René Andersson; Familjen grundlägger tillväxt -åtminstone i Japan
1995
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
FAMILJEN GRUNDLAGGER TILLVAXT
– ÅTMINSTONE IJAPAN
RENE ANDERSSON
För japanen spelarfamiljen den roll som välfärdsstaten spelarför svensken.
Det är kanske det viktigaste skälet till att japan har hajt och kommer att ha
en högre ekonomisk tillväxt än Sverige.
S
kall man tro Samuel Langhorne
Clemens (1835- 1910) var det
Benjamin Disraeli (1804 –
1881) som myntade talesättet:
”Det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik”. Trots
denna mördande kritik har statistiken
överlevt, ja rent av frodats. Den som vill
ha insikt i rikets tillstånd behöver jämföra. Begreppet statisticus i nyare latin
betyder just nationens tillstånd. Insikten
om statistikens värde har över decennierna medfört att värderingen modifierats.
Den skotske författaren Andrew Langs
(1844- 1912) kritik stadfastes i uttrycket:
”Han använder statistik som en berusad
använder en lyktstolpe, som stöd snarare
än som belysning”, sedermera populariserat i Sverige av Assar Lindbeck. Japaner
hyser betydligt starkare förtroende för
tokei – uttrycket betyder bokstavligen
RENE ANDERSSON är ambassadsekreterare vid den
svettska beskickningen i Tokyo.
”enhetlighet i mätningar” – för dem
finns det tre slags sanningar: sanrungar,
bistra sanningar och statistik.
Bättre för mamma och pappa
En vanligt förekommande och vederkvick uppgift i massmedia om landets
ekonomi är att endast ett land haft starkare tillväxt än Sverige under perioden
1870 – 1970; Japan. Den som har ambitionen att vara tvåa kan slå sig för bröstet
och trösta den tredjedel av nationen som
är född efter 1970 med att det åtminstone
var bättre när mamma eller pappa var
unga. För den som vill mer finns det en
snårskog av frågetecken att tränga sig
igenom. Hur kan Japan, som låg ödelagt
och inte kunde föda den egna befolkningen efter andra världskriget, under
dessa hundra år uppvisa större tillväxt?
Varför har tillväxten fortsatt efter 1970?
Kan ett land som saknar egen inhemsk
energi klara oljekriser bättre än ett land
med stora naturtillgångar? Med statistik
SVENSK T!DSKRIFT 165
går det att rensa i snårskogen.
Den ovedersägligt största skillnaden
mellan Sverige och Japan är folkmängden. Japanerna är 14,6 gånger fler
än svenskarna, 124 milj mot 8,5 milj.
Eftersom Japan till ytan är något mindre
än Sverige blir befolkningsdensiteten
ännu mer dramatisk vid en jämforelse.
Det vistas 19 svenskar på en kvadratkilometer, i Japan måste 330 personer samsas
om utrymmet. I vissa delar av Tokyo är
densiteten över 1O000 personer per kvadratkilometer. Svenskens omedelbara
reaktion är att det innebär trångboddhet,
trängsel, ineffektiva transporter och ohälsosam miljö. Reaktionen är befogad,
men japanen har samtidigt ansträngt sig
att vända det till en fordeL Närheten
foder vitalitet, informationsvägarna blir
korta, snabba, effektiva och heltäckande.
Den stora befolkningen skall användas
som en resurs, fyra ögon ser mer än två,
tre hjärnor kan tänka ut mer än en. Japan
omvandlar det vi anser vara en nackdel
till en strategisk fordeL Kan vi påstå att
Sverige utnyt~at sin begränsade, men
samtidigt högt utbildade befolkningsmängd, som en strategisk resurs?
Blandekonomisk mix
Medellivslängden var Sveriges bevis på
att vår inhemska mix av blandekonomi
var lyckad. Fria självständiga foretag med
en pålitlig och gedigen trygghetsproduktion i den offentliga sektorn var garanten
for den svenska välfärden.
Landstingsproducerad sjukvård skulle
säkerställa Sveriges tätposition. Målet var
tydligt och lättforståeligt; det sociala kontraktet mellan det offentliga och den
enskilde kunde inte missforstås.
I mitten av 8G-talet passerade Japan
oss i statistiken. Av naturliga skäl uppmärksamrnades händelsen med kompakt
tystnad. Japaner lever nu i genomsnitt 18
månader längre än vi. Vid seklets början
Offentlig konsumtion understigerl&o/o.ov BNP
10%
40 000
8%
30 000
6%
20 000
4%
10000
2%
O LLLW~LL~~LW~LLLW~LW~LLLW~LLUW~LU~LLUU~LU~LLUU~- O%
~~~ ~ ~~~ ~ ~ ~ ~mlmlmlmlml ~ lml ~ lml ~ lmlm
166 SVENSK TIDSKR.IFT
–
levde svenska män 204 månader, och
kvinnorna 228 månader längre än japanerna. De har således närmat sig oss med
en hastighet av drygt två månader om
året, detta trots att medellivslängden av
forståeliga skäl reducerades under åren
1939-1945.
