Print Friendly

Rigaradion

Av Redaktionen | 31 december 1947


1947


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

RIGARADION
Ur en fortlöpande avlyssning av Rigaradion har här nedan gjorts
en sammanställning.
TILL l mars i år ha inalles från Sverige och tyska Västzonen
2,400 balter (1,400 letter, 750 ester och 250 litauer) eller l % frivilligt återvänt hem. Baltflyktingen framhärdar ståndaktigt.
Han utför hellre de svåraste arbeten och vegeterar på främmande
ort, än han beger sig till Sovjetriket. Men också Moskva är ihärdigt. Och kämpar oavbrutet om de hundratusenden av »sina medborgare» i utlandet. Under veckor och månader kallade i Tallinmdion estniska konstnärer, arbetare och fiskare, vetenskapsmän,
andliga och revolutionärer hem sina vänner och bekanta från hela
världen. Ofta hörde man då rätt underliga ting. Den hemvändande fiskaren Karl Taaler till exempel meddelade, att han som
skogsarbetare vid Uppsala per dag bara hade förtjänat … 100
gram bröd och en halv liter soppa. Den ifjol från Sverige till
Sovjetestland avresta åldriga skådespelerskan Betti Kuuskamaa gav ut en propagandabroschyr, som också skickades hit, och
skrek sig hes i radion, men ingenting hjälpte. Och så en dag 1946
upphörde Tallinradion med sin gagnlösa agitation. Vilnaradion
tycks fortfarande bemöda sig om att få hem de litauiska flyktingarna men med ännu sämre resultat.
Jag lyssnar på Rigaradion. Den ryska romansen förklingar.
>>Klockan 21 kommer sändningen för letter i utlandet», hörs det på
lettiska. En nyhet alltså. Lettland har med sin självständighet
också förlorat sin tid. I dag betyder kl. 21 Riga respektive Moskva
kl. 19 i Stockholm. – >>Lettiska medborgare>>, ljuder det snart.
Varken som vanligt >>kamraten eller >>sovjetmedborgare>>. Början
är taktfull. Det är en uppmaning från lettiska, icke-kommunistiska intellektuella till deras 130,000 landsmän i utlandet. >>Broderskärlek och en oavhängig stat väntar er hemma … Vi känner
med er, våra hjärtan plågas av ert öde … Lettlands brottsliga
ministrar (i London, Washington, Rom, Vatikanen och Parisn
543
..
Rigaradion
skall inte vrida tillbaka historiens hjul … All verksamhet utanför Sovjetunionen eller i Förenta staternas tjänst är en förbrytelse … Ingen, som varit inskriven i tyska armen eller tjänstgjort
hos tyska myndigheter, skall vid sin hemkomst bestraffas . . . De
s. k. deporterade, som blev evakuerade under kriget, kommer nu
tillbaka till sina hemorter och växer samman med sovjetsamhället.» Till slut ljuder den patriotiska sången »Hemma i det dyra
fosterlandet». Denna utsändning skedde den 12 mars i år.
Radiovågen från Riga utbreder sig allt mer och ropar ut harm,
hat, tårar och smärta hos letterna i hela världen. »Ni är fågelfria, ni är rotlösa, ni har inte mer något fosterland», piskar Rigaradion de lettiska emigranterna. Och syns inte ha direkt orätt,
då många dunkla faktorer tyckes uppbjuda allt för att gestalta
baltflyktingens öde, i synnerhet i det utarmade Tyskland, så tragiskt som möjligt. »Man underkastar er politisk utrensning, skär
ner era livsmedelsransoner och fördriver er ur flyktinglägren. Era
barn magrar och blir tuberkulösa. Era ingenjörer skickas till
Belgien som kolgruvearbetare, era kvinnor som tjänsteflickor till
England och era intellektuella som legohjon till brasilianska kaffeplantager. Här hemma kan ni alla få passande arbete. Varför
kommer ni inte hemh Genast efter piskslagen kommer andra
melodier: Baltikum byggs upp i jättestil. Lettlands budget är
astronomisk. Fabriker, traktorstationer, kraftverk, broar och hus
skjuta som svampar ur jorden. Allt är grandiost och tillika ultraliberalt. Den lettiska kulturen vårdas och berikas starkt. Folk
som ännu i går voro deporterade äro i dag rektorer och professorer.
