Torbjörn Aronson; Moderaterna och det kristna idéarvet


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

-TORBJÖRN ARONSON:
Moderaterna och det
kristna idearvet
Moderaterna har börjat närma
sig de kristdemokratiska partierna på kontinenten och partisekreterare Gunnar Hökmark har
förklarat att partiet dessutom är
det största i Sverige som är
grundat på kristna värderingar.
Kristet konservativa värden verkar således vara på väg att få
en renässans. Den i det hänseendet kanske viktigaste ideologiska länken bakåt för moderaterna är Gösta Bagge, grundare
av Svensk Tidskrift och partiledare 1935-44.
Torbjörn Aranson doktorerade
på avhandlingen ”Konservatism
och demokrati” och har skrivit
en bok om Gösta Bagges politiska tänkande.
G
staBagge (1882-1951) är en av
e stora personligheterna i
vensk konservatism under
1900-talet. Grundare av och redaktör för
Svensk Tidskrift 1911-1932, partiledare,
ecklesiastikminister i samlingsregeringen
1939-44, professor i nationalekonomi,
grundare av Stockholms socialinstitut,
forskningsentreprenör, och sist men inte
minst den kanske främste ideologen
bland högerns/moderata samlingspartiets ledare. Med sina år för år utgivna tal
under partiledartiden (tillsammans uppgående till cirka 1500 sidor) och programskriften Frihet eller socialism 1944,
lade han en ideologisk grund för den efterkrigstida högern, bl a genom sitt starka
försvar av marknadsekonomin utifrån
konservativa premisser. En annan central
punkt i Bagges argumentation som inte
varit lika central hos den efterkrigstida
högern är hans kristna konservativa kulturkritik. Den typ av kulturkritik Bagge
idkade har varit en viktig del av den politiska förkunnelse som gett de konservativa stora framgångar i USA och Storbritannien under 1980-talet, men har däremot i stort sett lyst med sin frånvaro hos
de svenska moderaterna.
Orsakerna kan diskuteras men en sak
är klar: Gösta Bagge erbjuder genom sin
förening av kristen konservativ kulturkritik och ett samtidigt starkt försvar av
marknadsekonomin ett svenskt exempel
på denna i utlandet så framgångsrika formel. Bagge verkade dessutom under samma tid som de tidiga kristdemokratiska
ideologerna och hävdade många med
dem parallella uppfattningar. En större
anknytning till denna sida av idearvet från
Gösta Bagge hade måhända besparat moderaterna bildandet av KdS. De båda hu- 402
vudpersonerna bakom KdS’ bildande,
Lewi Pethrus och Birger Ekstedt, var
båda högermän under 1950-talet. Särskilt
Lewi Pethrus beundrade Gösta Bagge.
släkttraditionerna och
Harald Hjärne
Gösta Bagge föddes i en familj där en
kristen grundinställning rådde. Farfadern
var en kraftfull lantpräst av den gamla
stammen och tjänade som kyrkoherde i
Långlöt på Öland. Familjetraditionen
frigjordes och förstärktes när Bagge kom
till Uppsala för att studera under 1900-talets första år. Han kom då under inflytande av professor Harald Hjärne, vars kristna realism och historiesyn påverkade honom. Hjärne försvarade kristen tro och
livssyn i bl a de stora religionsdebatterna i
Uppsala hösten 1891 och i det berömda
Gustaf Adolfs-talet 1892. Hjärne var
dessutom en av tidens främsta konservativa ideologer, vars programparoller försvar och reformer och försvaret främst den
moderata högerungdomen gjorde till sina.
När Bagge tillsammans med sin vänkrets,
den s k juntan (bestående av Eli Heckscher, Herman Brolin, Verner Söderberg
m fl), startade Svensk Tidskrift 1911, var
det Harald Hjärnes politiska profil man
ville föra vidare. Hjärne hade en positiv
syn på svensk protestantisk kristendom
och dess historiska traditioner, vilken han
vidareförde till sina lärjungar, till vilka
juntan hörde. Bagge kom under hela sitt
liv att dela Hjärnes principiella uppfattning om kristendomen, svensk protestantism och hållbarheten i föreningen kristen
tro-vetenskapligt arbete.
Inflytandet från Vitalis Norström
Bagge påverkades också av filosofen och
kulturkritikern Vitalis Norström, vars
häfte Hvad vi behöfva. En blick på samtidens vetande och tro, Bagge skaffade sig
som nybliven student. Norström var ursprungligen bosträrnian men hade vid
1900-talets början rönt stor påverkan
från pragmatism och nykantianism. I politiska sammanhang förespråkade han en
Den typ av kulturkritik Bagge idkade har varit en viktig del av den politiska förkunnelse som gett de konservativa stora framgångar i USA
och Storbritannien under 1980-talet.
blandning av aristokratisk individualism
och konservatism. Norströms filosofiska
och kulturkritiska analyser förde honom
under årens lopp allt närmare den kristna
tron. I Hvad vi behöfva levererar Norström i pamflettform den nykantianska
kritiken av positivismens och materialismens naiva kunskaps- och vetenskapsteori och deras anspråk på att vara världsförklarande. Norström ringar in vetenskapens område med hjälp av nykantianska
uppfattningar och går sedan vidare och
bestämmer trons område. Vad Bagge
framför allt verkar ha tillgodogjort sig
från Norström är, som vi skall se,just hans
kunskaps- och vetenskapsteoretiska kritik av materialism och positivism och
hans försvar av den religiösa tron.
Svensk Tidskrifts kristna profil
Förutom släkttraditionerna var sålunda
Harald Hjärne och Vitalis Norström de
främsta inspiratörerna till den kristna
grundinställning Bagge anslöt sig till och
som kom att utgöra en av de viktigaste ingredienserna i hans politiska tänkande.
Gång på gång återkommer han i sina tal
och skrifter under partiledartiden till en
kulturkritik på kristen grund. Några personliga bekännelser är det sällan frågan
om, utan argumentationen är insatt i ett
ideologiskt sammanhang.
Juntan sökte medvetet en anknytning till den ungkyrkliga rörelsen.
Skribenter som Einar Bilting och ·
Manfred Björkquist engagerades.
Bagge och juntan började på allvar sin
insats i den politiska opinionsbildningen
genom medarbetande i tidskriften Det
Nya Sverige 1907-10. Svensk Tidskrift
startades 1911. Kulturkritiken saknas i
stort sett hos Bagge under 1910-talet,
men då den förekommer är kontinuiteten
i uppfattningar mellan denna tid och partiledartiden stora. Det finns exempelvis
uttalanden i Det Nya Sverige som nästan
är identiska med uttalanden Bagge gjorde
på 1930-talet. Bagges argumentation under denna tid sysslar mest med tidens
politiska sakfrågor, utan direkt eller explicit koppling till den kristna grundinställningen. Däremot är Svensk Tidskrifts allmänna inriktning ett uttryck för Bagges
och de övriga juntamedlemmarnas uppfattning.
Juntan sökte medvetet en anknytning
till den ungkyrkliga rörelsen. Skribenter
som Einar Billing och Manfred Björk- 403
quist, sigtunastiftelsens ledare, engagerades. Båda blev senare biskopar. Manfred
Björkquist utnämndes till Stockholms
förste biskop under Gösta Bagges tid som
ecklesiastikminister 1942. Teologiska frå-
gor berördes i en positiv anda och inom
en luthersk referensram. Varken Bagge
eller de andra ijuntan hade vid denna tidpunkt en kristen övertygelse av sådan
styrka att den tog sig direkta uttryck i argumentation för kristendomens ställning i
samhället. Däremot är den medvetna viljan att knyta kontakter med kristna skribenter och ge rum för artiklar av teologiskt och allmänreligiöst innehålla ett uttryck för Bagges och juntans positiva
inställning till kristendomen, särskilt
Svenska kyrkan och lutherdomen.
Kritiken av kulturradikalismens
filosofiska förutsättningar
Inflytandet från Hjärne och Norström
märks när Bagge på 1930-talet tar itu
med vad han kallar ”den moderna kulturkrisen”. En av dess orsaker finner han i
föreningen mellan den svenska arbetarrö-
relsen och kulturradikalismen, vilken lett
till en förstelning i förlegade tankebanor
för arbetarrörelsen. Socialismens rationalistiska/materialistiska förutsättningar
har fått en rad konsekvenser både på det
moraliska och på det praktiskt-politiska
området, framhåller han bl a i ett tal1937:
Den verklighetsfrämmande materialism och rationalism, det ”förnuftsläseri”, som i så hög grad kännetecknat den
gamla so-radikalismen synes alltjämt
behärska stora folkrörelser i våra dagar. Rationalismen och materialismen
bygger på tron, att människan genom
404
vetenskapen skulle kunna behärska hela sin omgivning och även förklara tillvarons gåta på ett rationellt sätt. Denna
uppfattning är i själva verket ett utslag
av en orimlig högfärd. Den moderna
vetenskapen har vuxit ifrån dylikaföreställningar. Detta gäller icke minst om
naturvetenskaperna. Livet är och förblir ett mysterium. De högsta värdena
äro oåtkomliga för förnuftet och rationalismen. Det är endast den religiösa
erfarenheten, som kan ge livet mening
och värde. Rationalismen leder till individens självförgudning och moralisk
upplösning.
Uttalandet tecknar den, som Bagge upplevde det, grundläggande motsättningen
mellan å ena sidan inomvärldslig rationalism/skepticism och å andra sidan insikten om förnuftets begränsning i kombination med en kristet inspirerad vördnad för
livets outgrundlighet. Det är samma motsättning som upptog och engagerade
Hjärne och Norström att ta del i samtida
livsåskådningsdebatter. Bagge kritiserar
den radikala rationalismen/materialismen både från ett vetenskaps- och kunskapsteoretiskt perspektiv och från ett
religiöst-etiskt.
80-talets kulturradikalism satte vetenskap i motsats till religion. Bagge menar
att det påstådda motsatsförhållandet vilar
på en mycket lös grund och ser tvärtom en
harmoni mellan tro och vetenskap. Den
religiösa tron och de värden som sammanhänger med den är inte hotad eftersom ”vetenskapen” inte är benämningen
på något alltomfattande system med svar
på alla livets frågor. Det påstådda motsatsförhållandet mellan tro och vetenskap
har sin grund i rationalismens och materialismens filosofiska förutsättningar, vari
ingår ateism och en överdriven och felaktig uppfattning om människans rationalitet. Bagge framhåller att sann vetenskap
är ödmjuk inför den mänskligaförmågans
begränsning och att det vid dags dato
främst är politiker som är behärskade av
den gamla rationalistiska världsbilden
och villlösa samhällets problem i enlighet
med den.
Det mänskliga behovet
av tro och religion
Bagge betonar, i uttalandet från 1937, att
det är i den religiösa erfarenheten som
den inre tillfredsställelse finns, som människan söker och ”som kan ge livet mening och värde”. Det är ett yttrande som
både Hjärne och Norström skulle skrivit
under på. Den markering Bagge lägger i
yttrandet att det endastär den religiösa erfarenheten som kan ge livet mening och
värde tyder på att han talar utifrån egna
erfarenheter. Samtidigt som yttrandet
stämmer väl med lärofädernas uppfattningar ger det också uttryck för den klassiskt konservativa; människan är en religiös varelse med ett outrotligt behov av att
tillbedja.
Gösta Bagge tar upp människans religiösa behov även i andra sammanhang
och pekar på de faror det vakuum innebär, vilket uppstått genom rationalismens
destruktiva verksamhet:
Denna falska rationalism har missförstått människans väsen, som är att alltid ha sin tyngdpunkt utanför sig själv,
att ha något, som hon älskar, som hon
hänger sig åt, som hon vill offra sig för
utan hänsyn till egen välmåga eller
egna s k intressen. Den kristne kallar
detta att underkasta sig Guds vilja. Den
som ej vill göra detta, drivs att underkasta sig något annat utanför sig själv:
gruppen, klassen, samhället, staten, rasen; vilket i realiteten vanligen betyder,
att det mänskliga, det individuella förintas i kollektivet och det över detta
styrandes härskarmakt, att personligheten utarmas och förtorkar.
Förhållandet mellan tro och moral,
dvs mellan den kristna tron och ett
handlingsmönster bestämt av den
judisk-kristna etiken, är det som
framför allt intresserar Bagge i hans
tal och skrifter.
Bagges uttalande är en parallell till Edround Burkes uttalande om att människan
är obotligt religiös och om hon förnekar
det, att hennes behov av tillbedjan kommer att driva henne till mycket värre vidskepligheter än dem de traditionella religionerna innehåller. 1944, när Bagges
yttrande gjordes, fanns det många samtida exempel på tesen om hur människans
behov av tillbedjan och överlåtelse kan
missbrukas av skrupellösa politiker, när
väl kristendomen trängts undan av falsk
rationalism.
Den kristna tron i kulturkrisens
Sverige
Förhållandet mellan tro och moral, d v s
mellan den kristna tron och ett handlingsmönster bestämt av den judisk-kristnaetiken, är det som framför allt intresserar
Bagge i hans tal och skrifter. Det är inte,
405
som det t ex var för flera av de tidiga konservativa tänkarna som exempelvis De
Mai”stre, Bonald och även Burke, förhållandet mellan Gud och historien, eller
förhållandet mellan Gud och samhällsordningen, som intresserar Gösta Bagge
utan det är den kristna trons praktiska
konsekvenser. Dem kommer han gång på
gång tillbaka till.
Sverige i slutet av 1930- och början av
1940-talet är ett land med en begynnande
moralupplösning. Det är den verklighetsuppfattning man finner i Bagges tal och
skrifter från denna tid. ”Kulturkrisen” och
upplösningen av ”de moraliska grundbegreppen” är för Bagge en följd av den rationalismens/materialismens människosyn som genom kulturradikalismen fått
ett ökat insteg i folkdjupet, särskilt ungdomsgenerationen. Kulturkrisen har
emellertid inte uppstått av sig själv, den är
inte frukten av ett deterministiskt utvecklingsschema, utan en följd av ett medvetet
opinionsarbete i konfrontation med de
religiösa och moraliska värden Bagge vill
främja. Rationalismens och materialismens profeter har iförening med den moderna nöjesindustrin systematiskt arbetat
på att frigöra människan från den i västerlandet gängse religiösa och moraliska traditionen. Både den religiösa och den moraliska traditionen har attackerats och
båda måste åter byggas upp.
Men när Bagge söker en lösning på
kulturkrisen och dess olika yttringar, sö-
ker han dem inte i politiska åtgärder eller
politiska förslag. En förnyad och stärkt
svensk kristenhet är den faktor som för
honom ter sig som den kanske viktigaste.
En stärkt och förnyad tro hos de enskilda
människorna för med sig en upprättelse
av moral och kultur. Däri li~er lösningen
406
på kulturkrisen, även om den inte utesluter andra åtgärder:
Den andliga omdaningen av den enskilda människan, en verklig religiös
reformation, är därför säkerligen det
enda som kan ge västerländsk kultur
någon framtidsförhoppning. Men om
detta är den arkimediska punkten,
kommer det till så mycket annat, som
också måste göras?
Protestantiskt fromhetsliv med
samhälleliga konsekvenser
Det är, menar Bagge, religionen i sig, det
.religiösa livet, som är betydelsefullt och
som för med sig en rad samhällsuppbyggande konsekvenser. Bagge lägger sig
vinn om att anknyta till svenska traditioner av protestantiskt fromhetsliv och dess
samhälleliga konsekvenser. Fromhetstraditionernas samhällstillvända sida uppskattas och poängteras av Gösta Bagge.
Vid sina tal runt om i landet anknyter han
ofta till svenska väckelsetraditioner och
väckelseförkunnare, även lokala: Martin
Luther, Olaus Petri, Gustaf II Adolf, Lars
Levi Lrestadius, C O Rosenius och de
västsvenska schartauanerna, passerar alla
revy.
Den typ av kristendom, svensk protestantisk sådan, som Bagge anknyter till är
inte världsfrånvänd och inte heller politiserande. Det andliga livets fördjupande
får sociala, etiska och moraliska konsekvenser; det är kontentan av hans utläggningar. Bagge ger aldrig uttryck för en
fascination för världsfrånvänd mystisk
kristendom lika litet som han uppmanar
kyrkan till politisk förkunnelse. Den förkunnelse han vill uppmuntra är den djupt
Den förkunnelse Bagge vill uppmuntra är den djupt religiösa men
samtidigt etiskt betingade, dvs den
klassisktprotestantiska.
religiösa men samtidigt etiskt betingade,
d v s den klassiskt protestantiska. Därför
använder han uttryck som ”verklig religiös reformation”, ”verklig väckelse”, och
”andlig omdaning”, uttryck som är starkt
förknippade med levande protestantisk
kristendom.
Gösta Bagges kristendomsuppfattning
framstår sålunda som både genomtänkt
och väl förankrad i konservativ idetradition. I teologiskt och konfessionellt hänseende rör han sig inom en protestantisk
referensram, med anknytning till specifikt
svensk fromhet och väckelsekristendom.