Höga svenska välfärdskostnader
Som Fig. 1 anger har den offentliga sektorn iJapan under mer än 30 år endast en
gång konsumerat mer än 10 procent av
BNP (1975: 10,04 procent).
Motsvarande siffra for Sverige det senaste
decenniet pendlar runt 26 – 27 procent
av BNP. Det kan således inte rimligen
bero på att Japan har satsat på offentlig
konsumtion av sjukvård som betingar
den högre medellivslängden. Faktum är
att japanen endast tillåter sig att for det
gemensamma forbruka en tredjedel av
vad Sverige anser sig ha råd med. Beslutet
underlättas naturligtvis av att Japan producerar så mycket mer per invånare.
Svenska folket har genom sina fareträ-
dare beslutat att sjukvård är viktigt, runt
24 procent av den offentliga konsumtionen går dit. Japanerna prioriterar
genom sina valda fareträdare på ett annat
sätt. De anser sjukvård vara mindre viktigt, endast 8 procent av det offentligas
medel forbrukas på sjukvård. Brutalt
uttryckt innebär det att japanen for åtta
skattekronor köper sig 18 månader längre
jordeliv än vad svensken betalar 16 kr
mer for. Riktigt så dålig affår gör dock
inte alla svenskar, bara de godmodiga
skattebetalarna.
Japanen lägger en större del av sin privata konsumtion på sjukvård, ungefår
dubbelt så mycket som svensken, eller
2,6 procent mot 1,4 procent, och
eftersom Japans konsumtion till 90 procent sker i den privata sektorn innebär
det att av total konsumtion avsätts lite
mer än 3 procent på sjukvård. I Sverige
sker 2/3 av konsumtionen privat och
eftersom andelen sjukvård är så låg dras
den totala sjukvårdskonsumtionen ned
till dryga 9 procent av all konsumtion.
Befolkningspyramidens utseende är självklart en bidragande orsak till skillnaden,
men den är mindre än vad som allmänt
antas. Andelen över 65 år i Sverige utgör
17,8 procent av befolkningen, i Japan är
siffran 15,2 procent och stigande.
slutsatsen måste därfor bli att varje
enskild japans konsumtionsbeslut i fråga
om sjukvård leder till ekonomiskt mer
effektiva resultat än vad den kollektiva
visheten i Sverige forn1.år prestera. Skulle
man for en sekund leka med tanken att
svensken var en lika effektiv sjukvårdskonsument som japanen skulle det innebära att 60 miljarder kronor frigjordes till
annat. Innebär det dessutom en ökande
medellivslängd kanske det även går att
skapa en politisk majoritet att ra ned de
offentliga sjukvårdskostnaderna?
Walter Bagehot (1826- 1877) var en
av sin tids stora saniliällsdebattörer och
The Economist mest kända redaktör.
Han gjorde foljande plågsamt realistiska
betraktelse: ”The first duty of society is
the preservation of society. By the sound
work of old-fashioned generations – by
SVENSK TIDSKRIFT 167
the singular painstaking of the slumberers
in churhyards – by dull care – by
stupid industry, a certain social fabric
samehow ex:ists – people contrive to go
out to their work, and to find work to
employ them actually until the evening,
body and soul are kept together, and this
is what mankind have to show for their
six thousand years of toil and trouble.”
Begreppet social fabric är inte helt lätt
att hantera på svenska, det översätts
reflexmässigt till ”samhällsstruktur”, men
det återspeglar inte korrekt innebörden i
den anglosaxiska begreppsvärlden. Fabric
betyder ju tyg, eller väv. Det håller oss
samman oavsett politisk övertygelse, ekonomisk status, utbildningsnivå eller
bostadsort. Det är nubbe och sill, knäckebröd och Kalles Kaviar, snus och starkt
kaffe, men det är också vår blyghet, vår
tro på samhällets goda intentioner, vårt
tafatta umgängesliv och vår hemliga
övertygelse att vi trots allt är bäst och
därfor inte behöver basunera ut det. Kort
sagt; allt det som gör oss unikt svenska.
När samhället inte längre fungerar på
det sätt vi vant oss vid, när primära funktioner uppfattas vara ur led, när det finns
revor i samhällsväven, då har tiden anlänt
for att gemensamt fastställa samhällets
fundamentala uppgifter. Vi är kanske inte
riktigt där ännu, men nog verkar vägen
bred, rak, otrafikerad och bilen vältrimmad och fulltankad. Frestande
omständigheter fOr att trycka gasen i
botten.
Önskar man undvika högsta fart mot
detta mål, eller ännu värre; att köra i
diket på vägen dit, bör man betänka sin
Bagehot. ”The first duty of society is the
preservation of society”, samhällets viktigaste skyldighet är sin egen överlevnad.
Samhället är definitionsmässigt en grupp
eller sammanslutning av individer, det är
inte individerna per se. Sedan drygt 20 år
tillbaka har socialingenjörerna koncentrerat samhällsbyggandet på individerna.
Sverige är, järnfort med nästan alla andra
nationer, ett oerhört individcentrerat
samhälle. När individen inte längre klarar
av att ansvara for sin egen existens träder
samhället- i form av kommunalkontor,
Försäkringskassan, AMS eller annan
myndighet – in och övertar ansvaret.
Inte familjen, inte syskon, inte fOräldrar
eller barn, inte grannskapet eller vänner,
inte heller kolleger eller statskyrkan;
möjligen Frälsningsamlen och frikyrkorna.
Ökat våld
Intentionerna har varit de bästa; ökad
självrespekt, minskat beroende, stabilare
självständighet. Målen har också uppnåtts, men till ett priset av stagnerande
tillväxt och ett antal oönskade bieffekter.
Våldet i samhället ökar och det är inte
längre enbart ett storstadsfenomen.
Polisen tar idag emot 30 fler anmälningar
om misshandel varje dag än de gjorde for
tio år sedan. Antalet rån har fordubblats
och det sker 26 000 fler fall av skadegö-
relse, eller 70 fler om dagen jämfort med
situationen fOr tio år sedan.
Beroendet av familj, vänner och kolleger utgör en social kontroll, medveten- 168 SVENSK TIDSKRIFT
heten att de kan behövas eller behöva ens
egen hjälp en dag hämmar våldsbeteendet. Det gemensamrna ansvaret blir
en stark tråd i den sociala väven. Känslan
av ömsesidigt beroende lyfter fram det
individuella ansvaret medan oberoendet
och självständigheten kan skapa en känsla
av att vara betydelselös. Därifrån är steget
inte långt till värdelös, en frustration som
lätt föder våld.
Säkerställa samhällets bevarande
Anledningen till att samhället monopoliserar våldsanvändningen är att våld är
medlet som förmår riva sönder samhällsväven. Det hänger intimt samman med
Bagehots påstående att samhällets primära
skyldighet är att säkerställa samhällets
bevarande. Det är således av avgörande
betydelse för samhällets fortbestånd att
skapa en känsla av sam- och tillhörighet;
att förmå folk att stiga upp på morgonen
och gå till arbetet för att det är något
meningsfullt. Även om det är allt mänskligheten har att visa upp efter sex tusen
års mödor och besvär.
Uppbyggnaden av samhället bör
således ske på en grund av små samfålligheter och gemenskaper, främst familjen.
Det betyder också att samhället måste
rynka på näsan åt familjesplittring samtidigt som familjebildning och familjesammanhållning uppmuntras. En uppgift
som samhället sedan länge gladeligen
övergivit och inte har någon som helst
avsikt att åter påta sig.
Om Sverige är det extrema exemplet
på individcentrerad samhällsbyggnad så är
Japan det extrema exemplet på motsatsen. Familjen intar den centrala rollen
i samhällsstrukturen. Där vi i Sverige förväntar oss att samhället skall träda in och
överta ansvaret, förväntar sig japanen att
familjen skall stödja och hjälpa. Det gäller
inte enbart vid kriser och i nödsituationer, det gäller också fundamentala
samhällsinstitutioner som utbildning,
barnomsorg, äldreomsorg och till
exempel sjukvård. I Japan betraktas inte
födslar som sjukvård eftersom graviditet
är ett medvetet beslut av individen, följdriktigt är också aborter avgiftsbelagda.
Skarnmen – en stark drivkraft
Kan inte den enskilde betala ställer
familjen upp gemensamt. Likaså sker till
exempel vid banklån. Fastigheter är
ibland så dyra att de inte kan avbetalas
över en generation. Barnen tar överta
lånen när de övertar fastigheten.
Kornmer någon på obestånd söker långivaren, oavsett om borgensman finns
inskriven i lånekontrakter eller ej, omedelbart upp gäldenärens anhöriga och
kräver betalt. Skarnmen är oftast en så
stark drivkraft att långivaren tar sina
pengar omedelbart. Det säger sig självt att
det skall mycket till innan den enskilde är
beredd att utsätta sina anhöriga för sådan
vanära.
