Print Friendly

Replik: Evangelium enligt Brunne

Av Peter J Olsson | 15 oktober 2010

Sällan har en predikan fått så stor mediaspridning som den biskop Eva Brunne höll vid riksdagens öppnande. Hyllad har hon blivit, så klart, ingen gillar ju Sverigedemokraterna och deras utmarsch ur Storkyrkan synes bekräfta att de blir upprörda av en predikan om att ”man inte ska göra skillnad på människor”.

Hyllningarna inkluderar någon som här kallas Svensk tidskrifts kyrkokorrespondent.
Och visst är det riktigt att ingen, allra minst politiker, ska ha synpunkter på vad präster får säga i en predikan.

”Guds ord bär icke bojor i våra psalmers ljud, blott köpta papegojor upprepar mänskobud”, skrev Hjalmar Gullberg i anknytning till ett känt Paulusord.

Men just därför kan det tyckas att en predikan som får 95 procent av de närvarande riksdagsledamöterna att applådera kanske inte var tillräckligt bitande. Hennes huvudbudskap, att man inte får, kan eller bör göra skillnad på folk, kan tillämpat på säg flyktingpolitiken drabba långt fler än Sverigedemokraterna; kanske varenda en av de närvarande riksdagsledamöterna?

Svenska kyrkan har haft klara synpunkter på flyktingpolitiken genom åren, ja vissa företrädare som till exempel syster Marianne Nordström på Alsike kloster har gått ännu längre.

Men i detta var biskop Brunne mindre tydlig.

Och frågan är om inte minnet från dagen hos många av de applåderande riksdagsledamöterna är just detta: Vi är goda, SD är de onda, och därmed kan vi luta oss tillbaka i förtröstan på vår godhet och rättfärdighet.

Vissa som berömmer Brunne menar att hon gillrade en fälla för Sverigedemokraterna, andra att de hela tiden planerat sin demonstration. Jag fruktar att båda tolkningarna är rätt.
Därmed hade kanske inte Brunne behövt ta till så mycket. Hon hade kanske inte behövt hylla en demonstration mot SD som togs över av Lars Ohly och hans kamrater och tydligen samlade en hel del av stenkastarvänstern.

Och i samband med detta hade hon inte behövt omtolka Jesusordet om att lärjungarna inte behövde tiga så skulle stenarna ropa. Hon ändrade detta till: ” Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar.”

Detta kan tolkas på lite olika sätt. I kontexten av en vänsterdemonstration är det svårt att inte dra paralleller till stenkastning. Och om biskopen inte menade detta så borde hon ha fantasi nog att undvika att inbjuda till denna tolkning. Det fanns inget evangelium enligt AFA sist jag tittade i Bibeln, eller ens något enligt Lars Ohly så prästson han är.

Kanske har biskopen ångrat sig. På kyrkans hemsida – och i Svensk tidskrift – står det ovan citerade, i den version som tidningen Dagen publicerat är det ändrat i samstämmighet med Jesus.

Att Sverigedemokraterna är stötta behöver man inte ta så allvarligt. Går man och lyssnar till en predikan så riskerar man självfallet att finna sig ifrågasatt till tankar, ord och gärningar – det är liksom det som är meningen.

Även om man blir arg så kan det ändå starta en process, antingen till bättring eller att man kommer fram till att prästen inte visste vad hon talade om.

Däremot kan man som kyrkomedlem undra över biskopens metod. Även om hon i efterhand förnekar att hon särskilt pekade ut SD:s ledamöter, så är nog hänvisningen till demonstrationen mot detta parti nog faktiskt just ett utpekande. Och det behöver inte alls vara fel.

Men en predikan måste nog vara inklusiv, det vill säga prästen talar till och med alla i församlingen – inte mot eller om någon. Vilket inte är detsamma som att stryka medhårs.

Om jag går i kyrkan kan prästen förvisso, även om det kanske är ovanligt i dag, vända sig till mig och förklara att ”Olsson där på tredje bänk, du en syndare och gör klokt i att bättra dig”. Däremot ska inte prästen säga: ”Där på tredje bänk sitter syndaren Olsson, ta avstånd från honom, håna honom och mobba honom!”.

Skillnaden är inte oväsentlig, och det har nog varje präst som fått predika på till exempel ett fängelse fått tänka igenom.

Trots dessa anmärkningar mot Brunnes predikan, så är det sannerligen inget fel om även präster och teologer märks i debatten. Frågan är om alla budskap skulle få samma applåder av riksdagsledamöterna. Eva Brunne anknöt till sitt valspråk; ”Gör inte skillnad på människor!” Det är hämtat från Jakobsbrevet, där det står att man inte ska ge den rike en bättre plats i synagogan än den fattige. Strax intill står att det är lika illa att begå äktenskapsbrott som att döda någon, man kan undra hur det budskapet skulle klingat i Storkyrkan.

För övrigt är det väl ett tidens tecken att inte ens konservativa Svensk tidskrifts ”kyrkokorrespondent” kan skilja på lag och evangelium. Evangelium handlar om Guds nåd, det Gud gör för människan.

Lagen handlar om vad vi ska göra för Gud och för andra, till exempel inte göra skillnad mellan rik och fattig. Det Eva Brunne predikade om var i första hand lagen.

Och Jakobsbrevet är i sig inte så lätt att hantera, det skiljer sig från merparten av nya testamentet i övrigt genom att det tycks lära att gärningarna är viktigare än tron. Inte minst Luther var betänksam över denna lagiska betoning – och över frånvaron av evangelium i brevet. Han – och Paulus – lär ju att det är tron som gör susen. Och att varje predikan bör innehålla både lag och evangelium.

Peter J Olsson

Svar: Peter J Olsson läser vår text som fan läser bibeln; den är ingen hyllning till Brunne, bara ett konstaterande av vad som sades och att man löper risken att utsättas för detta om man går till en predikan av en biskop i Svenska kyrkan.
Kyrkoreportern

Foto: Peter J Olsson

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism