Thomas Backteman; Bosnien-en olöslig konflikt


1995


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

BOSNIEN..
EN OLOSLIG
KONFLIKT?
THOMAS BACKTEMAN
Ar konflikten i Bosnien en olöslig konflikt? Ja, inte finns det mycket som talar för att en varaktig och snarfred skulle vara nära förestående, anser Thomas Backteman som själv tjänstgjort
sex månader i den nordiska FN-bataljonen i området.
till krigets
Bosmen:
A
nkomsten
Den 26 mars 1994
klockan 05.00 avmarscherade cirka 100 personer från Plesobasen i
Kroatiens huvudstad Zagreb. Målet var
Tuzla i Bosnien och vi skulle komma att
vara de sista personerna som kunde åka in
till Tuzla via Restjugoslavien. Resan gick
österut mot den serbiska gränsen. Efter
diverse smärre incidenter, kunde vi 10
timmar senare passera bron över floden
Drina i gränsstaden Zvornik.
Stora förändringar
Under den perioden som jag var nere i
Bosnien skedde flera förändringar som
kom att påverka utvecklingen kraftigt.
Den enskilt viktigaste händelsen var federationen mellan den bosniska regeringssidan och bosmenkroaterna som de facto
böljade att fungera i slutet av mars 1994.
Bosmenkroaterna som har utropat en
THOMAS BACKTEMAN är reservkapten och
verksam som ekonom. Under sex månader tjänstgjorde
han som strids/ednings’!!ficer vid dm nordiska bataljonen
i Bosnien.
egen republik, Herzeg-Bosna, har under
hela kriget kontrollerat ett antal strategiskt mycket viktiga områden. Framför
allt gäller det området kring staden
Kiseljak, som ligger vid den enda större
väg som leder upp i den norra delen av
Bosnien där den nordiska bataljonen har
sitt ansvarsområde. Innan samarbetet med
kroaterna inleddes var bosnierna i den
norra delen av republiken BosnienHerzegovina helt beroende av de förnö-
denheter som kunde transporteras upp
via FN:s försorg, det som kunde smugglas
in i området, samt det som bosnierna
eventuellt odlade själva. Prisnivåerna på
alla konsumtionsvaror var mycket höga.
Exempelvis kan nämnas att, en liter diesel
kostade 30 D-mark, den enda fungerande
valutan, när vi kom ner i området. Bara
två månader senare var priset nere på 2-3
D-mark per liter. Samma prisfall gällde i
princip alla andra konsumtionsvaror.
Samtidigt som förnödenheterna började komma upp i området strömmade
också en stor mängd vapen in i området.
Idag är Kroatien, direkt eller indirekt
SVENSK TIDSKRIFT 117
som genomfartsland, den viktigaste ont om soldater och de kommer att ra en
vapenexportören till den muslimska
sidan i kriget. Det vi såg var i forsta hand
nya handeldvapen och ny personlig
skyddsutrustning. Däremot såg vi bara
allt besvärligare fornödenhetssituation i
takt med att sanktionerna från
Res~ugoslavien fortsätter att verka.
mindre mängder nya tyngre utrustning, De senaste oroligheterna startades av
som till exempel en ny raketartilleripjäs, muslimerna
under sarruna tid. Vi rar inte heller glömma bort att den
Muslimerna håller igång kriget
Trots den muslimska sidans handikapp på
grund av sämre utrustning, är det idag
ingen tvekan om att muslimerna är den
mest aktiva parten i kriget. Ett faktum
som under vår tid därnere bland annat
kom till uttryck i att alla offensiva militära
stridshandlingar i området, under de sex
månader som jag var nere, initierades av
muslimerna. Vi hade under perioden fem
större operationer som alla startades av
muslimerna.
Ingen följde avtalet
Bilden forstärktes ytterligare under inledningen av det avtal som de stridande partema skrev under om Session oj hostilities
(ungefar ”avbrytande av offensiva stridshandlingar”). Avtalet foljdes i vårt
område av den bosnienserbiska sidan
medan den bosniska regeringssidan fortsatte att vara aktiv under hela perioden
och forsökte tillskansa sig fordelar i skydd
av avtalet. Utvecklingen medforde till
slut att ingen sida foljde avtalet och allt
forblev som tidigare i vårt område.
Det är också uppenbart att ·den bosnienserbiska sidan är den långsiktiga forloraren om kriget fortsätter. De har idag
uppnått sina militära mål och mer därtill.
De har problem med sviktande moral,
senaste tidens oroligheter, sydost om
Sarajevo, söder om Gorni Vakuf samt i
Bihacornrådet, initierades av den bosniska regeringssidan. På de två forstnämnda platserna, av vilka den forsta är
den viktigaste, har regeringssidan behållit
initiativet och varit framgångsrik. Men
det som har fatt världens, och främst
USA:s, uppmärksamhet är utvecklingen i
Bihacområdet. Ingen har dock hört
indignerade amerikanska kongressledamöter tala om att bomba muslimerna
under någon av dessa offensiver.