Genom att det ömsesidiga beroendet
hela tiden, i olika former, är intensivt
närvarande förstärks känslan av samhö-
righet. Ansvaret, inte enbart för ens egna
handlingar utan också för ens närstående,
blir en självklarhet. Därmed minskas
SVENSK TIOSKR.IFr 169
också trycket på samhället att träda in
med korrigeringar. Det är istället en uppgift som faller på den närstående omgivningen. Även i en jättestad som Tokyo
finns det små grannskapsföreningar, så
kallade chokai, vars uppgift är att skapa
stabilitet i grannskapet. Första tecken till
en konflikt och problemet tas upp till diskussion innan myndigheter och samhällets organisationer kopplas in.
En tydlig divergens i inställningen till
familjens betydelse kan utläsas av statistiken för äktenskapsskillnader. Som Fig. 2
visar är frekvensen i stort sett dubbelt så
hög i Sverige som i Japan när det gäller
skilsmässor. Statistiken är emellertid
begränsat till en statistiskt insignifikant
krets i samhällets mest perifera utkant.
Japaner fascineras väldeliga av den
svenska naturligheten till, och vida förekomsten av samboförhållanden. Den
vanligaste förekommande frågan när de
får höra talas om fenomenet är; ”Men är
det inte väldigt osäkert/otryggt?” För
japanen är äktenskapet formaliseringen av
trygghet och stabilitet medan det för
svensken är symbolen för emotionella
bindningar. Den låga skilsmässofrekvensen innebär inte att japanerna lever i
lyckligare äktenskap, endast att de inte är
lika benägna att separera som svenskar.
bedräglig så tillvida att den höga fre- Osäker statistik
kvensen av samboförhållanden i Sverige Statistik över samboförhållanden är ännu
inte kan förbises. ganska ung, det förekommer inte tillIJapan är samboende stigmatiserat och räckligt långa tidsserier för att med
skilsmässor per l 000 inv
2,6 l2,4
2,2
2,0
1,8
1,6
…. ….
Japan
-·- ~-…. —-
-….. ——·
1,4
1,2
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
170 SVENSK TIDSKRIFT
säkerhet torgfora allt for drastiska slutsatser. Existerande statistik antyder att
ungefår sju gånger fler samboende flyttar
isär än antalet isärflyttande äkta makar.
Skulle dessa tillforas skilsmässostatistiken
fick Sverige en frekvens av äktenskapsskillnader som vore tre gånger högre än
Japans.
Kapitalismen bygger på att människor
producerar ett överskott som tillfaller
någon annan; kapitalisten. Hanteringen
av denna residual är själva grunden for en
fri ekonomis effektivitet. Kapitalisten är
skickligare på att ur överskottet producera ytterligare överskott, ungefår så går
teorin. Verkligheten är ju alltid mer
komplicerad än teoretiska modeller, men
på det hela taget fungerar systemet.
Åtminstone fram till 1970. Sedan har det
mest stått stilla. När det inte gått åt
skogen, som med banker och fastigheter.
För den enskilde är det ett trist faktum att
aldrig fl ut 100 procent av den egna produktionen. Det har medfort att kapitalisten alltid varit ett tacknämligt fOremål
for kritik. Hela samhällssystem har som
bekant byggts upp kring denna kritik.
Svensken har alltid haft en låg toleransnivå for folk med höga inkomster.
Finansvalpar och direktörer hör på något
sätt hemma i samma kennelklubb.
Residualen som behövs for att investera
for nästa generation produkter, arbetare
eller industri, vill vi ogärna släppa ifrån
oss. Vi är inte längre beredda att uppoffra
oss genom att avstå från en del av vår
produktion.
Fram till 1970 var kärnfamiljen den
byggsten som samhället skulle byggas
med. Benämningen ”folkhemmet” syftade till att skapa bilden av den stabila
lyckliga familjen. Den generationens
aktiva svenskar forväntades forsölja en
hel familj. Dagens aktiva generation
känner enbart ett behov av att forsölja sig
själv, resten far samhället ta hand om.
Helst genom utlandsupplåning som återbetalas efter att den sista pensionen
utkvitterats.
Effektivare incitament
När arbetsresultatet allenast behöver
fOrsölja en person finns det heller inget
incitament att producera for två eller fler.
Den subtila påtryckning som familjbildning innebär for att höja produktiviteten
och avstå residualen utgör en marginell
foreteelse i dagens Sverige. I Japan är
familjen fortfarande den tegelsten som
samhället skall byggas med. Därfor
kommer också Japan i överskådlig
framtid att uppnå högre tillväxt. Japan
kommer i framtiden också att kunna hantera ekonomiska kriser bättre än Sverige.
Incitamentsstrukturen är helt enkelt
effektivare.
Ar 2070 kanske våra barnbarns barn
kan glädja sig åt den i massmedia uppiggande uppgiften att åtminstone två länder
haft sämre tillväxt än Sverige under den
senaste hundraårsperioden; Kirgisistan
och Mongoliet.
SVENSK TIDsKRIFT 171
– ÅTMINSTONE IJAPAN
RENE ANDERSSON
För japanen spelarfamiljen den roll som välfärdsstaten spelarför svensken.
Det är kanske det viktigaste skälet till att japan har hajt och kommer att ha
en högre ekonomisk tillväxt än Sverige.
S
kall man tro Samuel Langhorne
Clemens (1835- 1910) var det
Benjamin Disraeli (1804 –
1881) som myntade talesättet:
”Det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik”. Trots
denna mördande kritik har statistiken
överlevt, ja rent av frodats. Den som vill
ha insikt i rikets tillstånd behöver jämföra. Begreppet statisticus i nyare latin
betyder just nationens tillstånd. Insikten
om statistikens värde har över decennierna medfört att värderingen modifierats.
Den skotske författaren Andrew Langs
(1844- 1912) kritik stadfastes i uttrycket:
”Han använder statistik som en berusad
använder en lyktstolpe, som stöd snarare
än som belysning”, sedermera populariserat i Sverige av Assar Lindbeck. Japaner
hyser betydligt starkare förtroende för
tokei – uttrycket betyder bokstavligen
RENE ANDERSSON är ambassadsekreterare vid den
svettska beskickningen i Tokyo.
”enhetlighet i mätningar” – för dem
finns det tre slags sanningar: sanrungar,
bistra sanningar och statistik.
Bättre för mamma och pappa
En vanligt förekommande och vederkvick uppgift i massmedia om landets
ekonomi är att endast ett land haft starkare tillväxt än Sverige under perioden
1870 – 1970; Japan. Den som har ambitionen att vara tvåa kan slå sig för bröstet
och trösta den tredjedel av nationen som
är född efter 1970 med att det åtminstone
var bättre när mamma eller pappa var
unga. För den som vill mer finns det en
snårskog av frågetecken att tränga sig
igenom. Hur kan Japan, som låg ödelagt
och inte kunde föda den egna befolkningen efter andra världskriget, under
dessa hundra år uppvisa större tillväxt?
Varför har tillväxten fortsatt efter 1970?
Kan ett land som saknar egen inhemsk
energi klara oljekriser bättre än ett land
med stora naturtillgångar? Med statistik
SVENSK T!DSKRIFT 165
går det att rensa i snårskogen.
Den ovedersägligt största skillnaden
mellan Sverige och Japan är folkmängden. Japanerna är 14,6 gånger fler
än svenskarna, 124 milj mot 8,5 milj.
Eftersom Japan till ytan är något mindre
än Sverige blir befolkningsdensiteten
ännu mer dramatisk vid en jämforelse.
Det vistas 19 svenskar på en kvadratkilometer, i Japan måste 330 personer samsas
om utrymmet. I vissa delar av Tokyo är
densiteten över 1O000 personer per kvadratkilometer. Svenskens omedelbara
reaktion är att det innebär trångboddhet,
trängsel, ineffektiva transporter och ohälsosam miljö. Reaktionen är befogad,
men japanen har samtidigt ansträngt sig
att vända det till en fordeL Närheten
foder vitalitet, informationsvägarna blir
korta, snabba, effektiva och heltäckande.
Den stora befolkningen skall användas
som en resurs, fyra ögon ser mer än två,
tre hjärnor kan tänka ut mer än en. Japan
omvandlar det vi anser vara en nackdel
till en strategisk fordeL Kan vi påstå att
Sverige utnyt~at sin begränsade, men
samtidigt högt utbildade befolkningsmängd, som en strategisk resurs?
Blandekonomisk mix
Medellivslängden var Sveriges bevis på
att vår inhemska mix av blandekonomi
var lyckad. Fria självständiga foretag med
en pålitlig och gedigen trygghetsproduktion i den offentliga sektorn var garanten
for den svenska välfärden.
Landstingsproducerad sjukvård skulle
säkerställa Sveriges tätposition. Målet var
tydligt och lättforståeligt; det sociala kontraktet mellan det offentliga och den
enskilde kunde inte missforstås.
I mitten av 8G-talet passerade Japan
oss i statistiken. Av naturliga skäl uppmärksamrnades händelsen med kompakt
tystnad. Japaner lever nu i genomsnitt 18
månader längre än vi. Vid seklets början
Offentlig konsumtion understigerl&o/o.ov BNP
10%
40 000
8%
30 000
6%
20 000
4%
10000
2%
O LLLW~LL~~LW~LLLW~LW~LLLW~LLUW~LU~LLUU~LU~LLUU~- O%
~~~ ~ ~~~ ~ ~ ~ ~mlmlmlmlml ~ lml ~ lml ~ lmlm
166 SVENSK TIDSKR.IFT
–
levde svenska män 204 månader, och
kvinnorna 228 månader längre än japanerna. De har således närmat sig oss med
en hastighet av drygt två månader om
året, detta trots att medellivslängden av
forståeliga skäl reducerades under åren
1939-1945.
