Vad har den norska regeringen gjort
1966
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
l
285
VAD HAR DEN NORSKA
REGERINGEN GJORT?
Thor Knudsen (f. 1927),
redaktionssekreterare i Hr;yres Pressbyrå, lämnar i denna artikel en redogörelse för
de viktigaste åtgärder, som
företagits av den norska samarbetsregeringen. Knudsen
började efter fullgjord utbildning sin journalistiska bana
i ”Tönsbergs Blad” 194-7.
1956 knöts han till Hf)yres
Pressbyrd som journalist och
stortingsmedarbetare och är
sedan 1962 byråns redaktionssekreterare. Han har
medarbetat i flera politiska
skrifter och publikationer och
har varit redaktör för H’)yres
informationstidning ”Sagt og
Gjort” alltsedan starten 1959.
Ingen kunde vänta sig, att bildandet av samarbetsregeringen i
Norge efter stortingsvalet i fjol
skulle framkalla någon särskild
entusiasm inom det parti, som hade mist regeringsmakten. I Arbeiderpartiets högkvarter böjde man
sig naturligtvis för de parlamentaAv red.sekr. THOR KNUDSEN
riska spelreglerna, och mandatför–
delningen 80 borgerliga och 70 socialister efter valet gjorde också
varje diskussion om vilket av de
två blocken, som skulle bilda regering, föga fruktbar. En koalition
mellan de fyra partierna: Htsyre,
Venstre, Senterpartiet och KristeHg Folkeparti på regeringsplanet
var i själva verket ett faktum redan innan folket gick till valurnorna i september 1963, nämligen om
folkets vilja. Och folket ville!
Det norska arbetarepartiet kom
i opposition för första gången på
30 år, och man ställde frågan: Hur
skulle partiet klara den nya rollen?
Det är för tidigt att ge något entydigt svar på frågan, men långt
in i partiets led torde uppfattningen vara den, att bittiils har inte
oppositionen utmärkt sig nämnvärt
i någon enda politisk frå.ga. Oppositionen har också nog så surmulet
varit upptagen av påståendet att
regeringen inte gör någonting.
Inga nya frågor aktualiseras. Regeringen visar ingen profil. Vissa
av stortingets utskott är utan arbetsmaterial, därför att regeringen sover, och regeringen sover där- 286
för att man inte kan uppnå enighet mellan de fyra partiernas representanter. En koalitionsregering
är en nödlösning, skrev oppositionens huvudorgan ”Arheiderbladet”
nyligen.
Vilket är det faktiska förhållandet? Hur har de fyra partierna klarat den nya rollen som regeringspartier? Vad har regeringen hittills
gjort?
För det första: Det tar naturligtvis sin tid för partier som inte har
utövat regeringsmakten under de
sista 30 åren (bortsett från fyra
veckor 1963) att anpassa sig till
den nya situationen. I själva verket
har dock övergången gått förvå-
nande fort. Vad angår den påstådda oenigheten som orsak till att så
lite händer, är det uppenbarligen
mera uttryck för önsketänkande
hos Arheiderpartiets agitatorer än
en beskrivning av den faktiska situationen. Naturligtvis råder det
inte enighet i alla frågor inom denna regering, lika litet som inom
andra regeringar. En av regeringens egna medlemmar, handelsministern och statsrådet Kåre Willoch, som gjort sig känd som en
särskilt klarsynt politiker, uttryckte problemet i ett föredrag på följande sätt:
”Det faktiska förhållandet är att
samarbetet i regeringen, och mellan regeringen och de fyra partiernas stortingsgrupper, ständigt äger
rum på ett helt annat och positivt
sätt än vad Arheiderpartiet hade
tänkt sig skulle bli möjligt före valet, även om denna värdefulla realitet ännu icke har återspeglats i
oppositionens framställning av situationen. Det är klart, att det kan
råda oenighet i vissa enskilda frå-
gor. Och det är klart, att det föreligger ett behov av konsultationer
med stortingsgrupperna, konsultationer som kan leda till att förslag
och synpunkter modifieras eller
överges. Men detta är en naturlig,
nödvändig process i en demokrati
och är för övrigt inte heller något
nytt. Jag tror, att enigheten är väl
så stor i dagens regeringsgruppering som den var i den tidigare.”
Folkpensioner och skatter
Det skulle självfallet föra för
långt att nämna alla de konkreta
frågor, som har tagits upp efter
det att de 15 borgerliga partirepresentanterna för mera än ett halvt
år sedan påtog sig den ansvarsfulla
uppgiften att utgöra konungarikets
politiska ledning. Men något skall
nämnas:
Förslaget om folkpension eller
”folketrygd” har presenterats på
ett bättre sätt än vad arbetarepartiregeringen gjorde förra året. Det
är den mest omfattande sociala reform, som någonsin har genomförts i Norge. Låt mig inom parentes anmärka, att flera av ledamö-
terna i samarbetsregeringen har
uttryckt sin förvåning över hur litet den förra regeringen i verkligheten hade gjort åt förberedelsen
av denna fråga, då de horgerliga
partierna övertog regeringsansvaret. Nu har propositionen äntligen
kommit och stortingets socialkommitie är i fullt arbete med att avge
sitt utlåtande till stortinget. Saken
kommer upp i nästan hela sin vidd,
innan de folkvalda tar sommarsemester.
Högst nödvändiga förändringar
har genomförts när det gäller bostadsfinansieringen. Det kommer·
att betyda mera kapital till bostadsbyggandet samtidigt som det
sociala bostadsstödet hädanefter
kommer att gå till dem som mest
behöver det.
Förslag har framlagts om en forcering av televisionens utbyggnad
till de delar av landet, som ännu
icke kan se TV. Radion har fått
tillstånd att upptaga lån för detta
syfte, något som den gamla regeringen icke var villig att medge.
På det skattepolitiska området
har det presenterats förslag, som
innebär, att det hädanefter kommer att bli mindre skillnad mellan
kommunalskatterna i de olika delarna av landet. Det ger samtidigt
en lättnad åt de kommuner, som
har den hårdaste beskattningen.
Vidare har det kommit nya skatteregler för fiskarna, som betyder en
väsentlig förbättring inom en nä-
ring med så varierande intäkter.
Fiskarna har genom de ändrade
skattereglerna fått möjlighet att
bilda en driftsfond och kan på så
sätt undgå en alltför hård beskattning de goda inkomståren. Det har
lagts fram förslag om s. k. ”flat”
beskattning vid försäljning av tom- 287
ter och om slopande av vinstbeskattningen vid försäljning av bostäder, då avsikten är att investera
i en ny bostad. Det har också framlagts förslag om omfattande åtgärder för att göra det personliga sparandet mera lönsamt.
Regeringen har vidare tillsatt en
allsidigt sammansatt kommitte för
att utreda den samlade skatte- och
avgiftspolitiken. Bland annat skall
kommitten pröva frågan om övergång från direkt till mer indirekt
beskattning. Meningen är att kommitten skall avge sitt betänkande
inom två år. Men det är också klart
utsagt från regeringens sida, att
nödvändiga ändringar av beskattningen skall kunna läggas fram,
oberoende av kommittens tidtabell.
Således har det bebådats lättnader
i den progressiva beskattningen i
samband med framläggandet av
statsbudgeten för 1967. Som förmodligen är bekant har Norge
världsrekord i progressiv beskattning i vissa inkomstlägen. Det är
en stark önskan på många håll att
bli kvitt denna tvivelaktiga ledarplats i världsstatistiken.
Kyrkobyggnader har helt befriats från omsättningsskatt och vidare har det bebådats, att den helt
meningslösa skatten på böcker och
tidskrifter, på det fria ordet, skall
upphävas.
Bort med telefonköerna
En utbyggnadsplan för telefonväsendet har antagits. Den tar kort
och gott sikte på att avskaffa köer- 288
na av personer, som önskar telefon, inom loppet av några få år. Tidigare har man från Arbeiderpartiets sida hävdat, att telefonköerna
är uttryck för en ”förnäm” brist.
Borgerliga politiker har aldrig kunnat godtaga ett sådant bakåtsträ-
vande handlingsprogram.
