Sommarens sista smultron

Veckopoeten skaldar om skönhet, löften och smultron.

Sommarens sista smultron,
Åt du det igår?
Vet inte, förrän i morgon,
Om jag leva får.
Hoppas du får flera,
I många somrar än!
Jag hoppas bara få leva,
Smultronen är för min vän.

”Livets sista måltid är som smultron.
Den kommer en gång.”

Men vad ser jag i smultronsnåret.
En blomma gul och vit!
Den överlever nog inte vintern,
Som inga smultron ger.
Men ändå lyser den vackert.
Den vet att den är något förmer.

Hoppet om ännu en sommar,
Med blommor, med smultron, med liv.
Ett löfte likt regnbågens strålglans
En blick någon annan stans.

Blommande unga smultron
Som aldrig gav något bär.
Så blev din uppgift långt större,
Att vittna om det som är.

Veckopoeten