Däremot när bosnienserberna, understödda av Krajina-serber och den muslimske affarsmannen Abdic’s friskaror
vinner framgång höjs genast röster på
vedergällning.
Avbryta offensiven
Den bosniska regeringsstyrkan kräver att
de behandlas med en annan måttstock än
bosnienserbema. BHC:s chef General Sir
Michel Rose kritiserades häftigt av bosniska regeringsforeträdare när han krävde
att muslimerna skulle avbryta sin offensiv,
samtidigt som bosnierna vill att FN skall
skydda den fredade zonen Bihac.
Kärvare attityd mot FN
Vi märkte också av en allt kärvare attityd
mot FN i vårt område allteftersom krigs- 118 SVENSK TIDSKRIFT
lyckan vände. Under sensommaren var vi l muslimska sidan. Men problemet är
under vissa tider helt forbjudna att röra uppenbarligen att man inte heller kan
oss i stora delar av vårt område, trots det enas om hur det skall gå till, även om de
avtal som undertecknades mellan Alia mest högljudda kraven har varit att man
Isobegovic, Bosniens president, och skall släppa vapenemb2rgot. Det här är ett
General Wahlgren, som då var chef for problem som till och med har hotat att
alla FN:s styrkor i det forna Jugoslavien, spräcka enigheten i FN, där USA, i strid
om full rörelsefrihet for alla FN-styrkor med säkerhetsrådets beslut som de själva
på bosniskt regeringsterritorium. har undertecknat, under hösten hade
Problemet med rörelsefriheten har fort- planer på ett ensidigt hävande av vapensatt att vara stort i den nordiska bataljo- embargot.
nens område även efter det att vi lämnade
området.
Grundläggande problem
USA:s nära samarbete med muslimerna
är ett av de tre stora problemen i konflikten. USA har uppenbart utsatts for
påtryckningar från sina muslimska allierade i Mellanöstern. Om USA inte hade
tagit ställning fOr den bosruska regeringssidan fOr cirka ett och ett halvt år sedan
hade kriget kunnat vara slut nu. Den
muslimska sidan var mycket hårt pressad
av bosnienserbernas sommaroffensiv
1992. De kunde vid det tillfiller ha
accepterat nästan vilken fred som helst.
Tyvärr, ur världsopinionens synvinkel,
hade den sida som utmålats som den onda
då vunnit kriget. Det tangerar ett grundläggande problem i konflikten; ett problem som gäller alla militära konflikter.
Starkast vinner J
Den som har den starkaste krigsmakten l
vinner kriget. Bosnienserberna har fortfarande den starkaste krigsmakten, alltså
vore det naturligt att de vinner kriget.
Om man inte kan acceptera det tvingas
världssamfundet ingripa och stödja den
l
Släcka eld med bensin
Att muslimerna verkar fOr att fa vapenembargot mot Bosnien-Herzegovina
upphävt är inte konstigt. Om de fick tillgång till mer kvalificerad utrustning,
såsom stridsvagnar, tunga artilleripjäser,
och helikoptrar skulle de kunna fullfolja
sina intentioner att fOrsöka knyta sanunan
de tre enklaverna Sebrenica, Zepa och
Gorazde med det övriga bosniska territoriet. Dessa tre enklaver samt Bihac-fickan
far muslimerna att inse att de fortfarande
måste ha kvar FN i området. Inget av de
fyra områdena skulle kunna forbli muslimska någon längre tid om det inte vore
for FN. Den som idag verkar for att upphäva vapenembargot måste forst forklara
hur ökad tillgång på vapen skulle kunna
skapa fred. För min egen del ser jag det
som att forsöka släcka eld med bensin.
Har man tur slocknar elden, men forst
efter en rejäl explosion.
Erkänna staten som inte finns
De två andra stora problemen är att
världssamfundet erkände BosnienHerzegovina som en stat, trots att de inte
hade kontroll över sin egen gräns, samt
SVENSK TiDSKRIFf 119
det faktum att man stationerade FNtrupp i ett område där de stridande parterna inte vill ha fred. Det forsta problemet har gällt alla som har forsökt skapa
fredsfordrag som de stridande parterna
kan acceptera.
Federation nödvändig
och Danmark med ett stabs- och bevakningskompani. När Bosnien-operationen
blev aktuell dammade man av den gamla
studien och Norden erbjöd sig att skicka
en gemensam bataljon. I efterhand kan
man fundera på om det var det mest
kostnadseffektiva sättet att spendera 600
miljoner årligen av skattebetalarnas
Trots att allt talar for att muslimer, serber pengar.
och kroater aldrig kommer kunna leva i
samma stat igen måste alla fredsfordrag
bygga på någon form av federation
mellan de olika delarna, annars bryter de
ju mot sitt eget beslut, att BosnienHerzegovina skall vara en stat. Det andra
problemet gör att man har underminerat
hela tilltron till FN:s formåga att skapa
fredliga förhållanden. FN verkade
befinna sig i någon form av euforisk anda
efter Gulfkriget. Det kalla kriget var
över, säkerhetsrådet var beslutsfahigt och
reg]onala konflikter var enkla att lösa.