De privata skolorna har fått sina
anslag tredubblade, och det har
tillsatts en kommitte för att utreda frågan om anslagsvillkoren
till de privata skolorna överhuvudtaget. Skolor behöver inte längre
ha byggnadstillstånd för utbyggnader, och en omfattande liberalisering har genomförts när det gäller
möjligheten att igångsätta industribyggnationer utan byggnadstillstånd.
De privata familjerådgivningsbyråerna har fått statsstöd för sin
verksamhet, och den norska sjö-
mansmissionen har fått sina anslag fördubblade.
Fonden för hantverk och små-
industri har fått sina anslag fördubblade och stöd till nyodling och
dikning kommer hädanefter att ges
utan behovsprövning.
Regeringen har tagit initiativet
till och fått klartecken av de inblandade parterna att tillsätta en
expertgrupp med uppgift att framlägga bakgrundsmaterial för prisoch löneförhandlingarna. Det är
första gången detta sker i Norge,
och man ställer på ansvarigt håll
stora förhoppningar till sådana utredningar också vid omfattande
uppgörelser i framtiden.
Som ett första steg i riktning
mot att infria de förpliktelser, som
myndigheterna har gentemot allmänheten när det gäller informationen, har anslagits en halv miljon
kronor till statsannonsering. Samtidigt bidrar denna annonsering
till att lätta pressens ekonomiska
besvärligheter.
En kommitte har tillsatts med
uppdrag att utreda frågan om en
ombudsmannainstruktion för kommunalförvaltningen.
Det har framlagts en omfattande rapport till stortinget om huvudriktlinjerna för organisationen
av försvarets ledning, och arbetet
med en. långtidsplanering för försvaret är i full gång.
Europafrågan – ett centralt problem
De europeiska marknadsfrågorna intar en central ställning på regeringens arbetsprogram, och en
arbetsgrupp har bildats för att studera frågan om en eventuell norsk
anslutning i en eller annan form
till den Gemensamma marknaden
(EEC). Avsikten är också i detta
sammanhang att ge allmänheten
bästa möjliga information om Norges plats i ett integrerat Europa.
Vinstavtalen i speceribranschen
är upphävda. Motivet är att öka
prismedvetandet hos konsumenterna, och detta är i sin tur ett led
i kampen mot prishöjningstendenserna.
Regeringen har varslat om en liberalisering och begränsning av
hyresregleringen. På detta område
har det varit åtskillig kritik i oppositionspressen, men det finns
tecken som tyder på att den håller
på att tystna.
Då den brittiske finansministern
nyligen förklarade, att den brittiska tioprocenliga importavgiften
skall avskaffas från den l november i år, var det säkert många inom de berörda norska exportnä-
ringarna, som sände en tacksamhetens tanke till den kontinuerliga
press som har utövats från den
norska regeringens sida gentemot
detta protektionistiska tilltag. Det
är allmänt känt, att handelsminister Willoch, den nuvarande ordfö-
randen i EFTA:s ministerråd, har
gjort en betydande insats, även om
det naturligtvis också var en rad
andra faktorer som spelade in för
det brittiska beslutet.
Det är som sagt omöjligt att
konkret nämna alla de större och
mindre frågor som aktualiserats av
regeringen. Det försiggår i varje
regering ett nästan kontinuerligt
utredningsarbete på en rad centrala områden av samhällslivet. Men
på ett speciellt område har den
borgerliga regeringen visat en glädjande passivitet. Det har, sedan
den trädde till, inte framlagts ett
enda förslag om startande av nå-
gon industri i statens regi. Å andra
sidan har givetvis de Gerbardsenska industriäventyren i Mo i
Rana vållat åtskilligt huvudbry för
den borgerlige industriministern
och för regeringen. Det finns nu
emellertid berättigade förhopp- 289
ningar om att såväl Jernverket som
Koksverket skall komma in i en
period med betydligt ljusare framtidsutsikter. Det gäller att trygga
de arbetsplatser det här är fråga
om. Företagen ligger i en landsdel,
som inte är så rik på andra sysselsättningsmöjligheter.
Arbeiderpartiet lägger ned mycken möda på att tala om att borgerligt styre betyder en konservativ paus. Det är riktigt i den meningen, att exempelvis arbetet på
att upprätta en statlig affärsbank
har avstannat. Det är ett negativt
beslut, som enligt de borgerliga
partiernas mening kommer att få
en positiv betydelse för samhället
i dess helhet.
Hets från Arbeiderpartiet
Nu finns det ingen anledning att
tro att regeringen kommer att låta
sig påverkas i någon nämnvärd
grad av den hets, som har satts
igång från det socialistiska högkvarteret. Det är inte arbetsmängden från regeringen utan regeringsarbetets inverkan på folkets
välfärd, som är avgörande för värderingen av regeringens insats, sade statsrådet Willoch nyligen. De
flesta håller förmodligen med honom om detta.
Men om man ger sig i kast med
ett försök till statistisk rekordjakt
som grund för en regerings skicklighet, kommer Arbeiderpartiets
agitation likväl sorgligt till korta.
statsminister Per Borten förklarade på en presskonferens nyligen,
290
att kritiken mot regeringen för på-
stådd brist på arbetsuppgifter, tog
han fullständigt med ro. Därför att
j ag vet, att det inte finns någon
täckning för den, sade han. Jag har
arbetat i stortinget i många år och
vet att det periodvis är litet att gö-
ra i vissa utskott. En statistik för
perioden l oktober 1963 till 24
april 1964 och för den tid, som den
OM högerpartier
nuvarande regeringen har verkat,
visar, att medan Arbeiderpartiregeringen framlade 45 odelstingspropositioner, är siffrorna för den borgerliga regeringen 44, 91 och 73.
Regeringen har alltså tagit initiativ i ungefär samma omfattning
som är vanligt i en mellanvalsperiod.
Norsk höger har haft samma intensiva vilja till samling kring
ett klart och konsekvent borgerligt alternativ som det svenska hö-
gerpartiet. Men den har, tack vare sin relativa storlek, haft mera
kraft att sätta bakom ordet. När det parti som vill mest också har
mest kraft, då blir det resultat.
Medborgaren (h)
285
VAD HAR DEN NORSKA
REGERINGEN GJORT?
Thor Knudsen (f. 1927),
redaktionssekreterare i Hr;yres Pressbyrå, lämnar i denna artikel en redogörelse för
de viktigaste åtgärder, som
företagits av den norska samarbetsregeringen. Knudsen
började efter fullgjord utbildning sin journalistiska bana
i ”Tönsbergs Blad” 194-7.
1956 knöts han till Hf)yres
Pressbyrd som journalist och
stortingsmedarbetare och är
sedan 1962 byråns redaktionssekreterare. Han har
medarbetat i flera politiska
skrifter och publikationer och
har varit redaktör för H’)yres
informationstidning ”Sagt og
Gjort” alltsedan starten 1959.
Ingen kunde vänta sig, att bildandet av samarbetsregeringen i
Norge efter stortingsvalet i fjol
skulle framkalla någon särskild
entusiasm inom det parti, som hade mist regeringsmakten. I Arbeiderpartiets högkvarter böjde man
sig naturligtvis för de parlamentaAv red.sekr. THOR KNUDSEN
riska spelreglerna, och mandatför–
delningen 80 borgerliga och 70 socialister efter valet gjorde också
varje diskussion om vilket av de
två blocken, som skulle bilda regering, föga fruktbar. En koalition
mellan de fyra partierna: Htsyre,
Venstre, Senterpartiet och KristeHg Folkeparti på regeringsplanet
var i själva verket ett faktum redan innan folket gick till valurnorna i september 1963, nämligen om
folkets vilja. Och folket ville!
Det norska arbetarepartiet kom
i opposition för första gången på
30 år, och man ställde frågan: Hur
skulle partiet klara den nya rollen?
Det är för tidigt att ge något entydigt svar på frågan, men långt
in i partiets led torde uppfattningen vara den, att bittiils har inte
oppositionen utmärkt sig nämnvärt
i någon enda politisk frå.ga. Oppositionen har också nog så surmulet
varit upptagen av påståendet att
regeringen inte gör någonting.
