Putta inte SD framför er
Det vore förödande för den borgerliga idédebatten om den enda utgångspunkten är hur ytterligare framgång för Sverigedemokraterna ska stoppas och partiets väljare ”hanteras”, skriver Maria Eriksson.
Nu kan vi sannolikt se fyra år framför oss med Stefan Löfven som statsminister. Tiden i opposition ger anledning för allianspartierna och alla oss som hade hoppats på en borgerlig regering att reflektera över hur en av Europas bästa regeringar – åtminstone om man får tro omvärldens bedömning – kunde bli bortvald. Men även om valanalys är det som ligger närmast till hands denna vecka kan inte det vara den enda utgångspunkten för diskussionen framöver.
Det vore förödande för den borgerliga idédebatten om de närmaste fyra åren bara kommer att handla om hur Alliansen ska kunna vinna valet 2018. För att inte tala om hur fattig diskussionen kommer att bli om den enda utgångspunkten är hur ytterligare framgång för Sverigedemokraterna ska stoppas och partiets väljare ”hanteras”.
En fruktbar borgerlig idédebatt måste kunna stå på egna ben. Vad är en borgerlig politik i 2000-talets Sverige? Hur bör den se ut? Vilka delar saknades i Alliansbygget? Vilka samhällsproblem har politiken ansvar för att lösa och vilka har den inte ansvar för? Hur ser dessa lösningar ut?
De borgerliga partierna har nu fyra år på sig att diskutera detta – det är lång tid. Eller tre år, innan det är dags att gå in i en valrörelse igen.
Ett stort antal väljare röstade på Sverigedemokraterna. Av ett stort antal olika skäl. Och det var personer med en varierande bakgrund. Ingen enskild analys om att det handlar om en konflikt stad/land; om personer utanför arbetsmarknaden; om de som bor i områden med många/få flyktingar kommer att utgöra hela sanningen, även om den rymmer en del av den. Lika lite som vi i en mening kan beskriva alla de väljare som röstade på Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Feministiskt initiativ.
Andra lyfter fram de politiska frågor som sägs ha fått väljare att rösta på Sverigedemokraterna istället för något av de andra partierna. Det var moderaternas försvarspolitik som skrämde iväg en del. Eller Reinfeldts alltför generösa flyktingpolitik. Eller klyftorna i samhället. Eller nedmonteringen av välfärden. Beroende på vem man frågar.
Men det intressanta borde återigen vara politiken som sådan, inte hur väljare röstade. Anser man att Sveriges migrationspolitik är dålig? Säg då det – utan att hänvisa till SD:s väljare. Anser man att Sverige har ett svagt försvar eller en bristande integration är det väl ett problem, alldeles oavsett vad Sverigedemokraterna anser?
Helt klart är – för att nämna ett par områden där politiken måste utvecklas – att Sverige har en bostadsmarknad och en arbetsmarknad som präglas av en omfattande insider/outsider-problematik. Den genomsnittliga arbetslösheten är inte högre än i EU i snitt, men ungdomsarbetslösheten är det och det tar alldeles för lång tid för utomeuropeiska invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Situationen är liknande på bostadsmarknaden. Här måste de borgerliga partierna våga driva en liberalare politik och ta striden med resterna av korporativismen. Oavsett vad Jimmie Åkesson anser i frågan. Och oavsett hur det kan tänkas påverka SD:s väljarstöd.
Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.
Till sist: I dag startar vi idédebatten i Svensk Tidskrift. Först ut är Alexandra Ivanov, ordförande i Fria Moderata Studentförbundet, och Li Jansson, arbetsmarknadsekonom, som ger varsin bild av hur en borgerlig politik bör utvecklas. Nästa vecka återkommer vi med två inlägg om vilka lärdomar Moderaterna kan dra av valresultatet och hur partiet bör utvecklas framöver. Utrymme för debatt finns även för den som följer Svensk Tidskrift på facebook och twitter. Vi hoppas att ni är många som vill delta i diskussionen!