Beryktade nazistsympatisörer läsa dikter och hålla föredrag i radio etc. Och körer sjunga nationella sånger!
Rigaradion är i dag en av Europas starkaste sändare, och den
sänder utom på lettiska och ryska bland annat också på svenska,
norska och finska. Rigaradion skiftar som en kameleont i den
allra brokigaste känsloskala. Ån är den inställsam, än darrar den
av djupaste rörelse – och bara ett par minuter senare smädar
den cyniskt och hotfullt. Ibland smyga också fram i dagsljuset
betecknande sanningar, som lyfta något på sovjetimperiets järnridå. Små exempel:
Ordföranden i Lettlands högsta sovjet professor Kirchenstein
deklarerar: »Flyktingarna är sovjetmedborgare. De åtnjuter genast alla rättigheter och friheter, så snart som de överskrider
Sovjetunionens gränser. Var och en skall finna arbete efter sin
förmåga och sina anlag. Bönderna erhåller jord. Det lettiska
544
Rigaradion
folket skall ta emot repatrianterna som bröder och systrar.» Men
den repatrierade Ferdinands Leimanis säger: »Nazisterna kommer
att bestraffas.» Och den repatrierade Edite Putnins den 2 september i år hotar: »För förbrytare som tjänstgjort i polisen och olika
antisovjetiska organisationer finns ingen väg hem.» Vidare bekänner hon: »Livet i hemlandet fordrar stora ansträngningar.
överallt råder brist på kvalificerade arbetare.»
Pastor Gustavs Turks, ställföreträdare för Lettlands evangelisk-lutherske ärkebiskop (ärkebiskop dr Grinbergs befinner sig
som flykting i Tyskland): »Det kyrkliga livet i Lettland utvecklar sig ostört. Något helt annat berättar gamla skvallertanter
eller folk, som söker maskera sin likgiltighet för religionen med
obefintliga regeringsrepressalier. Den 9 maj firar kyrkan segern
över hitleristerna.» Stora kyrkliga högtidsdagar som jul och
påsk omnämnas emellertid aldrig vare sig i pressen eller i radion.
De äro vanliga arbetsdagar, då minsta försening till arbetet bestraffas på det strängaste.
En talare den 20 maj med repris den 10 juni: »Flyktingar önskar
återvända, men fascistterror och propaganda har bragt det ·därhän, att de avstår från att träffa sina utskickade landsmän, som
kunde objektivt informera dem om förhållandena i hemlandet och
dementera den utbredda lögnpropagandan. Uppviglade av en
handfull förrädare, uppskakade av de otroligaste greuelberättelser
reser de inte hem utan beger sig till England. Den engelska reaktionära pressen triumferar, men den engelske arbetaren är olycklig och upprörd. Nedslagna är också Englandsfararna själva. I
England erhåller de den lägst tänkbara lön, bor under de sorgligaste förhållanden, och hotas av de engelska arbetare som förrädare. Vi varnar alla flyktingar: Emigration är förräderi mot
det egna folket. Letter i hemlandet är djupt upprörda över det.»
En tvivelaktig lett med det typiskt ryska namnet Arsenijs Kuzmins tar den 23 september till orda: ».Jag kommer från Hanau.
Förstår inte varför USA-myndigheterna tar sig an Hitleranhängarna. Förstår inte varför amerikanerna terroriserade oss, när vi
ville återvända. Ett grymt fall passerade i Regensburg. Amerikanerna hade där ryckt ut 10 lettiska repatrianter, däribland
Ivanovs, hade genompryglat dem fruktansvärt och lagt in dem
på sjukhuset. Därefter försvann de alla. Deras uppehållsort är
okänd.»
En radiotalare angrep den 23 augusti den baltiska flyktingpressen: »Dessa av USA- och engelska militärorgan censurerade
545
Rigaradion
tidningar har bara en uppgift – att skaffa kapitalistiska arbetsslavar. I går betalades de med tyska mark, i dag med dollar och
pund. De är inte längre letter. I synnerhet kan man nämna blodhunden Julijs Vaivars. Hur vågar han beteckna Rigas befrielse den
13 oktober 1944 som en sovjetockupation~ Hur kan man över huvud
taget använda sådana ord i lettiska språkeU Det finns inget folk
på jorden, som inte skulle ha hälsat den röda armen som befriare.