Höga svenska välfärdskostnader
Som Fig. 1 anger har den offentliga sektorn iJapan under mer än 30 år endast en
gång konsumerat mer än 10 procent av
BNP (1975: 10,04 procent).
Motsvarande siffra for Sverige det senaste
decenniet pendlar runt 26 – 27 procent
av BNP. Det kan således inte rimligen
bero på att Japan har satsat på offentlig
konsumtion av sjukvård som betingar
den högre medellivslängden. Faktum är
att japanen endast tillåter sig att for det
gemensamma forbruka en tredjedel av
vad Sverige anser sig ha råd med. Beslutet
underlättas naturligtvis av att Japan producerar så mycket mer per invånare.
Svenska folket har genom sina fareträ-
dare beslutat att sjukvård är viktigt, runt
24 procent av den offentliga konsumtionen går dit. Japanerna prioriterar
genom sina valda fareträdare på ett annat
sätt. De anser sjukvård vara mindre viktigt, endast 8 procent av det offentligas
medel forbrukas på sjukvård. Brutalt
uttryckt innebär det att japanen for åtta
skattekronor köper sig 18 månader längre
jordeliv än vad svensken betalar 16 kr
mer for. Riktigt så dålig affår gör dock
inte alla svenskar, bara de godmodiga
skattebetalarna.
Japanen lägger en större del av sin privata konsumtion på sjukvård, ungefår
dubbelt så mycket som svensken, eller
2,6 procent mot 1,4 procent, och
eftersom Japans konsumtion till 90 procent sker i den privata sektorn innebär
det att av total konsumtion avsätts lite
mer än 3 procent på sjukvård. I Sverige
sker 2/3 av konsumtionen privat och
eftersom andelen sjukvård är så låg dras
den totala sjukvårdskonsumtionen ned
till dryga 9 procent av all konsumtion.
Befolkningspyramidens utseende är självklart en bidragande orsak till skillnaden,
men den är mindre än vad som allmänt
antas. Andelen över 65 år i Sverige utgör
17,8 procent av befolkningen, i Japan är
siffran 15,2 procent och stigande.
slutsatsen måste därfor bli att varje
enskild japans konsumtionsbeslut i fråga
om sjukvård leder till ekonomiskt mer
effektiva resultat än vad den kollektiva
visheten i Sverige forn1.år prestera. Skulle
man for en sekund leka med tanken att
svensken var en lika effektiv sjukvårdskonsument som japanen skulle det innebära att 60 miljarder kronor frigjordes till
annat. Innebär det dessutom en ökande
medellivslängd kanske det även går att
skapa en politisk majoritet att ra ned de
offentliga sjukvårdskostnaderna?
Walter Bagehot (1826- 1877) var en
av sin tids stora saniliällsdebattörer och
The Economist mest kända redaktör.
Han gjorde foljande plågsamt realistiska
betraktelse: ”The first duty of society is
the preservation of society. By the sound
work of old-fashioned generations – by
SVENSK TIDSKRIFT 167
the singular painstaking of the slumberers
in churhyards – by dull care – by
stupid industry, a certain social fabric
samehow ex:ists – people contrive to go
out to their work, and to find work to
employ them actually until the evening,
body and soul are kept together, and this
is what mankind have to show for their
six thousand years of toil and trouble.”
Begreppet social fabric är inte helt lätt
att hantera på svenska, det översätts
reflexmässigt till ”samhällsstruktur”, men
det återspeglar inte korrekt innebörden i
den anglosaxiska begreppsvärlden. Fabric
betyder ju tyg, eller väv. Det håller oss
samman oavsett politisk övertygelse, ekonomisk status, utbildningsnivå eller
bostadsort. Det är nubbe och sill, knäckebröd och Kalles Kaviar, snus och starkt
kaffe, men det är också vår blyghet, vår
tro på samhällets goda intentioner, vårt
tafatta umgängesliv och vår hemliga
övertygelse att vi trots allt är bäst och
därfor inte behöver basunera ut det. Kort
sagt; allt det som gör oss unikt svenska.
När samhället inte längre fungerar på
det sätt vi vant oss vid, när primära funktioner uppfattas vara ur led, när det finns
revor i samhällsväven, då har tiden anlänt
for att gemensamt fastställa samhällets
fundamentala uppgifter. Vi är kanske inte
riktigt där ännu, men nog verkar vägen
bred, rak, otrafikerad och bilen vältrimmad och fulltankad. Frestande
omständigheter fOr att trycka gasen i
botten.
Önskar man undvika högsta fart mot
detta mål, eller ännu värre; att köra i
diket på vägen dit, bör man betänka sin
Bagehot. ”The first duty of society is the
preservation of society”, samhällets viktigaste skyldighet är sin egen överlevnad.
Samhället är definitionsmässigt en grupp
eller sammanslutning av individer, det är
inte individerna per se. Sedan drygt 20 år
tillbaka har socialingenjörerna koncentrerat samhällsbyggandet på individerna.
Sverige är, järnfort med nästan alla andra
nationer, ett oerhört individcentrerat
samhälle. När individen inte längre klarar
av att ansvara for sin egen existens träder
samhället- i form av kommunalkontor,
Försäkringskassan, AMS eller annan
myndighet – in och övertar ansvaret.
Inte familjen, inte syskon, inte fOräldrar
eller barn, inte grannskapet eller vänner,
inte heller kolleger eller statskyrkan;
möjligen Frälsningsamlen och frikyrkorna.
Ökat våld
Intentionerna har varit de bästa; ökad
självrespekt, minskat beroende, stabilare
självständighet. Målen har också uppnåtts, men till ett priset av stagnerande
tillväxt och ett antal oönskade bieffekter.
Våldet i samhället ökar och det är inte
längre enbart ett storstadsfenomen.
Polisen tar idag emot 30 fler anmälningar
om misshandel varje dag än de gjorde for
tio år sedan. Antalet rån har fordubblats
och det sker 26 000 fler fall av skadegö-
relse, eller 70 fler om dagen jämfort med
situationen fOr tio år sedan.
Beroendet av familj, vänner och kolleger utgör en social kontroll, medveten- 168 SVENSK TIDSKRIFT
heten att de kan behövas eller behöva ens
egen hjälp en dag hämmar våldsbeteendet. Det gemensamrna ansvaret blir
en stark tråd i den sociala väven. Känslan
av ömsesidigt beroende lyfter fram det
individuella ansvaret medan oberoendet
och självständigheten kan skapa en känsla
av att vara betydelselös. Därifrån är steget
inte långt till värdelös, en frustration som
lätt föder våld.
Säkerställa samhällets bevarande
Anledningen till att samhället monopoliserar våldsanvändningen är att våld är
medlet som förmår riva sönder samhällsväven. Det hänger intimt samman med
Bagehots påstående att samhällets primära
skyldighet är att säkerställa samhällets
bevarande. Det är således av avgörande
betydelse för samhällets fortbestånd att
skapa en känsla av sam- och tillhörighet;
att förmå folk att stiga upp på morgonen
och gå till arbetet för att det är något
meningsfullt. Även om det är allt mänskligheten har att visa upp efter sex tusen
års mödor och besvär.
Uppbyggnaden av samhället bör
således ske på en grund av små samfålligheter och gemenskaper, främst familjen.
Det betyder också att samhället måste
rynka på näsan åt familjesplittring samtidigt som familjebildning och familjesammanhållning uppmuntras. En uppgift
som samhället sedan länge gladeligen
övergivit och inte har någon som helst
avsikt att åter påta sig.
Om Sverige är det extrema exemplet
på individcentrerad samhällsbyggnad så är
Japan det extrema exemplet på motsatsen. Familjen intar den centrala rollen
i samhällsstrukturen. Där vi i Sverige förväntar oss att samhället skall träda in och
överta ansvaret, förväntar sig japanen att
familjen skall stödja och hjälpa. Det gäller
inte enbart vid kriser och i nödsituationer, det gäller också fundamentala
samhällsinstitutioner som utbildning,
barnomsorg, äldreomsorg och till
exempel sjukvård. I Japan betraktas inte
födslar som sjukvård eftersom graviditet
är ett medvetet beslut av individen, följdriktigt är också aborter avgiftsbelagda.
Skarnmen – en stark drivkraft
Kan inte den enskilde betala ställer
familjen upp gemensamt. Likaså sker till
exempel vid banklån. Fastigheter är
ibland så dyra att de inte kan avbetalas
över en generation. Barnen tar överta
lånen när de övertar fastigheten.
Kornmer någon på obestånd söker långivaren, oavsett om borgensman finns
inskriven i lånekontrakter eller ej, omedelbart upp gäldenärens anhöriga och
kräver betalt. Skarnmen är oftast en så
stark drivkraft att långivaren tar sina
pengar omedelbart. Det säger sig självt att
det skall mycket till innan den enskilde är
beredd att utsätta sina anhöriga för sådan
vanära.
Genom att det ömsesidiga beroendet
hela tiden, i olika former, är intensivt
närvarande förstärks känslan av samhö-
righet. Ansvaret, inte enbart för ens egna
handlingar utan också för ens närstående,
blir en självklarhet. Därmed minskas
SVENSK TIOSKR.IFr 169
också trycket på samhället att träda in
med korrigeringar. Det är istället en uppgift som faller på den närstående omgivningen. Även i en jättestad som Tokyo
finns det små grannskapsföreningar, så
kallade chokai, vars uppgift är att skapa
stabilitet i grannskapet. Första tecken till
en konflikt och problemet tas upp till diskussion innan myndigheter och samhällets organisationer kopplas in.
En tydlig divergens i inställningen till
familjens betydelse kan utläsas av statistiken för äktenskapsskillnader. Som Fig. 2
visar är frekvensen i stort sett dubbelt så
hög i Sverige som i Japan när det gäller
skilsmässor. Statistiken är emellertid
begränsat till en statistiskt insignifikant
krets i samhällets mest perifera utkant.
Japaner fascineras väldeliga av den
svenska naturligheten till, och vida förekomsten av samboförhållanden. Den
vanligaste förekommande frågan när de
får höra talas om fenomenet är; ”Men är
det inte väldigt osäkert/otryggt?” För
japanen är äktenskapet formaliseringen av
trygghet och stabilitet medan det för
svensken är symbolen för emotionella
bindningar. Den låga skilsmässofrekvensen innebär inte att japanerna lever i
lyckligare äktenskap, endast att de inte är
lika benägna att separera som svenskar.
bedräglig så tillvida att den höga fre- Osäker statistik
kvensen av samboförhållanden i Sverige Statistik över samboförhållanden är ännu
inte kan förbises. ganska ung, det förekommer inte tillIJapan är samboende stigmatiserat och räckligt långa tidsserier för att med
skilsmässor per l 000 inv
2,6 l2,4
2,2
2,0
1,8
1,6
…. ….
Japan
-·- ~-…. —-
-….. ——·
1,4
1,2
1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991
170 SVENSK TIDSKRIFT
säkerhet torgfora allt for drastiska slutsatser. Existerande statistik antyder att
ungefår sju gånger fler samboende flyttar
isär än antalet isärflyttande äkta makar.
Skulle dessa tillforas skilsmässostatistiken
fick Sverige en frekvens av äktenskapsskillnader som vore tre gånger högre än
Japans.
Kapitalismen bygger på att människor
producerar ett överskott som tillfaller
någon annan; kapitalisten. Hanteringen
av denna residual är själva grunden for en
fri ekonomis effektivitet. Kapitalisten är
skickligare på att ur överskottet producera ytterligare överskott, ungefår så går
teorin. Verkligheten är ju alltid mer
komplicerad än teoretiska modeller, men
på det hela taget fungerar systemet.
Åtminstone fram till 1970. Sedan har det
mest stått stilla. När det inte gått åt
skogen, som med banker och fastigheter.
För den enskilde är det ett trist faktum att
aldrig fl ut 100 procent av den egna produktionen. Det har medfort att kapitalisten alltid varit ett tacknämligt fOremål
for kritik. Hela samhällssystem har som
bekant byggts upp kring denna kritik.
Svensken har alltid haft en låg toleransnivå for folk med höga inkomster.
Finansvalpar och direktörer hör på något
sätt hemma i samma kennelklubb.
Residualen som behövs for att investera
for nästa generation produkter, arbetare
eller industri, vill vi ogärna släppa ifrån
oss. Vi är inte längre beredda att uppoffra
oss genom att avstå från en del av vår
produktion.
Fram till 1970 var kärnfamiljen den
byggsten som samhället skulle byggas
med. Benämningen ”folkhemmet” syftade till att skapa bilden av den stabila
lyckliga familjen. Den generationens
aktiva svenskar forväntades forsölja en
hel familj. Dagens aktiva generation
känner enbart ett behov av att forsölja sig
själv, resten far samhället ta hand om.
Helst genom utlandsupplåning som återbetalas efter att den sista pensionen
utkvitterats.
Effektivare incitament
När arbetsresultatet allenast behöver
fOrsölja en person finns det heller inget
incitament att producera for två eller fler.
Den subtila påtryckning som familjbildning innebär for att höja produktiviteten
och avstå residualen utgör en marginell
foreteelse i dagens Sverige. I Japan är
familjen fortfarande den tegelsten som
samhället skall byggas med. Därfor
kommer också Japan i överskådlig
framtid att uppnå högre tillväxt. Japan
kommer i framtiden också att kunna hantera ekonomiska kriser bättre än Sverige.
Incitamentsstrukturen är helt enkelt
effektivare.
Ar 2070 kanske våra barnbarns barn
kan glädja sig åt den i massmedia uppiggande uppgiften att åtminstone två länder
haft sämre tillväxt än Sverige under den
senaste hundraårsperioden; Kirgisistan
och Mongoliet.
SVENSK TIDsKRIFT 171