Vänsterpartiet spelar Putin i händerna

Inför förra valet ställde de rödgröna krav på att USA skulle dra bort sina baser från andra länder. Löfven har istället valt att inte presenterat någon tydlig utrikes- och säkerhetspolitik. Men om Vänsterpartiet får inflytande över utrikespolitiken undermineras EU:s politik mot Ryssland, skriver Gunnar Hökmark.

I måndags röstade en stor majoritet i Europaparlamentets utrikesutskott för det framförhandlade associationsavtalet med Ukraina. De enda som röstade emot var Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets partigrupper. Deras företrädare var uttalat emot att nu sluta ett avtal med Ukraina beroende på att de ansåg att man skulle ta hänsyn till Ryssland och Rysslands krigföring i östra Ukraina.

Putin har brutit mot alla möjliga avtal och internationella regler. Han vill inte acceptera att Ukrainas folk själva väljer vilken väg man vill välja för sitt land. Skälet är enkelt.

Han vill inte att öppenhet och fri handel ska leda till att Ukraina och andra ska utvecklas bort från beroende till rysk gas och bort från rysk makt.

Vad medborgarna i ett fritt och suveränt land anser om sin framtid spelar då mindre roll. För Putin finns i den bemärkelsen inte fria och suveräna länder utan bara länder där ryska intressen går före demokrati och frihet.

Det vi ser är inte bara ett hot mot Ukraina utan mot Europas gränser och mot varje annat demokratiskt land som är sårbart för hot och utpressning, som står svagt inför en aggressiv påtryckningspolitik och där Putin kan eller vill hävda det finns ryska legitima intressen som går före nationell frihet och demokrati. Det är många länder det handlar om. De baltiska staterna, Bulgarien och Rumänien. I Serbien ser vi hur de gamla ryssvänliga krafterna vill bekämpa upplysning, modernisering och öppenhet mot omvärlden.

Mot denna utveckling måste Europa stå starkt. Ett enat Europa som kan utveckla en gemensam energipolitik, som kan dra gränsen gentemot ryska maktanspråk på andra länder, som kan stödja och stärka varje enskild medlemsstat som blir utsatt för påtryckningar och hot.

När de rödgröna inför förra valet presenterade en gemensam utrikespolitik före valdagen innehöll den krav på att USA skulle dra bort sina baser från andra länder. Det vore att spela Putin i händerna.

De rödgröna har i år valt att inte redovisa sin utrikespolitik. Socialdemokraterna har varit tydliga i sitt fördömande av Putin. De har varit klara på att det är ett fundamentalt brott mot internationell rätt och internationella avtal som Putin begår.

Men vi vet att Löfven inte verkar veta att det är ett krig som pågår i Ukraina och att Vänsterpartiets företrädare gärna nämner EU, Nato, USA och Ukrainas regering som skälet till den ryska ockupationen. Miljöpartiet vill nedrusta försvaret och anser att vi bör sända fredskårister till krishärdarna, omedvetna om att det pågår ett krig i Europa.

När de baltiska staterna i slutet på 1980-talet krävde frihet och oberoende attackerade socialdemokraternas företrädare dem som stödde deras krav på frihet och tanken på att vi skulle stödja dem.

Det parti som Jonas Sjöstedt gick in i var fullt upptaget med att sända lyckönskningstelegram till diktaturens högkvarter, ända fram till att demokratin gjorde att det inte längre fanns någon adress att skicka dem till.

Hur en svensk utrikes- och säkerhetspolitik kommer att se ut i ett Europa som präglas av Putins krig och som kräver ett starkare EU, ökat samarbete med USA, gemensam energipolitik och konsekvens i fördömanden av brott mot länders suveränitet har Löfven inte kunnat eller velat presentera före valet. Men minsta inflytande för Vänsterpartiet och för Miljöpartiet kommer att försvaga Sveriges röst i Europa och underminera europeisk politik mot Ryssland.

Vi behöver ett Europa som ser de hot som dagens ryska regim innebär för länders civilisatoriska utveckling, för Europas gränser och för fri och öppen handel. I detta Europa spelar Sverige en stor och viktig roll. När Ryssland bedriver krig har Sverige tillhört de länder som krävt reaktioner som svarar mot övergreppen mot internationell rätt och den europeiska säkerhetsordning som är vår garant för freden. Det är svårt att se att en rödgrön regering skulle kunna eller vilja det. I en fråga där varje enskild medlemsstat betyder mycket vore det illa för Europas förmåga att stå emot den aggression som i dag hotar europeiska gränser.

Gunnar Hökmark är delegationsledare för moderaterna i Europaparlamentet.