Att kvalificera bolsjevikregimen i Lettland som ockupation är
Hitlerpropaganda.»
En viss Rubin öppnar den 28 juli sin attack mot Västern: »Den
engelska litteraturen och författarna sysselsätter sig uteslutande
med irrationalism och patologiska urartningar. Deras tema är
att äta, sova, sinnlighet och död. Engelsmännen betraktar livet
som tänkande djur. Politisk likgiltighet anser de som den bästa
litteraturart.»
Filmregissör Puce den 2 augusti: »Letterna blev på sin tid plå-
gade inte endast av tyskar utan också av svenskar och polacker.
Men när på sjuttonhundratalet letterna kom under ryskt herravälde, blev det för dem ett stort återuppvaknande. Denna faktor påskyndade deras allmänna utveckling och välstånd. Lettland har nu fullständigt befriat sig från inflytande från utlandet,
och staten åtnjuter numera fullständig självständighet och verklig oavhängighet.»
Legionären Edmunds Dambergs den 23 augusti: Först ger han
sitt varma erkännande åt utrikesminister Unden för hans deklaration i riksdagen i november 1945 i samband med debatten om
baltflyktingarnas utlämnande till Sovjet. Vidare klandrar han
den svenska pressen som stred mot denna utlämning. Han avlossar
en skarp salva mot Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, stockholms-Tidningen, Aftonbladet och andra svenska tidningar: »De
utbreder lögner om de repatrierade legionärerna. De reaktionära
har utnyttjat baltflyktingarna för sina anfall mot Sovjetunionen.
I lägret vid Ränneslätt var det förbjudet att korrespondera med
hemlandet. De hölls i största okunnighet om förhållandena i Sovjetunionen och matades uteslutande med lögner. Först när de vid
hemkomsten lämnade Beloostrov, såg de sanningen. I Lettland
var det full fart på industrin och den frie bonden höll sitt huvud
högt. De hemkomna legionärerna lever nu som fria medborgare.»
Dambers räknar upp namnen på 19 legionärer och talar om deras
vistelseort och vad de sysselsätter sig med. Men han nämner
ingenting om vad det har blivit av de övriga 130 lettiska legio- 546
Rigaradion
närer efter deras hemkomst. Den 25 augusti fortsätter han: »Den
svenska utlänningskommissionen lämnar inte gärna ut pass till
utlänningar. Tyskar i Sverige får där~Jmot sådana utan vidare.
Sverige är det enda land som erkänner tyska förkrigspass. Tyska
fascister kan bo i Sverige till och med utan pass. En av dem
bodde på sin svenske väns gods ett helt år och begärde pass först,
när han skulle till Tyskland på besök.»
Utsändningen på svenska den 30 september: »Aftonbladet och
Expressen skapar krigspsykos. De hetsar allt vad de orkar. Sovjet
skulle vara rustat till krig från Petsamo och ända ner till W arnemlinde. Man kan med ett ord säga, att alla svenska militärer
viftar på svansen för USA-krigsmakten.»
Detta omdöme om Expressen hindrade emellertid inte Moskvaradion att i juli utbasunera tidningens oförsynta och fullständigt
ogrundade angrepp mot balterna i Sverige som världens största
sensation. Då stod antagligen Expressen högt i kurs hos härskarna
i Kreml.
Allting är klart, så när som på en sak. Hur kan det komma sig,
att letterna under sin tjugotvååriga kulturella, ekonomiska och
politiska »tillbakagång» under den nationella frihetens period inte
i press eller radio riktade ett enda angrepp mot Förenta staterna,
England eller Sverige, men däremot nu i sin utvecklings och frihets högsta blomning vilt skymfar och hotar de ännu till helt nyligen som vänner betraktade västfolken~ Vad är anledningen, varifrån kommer all denna flod f
Under den nya kulturella eran har Rigaradion lärt sig också
konsten att bluffa. Den 29 juni, repris den 24 september i år:
»Mänsklighetens historia börjar egentligen med den sovjetiska
oktoberrevolutionen. Vetenskapens och konstens alla stora erövringar kommer från Ryssland. Till exempel; ryssen Polusanov
hade redan långt före W att uppfunnit ångmaskinen. Det var endast tsarens legoknektar som stod främmande för kultur. Borgarideologerna beljuger i dag vårt land. Vissa kretsar hos oss dyrkar
fortfarande Västeuropa, men snart blir det slut på det. Vi får
inte glömma, att sovjetteater och sovjetlitteratur är de bästa på
jorden. Sovjetiska schackspelare och sovjetiska sportsmän intar i
dag främsta platsen i världen.>>
Den 17 juni: »Skalden Rainis har hela sitt liv drömt om Sovjetlettland. Nu har hans dröm gått i uppfyllelse. Lettland har fått
den mest ideella, humanitära, mest framstegsvänliga och demo- 37-47854 Svensk Tidskrift 1947 547
Rigaradion
kratiska författningen i världen.» Lettlands störste författare och
skald Rainis är död och kan inte säga emot. Han var en ivrig
socialdemokrat, det fria Lettlands minister en tid och har ofta
och starkt kritiserat sovjetdiktaturen. Har han månne ändrat sin
mening i graven~
Rigaradion den 9 juli: »För 238 år sedan besegrade tsar Peter
den Store svenskarna vid Poltava. Svenskarna ställde upp 220,000
man mot ryssarnas 100,000.- Karl XII gick till storms oärligt, i
största hemlighet.»
Den 15 juli: »Det är fastslaget, att Lettland 1940 förberedde ett
anfall mot Sovjetunionen. Sovjetarmen blev vid sin ankomst till
Lettland hälsad med jubelstorm av befolkningen.» – Ministerpresidenten Vilis Lacis den 19 juli: »l fall inte Sovjetunionen
funnits, skulle Lettland blivit förintat av imperialistiska hajar …
Det lettiska borgardömet har i djuriskt hat tagit avstånd från allt
sovjetiskt. Sovjetlettland har gjort stora framsteg. Förklaringen
är helt enkelt den, att Stalin dagligen och stundligen intresserar
sig för Lettland.»- En dam vid namn Dusjkina den 2 september:
»Alla medborgares plikt är att vara bildade och kultiverade. Men
kultur kan man uppnå endast genom ett grundligt inlärande av
marxism-leninism-stalinism.» – Den 25 augusti: »Den lettiske
bonden må inte glömma, att den goda skörden skänktes honom
inte på grund av de goda meteorologiska betingelserna utan tack
vare Stalins omsorg.»
Eugenijs Ratners skildrar den 30 september rysligheterna i det
kapitalistiska Lettland och renässansen i landet av i dag: »Tyska
bajonetter skapade 1918 det borgerliga Lettland. Lettlands industri blev förlamad, i fabrikerna rådde dödstystnad. Ankomsten
av en ångare till Riga var den största sensation. Något liv rådde
det bara på kabareter och danslokaler, där nerbantade herrar
roade sig med eleganta damer. Riga vegeterade, då det var avskuret från Sovjetunionen. Det så kallade oberoende Lettland var
då ingenting annat än Englands och Tysklands svinstia.»
Staden Moskvas jubileum lovsjöngs i september i Rigaradion i
de högsta tonarter. Moskva translierades oavbrutet. Den lettiske
skådespelaren Filipsons, Stalinpristagare, kommenterade den 29
september: »Moskva är den hela civiliserade världens huvudstad.»
Den kvinnliga Stalinspristagaren, sångerskan Elfrid Pakule: »All
lettisk konst och kultur kommer från ryssarna. Ingenstans i hela
världen finner man en så tacksam och förstående publik som i
Moskva.» Prof. Arv. Kalnins: »Moskva är vetenskapens stora
548
Rigaradion
centrum. Den ryska vetenskapen arbetar för folket, den borgerliga däremot mot folket.» Till slut hördes en hetlevrad herre, som
hysteriskt utropade: »Moskva är alla betryckta och förslavade
folks huvudstad.» Där kom i all den konstlade glädjen sanningen
fram.
En annan sanning från Moskvaåterutsändningen den 4 oktober
1946 är värd att anteckna: »Den statliga poligrafiska förvaltningens stilgjuteri har förfärdigat 12,000 kg. ryska, lettiska, litauiska,
estniska och grekiska tryckstilar. Dessutom har i dessa dagar beställts ett nytt större parti grekiska trycktyper.»
Professor Pelse den 27 mars: »l vår republik håller sig envist
kvar den borgerliga nationalistiska ideologin, med vilken fortfarande många sinnen är förgiftade. De stalinska skrifterna är
emellertid det bästa motgift. Varje sympati till den borgerliga
ideologin måste hos ungdomen ryckas upp med rötterna.» – Utsändningen den 3 juni: »VidRigas strand har öppnats två pionjärhem för 800 barn till ryska generaler och officerare.» – Chef för
skolöverstyrelsen Michelsons den 29 juni: »Lettiska barn undervisas i ryska språket sedan tre år tillbaka, men de kan det fortfarande dåligt. Vid J elgava och Dangavpils kommer att uppföras pionjärläger för ryska barn, därför ska de lettiska barnen
föras dit för att i ett gott ryskt sällskap lättare kunna tillägna
sig ryskan.» – Prof. Arv. Kalnins samma dag: »På kemiska fakulteten vid lettiska universitetet föreläses på ryska, då många
studenter själva har begärt det.» Den som något känner den lettiska ungdomen kan aldrig tro det.
Undervisningsminister Strazdins den 16 augusti: »I skolorna
görs de största fel. . . Nästa år skall över hela linjen timantalet
för ryska språket höjas. Utan kunskap i ryska språket är vägen
till kulturen stängd.» – Men den 23 augusti vänder sig Rigaradion till letterna i utlandet: »Vänd tillbaka till hemlandet, där
era barn skall kunna lära lettiska språket och inte behöva plågas
med ett främmande språk.»
Letten Otto Kukainis blev i juli i år »repatrierad» från lägret
Gestacha i den engelska zonen och kom efter 5 veckor tillbaka
dit igen. Han har bl. a. berättat följande: »Så fort jag nådde
sovjetzonen, blev jag insatt i ett transitläger. Ingången var smyckad med ett plakat »Välkommen» på ryska, men att inte någon
väg tillbaka gavs tydde de höga taggtrådsstängslen och den starka
bevakningen. Barackerna var ogästvänligt nakna, smutsiga och
549
Rigaradion
fullpackade med människor. Det fanns varken sängar, bord eller
bänkar, inte ens halmsäckar för att inte tala om täcken och kuddar. Maten bestod uteslutande av torrt bröd. Sova fick man på
bara golvet. Flera repatrierade befann sig här sedan månader
tillbaka. De allra flesta var ryssar, men där fanns också några
stycken ester och letter. stämningen var tryckt, man hade förlorat
tron på att någonsin få komma till sitt hem. Många var övertygade, att man i stället skulle bli skickad till Sibirien eller Turkestan. J ag blev många gånger kallad till förhör. Man ville veta,
hur jag hade kommit till Tyskland~ Vad jag hade gjort under
den tyska ockupationen~ Om jag inte var legionär? Om jag inte
tidigare varit skyddskårist7 En del folk försvann efter förhören.
»De har rest hem, för alltid», ironiserade de äldre lägereremiterna.
Att korrespondera var förbjudet. En dag uppenbarade sig tre
letter med en upptagningsapparat. Jag måste högt tala in ett
manuskript, som blivit förelagt mig. Det lydde ungefär: »Jag
befinner mig hemma hos de mina. J ag arbetar som lärare vid
min gamla skola. Lettland är fritt, alla är fria och nöjda. Det
fattas inte någon något. Alla som återvänt befinner sig i sina
hemtrakter. Tro inte era fascistiska lägerhyenors lögnpropaganda.
Vänd alla tillbaka, vänd hem till era väntande anhöriga.» Men
»dubbelrepatrianten» O. Kukainis var redan tillbaka i lägret Gestacha, när Rigaradion återgav hans autentiska uttalande. Och
inte bara han, också de övriga lägerinvånarna hörde denna egenartade utsändning.
Ur samma läger Gestacha repatrierades i somras letten Rupenheits. Han blev ertappad som hembrännare, och engelsmännen
betraktar sådant med oblida ögon. Nio månaders fängelse hotade
Rupenheits. De engelska fängelserna i Tyskland är inte särskilt
luxuösa, varför Rupenheits föredrog sitt ockuperade fosterland
och anmälde sig med sin familj hos den sovjetryske repatrieringsofficeren. Två månader senare kunde man höra honom dundra i
Rigaradion utom mot sina landsmän mot engelsmän och amerikanare som världens värsta fascister.
