Print Friendly

Västindoktrineringen

Av Redaktionen | 31 december 1966


1966


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

– – – – – – –~—- — —– – –
444
VÄSTINDOKTRINERINGEN
Författaren Göran Palm har i en
artikel i Ord och Bild gått till angrepp mot vad han kallar västindoktrineringen i Sverige. Han gör
det alldeles riktiga påpekandet att
skolundervisningen skall sträva efter saklighet, men att det är omöjligt att begära att den skall vara
helt objektiv. Det är inte det faktum att indoktrinering förekommer, som är värt att angripa, skriver han, utan indoktrineringens
art och riktning. Vad är det då för
fel på den? Jo, svarar han: värd att
angripa är indoktrineringens västliga art och konservativa inriktning.
Om man som redaktionen för
Svensk Tidskrift råkar vara konservativ och västorienterad kan
man inte gärna underlåta att tycka att det är alldeles förträffligt
att indoktrineringen, i den mån
man nu kan tala om en sådan, både
i och utanför skolan är västlig och
konservativ. Det är inte bara förträffligt utan alldeles självfallet, en
akt av naturlig självbevarelsedrift.
Vi svenskar tillhör ju i alla fall
Västerlandet, vårt kulturarv är det
västerländska, vår livsform är den
västerländska, det skulle bara fattas att vi inte försvarade detta kulturarv och denna livsform genom
vad hr Palm kallar för västindoktrinering. Som han själv framhållit beror allt på från vilka värderingar man utgår; redaktionen för
Svensk Tidskrift liksom förmodligen flertalet människor här i landet utgår från de värderingar hr
Palm betraktar som västliga och
varför skulle vi då inte ha västindoktrinering i Sverige?
Alltså kunde det med visst fog
betraktas som meningslöst att fortsätta argumenteringen: hr Palm
tycker från sina utgångspunkter att
västindoktrineringen är olämplig
och upprörande, vi i denna tidskrift tycker från våra utgångspunkter att den är utmärkt och
nödvändig; det finns inte mer att
tillägga. Men det måste medges
att när man tar del av hr Palms
artikel blir man nyfiken på vad
han vill ha i stället. Är det en östindoktrinering hr Palm eftersträ-
var i Sverige? Skulle opinionsbildningen här ske efter mönster av
Kina eller Sovjetunionen eller satellitstaterna eller vad? Det är inte
bekant vad hr Palm har för politisk åskådning, men varje läsare
av hans artikel måste säga sig att
om han inte är kommunist, så är
han i varje fall en övertygad socialist. Skillnaden är hårfin, det
skall medges, men den bör i alla
fall göras för att ingen orätt skall
begås. Endast mot denna bakgrund
blir hans artikel överhuvudtaget
begriplig. Den är ett uttryck för
hans vrede över att ”den nya vänstern” inte dikterar opinionsbildningen i den västerländska demokratien Sverige.
Det kan vara skäl att anföra några exempel på till vilka ytterligheter hans tänkesätt förleder honom,
och då lämpligen börja med det
kusligaste och mest avslöjande. Hr
Palm säger i sin kritik av en lärobok i samhällskunskap, som väckt
hans indignation därför att den
jämställer fascism och kommunism, följande: ”överför man detta komparativa resonemang till dagens situation i Sydafrika skulle
det vara ungefär lika hemskt om
de svarta gick hårt åt boerna, som
om boerna, vilket för närvarande
sker, gick hårt åt de svarta. Detta
kan de fem författarna rimligtvis
inte mena; deras iver att med Hitlers hjälp misskreditera kommunismen har tydligen bara blivit dem
övermäktig.”
Det är begripligt om läsaren inte
tror sina ögon, men det står faktiskt så i hr Palms artikel, ordagrant så. Detta kan inte rimligtvis
– för att använda hans eget ord
– tolkas på annat sätt än så, att
han anser att det är avskyvärt om
boer förtrycker negrer, men om
negrer förtrycker boer är det all
445
right. Eller för att tillämpa resonemanget på det ursprungliga exemplet: om fascister förtrycker
kommunister är det avskyvärt men
om kommunister förtrycker fascister är det all right. Om borgare förtrycker socialister är det avskyvärt, men om socialister förtrycker
borgare är det all right etc. Detta
är nu en uppfattning, som denna
tidskrifts redaktion inte kan dela.
Västindoktrinerade som vi är, tycker vi att allt förtryck är lika avskyvärt från vilket håll det än kommer. Men det tycker tydligen inte
hr Palm och det är ganska nyttigt
att ha svart på vitt på den saken.
Där företräder han en socialism
utan demokrati som är främmande
för, ja fientlig mot den västerländska livsformen. Detta förklarar hela
hans artikel. Därav hans ständigt
återkommande klagan över att de
kommunistiska och fascistiska diktaturerna jämställs i skolundervisningen och opinionsbildningen
överhuvudtaget, vilket är ett ledmotiv i hans artikel.
Vad först gäller Stalin och Hitler förhåller det sig väl visserligen
så att Stalin mördade något tiotal
miljoner människor mer än Hitler,
men på det hela taget får man nog
säga att de var lika goda kålsupare och det tycks hr Palm också,
om än motvilligt, vara beredd att
medge. Men han har tydligen fått
för sig att Sovjetunionen efter destaliniseringen inte längre är en
diktatur. Varför det? Terrorn har
blivit diskretare; i stället för att
446
mörda folk, skickar höga vederbö-
rande dem till arbetsläger, vilket
inte hindrar att Ryssland fortfarande är en diktatur, det kan om
inte annat hr Palms deporterade
ryska författarkolleger vittna om.
Herr Palm hajar till, som han
uttrycker det, över att Västtyskland utan reservationer inordnas i
den demokratiska familjen. Varför
det, måste man återigen fråga. Enligt varje vedertaget statsvetenskapligt språkbruk är Västtyskland precis lika mycket en demokrati som Sverige eller vilken annan folkstyrd västerländsk stat
som helst. Han ondgör sig också
över att det talas om Kommunistkinas aggressiva utrikespolitik och
antyds att detta Kina inte är fredsälskande. Hr Palm borde bestämt
läsa det tal som Mao Tse-tungs
närmaste man och designerade efterträdare, krigsministern marskalk Lin Piao höll den 2 september detta år. Där proklamerade han
den maoistiska världsrevolutionä-
ra strategin, som i korthet går ut
på att Kina skall sätta sig i spetsen för Asiens, Afrikas och Latinamerikas kommunism och inringa
Förenta Staterna och Västeuropa
genom s. k. folkkrig. Om detta inte
är aggressivt och fredsfientligt har
orden mist sin mening. Hr Palm
klagar, för att ta ett sista exempel, över att de kommunistiska
staternas ekonomi betecknas som
statskapitalistisk, medan det inte
sägs något om de s. k. femton familjerna i Sverige, respektive att
vi inte har någon ekonomisk demokrati här i landet. Men den enklaste eftertanke säger väl dock att
det råder mer ekonomisk demokrati i ett system, där äganderätten är spridd på ett flertal händer än där den är koncentrerad på
en enda hand, statens, dvs. hos det
statsbärande partiets regerande
klick.
Avslutningsvis kan man inte undertrycka den reflexionen att när
hr Palm angriper TV – för att inte
tala om Dagens Nyheter – för att
bedriva västindoktrinering, vittnar
det om den svartaste otacksamhet
från hans sida.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner