Rätten att vara bonde?

Med regelbundna mellanrum invaderas EU:s moderskepp i Bryssel av arga lantbrukare. Senast strömmade enligt den belgiska polisen närmare 10 000 europeiska bönder till, upprörda över att de inte gör tillräcklig vinst på framför allt sin mjölk. I villervallan verkade de alldeles glömma bort skillnaden mellan rättigheter och krav.

I princip finns två alternativ för den vars affärer går dåligt. Det första är att bli mer lönsam. Endera ökar man inkomsterna genom att höja sina priser och hoppas att någon ändå vill betala dem, eller så kapar man sina utgifter genom att göra produktionen mer effektiv. Det andra alternativet är att helt enkelt ägna sig åt andra affärer.

Europas bönder tycker sig dock se ett tredje alternativ, bortom den självklara ekonomiska principen. Det är att invadera Bryssels politikerkvarter med traktorer, bränna höbalar, kasta rökbomber och skandera slagord. Ibland passar de på att hälla ut osåld mjölk för att insvepa gatorna i en ruttnande stank. Otroligt nog är detta nämligen en metod de har lärt sig fungerar.

”EU drunknar i mjölk”, hette det på flera av banderollerna. Visst stämmer det, inte bara med avseende på den mjölk som tidigare har hällts ut i den belgiska huvudstaden. De europeiska mjölkbönderna producerar mer mjölk än någon är beredd att köpa till det höga pris de kräver. EU låter det inte bara hända, utan bidrar aktivt. Varje år skänker unionen bort många miljarder skattekronor i subventioner, samtidigt som den stänger all konkurrens ute bakom en massiv tullmur.

Inkomster är belöningen för den som erbjuder människor något de vill ha till ett pris de är beredda att betala. För den som lever i det europeiska jordbrukets ekonomiska bubbla är det dock alltför lätt att dra en annan slutsats: att inkomster är resultatet av krav, och att dessa krav bäst demonstreras i EU:s högkvarter. Gärna så spektakulärt som möjligt, helst i ett hav av blixtrande kameror.

Bevisligen fungerar det utmärkt. I måndags beslutade EU-kommissionen att ge bönderna fem miljarder kronor slarvigt inslagna i ett krispaket. De slipper förbättra sin produktion och behöver inte sänka sina priser – trots att det skulle finnas gott om utrymme för det senare om jordbruket slapp sin väldiga skattebörda. De tog den enkla vägen, körde traktorer runt Belgiens huvudstad och ropade slagord. Krispaketet kom som ett brev på posten.

Istället borde de begära att slippa de skatter och regleringar som tynger deras verksamheter. Inte för att i utbyte mot bördan få subventioner, orättvisa konkurrensfördelar och möjligheten att sälja mjölk som ingen vill köpa till en union som betalar med konsumenternas pengar. Att vara bonde är ingen mänsklig rättighet, men att inte hindras från att vara bonde, det är en helt annan sak.

Blanche Jarn är utrikesredaktör för Svensk Tidskrift.