Inga nya frågor aktualiseras. Regeringen visar ingen profil. Vissa
av stortingets utskott är utan arbetsmaterial, därför att regeringen sover, och regeringen sover där- 286
för att man inte kan uppnå enighet mellan de fyra partiernas representanter. En koalitionsregering
är en nödlösning, skrev oppositionens huvudorgan ”Arheiderbladet”
nyligen.
Vilket är det faktiska förhållandet? Hur har de fyra partierna klarat den nya rollen som regeringspartier? Vad har regeringen hittills
gjort?
För det första: Det tar naturligtvis sin tid för partier som inte har
utövat regeringsmakten under de
sista 30 åren (bortsett från fyra
veckor 1963) att anpassa sig till
den nya situationen. I själva verket
har dock övergången gått förvå-
nande fort. Vad angår den påstådda oenigheten som orsak till att så
lite händer, är det uppenbarligen
mera uttryck för önsketänkande
hos Arheiderpartiets agitatorer än
en beskrivning av den faktiska situationen. Naturligtvis råder det
inte enighet i alla frågor inom denna regering, lika litet som inom
andra regeringar. En av regeringens egna medlemmar, handelsministern och statsrådet Kåre Willoch, som gjort sig känd som en
särskilt klarsynt politiker, uttryckte problemet i ett föredrag på följande sätt:
”Det faktiska förhållandet är att
samarbetet i regeringen, och mellan regeringen och de fyra partiernas stortingsgrupper, ständigt äger
rum på ett helt annat och positivt
sätt än vad Arheiderpartiet hade
tänkt sig skulle bli möjligt före valet, även om denna värdefulla realitet ännu icke har återspeglats i
oppositionens framställning av situationen. Det är klart, att det kan
råda oenighet i vissa enskilda frå-
gor. Och det är klart, att det föreligger ett behov av konsultationer
med stortingsgrupperna, konsultationer som kan leda till att förslag
och synpunkter modifieras eller
överges. Men detta är en naturlig,
nödvändig process i en demokrati
och är för övrigt inte heller något
nytt. Jag tror, att enigheten är väl
så stor i dagens regeringsgruppering som den var i den tidigare.”
Folkpensioner och skatter
Det skulle självfallet föra för
långt att nämna alla de konkreta
frågor, som har tagits upp efter
det att de 15 borgerliga partirepresentanterna för mera än ett halvt
år sedan påtog sig den ansvarsfulla
uppgiften att utgöra konungarikets
politiska ledning. Men något skall
nämnas:
Förslaget om folkpension eller
”folketrygd” har presenterats på
ett bättre sätt än vad arbetarepartiregeringen gjorde förra året. Det
är den mest omfattande sociala reform, som någonsin har genomförts i Norge. Låt mig inom parentes anmärka, att flera av ledamö-
terna i samarbetsregeringen har
uttryckt sin förvåning över hur litet den förra regeringen i verkligheten hade gjort åt förberedelsen
av denna fråga, då de horgerliga
partierna övertog regeringsansvaret. Nu har propositionen äntligen
kommit och stortingets socialkommitie är i fullt arbete med att avge
sitt utlåtande till stortinget. Saken
kommer upp i nästan hela sin vidd,
innan de folkvalda tar sommarsemester.
Högst nödvändiga förändringar
har genomförts när det gäller bostadsfinansieringen. Det kommer·
att betyda mera kapital till bostadsbyggandet samtidigt som det
sociala bostadsstödet hädanefter
kommer att gå till dem som mest
behöver det.
Förslag har framlagts om en forcering av televisionens utbyggnad
till de delar av landet, som ännu
icke kan se TV. Radion har fått
tillstånd att upptaga lån för detta
syfte, något som den gamla regeringen icke var villig att medge.
På det skattepolitiska området
har det presenterats förslag, som
innebär, att det hädanefter kommer att bli mindre skillnad mellan
kommunalskatterna i de olika delarna av landet. Det ger samtidigt
en lättnad åt de kommuner, som
har den hårdaste beskattningen.
Vidare har det kommit nya skatteregler för fiskarna, som betyder en
väsentlig förbättring inom en nä-
ring med så varierande intäkter.
