Röster om Johnny Munkhammar

Svenska Dagbladets ledarblogg

”Under karriären hann Johnny Munkhammar med mer än de flesta. Bakom sig hade han en rad debattböcker men också en barnbok. Jobbade på Timbro, Svenskt Näringsliv och var till sist moderat riksdagsledamot för Stockholms län. Frihet, Förändring och Företag, som var mottot när han kandiderade till riksdagen i valet 2010, fångar hans politiska vilja. Och så var han så energisk och kunnig. Och vänlig.”

Janerik Larsson, seniorrådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv och Prime PR.

”Som idépolitiker hörde ha till de verkligt nyskapande. Det han skrev och sa för en del år sedan framstod då som mycket mera kontroversiellt än det är idag. Han var en övertygelsemänniska som övertygade.

Det mest förvånande i hans politiska utveckling var knappast övergången från folkpartiet till moderaterna utan att han med sin sedvanliga, enorma energi kastade sig in i det rent partipolitiska arbetet. Han var ju i grund och botten ingen partipolitiker utan i hela sitt vuxna liv en drivande idépolitiker.”

Carl Bildt, utrikesminister

”Johnny var en mångsidigt begåvad, ständigt engagerad och alltid entusiasmerande individ som visste vad han trodde på och som ständigt såg det som viktigt att försöka övertyga andra.

En genuin liberal, en sällsynt intellektuell och en varm människa.”

Dick Erixon, samhällsdebattör och företagare

”Munkhammar var något så ovanligt som en saklig, kunnig och ideologisk skarp debattör som tog sig an partipolitiken i vuxen ålder.”

Gunnar Hökmark, EU-parlamentariker

”En lugn och allvarlig person som hade mycket att säga och som fick mycket klokt sagt men som hade ännu mycket mer klokt att säga. Inte i konflikt med andra utan i vilja efter klarhet och rätt. Hans familj har mist en pappa och make, hans vänner en vän och den svenska samhällsdebatten en av de klokaste och energiska rösterna för ett fritt samhälle. Så sorgligt och tråkigt.”

Mats Johansson, riksdagsledamot

”Före valet 2010 sökte han goda råd som nybliven riksdagskandidat och jag hade inga svårigheter att övertyga honom om att hans uppgift var att fortsätta hålla den skarpa ideologiska profilen när han väl hade passerat det svåraste hindret i karriären: provvalet i Stockholms län.

Så blev han också snabbt den som hade de skarpaste inläggen på gruppmötena, i sina specialämnen. Sådana individer behövs i en miljö som domineras av daglig hantering, oftast av mer praktisk-taktisk inriktning, men Johnny tappade aldrig fokus; Sverige skulle liberaliseras, vare sig det ville eller inte.”