dolda alliansen. Sveriges hemliga Nato-förbindelser”, får spridning och väcker debatt.

På den senare punkten har många ännu levande aktörer intresse av motsatsen. Den politiska elit som varit neutralitetsdogmens skapare och Graal-bevarare avslöjas här som mytbildare och desinformatörer i glidande skala, beroende på vilka kunskaper de besuttit. Alla har inte vetat allt, många inte just någonting, och följaktligen får sådana snarast betecknas som nyttiga idioter.

Till vilken kategori ambassadör Rolf Ekéus ska räknas återstår att se. Han ledde den senaste statliga utredningen i ämnet (2002), men knappast med den äran. Att Holmström är mycket kritisk mot Ekéus har framgått av tidigare artiklar i SvD, men här är han skoningslös.

På torsdagens förlagsträff frågar jag Holmström när ljugandet om Natosamarbetet egentligen upphörde. Det är oklart, men vi enas om att det är skillnad på att inte berätta allt jämfört med att tala osant. Holmström påpekar att det fortfarande är väldigt okänt att Sverige deltar i nästan alla de kommittéer som styr Natos arbete.

Flera historiska nyheter har kommit i ljuset tidigare i veckan genom SvD:s försorg i form av utdrag ur boken. ”Stay Behind”, den svenska motståndsrörelsen i händelse av sovjetisk ockupation ledd av försäkringsdirektören Alvar Lindencrona, var tidigare känd för oss intresserade. Helt ny var uppgiften om ”Jan Danielssons” roll som chef för ett hemligt flygförband, enhet 66, som byggdes upp under 80-talet.

Men det är inte främst detaljer som dessa som är huvudpoängen med Holmströms och andras verk i samma ärende utan totalbilden. Tidigare har forskaren Robert Dalsjö i sin doktorsavhandling om livlinan västerut öppnat dörren till ett slutet rum i svensk historia. Tillsammans visar de att sanningen var en annan än den som förevisades.

Den skenbilden förvred under ett halvsekel hela den säkerhetspolitiska diskussionen i vårt land och krympte yttrandefriheten. Manipulationen var en aktiv del i en politisk kamp som gynnade en annan världsbild än den västliga, andra ideal än den europeiska gemenskapens. Vilket i sin tur påverkade också inrikespolitiken i stort; vi skulle stå utanför, neutrala med en ”svensk” modell.

Nu är det slut på den trafiken, förhoppningsvis. Heder åt dem som under det kalla kriget ändå verkade för det sanna och rätta. Nu går det an att ropa på Nato.