Den lettiske skyddskåristen Gustavs Kalnins flydde i maj 1945
på en ångare från Kurland, råkade i engelsk fångenskap, blev
snart frigiven och träffade sin bror Andrejs i USA-zonen. I maj
i år hörde de båda bröderna i Tyskland Rigaradion: »Gustavs Kalnins från Riga, Terhatas-gatan 48, söker sin bror Andrejs Kalnins,
som befinner sig i Tyskland. Gustavs är frisk, arbetar på VEFfahriken och väntar hem sin bror Andrejs.» Trots sovjetpolisens
550
Rigaradion
allbekanta precisionsarbete syns det ändå på sista tiden allt mer
klicka.
En av Moskvas och Rigas senaste aktioner har gällt deras kamp
om barnen. 129 lettiska barn, de flesta föräldralösa, uppfostras
och vårdas i den engelska västzonen. Ett av dessa hem underhålls
förresten av Svenska nordiska missionen. Allt detta åstadkommer
förargelse hos Pravda och därmed hos Moskva- och Rigaradion.
:>De allierade behåller sovjetbarnen med våld», ropar radion i
Moskva och Riga. »Dessa barn tvingas förrätta romersk-katolska
böner, lära lettiska språket, glömma ryska och Sovjetunionen.»
Men engelsmännen ignorera den sovjetiska klagolåten.
Med den 20 maj i år börjar Rigaradion ett nytt trick: den publicerar brev från letter i Sovjetlettland till deras anhöriga i
utlandet. Äktheten hos dessa brev är okontrollerbar. Dessa brev
locka hem släkt och anhöriga. De flesta balter ha anhöriga på
bägge sidor om järnridån och utsättas genom denna hjärtlösa
handling för själslig tortyr. Sovjetsystemet äger inga känslor,
vågar inte ha dem såsom överflödig lyx. För de skingrade baltfamiljerna skulle storinkvisitorn Torquemada inte kunna finna
svårare tortyr än dessa radiobrev.
»Inom två veckor kan du redan vara hemma och kan vederkvicka dig i din sköna trädgård. Också våningen har jag redan
inrett», radioskriver en fru till sin man. – »Varför kommer du
inte~ Vår blommande rosengård väntar på dig, vårt vackra lilla
hus väntar på dig. Kom, Rudolf, plåga mig inte längre!» bönfaller Melanija Jakobsons sin man. – Alice Rosentals skriver till
sin dotter Velta i Oldenburg: »Kära lilla dotter, vad gör du~ Du
vill resa till Australien, vad har du där att göra~ Betänk, barn,
vad du gör! Jag och lilla mormor sörjer mycket för din skull.
Lilla mormor är särskilt ledsen. Varför reser du egentligen~ Du
bar ju ändå ingenting förbrutit. Om du reser bort, ser vi varann
aldrig mer. Vi kommer säkerligen också inte att kunna skriva
till varann.» – Melita Kurpnieks till dottern Matilde: »Min lilla
älskade dotter kom tillbaka. Vi väntar på dig hemma så längtansfullt. Plåga inte din gamla mor.» – En annan far skriver:
»Vår sjuka lilla mor sover varken dag eller natt, hon väntar dig
tillbaka. Tro inte, att man häktar och skickar någon till Sibirien.»
Milda Skulce försöker den 9 oktober beveka sin man: »Varför
dröjer du~ Varför kommer du inte till mig och barnen~ Vi har
551
.’
Rigaradion
allt, bara du fattas oss. Vi förblir i den förhoppningen, att du
snart skall komma hem.»
Hallåmannen läser upp hundratals sådana brev och gräver djupt
i åhörarnas själar. Varför uppmanas inte brevskrivarna av sovjetradion att komma fram till mikrofonen och själva läsa sina
brev? Intrycket bleve otvivelaktigt ännu starkare. Eller vågar
inte sovjetradion släppa de anhöriga fram till den känsliga mikrofonen~ Litar den inte på att rösten skulle låta äkta~ Fruktar den
kanske överilningar~
Den lettiska flyktingpressen citerar frikostigt dessa radiobrev,
och gör det utan några som helst kommentarer. Den utgår ifrån
att balterna äro immuna även mot detta slags sovjetpropaganda.
552

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism