USA-valet, på plats:
Därför gick det som det gick

WASHINGTON, DC. Hur ska republikanernas framgångar i USA förklaras? Beror det på ekonomiska omständigheter eller på att bilden av demokraterna, och deras politik, håller på att förändras? Anders Edwardsson ser en parallell till Socialdemokraternas svagare ställning i svensk politik.

Efter Demokraternas övertagande av kongressen 2006 och Barack Obamas seger i presidentvalet två år senare trodde många att USA långsiktigt ändrat kurs. Landet skulle bli mer som Europa med en stor offentlig sektor, allmän sjukvårdsförsäkring och så vidare. Republikanernas framgångar i veckans ”mellanårsval” blev dock så (för vissa) oväntat stora, att den allmänna uppfattningen här i USA nu är att detta inte kommer att ske.

Vilket inte bör förvåna. USA är ett i grunden mycket konservativt land i jämförelse med Europa i allmänhet och med Sverige i synnerhet. Mer än en svensk kommentator har därför genom åren gått bet på att både förutsäga och förklara amerikanska valresultat. Och den som följer svensk media kan bara konstatera att många av dessa kommentatorer nu åter igen famlar ganska planlöst efter nya (bort)förklaringar.

Det som hände i tisdags var dock i praktiken inget annat än att ordningen i amerikansk politik återställdes. Att republikanerna först förlorade kongressen 2006 och sedan Vita Huset 2008 berodde nämligen till stora delar på tillfälligheter; framförallt Irakkriget och att den amerikanska ekonomin gick in i en recession bara någon månad före presidentvalet 2008. Samt att Barack Obama beroende på det sista kunde segla in i Vita Huset utan att egentligen behöva tala klarspråk om sina i grunden radikala åsikter och målsättningar.

Att Obama och hans politik förr snarare än senare skulle ratas av det amerikanska folket är därför inte speciellt överraskande. I synnerhet som både den stora sjukförsäkringsreformen ”Obamacare” och det ekonomiska stimulansprogrammet TARP kostat sådana enorma summor och blivit så impopulära, att det politiska klimatet i USA numera är mer polariserat än någonsin, samtidigt som arbetslösheten bitit sig fast på över 9 procent.

John Fortier

– Att det gick som det gick i mellanårsvalet berodde mycket på ekonomin, säger John Fortier som är valanalytiker vid den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute i Washington DC. Republikanerna, som för bara ett år sedan fortfarande var svårt sargade av förlusterna 2006 och 2008, fick i praktiken tillbaka de platser de förlorat under de senaste fyra åren. Och de kan nu därför i praktiken stoppa Obama från att gå vidare, tillägger han.

Valresultatets långsiktiga konsekvenser är mer osäkra. John Fortier nämner som svar på frågan om Obamas möjligheter att bli omvald 2012 en rad potentiella republikanska motkandidater, men säger samtidigt att ingen av dessa på basis av höstens valresultat kan utnämnas till favorit.

– Sarah Palin växer visserligen med tiden. Och hon har nu ett år på sig att gripa initiativet från den mer moderate Mitt Romney, som är den andra ledande kandidaten. Om Palin klarar av att vinna ett antal debatter kan hon därför mycket väl besegra Romney som bland annat som guvernör genomfört ett sjukförsäkringssystem som liknar det Obama nu kritiseras så starkt för, förklarar han.

John Fortier förklarar alltså republikanernas framgångar i valet huvudsakligen med ekonomiska omständigheter. På en eftervalskonferens anordnad av AEI i torsdags presenterade dock andra analytiker delvis annorlunda tolkningar.

– Det verkar vara något större på gång under ytan i form av Tea Partyrörelsen som är en folklig revolt mot den kraftiga expansionen av den federala makten, sa till exempel den politiske kommentatorn Michael Barone. Och forskaren Henry Olsen pekade på betydelsen av en konservativ trend bland vita arbetare och medelklassväljare, som startade redan med Ronald Reagan 1980 och som nu, efter några års paus, skjutit ny fart.

– Beroende på detta finns det numera knappt en enda vit demokratisk representanthusledamot kvar i Södern, konstaterade han. Och trenden ser likadan ut även i nordliga delstater.

Michael Barone

Barack Obamas många misslyckanden gör det vidare också möjligt att peka på vissa likheter med den politiska utvecklingen i Sverige på senare år, där socialdemokraternas särställning ju nu tagit slut. Och detta har som bekant mycket att göra med att allt fler svenskar med tiden insåg att den påstådda rättvisan och effektiviteten i SAP:s bidrags- och högskattepolitikpolitik var en myt och i praktiken bara ledde till ett växande utanförskap.

Om amerikanerna hunnit dra några liknande, mer djupgående slutsatser om effekterna av Obamas politik redan inför årets val är visserligen svårt att säga eftersom valanalyserna bara börjat. Men det finns alltså saker som tyder på det. Och stämmer detta riskerar demokraterna långsiktigt att förlora något oändligt mycket viktigare än kongressmajoriteten. De riskerar, precis som Socialdemokraterna i Sverige, att förlora makten över historieskrivningen.

Precis som SAP har demokraterna ända sedan 1930-talet kunnat räkna med ett brett stöd för sin politik från många akademiska, journalistiska och andra formellt fristående institutioner. Och orsaken för detta har varit den allmänt accepterade legenden om att det var Franklin D Roosevelt som räddade USA undan depressionen på 1930-talet med hjälp av New Deal. Och att John F Kennedy och Lyndon B Johansson därför sedan kunde gå vidare och bygga upp ett välfungerande välfärdssamhälle.

Likheterna med våra svenska Per Albin och Tage Erlandermyter behöver väl knappast påpekas. Medan den samfällda bristen på verklighetsförankring samtidigt knappast kan understrykas tillräckligt!

Historiker i USA har under senare decennier också börjat dekonstruera myterna om FDR och New Dealpolitiken, samtidigt som diskussioner om de många negativa effekterna av JFK och LBJ:s presidentskap så sakteliga börjat ta fart. Och det finns en reell möjlighet att årets valresultat accelererar denna för demokraterna som parti mycket farliga utveckling.

– Det är möjligt att valresultatet får en sådan effekt, säger Michael Barone. Större förändringar i ett folks verklighetsuppfattningar tar dock alltid lång tid, tillägger han.

Barone påpekar slutligen att tisdagens framgång för republikanerna även innebär risker. För om de under de kommande åren inte lyckas leva upp till väljarnas förväntningar så är risken stor att valet 2010 blir en pyrrhusseger, som i slutändan visar sig kosta mer än den smakade. Men det vet vi förstås inget om förrän om tidigast två år, när amerikanerna återigen för rösta fram en ny kongress – och fått säga sitt även om Barack Obamas framtid.

Anders Edwardsson är historiker och samhällsdebattör. Läs hans artikel inför valet här.