Till minnet av Torvald Höjer


1962


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TILL MINNET AV TORVALD HÖJER
I DETTA NUMMER av Svensk Tidskrift publiceras den sista världspolitiska årsöversikten av Torvald
Höjers hand. Ända sedan 1945 hade
tidskriften förmånen att i årets
första nummer kunna trycka en
dylik översikt. Det innebär ingen
överdrift att säga att denna serie
av artiklar hör till det värdefullaste
som stått att läsa i Svensk Tidskrift, sedan den först började utkomma. Torvald Höjers utrikespolitiska krönikor stod på nivå med
de bästa, som fanns att tillgå i
världspressen. Det är en stor tillfredsställelse att veta att en utgåva
i bokform planeras. Därigenom
möjliggörs en samlad överblick
över en för samtida svenska förhållanden i sitt slag enastående
publicistisk insats.
Det som imponerade i Torvald
Höjers årskrönikor var inte bara
hans kunskapsrikedom på det utrikespolitiska området, hans behärskning av ett mångskiftande
och oenhetligt stoff och hans eleganta framställningskonst, där
klassisk akademisk vältalighet inte
sällan kryddades av besk humor.
Det var framförallt hans förmåga
av rakryggad och konsekvent bedömning utifrån en fast och
orubblig grundåskådning, på ett
sätt som lät vetenskapsmannens
stränga objektivitet – ty Torvald
Höjer tummade aldrig på faktaingå en idealisk förening med ett
starkt personligt temperament och
engagemang. En skarpsinnig, fördomsfri och saklig analys kombinerades i hans krönikor med klart
redovisade personliga värderingar.
Den grundåskådning från vilken
dessa värderingar utgick var en
traditionsmedveten, men samtidigt
framåtblickande konservatism.
Torvald Höjer var en varm patriot, som vågade hysa höga tankar
om sitt fosterland och som älskade
och vördade dess historiska minnen. Därav följde som en självklar
sak att han var en ivrig försvarsvän och en svuren anhängare av en
utrikespolitik som utan avkall på
vår nationella heder kunde hävda
Sveriges välförstådda intressen.
Detta var den givna utgångspunkten för hela hans utrikespolitiska
bedömning. Den ledde honom under 30- och 40-talen till att livligt
intressera sig för den nordiska tanken, i vars förverkligande han då
såg en möjlighet att stärka Sveriges
och Nordens ställning. Alldeles särskilt torde han därvidlag ha tagit
2
hänsyn till Sveriges moraliska förpliktelser gentemot Finland, som
för honom, historikern, till följd
av vår halvtusenåriga nationella
gemenskap med den östra rikshalvan var en ständigt levande realitet.
För Torvald Höjer var Finlands
sak alltid vår.
Sedan den nordiska tanken efter
det andra världskriget lidit skeppsbrott och kommit att representera
ett av den politiska utvecklingen
passerat stadium, ställde Torvald
Höjer, liksom det stora flertalet av
sina meningsfränder, sitt hopp till
samarbetet mellan Europas fria
stater. I ett dylikt samarbete, efter
hand allt fastare och vidgat till allt
flera områden, såg han den kanske
enda möjligheten till en räddning
för den västerländska kulturkretsen. Naturligtvis ställde han sig inte
i princip avvisande till Förenta Nationerna men han såg alltmer kritiskt på den utveckling inom FN,
som hotar att i politiskt hänseende
göra denna organisation till en fara
för Västerlandet.
Den största behållningen av
Torvald Höjers krönikor – ofta
förberedda som föredrag i klubben
Brunkeberg – var som nämnts
den skärpa och klarhet med vilken
han från sin grundmurade konservativa åskådning drev sin argumentering. Hans storhet var att han
i sällsynt grad hade courage de ses
opinions. Han ägde en väl genomtänkt och lidelsefullt omfattad övertygelse och han hade det moraliska
modet inte bara att stå för den
utan också att vid varje lägligt tillfälle hävda den. Han tog aldrig intryck av den – särskilt efter Herbert Tingstens avgång som chefredaktör i Dagens Nyheter – beklämmande konformiteten i den
svenska utrikesdebatten. Han lät
inte suggerera sig till ett okritiskt
lovprisande av FN eller till en spökrädd motvilja mot att klart bejaka
vår såväl politiska som kulturella
och ekonomiska samhörighet med
Västerlandet.
Vad som här sagts om hans utrikeskrönikor gäller även om hans
andra bidrag till såväl Svensk Tidskrift som de övriga konservativa
publikationer i vilka han medarbetade. Svensk Tidskrift hade förmånen att sedan årtionden få
räkna honom till redaktionens inre
krets. Förutom med sina utrikeskrönikor bidrog han till tidskriften
med många artiklar av kulturpolitiskt innehåll – särskilt när
det gällde skol- och universitetsfrågor, varvid han energiskt bekämpade den intellektuella nivellering och standardsänkning som han
såg som ett allvarligt hot mot vår
förmåga att hävda vårt kulturarv
och vår internationella konkurrenskraft – och otaliga »scraps» i
skilda ämnen.
Men väl så mycket som hans artiklar har hans personlighet betytt
för Svensk Tidskrift. I tidskriftens
s. k. junta har han varit en outtömlig inspirationskälla. Torvald
Höjer förstod bättre än de flesta
konsten att vara sina vänners vän
3
och det moraliska och intellektuella stora kulturländernas historiska
stöd han med osviklig lojalitet,
med förståelse och uppmuntran
givit sina meningsfränder och medarbetare i Svensk Tidskrift har varit ovärderligt.
Här är inte platsen att ingå på
hans gärning som historiker –
krönt av den monumentala, även
internationellt enastående kungabiografien över Carl XIV Johanoch hans redaktörsskap i Historisk
Tidskrift, eller på hans gagnerika
verksamhet som akademisk ämbetsman. Inte heller kan här berö-
ras hans framgångsrika arbete för
att åt Sverige knyta internationella
vetenskapliga kontakter. Dessa insatser har betytt mycket för att
skänka Sverige anseende bland de
forskare – varom den internationella historikerkongress i Stockholm, som Torvald Höjer nyligen
på ett så lysande sätt ledde, vältaligt vittnade.
Svensk Tidskrift vill framförallt
hylla Torvald Höjer som en av sina
främsta medarbetare genom tiderna, en lika begåvad som orädd
och stridbar företrädare för konservativa ideer. Det är många områden på vilka Torvald Höjer efterlämnat ett tomrum, som blir svårt
att fylla. Men när man tänker på
den insats han gjort för en självständig konservativ opinionsbildning i detta land kan man endast
med sorg och smärta fastslå, att vi
inte hade råd att mista honom.
·. -·~