Stefan Olsson: Lämna Adidasbyxorna hemma, tala med omvänd ordföljd och gör lumpen!

Jag spår en god framtid för boken ”7 råd till Mustafa: Så blir du lagom svensk i världens mest extrema land” (Volante) av Mustafa Panshiri. Det är en manual för den som invandrat, eller som är född i Sverige i en familj som inte är svensk, och som vill baka in sig själv hos sitt nya folk: svenskarna.

Jag gissar att den blir läst i stora kretsar av invandrarungdomar, som också är bokens primära målgrupp. I vårt land pågår just nu en intensiv integrationsprocess där denna grupp står i centrum.

Diskussionen pågår inte i de stora medierna, som ju alla är dominerade av etniska svenskar, men väl i andra kanaler.

Panshiri själv deltar i podden ”Sista måltiden”. Det är en lättlyssnad podd där en grupp män, med huvudsakligen invandrarbakgrund, sitter och pratar ganska fritt med inbjudna gäster. Temat är nästan alltid de många integrationsproblem som de ställs för i sin vardag.

För egen del har jag även roat mig med att lyssna på olika diskussioner på sociala mediasajten Club House. Här finns alltid någon grupp med ungdomar som diskuterar kulturkrockar.

Panshiri har gjort sig ett namn som föreläsare i integrationsfrågor genom att han 2015 insåg att han hade unika förutsättningar att förklara för de många afghaner som kom som asylsökande det året hur Sverige funkar. Han arbetade då som polis och är själv född i Afghanistan.

Boken är lättläst och rättfram. Jag frågade författaren varför, för ämnet i sig är akademiskt mycket intressant. Något man kan gräva djupt i. Det är för att den ska fungera som en lärobok, förklarade han.

Trots att den inte gör anspråk på djup i vetenskaplig mening har den ändå ett stort värde för oss som har forskarbakgrund och läst mycket om integration redan. För i Sverige har det varit otroligt känsligt att prata om assimilering.

Med assimilering menas att en invandrare byter ut sin gamla kultur mot det nya folkets. Man byter då namn, språk, religion, matpreferenser och mycket mer. I sin mest extrema form byter man helt enkelt etnicitet.

Det var så svensk invandringspolitik såg ut längre tillbaka. Svenska staten var försiktigt positiv till invandring men förväntade sig att invandrarna skulle försvenskas.

Den politiken förändrades på 1970-talet. Dels var det ju uppenbart att inte alla som invandrat ville bli ”Svenssons” helt igenom. Dels började det anses att det var bättre att låta invandrarna behålla sin egen kultur så långt som möjligt. Det var för att visa dem respekt och ge dem frihet att utforma sina liv som de själva ville. Den liberala filosofin säger ju att staten inte ska bestämma vad folk ska tycka och tänka.

På senare tid har emellertid allt fler, och då inte minst invandrare själva, förklarat att detta inte fungerar. Den som endast odlar sin gamla kultur, från sitt gamla land, lär sig ju inte majoritetskulturen. Och den svenska majoritetskulturen är inte alls lätt att begripa sig på. Svenskarna är inte det mest normala folket i världen utan är i vissa avseenden ganska extremt, som Panshiri nämner i bokens titel.

Råden som ges i boken är mycket konkreta som att man ska vara noga med att komma i tid och anpassa sin klädsel för att smälta in. Men mest intressant är att han föreslår att man inte heller får vara rädd för att lägga sig till med ett extranamn, ett svenskklingande namn.

Just detta lär bli omdiskuterat, eftersom namnet ju verkligen är något personligt. Men som Panshiri visar är det mycket vanligt i världen att man gör så. Kineser som reser utomlands lägger sig ofta till med engelska namn. Västerlänningar som konverterar till islam antar nästan alltid också ett muslimskt namn. Svenskar som hette Nilsson när de emigrerade till USA på 1800-talet kom ofta att heta Nelson efter ett tag.

Panshiris bok är mig veterligen den första på svenska som verkligen visar hur man kan göra för att anpassa sig till den svenska kulturen. Den bryter därmed ny mark. Det lättsmälta formatet gör den inte mindre viktig. Det kommer att komma tyngre akademiska avhandlingar i frågan längre fram.

Stefan Olsson är regionråd för Moderaterna i Region Uppsala, fil. dr i statskunskap och kandidat till riksdagen 2022