Det var ju bara att ropa på marinkåren så
kunde USA med sin ”enomu” krigsmakt
lösa alla problem.
Något merförsiktiga
Men Somalia och sedan Bosnien har ju
visat att det inte är så enkelt.
Förhoppningsvis har kriget i Bosnien lärt
FN:s säkerhetsråd att vara något mer forsiktiga när man beslutar om FN-insatser.
Sverige skall ägna sig åt fredsbevarande
operationer
Här har Sverige sin egen speciella roll.
Redan i Gultkriget studerade högkvarteret möjligheterna att sätta upp en samnordisk bataljon. Man konstaterade dock
att tiden inte räckte till. Resultatet blev
att Sverige ställde upp med ett fältsjukhus
Nordiska fredsbevarare
Även om den nordiska bataljonen har fatt
idel beröm av internationella bedömare
och militärer, är vår unika nisch att vi
genom vårt värnpliktssystem är mycket
skickliga på fredsbevarande operationer.
Inga professionella soldater kan mäta sig
med svenska värnpliktiga när det gäller
kunskaper utöver det militära. Min enkla
slutsats är att fredsframtvingande operationer, som den i Jugoslavien, skall skötas
av yrkessoldater. Vi skall, så länge som vi
har ett värnpliktsforsvar, koncentrera våra
ansträngningar på fredsbevarande operationer.
Nomenklaturans sista strid
Ett annat i media ofta bortsett faktum, är
att kriget i det forna Jugoslavien är
mycket av nomenklaturans sista strid.
Både Serbiens president Milosevic och
Kroatiens president Tudjman satt med i
det råd som styrde Jugoslavien efter Titos
död. l båda länderna finns en mycket
begränsad demokratisk opposition. Över
huvudtaget finns det ingen demokratisk
tradition i området och de ungdomar
som jag talade med kunde aldrig
någonsm tänka sig att bli politiker och
forändra sin situation med politiska
120 SVENSK TIDSKRIFT
medel. Allt man talade om var möjligheten att lämna området och starta om på
nytt. Inte heller i Bosnien finns någon
hävdar att man accepterade kontaktgruppens förslag, ett förslag som kontaktgruppens länder hävdade var det ”absolut
demokratisk tradition. Bosmenserbernas sista” fredsfördraget för Bosnienpresident Karadie är läkaren som studerade litteratur i USA, medan muslimernas
president lsetbegovic satt i fängelse under
Titotiden för att han författade ett muslimskt fundamentalistiskt manifest för
Bosnien. Hans parti, SDA, är ett muslimskt parti som vill skapa en bosnisk stat
vilande på koranen. De har inget intresse
av ett demokratiskt multietniskt Bosnien.
Partiet stöds i första hand av bondebefolkningen och de människor som har
flytt från de delar av Bosnien som nu
behärskas av bosnienserberna.
Ingen beståendefred
Min slutsats efter att ha tillbringat drygt
sex månader i Bosnien är tyvärr att utsikterna för en varaktig fred i Bosnien är
mycket små. Alla fredsfördrag kommer
att bära fröet till nästa konflikt.
Allt talar för att bosnienserberna
kommer att tvingas till fred inom det närmaste året. Signalerna från området är nu
också tydliga; bosmenserberna kan tänka
sig en fredlig lösning, under förutsättning
att två stater enas om den. Däremot är det
tveksamt om den bosniska regeringssidan
är intresserad av en fredlig lösning. Man
Herzegovina.
Vill straffa bosnienserberna
Orsaken till att n1.an accepterade avtalet
var att det var ett bra förslag för regeringssidan, trots att man inte fick en uppdelning av landet i förhållande till folkmängden som man tidigare krävt. I fördraget fick man betydligt mer än vad man
inom all överskådlig framtid skulle kunna
ta genom militära operationer, åtminstone med de dåvarande styrkeförhållandena. Dessutom var man snabb att acceptera, eftersom man visste att bosnienserberna inte kunde acceptera förslaget. Nu
kräver man att kontaktgruppen skall följa
det man ursprungligen sade och straffa
bosmenserberna för att de inte godtog
förslaget.
Sanningen i vitögat
Även om det inte råder någon tvekan om
att bosmenserberna startade kriget och att
de har begått flest krigsförbrytelser, måste
man se sanningen i vitögat. Situationen
har förändrats: om fem år kan det vara så
att FN fi1ms på bosnienserbiskt territorium för att skydda bosnienserberna från
SVENSK TIDSKR.IFT 121
. ·–. ,.._ —-