Tadzjikistans utmaning
I början av november gick Tadzjikistan till val. Den sittande presidenten omvaldes med 85 procent av rösterna i ett allt annat än fritt, demokratiskt och rättvist val. Dessutom utan något större intresse från omvärlden. Landet står nu inför stora utmaningar, skriver Margareta Cederfeldt.
Tadzjikistan gick till presidentval den 6 november. Presidenten Emomali Rachmon omvaldes med ca 85 procents väljarstöd vilket gör att en era av Rachmon fortsätter under ytterligare sju år. Presidentvalet genomfördes i skymundan på grund utav bristande intresse från omvärlden och eftersom att nationell media fokuserade helt på den sittande presidenten. Omvärldens obefintliga intresse är till nackdel för Tadzjikistan, utan mediabevakning har den sittande regimen nämligen större möjlighet att fortsätta föra sin förödande politik. Tadzjikistan är den fattigaste före detta sovjetiska delrepubliken och för stora delar av västvärlden är landet ett tomt blad.
Valdeltagandet var med västliga mått väldigt högt med sina nästan 87 procent. Med det faktum att den sittande presidenten erhöll cirka 85 procent av de avgivna rösterna, framstår valets genomförande som tveksamt. Att sittande presidenter får ett väljarstöd om 85 procent brukar endast förekomma i länder med mycket svag demokrati eller där omfattande kriser äger rum. Här i Sverige erhöll inte ens socialdemokratin under sina forna glansdagar över 60 procent väljarstöd. Däremot är det vanligt att den sittande presidenten vinner överlägset i länder som Vitryssland, Kazakstan, Kina och Ryssland.
Det tadzjikiska valsystemet är enkelt att manipulera. Röstlängden är upprättad manuellt och konstrueras inför varje enskilt val. De väljare som inte är uppförda på röstlängden kan ändå rösta förutsatt att de kan visa någon form av intyg. Som intyg gäller inte enbart pass eller körkort utan också anställningsintyg, hyreskontrakt eller annat ospecificerat dokument. Systemet ger möjlighet att rösta multipelt, möjligheten att kontrollera att ingen väljare använder sin röst två eller fler gånger är otänkbar. Också det faktum att 40 procent, ungefär 1,2 miljoner, av männen i arbetsför ålder arbetar utanför landets gränser underlättar manipulation av valet. I så gott som samtliga valkretsar finns det en avsevärd andel väljare som är arbetsmarknadsmigranter. Detta återspeglas dock inte vad gäller tilldelning av valsedlar vid ambassaderna. Endast 350 000 valsedlar hade distribuerats till ambassaderna utanför landsgränsen. Tadzjikistan är ett land där det råder starka familjeband, vilket också tar sig uttryck i hur röstandet genomförs. Det är vanligt att en person röstar för samtliga familjemedlemmar. Detta kan noteras i röstlängderna genom att identiska signaturer följer efter varandra.
Tadzjikistan är ett patriarkaliskt samhälle där männen dominerar utanför hemmet. I parlamentet är ungefär 20 procent av ledamöterna kvinnor. Inför presidentvalets initiala skede medverkade dock en kvinnlig kandidat för första gången någonsin, Ms. Bobonazarova. Tyvärr gick inte Ms. Bobonazarova vidare till status som presidentkandidat. Kriterierna för att få kandidera i presidentvalet ger, precis som röstlängden, möjlighet till manipulation. Nominerade personer måste samla in namnunderskrifter motsvarande minst fem procent av de röstberättigade invånarna, i detta val var gränsen 210 000 namnunderskrifter. Ms. Bobonazarova lyckades erhålla 201 000 namnunderskrifter, vilket inte var tillräckligt. Internationella organisationer såsom OSSE har kritiserat fem procentgränsen och uttalat att denna bör sänkas i syfte att uppnå ökat antal presidentkandidater. Ytterligare ett frågetecken kring systemet med att samla in namnunderskrifter är att valhemligheten undergrävs. Genom att signera för en kandidat blir det också officiellt vilken kandidat personen stödjer. Värt att notera är att flertalet av de medverkande presidentkandidaterna erhöll färre röster i valet än antal signaturer i preregistreringen.
Tadzjikistan står inför ett stort antal utmaningar utöver de demokratiska. För att Tadzjikistan skall kunna lyfta sig ur fattigdomsträsket måste den politiska regimen ta tag i landets omfattande korruption, droghandel, bristande skolutbildning, infrastruktur, arbetsmarknad, näringsliv och säkerhet.
Korruptionen förekommer på alla nivåer inom hela samhället och ses av invånarna som en ond nödvändighet som ingen kan komma undan. Detta gör att osäkerheten är stor, utländska investerare drar sig för att satsa och detta bidrar i sin tur till en omfattande kriminalitet. Under de senaste åren har det blivit allt vanligare att ungdomar avbryter sin skolgång i förtid, många flickor slutar skolan redan efter årskurs fem för att bistå sina mödrar i hemmet. Därtill råder det brist på kompetenta lärare. Årligen smugglas 80 till 100 ton heroin genom landet, tadzjikerna själva missbrukar inte men stora delar av befolkningen har narkotikasmugglingen som sin huvudintäkt. Stora delar av vägnätet är inte framkomligt under vinterhalvåret och säkerheten på vägarna är låg. Det finns en tradition i landet att försörja sig som småföretagare men de nämnda problemen gör att det är svårt att försörja sig som företagare. Slutligen finns en stor osäkerhet om vad som kommer att ske när USAs och EUs fredsbevarande styrkor kommer att lämna Afghanistan under 2014.
Det finns förutsättningar för Tadzjikistan att bryta den negativa utvecklingen. Genom internationellt samarbete är det möjligt att minska narkotikasmugglingen, satsa på utbildning, uppmuntra och stödja företagande samt öka kontakten med omvärlden så att tillgången på kapital och näringsliv kan expandera. Infrastrukturen är redan på väg att utvecklas men tempot behöver öka.
Det är viktigt att understryka att OSSE, EU och USA delar uppfattningen om att presidentvalet varken var demokratiskt, fritt eller rättvist. Rysslands president Putin är av en annan uppfattning och har gratulerat den omvalde presidenten Rachmon till ett väl genomfört val.
Det finns många utmaningar som skall besegras för att ett demokratiskt samhälle skall kunna uppnås. För att det skall finnas en möjlighet till detta, är det viktigt att den politiska ledningen tar ett ansvar för vad som faktiskt sker i landet. År 2015 är det parlamentsval i landet. Detta innebär att president Rachmon har god tid på sig att fundera på förändringar av strukturer och reformer i syfte att stödja en utveckling mot ett mer öppet och demokratiskt Tadzjikistan.
Margareta Cederfelt är riksdagsledamot (M) och var delegationsledare för OSSE PA vid presidentvalet i Tadzjikistan.