Fiskarna har genom de ändrade
skattereglerna fått möjlighet att
bilda en driftsfond och kan på så
sätt undgå en alltför hård beskattning de goda inkomståren. Det har
lagts fram förslag om s. k. ”flat”
beskattning vid försäljning av tom- 287
ter och om slopande av vinstbeskattningen vid försäljning av bostäder, då avsikten är att investera
i en ny bostad. Det har också framlagts förslag om omfattande åtgärder för att göra det personliga sparandet mera lönsamt.
Regeringen har vidare tillsatt en
allsidigt sammansatt kommitte för
att utreda den samlade skatte- och
avgiftspolitiken. Bland annat skall
kommitten pröva frågan om övergång från direkt till mer indirekt
beskattning. Meningen är att kommitten skall avge sitt betänkande
inom två år. Men det är också klart
utsagt från regeringens sida, att
nödvändiga ändringar av beskattningen skall kunna läggas fram,
oberoende av kommittens tidtabell.
Således har det bebådats lättnader
i den progressiva beskattningen i
samband med framläggandet av
statsbudgeten för 1967. Som förmodligen är bekant har Norge
världsrekord i progressiv beskattning i vissa inkomstlägen. Det är
en stark önskan på många håll att
bli kvitt denna tvivelaktiga ledarplats i världsstatistiken.
Kyrkobyggnader har helt befriats från omsättningsskatt och vidare har det bebådats, att den helt
meningslösa skatten på böcker och
tidskrifter, på det fria ordet, skall
upphävas.
Bort med telefonköerna
En utbyggnadsplan för telefonväsendet har antagits. Den tar kort
och gott sikte på att avskaffa köer- 288
na av personer, som önskar telefon, inom loppet av några få år. Tidigare har man från Arbeiderpartiets sida hävdat, att telefonköerna
är uttryck för en ”förnäm” brist.
Borgerliga politiker har aldrig kunnat godtaga ett sådant bakåtsträ-
vande handlingsprogram.
De privata skolorna har fått sina
anslag tredubblade, och det har
tillsatts en kommitte för att utreda frågan om anslagsvillkoren
till de privata skolorna överhuvudtaget. Skolor behöver inte längre
ha byggnadstillstånd för utbyggnader, och en omfattande liberalisering har genomförts när det gäller
möjligheten att igångsätta industribyggnationer utan byggnadstillstånd.
De privata familjerådgivningsbyråerna har fått statsstöd för sin
verksamhet, och den norska sjö-
mansmissionen har fått sina anslag fördubblade.
Fonden för hantverk och små-
industri har fått sina anslag fördubblade och stöd till nyodling och
dikning kommer hädanefter att ges
utan behovsprövning.
Regeringen har tagit initiativet
till och fått klartecken av de inblandade parterna att tillsätta en
expertgrupp med uppgift att framlägga bakgrundsmaterial för prisoch löneförhandlingarna. Det är
första gången detta sker i Norge,
och man ställer på ansvarigt håll
stora förhoppningar till sådana utredningar också vid omfattande
uppgörelser i framtiden.
Som ett första steg i riktning
mot att infria de förpliktelser, som
myndigheterna har gentemot allmänheten när det gäller informationen, har anslagits en halv miljon
kronor till statsannonsering. Samtidigt bidrar denna annonsering
till att lätta pressens ekonomiska
besvärligheter.
En kommitte har tillsatts med
uppdrag att utreda frågan om en
ombudsmannainstruktion för kommunalförvaltningen.
Det har framlagts en omfattande rapport till stortinget om huvudriktlinjerna för organisationen
av försvarets ledning, och arbetet
med en. långtidsplanering för försvaret är i full gång.
Europafrågan – ett centralt problem
De europeiska marknadsfrågorna intar en central ställning på regeringens arbetsprogram, och en
arbetsgrupp har bildats för att studera frågan om en eventuell norsk
anslutning i en eller annan form
till den Gemensamma marknaden
(EEC). Avsikten är också i detta
sammanhang att ge allmänheten
bästa möjliga information om Norges plats i ett integrerat Europa.
Vinstavtalen i speceribranschen
är upphävda. Motivet är att öka
prismedvetandet hos konsumenterna, och detta är i sin tur ett led
i kampen mot prishöjningstendenserna.
Regeringen har varslat om en liberalisering och begränsning av
hyresregleringen. På detta område
har det varit åtskillig kritik i oppositionspressen, men det finns
tecken som tyder på att den håller
på att tystna.
Då den brittiske finansministern
nyligen förklarade, att den brittiska tioprocenliga importavgiften
skall avskaffas från den l november i år, var det säkert många inom de berörda norska exportnä-
ringarna, som sände en tacksamhetens tanke till den kontinuerliga
press som har utövats från den
norska regeringens sida gentemot
detta protektionistiska tilltag. Det
är allmänt känt, att handelsminister Willoch, den nuvarande ordfö-
randen i EFTA:s ministerråd, har
gjort en betydande insats, även om
det naturligtvis också var en rad
andra faktorer som spelade in för
det brittiska beslutet.
Det är som sagt omöjligt att
konkret nämna alla de större och
mindre frågor som aktualiserats av
regeringen. Det försiggår i varje
regering ett nästan kontinuerligt
utredningsarbete på en rad centrala områden av samhällslivet. Men
på ett speciellt område har den
borgerliga regeringen visat en glädjande passivitet. Det har, sedan
den trädde till, inte framlagts ett
enda förslag om startande av nå-
gon industri i statens regi. Å andra
sidan har givetvis de Gerbardsenska industriäventyren i Mo i
Rana vållat åtskilligt huvudbry för
den borgerlige industriministern
och för regeringen. Det finns nu
emellertid berättigade förhopp- 289
ningar om att såväl Jernverket som
Koksverket skall komma in i en
period med betydligt ljusare framtidsutsikter. Det gäller att trygga
de arbetsplatser det här är fråga
om. Företagen ligger i en landsdel,
som inte är så rik på andra sysselsättningsmöjligheter.
Arbeiderpartiet lägger ned mycken möda på att tala om att borgerligt styre betyder en konservativ paus. Det är riktigt i den meningen, att exempelvis arbetet på
att upprätta en statlig affärsbank
har avstannat. Det är ett negativt
beslut, som enligt de borgerliga
partiernas mening kommer att få
en positiv betydelse för samhället
i dess helhet.
Hets från Arbeiderpartiet
Nu finns det ingen anledning att
tro att regeringen kommer att låta
sig påverkas i någon nämnvärd
grad av den hets, som har satts
igång från det socialistiska högkvarteret. Det är inte arbetsmängden från regeringen utan regeringsarbetets inverkan på folkets
välfärd, som är avgörande för värderingen av regeringens insats, sade statsrådet Willoch nyligen. De
flesta håller förmodligen med honom om detta.
Men om man ger sig i kast med
ett försök till statistisk rekordjakt
som grund för en regerings skicklighet, kommer Arbeiderpartiets
agitation likväl sorgligt till korta.
statsminister Per Borten förklarade på en presskonferens nyligen,
290
att kritiken mot regeringen för på-
stådd brist på arbetsuppgifter, tog
han fullständigt med ro. Därför att
j ag vet, att det inte finns någon
täckning för den, sade han. Jag har
arbetat i stortinget i många år och
vet att det periodvis är litet att gö-
ra i vissa utskott. En statistik för
perioden l oktober 1963 till 24
april 1964 och för den tid, som den
OM högerpartier
nuvarande regeringen har verkat,
visar, att medan Arbeiderpartiregeringen framlade 45 odelstingspropositioner, är siffrorna för den borgerliga regeringen 44, 91 och 73.
Regeringen har alltså tagit initiativ i ungefär samma omfattning
som är vanligt i en mellanvalsperiod.
Norsk höger har haft samma intensiva vilja till samling kring
ett klart och konsekvent borgerligt alternativ som det svenska hö-
gerpartiet. Men den har, tack vare sin relativa storlek, haft mera
kraft att sätta bakom ordet. När det parti som vill mest också har
mest kraft, då blir det resultat.
Medborgaren (h)