Stoppa Kinas digitala powerplay

Det fria utbytet av idéer, tankar och åsikter på Internet utmanas av allt aggressivare totalitära regimer. Samtidigt rymmer Internet och andra informationskanaler en enorm potential att frigöra människor. Sveriges uppgift bör vara att stärka det verktyget i arbetet för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter, menar Henrik von Sydow.

”Det fria informationsflödet är en grundsten för ökad frihet i världen”, slog utrikesminister Carl Bildt fast i riksdagens kammare (17/2) när regeringens utrikespolitiska deklaration presenterades. Och visst ger Internet, digitalisering och globalisering gynnsammare förutsättning för mer demokratisering. Samtidigt utmanas det fria utbytet av idéer, tankar och åsikter på Internet av allt aggressivare totalitära regimer.

Wall Street Journal beräknar att regimen i Iran stängt ned 500 miljoner Internetsidor. I Kina spärras systematiskt Facebook och cyberattacker mot dissidenter tillhör vardagen. Idag sitter ett hundratal cyberdissidenter i fängelse, de flesta i Kina enligt Reportrar utan gränser. I Kuba går regimen så långt att Internet är olagligt om man inte innehar ett särskilt tillstånd sanktionerat av den särskilda partieliten.

Det avslöjas ett mönster i sättet som totalitära stater möter den snabba utbredningen av Internet som samhällsfenomen. I det första steget förbjuds Internet – totalt och för alla. Bara de partitrogna får access och tillgång till nätet.

I det andra steget följer blockeringar och censureringar av särskilda delar av Internet. Uppenbart är att många diktatoriska regimer begränsar Internetanvändningen i syfte att begränsa oppositionsrörelsernas möjligheter att kommunicera med omvärlden och med varandra. I det tredje steget väljer regimerna istället att aktivt föda nätet med egen propaganda och – i bred omfattning – saluföra den egna regimens förträfflighet på Internet. Just Kina bedöms ha omkring minst 20 000 ”webbkommissarier” som utför arbetet. Till det kommer försöken att i hemlighet spåra regimkritiker, spionera på dem och fängsla dem.

Samtidigt rymmer förstås främst den nya tekniken en enorm potential att frigöra – inte fängsla – människor. Sverige ska gå i första ledet i arbetet med att koppla digitaliseringens möjligheter som ett allt mer centralt verktyg i arbetet för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Även om vi själva kan bli bättre ligger vi hyggligt långt fram vad gäller tillvändheten till Internets möjligheter. Det är, trots allt, få ställen i världen där Internet är bättre och mer liberalt reglerat än här. Totalitära regimer och semidemokratiska stater måste nu mötas med en samlad agenda för öppenhet, fritt informationsflöde och frihet också i det digitala och globala landskapet.

Utrikesminister Carl Bildt har gett friheten på Internet särskild prioritet i den svenska utrikesförvaltningens arbete det här året. Där söks samarbete med de länder, organisationer och företag, som i likhet med oss ser digitaliseringen som en av de stora framtidsutmaningarna och som är beredda att göra en extra insats för att slå vakt om friheten på nätet. Det kan inte bedömas på annat sätt än ett initiativ som är av extremt strategisk vikt för framtidens frihetsutmaningar.

”E-bistånd blir i framtiden ett allt viktigare verktyg mot censur och för öppenhet och demokratisering”, påpekade bloggaren Johanna Nylander från Juliagruppen vid ett av Moderaternas framtidsseminarium i vintras. Hon har rätt. Möjligheterna att åstadkomma detta finns i att koppla öppenhet på nätet till biståndsavtal och samarbeten inom ramen för den svenska biståndsbudgeten. Genom att i större utsträckning inrikta biståndet på det digitaliserade informationssamhällets möjligheter kan vi stötta – och starta – lokala projekt som syftar till att ge människor tillgång till kunskap och information om deras rättigheter och hur de kan utkräva sina rättigheter. Med mer av perspektiv på öppna informationskanaler i vårt biståndsarbete gör vi en skarp markering mot regeringsföreträdare i totalitära regimer. Vi öppnar samtidigt också dörren för praktisk aktivism som kan göra skillnad.

Till en agenda för ökad öppenhet på Internet kan även frihandelsfrågorna knytas. I första hand är frågan om godtyckliga Internet-censureringar en demokratifråga. Samtidigt kan vi heller inte utesluta att bakom Internetblockeringar döljer sig intressen som syftar till att gynna inhemska aktörer inom Internet och telefoni – så kallad online-protektionism. När Kina blockerar tillgången till Skype stärks samtidigt den inhemska IP-telefonin i Kina. När Kina blockerar Facebook stängs en allt viktigare annonseringskanal. Detsamma gäller också vid andra blockeringar av populära sökmotorer. Allt detta begränsar tillträdet till det som snart är världens största online-marknad.

Alliansregeringen ska därför vara drivande för att Sverige använder sitt inflytande till att koppla öppenhet på Internet till internationella frihandelsavtal och frihandelsrundor. Frågor om öppen handel över nätet – och mekanismer för att stoppa online-protektionism – är ett viktigt och växande svenskt öppenhetsintresse.

Utmaningen består i att inse Internets omfattande potential att stärka demokrati och mänskliga rättigheter när Internet tydligare nu länkas till vår utrikes-, bistånds- och handelspolitik. Sverige har en viktig uppgift att stärka Internet som ett verktyg för mer demokrati, mer öppenhet och mer frihet i världen. Och om inte vi lyfter rösten och driver agendan för öppenhet och frihet på Internet, vem gör det då?

Henrik von Sydow är riksdagsledamot för Moderaterna.