Print Friendly

Tidslägets krav på Sveriges näringsliv

Av Redaktionen | 31 december 1939


1939


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TIDSLÄGETS I{RAV
PÅ SVERIGEs NÄRINGSLIV
DET europeiska krigets tre första månader ha medfört förvå-
nansvärt små rubbningar i vårt näringsliv. Industrien har i stort
sett kunnat uppehålla den produktionsnivå, som rådde före kriget.
Vissa sv:irigheter med avseende å tillförseln av råvaror och .
bränsle liksom avsättningssvårigheter för våra exportindustrier
ha motverkats av ökad aktivitet inom andra områden. .Jordbruket
har, som naturligt är, i än mindre grad påverkats av krigsförhållandena i utlandet. Handel och samfärdsel ha utan tvivel utsatts
för friktioner, som dock icke medfört allvarligare störningar i nä-
ringslivets normala gång. De största påfrestningarna ha utan tvivel drabbat vår utrikes sjöfart men detta oaktat har importen
kunnat försiggå i någorlunda normal omfattning. Eftersom mera
avsevärda förändringar i näringslivets inriktning ännu icke framtvingats, ha under angivna förhållanden arbetslöshetssiffrorna
kunnat hållas nere. Icke ens den vanligaste följdföreteelsen av ett
krig, nämligen en stegring av varupriserna, har i nämnvärd grad
berört den enskilde som konsument. Prisstegringen har i huvudsak gällt importerade varor, och dess återverkan på priserna å de
inom landet tillverkade förnödenheterna har i allt väsentligt begränsats till en måttlig uppgång, svarande mot de höjda råvarukostnaderna.
I korthet sagt: vårt folk har, så när som på de till militärtjänst
inkallade och de familjer, som därav direkt träffats, kunnat fortsätta sin ekonomiska livsföring, som om ingenting hänt ute i
världen.
Man kan givetvis ännu icke påstå, att denna stabilitet i vårt
ekonomiska läge berott på det svenska näringslivets förmåga att
smidigt anpassa sig efter de av kriget orsakade rubbningarna i
världens ekonomi. Det är knappast heller möjligt att hävda, att
den centralt förda ekonomiska politiken åstadkommit detta resultat. Förhållandet är- såsom av det sagda framgår- helt enkelt
det, att svårare påfrestningar på näringslivet under dessa månader till stor del uteblivit.
635
Tidslägets krav på Sveriges näringsliv
A andra sidan har man heller icke rätt att hävda, att regering,
enskilda företagare eller ·andra medborgare stått helt passiva inför utvecklingen. En rad viktiga åtgärder ha på såväl statligt
som enskilt initiativ företagits för att rusta oss för olika eventualiteter i framtiden. Framför allt har en betydande planerande
verksamhet bedrivits i sådant syfte. Däremot synas sådana ingripanden i näringslivet, som betytt mera väsentliga omläggningar och förskjutningar, endast i relativt ringa utsträckning ha
förekommit. Den förda ekonomiska politiken har i stället stannat
vid huvudsakligen defensivt-reglerande åtgärder.
Såsom ett belysande exempel härpå kan anföras den i och för
sig synnerligen betydelsefulla upplagringen av vissa råvaror.
Denna verksamhet har avsett att, under bibehållande så länge
som möjligt av näringslivets normala struktur, låta stötarna mot
det ekonomiska maskineriet vid avspärrning och andra rubbningar upptagas av förhandenvarande överskottslager. Tack vare
en betydande valutareserv har uppläggningen av ansenliga lager
av utländska råvaror kunnat ske utan intrång på den normala importens storlek och fördelning.
Kanske än klarare kommer den förda ekonomiska politikens defensiva karaktär till uttryck i målsättningen för den av statsmakterna utövade övervakningen över prisbildningen. Priserna skola
tillåtas stiga i relation till på marknaden uppträdande knapphet;
det är i motiveringarna till de talrika prisregleringspropositionerna knappast någonsin fråga om prisets funktion att aktivt
styra produktionen i en bestämd riktning, och i sin praktiska utformning har prisövervakningen helt varit inriktad på att hålla
förändringarna inom så snäva gränser som möjligt.
Vad slutligen beträffar den statliga finanspolitiken skulle de
starkt ökade utgifterna för försvaret i och för sig kunna tänkas
förutsätta en ganska väsentlig omfördelning av näringslivets produktiva krafter, men under de månader som nu äro i fråga torde
icke heller på denna grund några mera avsevärda omställningar
av produktionen ha kommit till synes. De ökade skatterna såväl
som den statliga upplåningen kunna endast så småningom väntas
medföra mera genomgripande förändringar i den ekonomiska
totalbilden.
De tre nu betraktade sidorna av den ekonomiska politiken bekräfta sålunda den förut uttalade uppfattningen, att den immanenta målsättningen för denna politik varit att så mycket som
636
Tidslägets krav på Sveriges näringsliv
möjligt begränsa förskjutningar i näringslivets inriktning. Ett
sådant mål är väl i och för sig formellt sett alltid helt acceptabelt.
Det sammanfaller med den lovvärda avsikten att göra svårigheterna lättare att bära i den fredskris, som torde vara att motse
– när freden en gång kommer. De yttre händelser, som på senaste tiden inträffat och som icke i detta sammanhang behöva
närmare beröras, ha emellertid ställt vårt folk och vår ekonomiska
politik inför nya och trängande uppgifter – uppgifter, som radikalt avvika från fredligare tiders strävanden efter en höjd ekonomisk och social standard. Vid sidan av folkförsörjningen kräver
nu riksförsvarets intressen en anspänning av näringslivets alla·
resurser. Härför förutsättes emellertid uppenbarligen en helt
annan och vida mera positiv inställning än tillförne till det svenska näringslivets produktionsproblem, samtidigt som frågan om
den mest ändamålsenliga fördelningen av de produktiva krafterna påkalla synnerligt beaktande. En politik, som väsentligen
rör sig på det finansiella och formella planet, med pris-, kreditoch valutakontroll o. dyl., är icke längre tillfyllest. Ansträngningarna måste i stället inriktas på en omställning och omfördelning av de reala faktorerna; de produktiva krafterna måste med
andra ord få en i viss mån förändrad och i vissa avseenden intensifierad användning, om de skola på det sätt tidsläget kräver
kunna tjäna försvarets och rikets övriga vitala intressen.
En mera väsentlig omfördelning av samhällets produktiva resurser innebär givetvis, att betydande offer utkrävas av samhällsmedlemmarna i fråga om både deras välförvärvade rättigheter och
deras levnadsstandard. Det blir en viktig uppgift att tillse, att
dessa offer på varje punkt bli meningsfulla, d. v. s. verkligen möj- .liggöra ernåendet av uppställda positiva mål. En rationell avvägning kräver, att man redan från början söker bilda sig en uppfattning om i vilken grad en omställning av de produktiva krafterna är nödvändig. Samtidigt måste det största beaktande skänkas frågan om de tekniska och ekonomiska möjligheterna att på
relativt kort tid nå tillfredsställande resultat.- För att en diskussion skall bli fruktbärande måste man till behandling upptaga
konkreta förslag till den åsyftade omställningen av landets produktiva verksamhet. Här är icke platsen för en översikt av möjliga handlingslinjer. Endast några antydningar härom kunna
givas för att belysa de slag av ekonomisk uppoffring, som krävas
i nuvarande läge.
637
Tidslägets krav på Sveriges näringsliv
Det är uppenbarligen industriens och därvid särskilt verkstädernas och den kemiska industriens resurser, som i främsta rummet
böra ställas till försvarets och närstående verksamhetsgrenars förfogande. Det tar tid, innan ifrågavarande företag hinna omställa
sin drift, anskaffa nödvändiga maskiner och råmaterial, anställa
och överföra kvalificerade arbetare m. m. och ytterligare tid, innan
en väsentligt ökad produktion flyter fram någorlunda friktionsfritt. Det är endast genom att sätta förefintliga planer i kraft i vä-
sentlig omfattning, som behoven av arbetsmaskiner, arbetskraft,
råmaterial och transportmedel kunna komma till konkret uttryck.
Det är utan vidare uppenbart, att en mycket betydande fördel
skulle vinnas, om uppkommande friktioner och spänningar, felkalkyler m. m. hunne avhjälpas, innan det är för sent.
En sådan omställning och utvidgning av driften måste dra med
sig en rad viktiga ingrepp på andra områden. Nödvändiga arbetsmaskiner och råmaterial, som icke snabbt kunna framställas inom
landet, måste skyndsamt anskaffas utifrån. Sjunkande exportmöjligheter och en delvis just av driftsomställningar betingad nedgång i vår exportförmåga kunna samtidigt väntas lämna minskat
utrymme för import och därmed på förhand nödvändiggöra en
nedskärning av importen av mindre nödvändiga varor, framför
allt då givetvis konsumtionsvaror av relativt lyxbetonad karaktär.
Tillverkningen av järn och stål för civila ändamål måste skäras
ned och prioritet vid effektueringen av inkommande order förbehållas försvarets behov. En knapphet på järn för andra ändamål
kan nödvändiggöra en strikt reglering och ransonering av tillgången på järnvaror för den civila byggnads- och anläggningsverksamheten. Här föreligger ett eklatant exempel på ett nödvändigt uppoffrande av framtida behovstillfredsställerser för stun- .
dens krav. Den sålunda med nödvändighet beskurna byggnadsverksamhetens fördelning på olika områden och för olika uppgifter måste bli föremål för planmässig kontroll. Det synes ofrånkomligt, att bostadsbyggandet i större städer nedskäres till ett minimum och att byggandet av nya bostadshus i stället i ökad grad
förlägges till mindre städer och landsbygd, varvid användning av
trä som huvudsakligt byggnadsmaterial blir en i och för sig önskvärd konsekvens.
Det är givet, att den önskade intensifieringen i användningen
av industriens resurser icke kan begränsas att gälla endast de angivna branscherna. Textil- och skoindustrierna komma utan tvi- 638
Tidslägets krav på Sveriges näringsliv
vel att behöva forcera delar av sina tillverkningar och i samband
därmed vidtaga driftsomläggningar. Ett nödvändigt villkor för
att en forcerad verksamhet på olika områden skall nå full effektivitet, är en rationalisering och intensifiering av transportarbetet,
som på något längre sikt, i den mån tid och produktionskapacitet
det medgiver, förutsätter en betydande ökning i järnvägarnas
vagnpark och i handelsflottan.
Den överflyttning av arbetskraften, såvällokalt som mellan olika
yrken, vilken måste förutsättas vid en förändring av produktionens inriktning, kan väntas. giva upphov till varjehanda icke lättlösta problem. Verkstäderna komma att behöva yrkesutbildade
fackarbetare i växande omfattning, samtidigt som inkallelserna
till militärtjänst kunna göra det svårt redan att hejda en nedgång i arbetarantalet. Överföring av arbetskraft från mindre
verkstäder m. m., omskolning av arbetare från andra yrkesgrenar,
ökad användning av kvinnlig arbetskraft bli nödvändiga korrelat
till en forcering av produktionsverksamheten inom de tunga industrierna.
Det må i anslutning till det sagda understrykas att, om den här
förordade omställningen av näringslivet skall kunna genomföras
med den snabbhet och precision, som är önskvärd, måste man
förutsätta en vida längre gående och effektivare samverkan mellan statsmakterna och de enskilda företagen än som ·under normala förhållanden är vanlig och erforderlig. Det är icke tillfyllest,
att stora anslag beviljas på försvarsbudgeten, utan vad som krä-
ves är framför allt en central ledning av de berörda delarna av
näringslivet, vilken, om den skickligt tillvaratager befintliga organisationer, torde kunna genomföras utan att det individuella
· initiativet helt sättes åsido; tvärtom torde betydande fördelar vara
att vinna, om detta på lämpligt sätt tages i anspråk för de angivna
syftena. Vissa offer i form av kringskuren handlingsfrihet för
företagsledarna kunna dock icke undvikas, lika litet som det är
möjligt att undgå de uppoffringar i form av ökade prestationer och
inskränkningar i rättigheter, som måste bringas av arbetare och
anställda.
Åven efter ett förverkligande av nu skisserade utbyggnad av
den ekonomiska politiken i en positiv riktning komma viktiga
uppgifter av vad här kallats defensiv karaktär att kvarstå. Alltjämt kommer det att finnas ett behov av övervakning och utjämning av de spänningar, som på många punkter föreligga och som
639
Tidslägets krav på Sveriges näringsliv
i särskild grad kunna vara att förvänta, i den mån hushållningen
reellt sett och med kort. varsel omdirigeras, medan inkomst- och
efterfrågestruktur endast relativt långsamt kan väntas anpassa
sig efter det förändrade läget. ökad sparsamhet, både på privata
och offentliga händer, kan bidraga till att minska denna spänning
och därmed nedbringa risken för alltför djupgående ingrepp även
i de delar av näringslivet, som icke direkt beröras av de materiella
försvarskrafterna. Den våg av offervilja, som i dessa dagar går
fram över vårt land, gör det berättigat att vänta, att dessa konsekvenser av den nya ekonomiska politik, tidsläget kräver, skall
från alla håll vinna beaktande och förståelse.
640

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism